ANNONS
Annons

Engångsminnen - varför?!

Produkter
(logga in för att koppla)
Jag tror faktiskt vi sakta är på väg åt rätt håll, konsumenter blir mer och mer upplysta och väljer t.ex. alltmer miljövänliga(re) produkter. Även producenter har upptäckt att det är ekonomiskt bra val att tillverka och erbjuda miljösmartare produkter. Så i den meningen blir det självreglerande, vartefter opinionen driver efterfrågan mot "rätt" typ av konsumtion.

Ett lysande exempel är tvättmedel. Det är väl ungefär tjugo år sen som marknaden drev på användningen av miljövänligare tvättmedel. Folk slutade helt enkelt att köpa icke-miljövänliga tvättmedel.
 
Ett lysande exempel är tvättmedel. Det är väl ungefär tjugo år sen som marknaden drev på användningen av miljövänligare tvättmedel. Folk slutade helt enkelt att köpa icke-miljövänliga tvättmedel.

Glöm nu föralldel inte bort att det också var marknaden som ytterligare några årtionden tidigare drev på användandet av miljöfarliga tvättmedlen och därmed orsakade hela problemet. Att berömma marknaden för att den sent omsider slarvigt gjort godtagbart rent efter sig känns lite avigt, ungefär som att hylla en målskytt som i slutminuten gjorde målet som gav oavgjort och glömma bort att vederbörande i första halvlek gjort de två praktfulla självmål, orsakat en straff och bränt tre solklara målchanser:)

Ett mindre lysande exempel inom ungefär samma bransch är för övrigt användningen av bakteriedödande medel som silver och triclosan. När denna galenskap sent omsider upphör gissar jag på goda grunder att marknaden kommer att hyllas för det också:-(
 
Medvetenheten hos konsumenterna var inte så hög om vad fosfater och andra miljöfarliga ämnen ställde till med i naturen, så jag tycker att det är fel att säga att tvättmedelskonsumenterna drev på användningen av miljöfarliga tvättmedel.

Det var ju inte så att folk önskade mer miljöförstöring med hjälp av tvättmedel.
 
Det kallar jag inte för att förstöra. Man har ju haft nytta av resursen.

Hur definierar man "nytta" i ett sådant här sammanhang och nytta för vem? Tänk på att motivet för att någon skulle äga resursen ju var att den skulle tas om hand på ett miljömässigt bra sätt, det är således inte spekulationsägande i syfte att få kortsiktiga vinster vi talar om utan om förvaltningsägande mer likt ett fideikommiss (även om jämförelsen haltar en del eftersom fideikommissarien ju bara i formell mening är ägare). Syftet är alltså att resursen ska bibehållas oanfrätt så den "nytta" vi talar om kan ju därför bara handla om att få ut en längsiktigt hållbar avkastning (vilket säkerligen är möjligt i många fall).

Rör det sig däremot om att ägaren skaffat sig "nytta" genom att minsta lilla del av resursen på något sätt överförts från att vara en "kapitalvara" till att bli pengar som ingår i den vanliga kortsiktiga konsumtionskarusellen handlar det i allra högsta grad om att resursen (helt eller delvis) blivit förstörd i meningen obrukbar/ödelagd/förödd.

Observera att jag absolut inte hävdar att privat ägande av skyddsvärda resurser alltid måste vara av ondo (när metoden fungerar bättre än någon annan idag känd metod ska den naturligtvis användas) däremot vänder jag mig mot all frälsartro som t.ex. att privat ägande är en patentmedicin som i ett slag frälser oss från alla problem utan minsta lilla biverkan (nu tror jag i o f s inte alls att just du företräder denna extrema ytterlighetsuppfattning så ta inte illa upp, det är mer en allmän kommentar).
 
Medvetenheten hos konsumenterna var inte så hög om vad fosfater och andra miljöfarliga ämnen ställde till med i naturen, så jag tycker att det är fel att säga att tvättmedelskonsumenterna drev på användningen av miljöfarliga tvättmedel.

Det var ju inte så att folk önskade mer miljöförstöring med hjälp av tvättmedel.

Förvisso, men är inte just detta då ett exempel på att en otyglad marknad inte fungerade för att reglera saken utan att kraftfull miljölagstiftning hade krävts som randvillkor.
 
Förvisso, men är inte just detta då ett exempel på att en otyglad marknad inte fungerade för att reglera saken utan att kraftfull miljölagstiftning hade krävts som randvillkor.

