En nybörjares erfarenheter

[Abe Normal]

Ja, tänka måste man göra i vilket fall. Fördelen med det digitala är att man direkt kan se resultatet. Man kan se vad som kan förbättras och ta fler bilder och jämföra direkt. Den omedelbara feedbacken gör att man utvecklas snabbare. På den gamla analoga filmens tid brukade jag använda polarioidfilm när jag höll fotokurs av just den anledningen. Det fungerade alltid väldigt bra att direkt kunna diskutera bilderna.

Håller med…analogt foto kan bli lite som att spela golf men att få se var bollen hamnar först efter en vecka. Att kunna återkoppla snabbt tror jag betyder otroligt mycket för ens utveckling (precis som du är inne på).

Visst kan man fota analogt men jag tror att det är bra att formulera varför man gör det och inte bara scanna in filmerna till LR. Då blir liksom poängen förlorad, lite tagelskjorta över det hela…

/Ulf

 

[Abe Normal]

Det är väl inget konstigt. Jag exponerar och komponerar eftertänksamt. Varje bild får ta sin tid. Allt blir givetvis inte perfekt, långt ifrån, men jag finner film mer förlåtande än digitalt och antalet keepers betydligt fler.
Återigen, det som fungerar för dig är kanske inte fungerar för alla, och vad vet du om vad som "stjälper" någon eller inte? Och "regelverk"? Seriöst? Vad är rätt, och vad är fel?
Som jag ser det finns det inga dåliga tekniker, allt som får oss hobbyfotografer att komma ut och fota är bra.

Som en öppen diskussion är det intressant, visst är det viktigt att exponera och komponera varsamt. Men frågan är hur mycket du egentligen ser vid exponeringstillfället?

Att se en ‘bra bild’ genom kameran tror inte jag på, dels pga att det går för snabbt, hjärnan hinner helt enkelt inte med. Är övertygad om att det man uppfattar genom sökaren är bara en lite bråkdel av vad som egentligen finns. En bild kan bestå av 15, 20, 25 delmoment och det finns inte en chans att skallen hinner med, vi tror att vi ser och det är någonting helt annat…

Jag tror att foto handlar mycket om erfarenhet, att man känner igen och intuition, dvs känsla för bild. Hur en bild ser ut vet vi först när vi tar upp på den skärmen. Tror också att ju mer underlag vi har på skärmen desto bättre beslut kan vi fatta, that’s my point.

/Ulf

 

[unoengborg]

Håller med…analogt foto kan bli lite som att spela golf men att få se var bollen hamnar först efter en vecka. Att kunna återkoppla snabbt tror jag betyder otroligt mycket för ens utveckling (precis som du är inne på).

Visst kan man fota analogt men jag tror att det är bra att formulera varför man gör det och inte bara scanna in filmerna till LR. Då blir liksom poängen förlorad, lite tagelskjorta över det hela…

/Ulf

Det kan ju i och för sig vara så att en del behöver, ett renare verktyg för att komma igång och börja tänka, men om man väl vänjer sig att göra det, har digitalt fördelen att man kan exponera varje bild för sig, och efterbehandla den för sig. Dvs det blir lite som att arbeta med storformat där man kan framkalla varje enskilt negativ så att man får ett kontrastomfång som passar motivet istället för att framkalla 12 eller kanske 36 bilder baserat från någon slags medelvärde från alla bilderna.

Jag säger inte att folk ska sluta fotografera analogt, det kan vara ganska kul. Framför allt mörkrumsarbetet, när man ser hur bilden växer fram i framkallningskålen men jag är inte så säker på att man oftare får bättre bilder. Speciellt inte om man scannar in sin film och jobbar vidare digitalt som om inget hänt.

 

[Lobbamobba]

Varför göra det så analt hela tiden, räcker det inte med att det är kul?

Jag har en Sony A7 fullformat med massor med objektiv. Jag har tagit kanske 9 st stillbilder med den, 9! För att jag tycker det är trist. Under samma tid har jag tagit hundratals analoga rutor för att jag tycker det är kul.

Självklart har jag tagit fler digitala bilder under samma tid men det har varit via jobbet och med deras utrustning så det räknat jag inte.

 

[Lobbamobba]

All respekt.. Men jag håller verkligen inte med, tror inte ett ögonblick på att bara för att det ligger en analog rulle kameran så tänker man till. Det ligger inte där, tänka måste man göra ändå..

Tror att effekten kan bli precis tvärtom, att pengarna (eftersom film är dyrt) får en att hålla igen. Friheten är otroligt mycket värd, att kunna experimentera och få göra dom där 'felen'. Det är iaf min erfarenhet.

