Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Exempel på inskannad film sökes

Produkter
(logga in för att koppla)
Nu har jag mer eller mindre bestämt mig för att köpa en Plustek 7600i AI. Problemet är att den inte finns nånstans till vettigt pris, annat än hos de minst pålitliga webbutikerna. Priserna skiljer med nästan 100% mellan olika ställen!

Jag tar gärna emot tips på var en kan finnas, under 3500:-. Just nu är 3200:- hos Pixmania det billigaste jag hittar, och den ska finnas i lager. Men jag vet inte huuuuur många klagomålstrådar jag läst om det företaget. Paket som går upp i rök, mail som inte besvaras, pengar som försvinner, reklamering som ignoreras, med mera. Känns inte helt okej.
 
En sak du kommer att märka när du börjar skanna är att olika filmer är olika lätta/svåra att få fason på. Generellt är filmer med hög kontrast svårare, det brukar synas som brus i himlar osv. Några tips på vägen:
den nya Tri-X och den nya Tmax 400 är bland de bättre 400 filmerna att skanna, de är till förvillelse lika i tonalitet men den nya Tmax 400 ger ett ännu finare korn och betydligt högre upplösning, Ilford HP5+ kan vara knepig vid kontrastrika motiv dock är det den filmen i dag som mest liknar tri-X som den såg ut före 2003, Fuji Neopan 400 (som jag gillar själv för den traditionella gråskalan) ligger någonstans mitt emellan. När det gäller iso 100-125 finns en uppsjö med bra filmer Ilford FP4+ brukar ses som referens när det gäller filmer med traditionellt korn, jag gillar den, men den kan bli en aning hård i kontrasten och därför svår att skanna, kodaks plusx är också fin, men (tvärt om vad jag trodde) böt de även emulsion på denna 2003 så jag tycker inte att den har samma krämiga gråskala och vackra korn längre. Tkornsfilmerna Tmax 100, Ilford delta 100, Fuji Neopan Acros är generellt finkorningare och har högre upplösning än de med traditionell kornteknik. Min erfarenhet är att Tmax 100 är hårdast/kontrastrikast av dessa följd av Acros och delta 100. Just Delta 100 tycker jag är en väldigt fin film och jag använder den ofta vid nattfotografering just för dess fina gråskala och att inte kontrasten skenar vid långa tider.

Hur som helst öppnas en ny värld med det analoga där filmvalet är en del, andra delar är olika framkallare och tekniker för att hantera kontrasten vid framkallningen.
 
Det var SE jag menade! Om jag förstått rätt så är det bara mjukvaran som skiljer.

Ett tips är att du går in på silverfasts hemsida och kollar skillnader mellan de olika varianterna, det kan bli dyrare att uppgradera i efterhand än att välja en skanner där "rätt" version ingår från början.
 
Träna på själva skanningen låter lite märkligt; det sköter ju skannern;-) Men visst måste man lära sig hur bilderna ska behandlas efteråt, beroende på den kvalitet de håller. Jag skärper helt olika beroende på vilket objektiv jag använt och vilket motiv det gäller.

Martin , köp dig en billig jävla scanner och tryck på knappen så ordnar sig det nog

Att bli en bra scanneroperatör är som att lära sig att köra bil och ta körkort, det krävs träning
 
OM någon nu är road av inscanning så rek jag denna sida, http://www.mail-archive.com/[email protected]/ jag har själv medverkat där under flertal år från tidigt 2000tal och framåt och även så Ed Hamrick. Ed har skrivit bla Vuescan och jag var den som bad honom att att lägga in bla adobe rgb utöver s-rgb i början samt att man kunde ändra AF punkten med Vuescan pga filmens kurvatur när man använder glaslös montering för att få max kornskärpa över hela filmrutan eftersom skärpedjupet inte räckte till om AF punkten stod på filmens buktande högsta punkt
 
En sak du kommer att märka när du börjar skanna är att olika filmer är olika lätta/svåra att få fason på. Generellt är filmer med hög kontrast svårare, det brukar synas som brus i himlar osv. Några tips på vägen:
den nya Tri-X och den nya Tmax 400 är bland de bättre 400 filmerna att skanna, de är till förvillelse lika i tonalitet men den nya Tmax 400 ger ett ännu finare korn och betydligt högre upplösning, Ilford HP5+ kan vara knepig vid kontrastrika motiv dock är det den filmen i dag som mest liknar tri-X som den såg ut före 2003, Fuji Neopan 400 (som jag gillar själv för den traditionella gråskalan) ligger någonstans mitt emellan. När det gäller iso 100-125 finns en uppsjö med bra filmer Ilford FP4+ brukar ses som referens när det gäller filmer med traditionellt korn, jag gillar den, men den kan bli en aning hård i kontrasten och därför svår att skanna, kodaks plusx är också fin, men (tvärt om vad jag trodde) böt de även emulsion på denna 2003 så jag tycker inte att den har samma krämiga gråskala och vackra korn längre. Tkornsfilmerna Tmax 100, Ilford delta 100, Fuji Neopan Acros är generellt finkorningare och har högre upplösning än de med traditionell kornteknik. Min erfarenhet är att Tmax 100 är hårdast/kontrastrikast av dessa följd av Acros och delta 100. Just Delta 100 tycker jag är en väldigt fin film och jag använder den ofta vid nattfotografering just för dess fina gråskala och att inte kontrasten skenar vid långa tider.

Hur som helst öppnas en ny värld med det analoga där filmvalet är en del, andra delar är olika framkallare och tekniker för att hantera kontrasten vid framkallningen.
Tack för tipsen Alf! Jag har 12 rullar T-Max 100, varav två exponerade och en framkallad. Den sistnämnda ser - med mitt amatöröga - rätt bra ut faktiskt. Inte så fasligt hög kontrast, men då tror jag att jag framkallade lite för snällt. Främst agiteringen i början torde ha gjort att filmen inte var nere i framkallaren mer än kanske halva agiteringstiden eftersom jag har en dosa för två rullar som jag bara hade en rulle i. Så jag kunde nog ha agiterat längre som inledning.

Ett tips är att du går in på silverfasts hemsida och kollar skillnader mellan de olika varianterna, det kan bli dyrare att uppgradera i efterhand än att välja en skanner där "rätt" version ingår från början.
Som jag förstod det så var det några inställningsmöjligheter som skilde, samt att AI-varianten har ett medföljande kalibreringsark. Det tror jag inte att jag behöver för svartvitt, för även om jag inte vet något om skanningsmjukvara så vet jag en hel del om bildbehandling och om hur jag vill ha mina bilder. Jag tror det räcker även på sikt:) Inte har jag bråttom med varje bild heller, så jag kan tänka mig att skruva lite på reglagen emellanåt om det blir illa.

Martin , köp dig en billig jävla scanner och tryck på knappen så ordnar sig det nog
Tycker du inte att det där var ett ganska arrogant svar, efter en såpass ingående tråd? Det är väl uppenbart vid det här laget att jag inte vill ha en enkel skanner?

Att bli en bra scanneroperatör är som att lära sig att köra bil och ta körkort, det krävs träning
Givetvis. Vad får dig att tro att jag inte tänker träna? Jag är av den uppfattningen att det är puckat att köpa billig skit när man är nybörjare, för då blir man inte nöjd ens när man lärt sig hur prylarna funkar. Om jag nu lyckats plåta och framkalla själv så ska det nog funka att skanna också:)
 
Ett exempel, Hasselblad, gammal 400 asa film, hemfrankallad, Nikon LS 9000 ED.

Lite sent kanske, men varsågod i alla fall.

http://iloapp.eksund.se/data/_gallery/public/0/1274631277_resized.jpg
Tack Vidar! Men det enda jag kan se är att skannern ifråga uppenbarligen ger adekvat skärpa för mellanformat vid denna nedminskning (men det gör nog en flatbäddsskanner också). Jag vet ju inte vad du gjort med bilden efter skanningen, men personligen skulle jag föredra ett uns hårdare skärpning (kanske innan nedminskning?).
Sen är hela vänstersidan lite oskarpare än resten, vilket kanske kan bero på att negativet inte varit riktigt plant.

Som synes så syns alltså även ganska små defekter i webformat, så jag hoppas att ni förstår varför jag är så petig trots att jag inte ska skriva ut bilderna.
 
Givetvis. Vad får dig att tro att jag inte tänker träna? Jag är av den uppfattningen att det är puckat att köpa billig skit när man är nybörjare, för då blir man inte nöjd ens när man lärt sig hur prylarna funkar. Om jag nu lyckats plåta och framkalla själv så ska det nog funka att skanna också:)

Ska man tolka ut hans något tölpliga och fåniga svar kanske hans poäng är att det är bättre att börja lära sig hantverket innan man börjar gräva ner sig i ointressanta detaljer, typ skärpa, bitdjup & upplösning. Där håller jag med, men jag lånade mig en ganska bra scanner redan från början så jag kanske inte ska säga så mycket. Dessutom är en bra scanner inte värd något om man inte kan efterbehandla bilden.

Men, hur som helst, nästan oavsett vilken scanner man än slutar med måste man förstå att filmscanning innehåller så extremt många fler variabler än digitalt dito. Förvaring av film, framkallare, tid, till vilken kontrast man framkallar, ålder på framkallare, vart man framkallar (om man inte gör det själv), batchen på filmen osv osv. Särskilt när man arbetar med färgfilm, och ännu mer om man gör allt själv.

Så vill man ha exakthet, slippa korn & hela den baletten är det nog lättare att köpa sig en digitalkamera. När alla ändå bara kör småfilm är det nästan *bättre* att köra digitalt, då *bättre* för många bara handlar om skärpa och andra ointressanta aspekter. Att köra film enbart för att det är film är meningslöst, det ger inget mervärde. Det är ändå bilden det handlar om, eller hur?

Jag tycker dock att film kan ge lite annat uttryck, och att det ibland är ett skönt ombyte. Jag köper fulfilm från Clas Ohlsson (c-41 & någon svartvit historia från photax), framkallar själv i gamla framkallare, scannar och bearbetar digitalt. Dock är jag ingen hipster med en Holga, utan använder någon kapabel kamera (använder mest en gammal f801 och en olympus xa) så att jag kan arbeta som jag ska innan bilden. Har även gjort några printar med analog film in och digital print ut. Blir superbra. Jag scannar så platt som möjligt, bearbetar bilden i Photoshop till vad jag vill.
 
Apropå inlägg #122 ovan

Jag köpte för en par år sedan en Nikon-skanner från scandig i Tyskland. Köp och leverans funkade hur bra som helst.
 
Ska man tolka ut hans något tölpliga och fåniga svar kanske hans poäng är att det är bättre att börja lära sig hantverket innan man börjar gräva ner sig i ointressanta detaljer, typ skärpa, bitdjup & upplösning. Där håller jag med, men jag lånade mig en ganska bra scanner redan från början så jag kanske inte ska säga så mycket. Dessutom är en bra scanner inte värd något om man inte kan efterbehandla bilden.

Men, hur som helst, nästan oavsett vilken scanner man än slutar med måste man förstå att filmscanning innehåller så extremt många fler variabler än digitalt dito. Förvaring av film, framkallare, tid, till vilken kontrast man framkallar, ålder på framkallare, vart man framkallar (om man inte gör det själv), batchen på filmen osv osv. Särskilt när man arbetar med färgfilm, och ännu mer om man gör allt själv.

Så vill man ha exakthet, slippa korn & hela den baletten är det nog lättare att köpa sig en digitalkamera. När alla ändå bara kör småfilm är det nästan *bättre* att köra digitalt, då *bättre* för många bara handlar om skärpa och andra ointressanta aspekter. Att köra film enbart för att det är film är meningslöst, det ger inget mervärde. Det är ändå bilden det handlar om, eller hur?

Jag tycker dock att film kan ge lite annat uttryck, och att det ibland är ett skönt ombyte
. Jag köper fulfilm från Clas Ohlsson (c-41 & någon svartvit historia från photax), framkallar själv i gamla framkallare, scannar och bearbetar digitalt. Dock är jag ingen hipster med en Holga, utan använder någon kapabel kamera (använder mest en gammal f801 och en olympus xa) så att jag kan arbeta som jag ska innan bilden. Har även gjort några printar med analog film in och digital print ut. Blir superbra. Jag scannar så platt som möjligt, bearbetar bilden i Photoshop till vad jag vill.
Jag tycker att du motsäger dig själv här. Jag vill inte ha så perfekt resultat som möjligt, men jag vill ha med så mycket som möjligt av den karaktär som filmen ger. Det inbegriper kornet, som ju inte kommer med om man har en usel skanner.
I övrigt handlar det om en utmaning på många olika plan. Jag tänkte försöka kombinera min strävan efter en liten och trevlig kamera, med att lära mig något helt nytt:) Film ser helt klart annorlunda ut; det är ju inget att hymla med. Bara genom att fotografera av negativen med min hembyggda duplikator kan jag se vissa saker som inte hade funnits i en bild tagen med en digital sensor. Så jag vet att jag är på rätt väg:)
 
En framkallare som skall vara bra till scanning är Diafine. Jag har dock själv inte lyckats få tag på det på ett smidigt sätt än.
 
Jag tycker att du motsäger dig själv här. Jag vill inte ha så perfekt resultat som möjligt, men jag vill ha med så mycket som möjligt av den karaktär som filmen ger. Det inbegriper kornet, som ju inte kommer med om man har en usel skanner.
I övrigt handlar det om en utmaning på många olika plan. Jag tänkte försöka kombinera min strävan efter en liten och trevlig kamera, med att lära mig något helt nytt:) Film ser helt klart annorlunda ut; det är ju inget att hymla med. Bara genom att fotografera av negativen med min hembyggda duplikator kan jag se vissa saker som inte hade funnits i en bild tagen med en digital sensor. Så jag vet att jag är på rätt väg:)

För att kornet ska bli en del av en films karaktär krävs ju att man gör en lite större kopia (t.ex på traditionellt sätt i förstoringsapparat) Om man gör en kontaktkopia eller en liten bild så ser man ju aldrig något korn, i varje fall inte med det nakna ögat på normalt avstånd. En bild som görs för att visas på webben är ju grovt förenklat en 10x15 kopia (till antalet pixlar) och på en sådan ser man ju sällan korn såvida man inte kört Tri-X i Rodinal och agiterat flitigt.

Skannar man negativ för att göra en rejält stor utskrift med en skrivare så blir resonemanget något annorlunda. Men den bilden kan ju inte visas på webben utan att samplas ner och då är vi där igen.

För mej handlar en films karaktär mera om hur filmen översätter färgtonerna i motivet till gråskalans valörer. Det beror ju på filmens kurva och hur den framkallas och sedan tillkommer papprets egenskaper och dess kurva; lång eller kort tå, rak eller sluttande skuldra. Hur en films karaktär till slut kommer till uttryck på pappret, dvs som färdig bild, är en mångfacetterad process. Att skanna filmen och sedan försöka efterlikna eller tolka en viss films karaktär är inte lätt i en hårt nedsamplad bild som jag vill likna vid en 10x15 kopia på papper.

Jag menar att för att få ett visst resultat måste man ha en vision av vad man vill åstadkomma. Tri-X kopierat på Ilford fiberpapper eller på plastpapper med variabel gradiation eller någon annan kombination? Bara för att nämna några exempel.

Eller har jag ännu inte förstått vad du är ute efter?

Den gamle snickaren sade: Ju svårare jag gör det för mej, desto mera får jag användning av mej.

Nu slår jag igen för natten, gonatt.
 
En framkallare som skall vara bra till scanning är Diafine. Jag har dock själv inte lyckats få tag på det på ett smidigt sätt än.
Detta är ett mycket intressant ämne Janne! Visst borde det vara så att man ska framkalla filmen olika beroende på om den ska skannas eller förstoras optiskt. Den "fulmån" man har vid optisk förstoring försvinner, om jag tänker rätt, till stor del vid digital skanning.

Om mina hjärnceller funkar som de ska borde man eftersträva hårdare kontrast hos negativet vid skanning. Så att man slipper dra upp den i efterhand, med posterisering och brus som följd.
 
Sten, jag är för trött för att gå in på detaljer nu. Men om man kan fånga kornet vid skanningen så torde man ha betydligt större möjligheter att få en bra skärpa vid nedminskning, även till webformat. Kanske kan man också få med lite av kornighetens karaktär, trots att man aldrig kommer att se kornet i sig (det är ju alldeles för litet).

I alla fall tycker jag mig se skillnad på exempebilder där skanningen utförts så att kornet kommer med, även när bilden är nedminskad. Det bör följa samma princip som att det lönar sig att använda bra optik på den digitala kameran även när man presenterar bilden i webformat.

Återkommer imorrn!
 
Detta är ett mycket intressant ämne Janne! Visst borde det vara så att man ska framkalla filmen olika beroende på om den ska skannas eller förstoras optiskt. Den "fulmån" man har vid optisk förstoring försvinner, om jag tänker rätt, till stor del vid digital skanning.

Om mina hjärnceller funkar som de ska borde man eftersträva hårdare kontrast hos negativet vid skanning. Så att man slipper dra upp den i efterhand, med posterisering och brus som följd.

Nej om du kör med en filmskanner funkar den mer som kondenserat ljus vilket gör att ett mjukare negativ (lägre kontrast) funkar bättre, framkallningstider brukar oftast vara angivna för diffusljus vilket alltså gör negativen lite för hårda för kopiering med kondensorljus eller skanning. Även om man håller igen kontrasten vid framkallningen påverkar det inte upplösning och skärpa i bilden (man får dock som regel lite finare korn med underframkallning).

Om du googlar på callier effect så förklaras fenomenet med riktat ljus och högre negativdensitet (hårdare negativ).
 
Om mina hjärnceller funkar som de ska borde man eftersträva hårdare kontrast hos negativet vid skanning. Så att man slipper dra upp den i efterhand, med posterisering och brus som följd.

Man har verkligen inte en större felmån vid optisk kopiering än vid digital inläsning. Ska du ha in bilden i en förstoringsapparat så måste din framkallning vara exakt avstämd mot det papper du arbetar vid. Du arbetar ju mot en fixerad gradationskurva på pappret.
Vid negskanning har du en betydligt större möjlighet att ta fram valörer, just eftersom du kan hantera gradationskurvan exakt som du vill. Jag har skannat mycket svartvit åt fotografer som överraskas över alla de valörer som kan plockas fram i de extrema tonstegen, valörer som de aldrig fått fram när de gjort förstoringar. Om du har sett en gradationskurva för ett fotopapper är det enkelt att förstå varför.

Så därför föredrar jag lite mjuka negativ, precis som Alf säger, även om min skanner arbetar med mjukljus. Kontrasthöjningen är inga problem om du arbetar i 16 bitar (nödvändigt om du skannar svartvitt) och brus, ja där gäller det ju bara att ha en så bra skanner att det inte blir onödigt stora mängder brus.

Stefan
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.