Njae, det fungerade ju. När konsumenterna (dvs marknaden) blev medvetna om miljöeffekterna så försvann på kort tid de miljöfarliga tvättmedlen.
 
Observera att jag absolut inte hävdar att privat ägande av skyddsvärda resurser alltid måste vara av ondo (när metoden fungerar bättre än någon annan idag känd metod ska den naturligtvis användas) däremot vänder jag mig mot all frälsartro som t.ex. att privat ägande är en patentmedicin som i ett slag frälser oss från alla problem utan minsta lilla biverkan (nu tror jag i o f s inte alls att just du företräder denna extrema ytterlighetsuppfattning så ta inte illa upp, det är mer en allmän kommentar).

Du har rätt i att jag inte företräder en så extrem uppfattning. Det finns resurser som är naturligt gemensamma som inte någon enskild person (fysisk eller juridisk) kan äga. T.ex luften vi andas. Sådana resurser går det naturligtvis inte att frälsa från förstörelse genom enskilt ägande.
 
Observera att jag absolut inte hävdar att privat ägande av skyddsvärda resurser alltid måste vara av ondo (när metoden fungerar bättre än någon annan idag känd metod ska den naturligtvis användas)

Ett problem i sammanhanget är att alla inte alltid är överens om vad som är en skyddsvärd resurs. Ett bra exempel är den landsväg som Tanzanias regering planerade att dra tvärs igenom Serengeti. Vägen skulle skära av gnuernas vandringsled där de i mijontals rör sig varje år mellan norra och södra Serengetislätten. Det skulle förstås bli en smärre katastrof för hela ekosystemet i området om gnuernas årliga vandring blev så kraftigt påverkad.

För mig och många andra i västvärlden var den vägen något som var värt att kämpa mot eftersom vi ser Serengetis ekosystem som en skyddsvärd resurs. Folk som bor i området (och deras regering) ser det lite annorlunda. De vill ha högre levnadsstandard och för att få det krävs bättre infrastuktur.

Vem ska få bestämma?
 
Njae, det fungerade ju. När konsumenterna (dvs marknaden) blev medvetna om miljöeffekterna så försvann på kort tid de miljöfarliga tvättmedlen.

Hur blev konsumenterna medvetna om det? Inte var det producenterna som upplyste dem iallafall, vare sig den visste om det eller inte.

Utan oberoende forskare och kraftig lagstiftning kommer marknaden aldrig att göra något för miljön på egen hand.
 
Marknaden är inte en entitet som på något sätt agerer isolerat på egen hand, marknaden är egentligen hela samhället med dess institutioner, politiker, opinionsbildare, forskare, producenter, konsumenter, m.m, och det finns lagar och regler för vad som är acceptabelt.

"Utan opinionsbildning och kraftig lagstiftning" är en rent hypotetiskt situation som inte finns eller kommer att finnas.
 
Hur blev konsumenterna medvetna om det? Inte var det producenterna som upplyste dem iallafall, vare sig den visste om det eller inte.

Utan oberoende forskare och kraftig lagstiftning kommer marknaden aldrig att göra något för miljön på egen hand.

Ju mer information marknadskrafterna har desto bättre fungerar marknaden.
 
Ju mer information marknadskrafterna har desto bättre fungerar marknaden.

Absolut, det är ju det jag menar.

Men det krävs att någon som är så oberoende som möjligt av den övriga marknaden för att saker som det här ska komma fram. Marknaden själv med producenter och konsumenter kommer att ha mycket svårt att själv reglera sånt så länge det är billigast för båda att fortsätta som tidigare istället för att ställa om till miljövänligare teknik.

Att säga att universiteten/forskningen är en del av marknaden på det här området ställer jag inte upp på.
 
Jag har för mig att det fanns en topic här någonstans, någon gång i början av tråden? :)

Jag är inte helt säker på om miljö, resurser och besprutningsmedel kanske passar bättre in i Fritt Forum, eller Långa diskussioner? Men jag kan tänka mig att man istället för att belysa varför engångskort skulle vara bättre för miljön (vilket de rimligtivs inte är) fokuserar på varför de existerar och om de fyller någon annan funktion som kan uppväga den miljöbelastning som de skapar, då tråden faktiskt ligger i en tillbehörsdel av forumet?

I vart fall så gjorde jag ett försök för ungefär 20 inlägg sen att ge mina två cent til varför engångskorten kan förtjäna sitt existensberättigande. Är det ingen som har några tankar på det (eller vad som helst annat som rör minneskorten som kameratillbehör?)

Skål och glad midsommar såhär i efterskott!
 