/Ulf

Men kameran kostar 50 spänn så om man tar min A7 som exempel blir det 9950 kr över till film och kemi, det blir en jäkla massa film det

 

[Lobbamobba]

Nä nu är det dags att styra upp den här tråden igen. Beställde precis E-6 kemi så vi får se vad lite Dia kan åstadkomma.
Ska gå ut och bränna av en rulle T-max bara för höga nöjets skull i eftermiddag, återkommer med resultat

 

[riknik]

Som en öppen diskussion är det intressant, visst är det viktigt att exponera och komponera varsamt. Men frågan är hur mycket du egentligen ser vid exponeringstillfället?

Att se en ‘bra bild’ genom kameran tror inte jag på, dels pga att det går för snabbt, hjärnan hinner helt enkelt inte med. Är övertygad om att det man uppfattar genom sökaren är bara en lite bråkdel av vad som egentligen finns. En bild kan bestå av 15, 20, 25 delmoment och det finns inte en chans att skallen hinner med, vi tror att vi ser och det är någonting helt annat…

Jag tror att foto handlar mycket om erfarenhet, att man känner igen och intuition, dvs känsla för bild. Hur en bild ser ut vet vi först när vi tar upp på den skärmen. Tror också att ju mer underlag vi har på skärmen desto bättre beslut kan vi fatta, that’s my point.

/Ulf

Ulf, det där är bara trams. Fotar man inte scener med mycket action så vet en erfaren fotograf ofta om en exponering blir bra eller ej, kan man sina brännvidder och filmegenskaper behövs inte ens en kamera för att veta att just "det där" blir ett bra foto.
Det finns något provocerande i sättet du formulerar dig. När jag beskriver MINA erfarenheter och vad som fungerar bra för MIG så svarar du "det tror jag inte på". Väldigt trångsynt och respektlöst. Jag anser mig vara kompetent nog att avgöra vilken teknik som passar mig bäst.
/Rikard

Sorry om jag bidrar till att tråden spårat ur

 

[Abe Normal]

Men kameran kostar 50 spänn så om man tar min A7 som exempel blir det 9950 kr över till film och kemi, det blir en jäkla massa film det

Då är du ju hemma, man skall göra det man tycker är kul.. För mig är kameran bara ett verktyg, kommer det bättre grejer så går jag på det.

/Ulf

 

[Abe Normal]

Ulf, det där är bara trams. Fotar man inte scener med mycket action så vet en erfaren fotograf ofta om en exponering blir bra eller ej, kan man sina brännvidder och filmegenskaper behövs inte ens en kamera för att veta att just "det där" blir ett bra foto.
Det finns något provocerande i sättet du formulerar dig. När jag beskriver MINA erfarenheter och vad som fungerar bra för MIG så svarar du "det tror jag inte på". Väldigt trångsynt och respektlöst. Jag anser mig vara kompetent nog att avgöra vilken teknik som passar mig bäst.
/Rikard

Sorry om jag bidrar till att tråden spårat ur

Det är lugnt.. Att skriva 'tror' låter lite mer ödmjukt och det öppnar upp för debatt. Det jag syftar på är vad man egentligen ser i kameran och kanske inte själva exponeringen. Så jag talar för mig själv och menar att man egentligen inte hinner se så mycket utan det blir att försöka hålla linjerna något sånär raka.

Sedan är tidsaspekten en faktor, ibland handlar det om millisekunder för att fatta olika beslut, så för mig gäller 'fota och se', vet alltså inte på förhand om det blir en bra bild?

/Ulf

 

[Lobbamobba]

Här kommer några rutor från dagens promenad med en Zeiss Ikon Netax och två rutor från en trip till Örskär. Har som sagt beställt ny färgkemi både för C41 och E6 så snart kommer det vankas vad jag tror blir grymma färgbilder från den trippen.

 

[trax]

Det låter kanske märkligt, men för mig handlar det om motivation, inspiration och disciplin, att inte exponera om du inte vet att det blir en bra bild. Med digitalt saknar jag detta, men det är bara jag.

Så är det för mig med och säkert för dom flesta som fotar analogt. Att skjuta iväg i onödan för det kanske blir coolt försvinner nästan helt. Att det funkar för oss är väl ändå det som räknas!
Fotar dock digitalt när det krävs blixt så som i studio eller iscensatta scener.

 

[walter-g]

historik

Kul med ditt nyväckta intresse. Det finns mycket mer intressant att se bakåt i tiden med. Du nämner lp och super 8, men fotografins revolution tog fart redan ca 100 år före dessa "nymodigheter" och om du är intresserad så hittar du en artikel här på Fotosidan om hur det började. Sök på "att plåta" under artiklar..

 

[Emaks]

Jo det var ju en revolution när dessa pionjärer (ur artikeln Att plåta) kom med de första metoderna att göra fotografier kring 1840-50, men då var det mest överklass och välbeställda som hade råd med sånt. Dessutom var materialet så långsamt att det krävdes stativ och långa exponeringstider. Rörliga motiv var i princip omöjligt att fånga då. Men när George Eastman 1888 presenterade den första Kodak-kameran började det hända saker. En enkel lådkamera som var färdigladdad med film, massproducerad och så billigt att även en arbetare hade råd med den. Frihandstagning och även rörliga motiv (om de inte var allt för snabbrörliga) fungerade också, då den nyuppfunna rullfilmen var betydligt ljuskänsligare. När filmen var färdigexponerad skickade man hela kameran tillbaka till ett Kodak -labb, som framkallade den, gjorde kopior och laddade den med ny film, sen tillbaka till fotografen. Fotografi blev då enkelt och nästan var mans möjlighet.

 

[Emaks]

En hobby för dig!

Vill bara tipsa den som är nybörjare och vill ha lite grundläggande information om filmframkallning och kopiering i mörkrummet, om den handbok i PDF-format som Photax tagit fram "En hobby för dig". Gå in på hemsidan www.photax.se och kolla i menyn under "faktasidor". Där hittar man denna broschyr som är alldeles utmärkt. Jag använde den under 1980-talet (då den första versionen i papperstryck kom) i undervisningen på mellan- och högstadiet. Kostade då 10 kr och alla mina fotoelever fick ett ex av den. När de hade problem kunde de läsa i boken och få svar på det mesta. Kan rekommendera den!

 

[unoengborg]

Så är det för mig med och säkert för dom flesta som fotar analogt. Att skjuta iväg i onödan för det kanske blir coolt försvinner nästan helt. Att det funkar för oss är väl ändå det som räknas!
Fotar dock digitalt när det krävs blixt så som i studio eller iscensatta scener.

För er som känner så, skulle jag rekommendera att börja titta på zon systemet där man genom att dela in motivets tonomfångl i tio zoner och sedan genom att variera framkallningstiden anpassar kontrasten hos negativet så att det blir lagom kontrastrikt för det fotopapper man så småninigom tänker kopiera bilden på. För att kunna föreställa sig den färdiga bilden, innan den är tagen kalibrerar man sitt filmmaterial så att man vet dess känslighet, och kontrastomfång.

När man väl börjar tänka på det sättet blir man tvungen att titta på hur ljuset faller och vad man vill att det ska göra för den färdiga bilden. Metoden fungerar förstås bäst om man bara tar ett motiv per film, eller i vart fall motiv som har ungefär samma kontrastomfång annars blir det svårt att framkalla rätt.
Ju mer man framkallar desto kontrastrikare blir det.

Metoden utvecklades av Ansel Adams och Fred Archer på 1930 talet, och den som vill veta mer kan läsa Ansel Adams böcker, The Camera, The Negative, The Print. De är dock aningen pratiga och vill man ha en snabbare men lite mera nerdig introduktion introduktion till hur man kalibrerar sin film och sitt fotopapper kan läsa The new Zone System Manual av Minor White, Richard Zakia, och Peter Lorenz. Alla går att köpa på Amazon än idag.

Metoden är av förklarliga skäl framtagen för film, men liknande tänkesätt kan tillämpas vid digitalt arbete. Det gäller fortfarande att få in motivets toner på ett ljuskänsligt material med begränsade möjligheter att avbilda motivets alla tonskalor. Det viktigast som jag ser det är att man tvingas titta på motivet, se hur ljuset faller och vad det kommer att göra för den färdiga bilden, så att man kan ha en plan för hur den ska se ut , och hur den ska framkallas och kopieras redan när man trycker på avtrycket.

 

[Emaks]

Zonsystemet fullt ut blir lite krångligt med rullfilm och småbildskamera. Men man kan t.ex ha tre olika kamerahus, ett för normalkontrastmotiv, ett för högkontrastmotiv och ett för lågkontrastmotiv. Eller om man har kamera med utbytbara filmmagasin, ett magasin för varje motivkontrast. Annars är det storformat som gäller, där man kan framkalla varje negativ exakt som man vill. Annars får man göra som brukligt, en uppskattad framkallning för varje rulle, där man försöker anpassa framkllningen så att alla rutor går att kopiera.

Men som det verkar här är de flesta bara halvanaloga, dvs de scannar sina negativ och slutför arbetet digitalt i datorn. Då gäller det mest att inte ha för täta eller kontrastrika negativ så brukar det gå att göra bra bilder av det mesta. Bildprogrammen i datorn har oerhört mycket större möjligheter att justera och man kan ändra kontraster och annat mycket mera än man kan göra i mörkrummet. Filmframkallningen behöver då inte vara så exakt. Vi som arbetar analogt fullt ut däremot, måste vara mera noggranna med filmframkallningen för att få till bra kopior i mörkrummet. Där gör zonsytemet, eller enklare varianter av det större nytta. Zonsytemet är inte heller så användbart för snapshots och gatufo etc, där man inte hinner mäta upp kontrastomfånget mm, innan exponeringen

 

[Emaks]

Femfingermetoden.

En enkel variant av zonsystemet är den sk femfingermetoden, lanserad av Björn Andersson och Erik Osvalds i boken "Mörkumsteknik för fotografer" 1990. Den går enkelt ut på följande:

1. Bestäm exponeringen genom att mäta på handflatan i skugga.

2. Bestäm framkallningstiden genom att mäta på handflatan i solen/ljuset. Se hur många bländarsteg som skiljer från mätningen i skugga. Addera fem till detta värde.

3. Är värdet mindre än sex och ett halvt bländarsteg: Gör en plusframkallning.

4. Är värdet över sju och ett halvt bländarsteg: Gör en minusframkallning.

5. Är värdet kring 7: Gör en normalframkallning.


Jag har provat det här med mitt Contax S2 kamera-hus, som enbart har spotmätning och därför är lite krångligt att snabbt bestämma exponeringen med, och det fungerar förvånansvärt bra. Jämna fina exponeringar blir det med den metoden. Kontrasten i negativen varierar dock eftersom det är småbilds 135-36 film jag använder till den kameran. På 1990-talet provade jag även att köra lite med mina två Contax kamerahus och separata filmer för olika motivkontraster. Metoden verkade fungera väl även ur synpunkten med att bestämma motivets kontrastomfång så långt jag kunde se då, och jag fick fram väldigt fina kopior i mörkrummet med dom negativen.

 

[unoengborg]

Zonsystemet fullt ut blir lite krångligt med rullfilm och småbildskamera. Men man kan t.ex ha tre olika kamerahus, ett för normalkontrastmotiv, ett för högkontrastmotiv och ett för lågkontrastmotiv. Eller om man har kamera med utbytbara filmmagasin, ett magasin för varje motivkontrast. Annars är det storformat som gäller, där man kan framkalla varje negativ exakt som man vill. Annars får man göra som brukligt, en uppskattad framkallning för varje rulle, där man försöker anpassa framkllningen så att alla rutor går att kopiera.

Men som det verkar här är de flesta bara halvanaloga, dvs de scannar sina negativ och slutför arbetet digitalt i datorn. Då gäller det mest att inte ha för täta eller kontrastrika negativ så brukar det gå att göra bra bilder av det mesta. Bildprogrammen i datorn har oerhört mycket större möjligheter att justera och man kan ändra kontraster och annat mycket mera än man kan göra i mörkrummet. Filmframkallningen behöver då inte vara så exakt. Vi som arbetar analogt fullt ut däremot, måste vara mera noggranna med filmframkallningen för att få till bra kopior i mörkrummet. Där gör zonsytemet, eller enklare varianter av det större nytta. Zonsytemet är inte heller så användbart för snapshots och gatufo etc, där man inte hinner mäta upp kontrastomfånget mm, innan exponeringen

Bäst fungerar zonsystemet väl för sådant som landskap där kameran står på stativ och man har god tid på sig att tänka. På tal om stativ så är även det ett bra sätt att se till att tvingas tänka mer innan man tar bilden oavsett om kameran som sitter på är analog eller digital.

Måste säga att halva nöjet med analogt foto ligger i mörkrummet och kopieringsarbetet, de som sätter sig vid datorn när de framkallat går miste om en många roliga timmar. Jag rekommenderar att man ska prova på om man på något sätt har möjlighet att sätta upp eller få tillgång till ett mörkrum.

 

[Lobbamobba]

Redo för sommarens bilder

 

[linusforsberg]

Här kommer några rutor från dagens promenad med en Zeiss Ikon Netax och två rutor från en trip till Örskär. Har som sagt beställt ny färgkemi både för C41 och E6 så snart kommer det vankas vad jag tror blir grymma färgbilder från den trippen.

Den med fyrtornet var grym! Riktigt snygga bilder! Jag har själv kommit igång ordentligt med framkallning av s/v hemma. Mina bilder finns på http://www.linusforsberg.com

Fick hem en Zorki 3 i förrgår. Så underbar kamera.