Är du ny här på fotosidan eller ;-)

Hehe.. Nej, jag har sett hur trådarna brukar arta sig, och jag är inte förvånad..

Jag låter däremot av samma anledning normalt bli att skriva i forumet, utan läser bara. Men nu kände jag att det var en intressant fråga att diskutera, och hoppades någonstans att det skulle bli en diskussion som inte svävar iväg allt för mycket. Men när jag väl gett mig i in i den så kan jag lika gärna säga vad jag tycker om den aktuella "topicen" också.. :)

Däremot upplever åtminstone jag att det här fenomenet har blivit mer frekvent de senaste åren mot hur det var tidigare (4-5 år sen)?

Men i vart fall så tycker jag att WORM-korten är ganska spännande och är betydligt mer nyfiken på säkerhetsaspekten, och vad de kan fylla för praktisk funktion i en kameraväska snarare än den eventuella miljöbelastningen, för där vore ju det bästa att låta bli att köpa minneskort helt, och kameror också för den delen. :)
 
Jag kan inte tänka mig att det kommer att bli någon rusning efter WORM-kort, men nån liten nisch kan de kanske fylla.
 
Du missade visst min smiley, får ta till två nästa gång. ;-) ;-)

Självklart är "marknaden" inte perfekt, eftersom den bygger på att det finns köpare som inte tänker efter innan dom köper skitprodukter. Och "marknaden" är inte helt utan regler som du verkar definiera den som, den inbegriper också dom reglerande systemen. Nu finns det vad jag vet inga andra system som fungerar bättre - nämn gärna något om du har exempel - vi får leva med en del avigsidor och hantera dom vartefter. Jag tror faktiskt vi sakta är på väg åt rätt håll, konsumenter blir mer och mer upplysta och väljer t.ex. alltmer miljövänliga(re) produkter. Även producenter har upptäckt att det är ekonomiskt bra val att tillverka och erbjuda miljösmartare produkter. Så i den meningen blir det självreglerande, vartefter opinionen driver efterfrågan mot "rätt" typ av konsumtion.
Tror nog att smileyn i detta fall kan ha en liten annan betydelse än den "ironiska", men det kan vi låta vara.

Nej, jag definierar inte marknaden som regellös, men den behöver tydligen mer regleringar.
Angående system så ska nog ett samhälle inte slaviskt följa ett system men nog funkar den nordiska välfärdsmodell som Sverige anammat sen industrialismens början bättre för medborgaren än den anglosaxiska välfärdsmodell som vi börjat halka ner mot. Vi har stora problem med den ohållbara konsumismen, vilket visar sig tydligt i kriser. "Konsumera mer" är ett mantra som inte är hållbar, utan direkt miljöfientlig.
Nu hinner jag inte skriva mer utan läs gärna denna länk istället.
http://www.newsmill.se/artikel/2010/11/04/teknik-och-tillv-xt-kan-aldrig-l-sa-milj-problemen?page=1
 
Jag kan inte tänka mig att det kommer att bli någon rusning efter WORM-kort, men nån liten nisch kan de kanske fylla.

Worm-korten är för dyra ($200 för 1Gb) för att göra något större genomslag utanför sin tilltänkta nisch.

Annars passar det väl rätt bra i slit & släng samhället för att knyta an till subtråden här :)
 
Fantastiskt vilket engagemang det finns på fotosidan. Har både skrattat över och funderat på tanke/syfte/motivation (etc) bakom åsikterna. Får ibland en känsla av att när man väl gett sin syn på saken så är det svårt att ta till sig ens nyanser i en avvikande syn (gäller även mig från gång till annan, om någon mot förmodan undrar) ... :)

Men det har varit skoj att läsa alla inlägg, i alla fall fram tills ämnet verkade uttömt och avvikelserna från ämnet blev för många och (för mig) mindre intressanta.

För min egen del så ser jag inget behov av engångsminnen men tycker miljöaspekten i detta fall är aningen överdrivet. Tror inte heller det blir någon massproduktion av en sådan produkt då flergångs- med största sannolikhet fyller marknadens dominerande behov.

Men, det finns människor som har altzheimers (seriöst menat) eller liknande problem som gör att man av ren olyckshändelse raderar bilder som efterkommande gärna hade ärvt, då hade det varit bra om man kunde ge bort några engångsminnen till vederbörande.
Bara ett exempel på ett för mig legitimt behov av engångsminnen. Visst går det att skydda bilder även på flergångs- men det är knappast något en person med minnesproblem kommer ihåg att aktivera.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar