Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

En film om Anders Petersen

Produkter
(logga in för att koppla)
ghost102 skrev:
ang. kopieringen så ska man väl där förstärka den känslan man hade när man tog bilden?

Ptja. Effektivare är väl att maximera den känsla som bilden har potential att få. Sanningen är sekundär. Och det tycker jag i sig ger en härlig kejsarens-nya-kläder-spänning att betraktaren kopplar känslan som är skapad i mörkerrummet till tron att fotografen har ett 1:1-förhållande till att återge verkligheten as it was.

Annorlunda formulerat:

Betraktare tror att de ser bilder ur verkligheten. Men det är en verklighet inlindad i brutal anabola med oerhörd riktad projektion (utan ansvar att återge verklighet) av konstnären i mörkerrummet så det blir som en hästspark i magen.

Och detta är det riktigt stora konststycket. Att hitta, rikta och utdela sparken. Det kan han.
 
Senast ändrad:
mats lindfors skrev:
(...) man måste nog vara ganska så känslig, öppen och mottaglig själv för att kunna ta in dom. Bilderna är inte till för att tala med intellektet utan till känslorna. Och känslor är det som många männskor stänger av.

Ja, visst är det så. Om man inte gillar Anders Petersens bilder har man fel i huvudet (eller i hjärtat, då).
Det kan ju inte vara så att vi människor är olika och att våra känslor finns för olika saker, nej.
Och är man intellektuell har man ju knappast något känsloliv alls, det vet ju alla. Antingen eller. Svart och vitt.
 
Eftersom jag inte berörs alls av ett gäng arkitektfotografer som verkar ha en fetish för symmetri och raka linjer, så antar jag att förhållande kan vara det omvända.

Dissningen av Anders var väl för övrigt inte så nyanserad den heller...

Mvh
Maverick
 
Maverick skrev:
Eftersom jag inte berörs alls av ett gäng arkitektfotografer som verkar ha en fetish för symmetri och raka linjer, så antar jag att förhållande kan vara det omvända.

Dissningen av Anders var väl för övrigt inte så nyanserad den heller...

Mvh
Maverick

Men dom ligger ju i tiden, lite klatschiga mönster och annat som verkar gå hem i konstnärsvärlden just nu...men ack så tråkigt och innehållslöst...ja se vad smaken kan skilja?

Men de andra, Sven Nykvist och Roy Andersson är ju skickliga filmfotografer/regissörer. Men har de någonsin sysslat med stillbildsfoto? Nykvist är dock en av mina favoriter bland filmare med sitt utnyttjande av det befintliga ljuset. Den siste, Peter Tillberg, är ju målande konstnär och mest känd för det. Har aldrig sett något foto av honom?
 
Maverick skrev:
(...) ett gäng arkitektfotografer som verkar ha en fetish för symmetri och raka linjer.

Tack för den djuplodande och nyanserade analysen, framför allt av Sven Nykvist, Andreas Gursky, Roy Andersson och Peter Tillberg, som inte ens är arkitekturfotografer... :-]
 
Graal skrev:
Men dom ligger ju i tiden, lite klatschiga mönster och annat som verkar gå hem i konstnärsvärlden just nu...men ack så tråkigt och innehållslöst...ja se vad smaken kan skilja?

Men de andra, Sven Nykvist och Roy Andersson är ju skickliga filmfotografer/regissörer. Men har de någonsin sysslat med stillbildsfoto? Nykvist är dock en av mina favoriter bland filmare med sitt utnyttjande av det befintliga ljuset. Den siste, Peter Tillberg, är ju målande konstnär och mest känd för det. Har aldrig sett något foto av honom?

Här har vi ännu en bildanalytiker av rang. Jag antar att första stycket försöker beskriva Gursky. Visst, han är framgångsrik konstnär i samtiden, men innehållslösa är nog en av de mindre träffsäkra beskrivningarna av hans bilder.
Om du tror att Ezra Stoller och CG Rosenberg "ligger i tiden", får du nog kolla en gång till.

Om du läser ordentligt, så rubricerar jag inte mina favoriter som fotografer utan som bildmakare. För mig är det mindre viktigt genom vilken teknik bilderna framställs. Den gemensamma nämnaren för herrarna är väl "tvådimensionell bild". Jag intresserar mig inte bara för stillbildsfoto här i världen...
 
Kan vi för övrigt komma överens om att olika människor tycker om olika saker och att Anders Petersen går att både tycka om och inte tycka om?
 
pareli skrev:
Här har vi ännu en bildanalytiker av rang. Jag antar att första stycket försöker beskriva Gursky. Visst, han är framgångsrik konstnär i samtiden, men innehållslösa är nog en av de mindre träffsäkra beskrivningarna av hans bilder.
Om du tror att Ezra Stoller och CG Rosenberg "ligger i tiden", får du nog kolla en gång till.

Om du läser ordentligt, så rubricerar jag inte mina favoriter som fotografer utan som bildmakare. För mig är det mindre viktigt genom vilken teknik bilderna framställs. Den gemensamma nämnaren för herrarna är väl "tvådimensionell bild". Jag intresserar mig inte bara för stillbildsfoto här i världen...

Jag betackar mig för personliga omdömen om min analysförmåga. Jag har väl inte skrivit om din analysförmåga? Så coola ner lite annars stängs väl snart tråden....Att vi har olika smak om vad som har väsentligt innehåll framgår ju tydligt och jag respekterar det. Jag beskriver främst de tråkiga arkitekturbilderna och mönstren (mönster är väldigt poppis nu). Det var traditionellt tråkiga bilder som ter sig tämligen intetsägande mot Petersens känslofyllda skapelser enligt mitt sätt att se?

För övrigt gillar jag också all sorts konst men jag trodde det var stillbildsfotografi/fotografer som gällde här på fotosidan och i den här tråden?
 
pareli skrev:
Tack för den djuplodande och nyanserade analysen, framför allt av Sven Nykvist, Andreas Gursky, Roy Andersson och Peter Tillberg, som inte ens är arkitekturfotografer... :-]

Sven och Roy är ju inte stillbildsfotografer i nån större utsträckning. Det gör det svårt för mig att tycka att det är de som berör. Tycker det ligger mer hos regissören. Jag har aldrig valt en film utifrån fotograf men efter regissör. Nu jobbar kanske regissörer gärna med samma chefsfotografer så kanske gör man det valet indirekt. Så insatt i film är inte jag.

De överiga fortsätter jag nog hövda att de har en fascination för raka linjer även om Peter är målare. Även om det kan låta lite negativt så menar jag det inte så. Det är liksom okej att de gillar det och andra. Men själv skulle jag aldrig kunna sätta det framför bildjournalistik och berättande bilder.

Mvh
Maverick
 
Kan vi också enas om att det är bra att diskutera vad man tycker och att pröva sina egna åsikter mot andra? Gärna helt olika åsikter, då kan man lära sig desto mer...
 
Jag är ingen fan av Strömholm och Petersen och absolut inte av Engström. Det jag saknar i deras foton är bildkomposition. Det hade Tore Jonsson en stark känsla för. Av nutida gatufotografer o.dyl vet jag ingen som har riktig koll på kompositionen för jag har ingen koll på alla nutida fotografer. Jag tycker en bild ska bestå både av form och innehåll. Gärna också tredimmesionellt djup. Det är likson det som är utmaningen med att fotografera. Att lyckas med både och. Jag sätter därför Micke Berg betydligt högre än Petersen.

Sen tycker jag inte man kan argumentera efter vilka som går hem i konstsalongerna. För mig är inte det någon kvalitetsstämpel. Jag anser som Umberto Eco att på konstsalong går massa människor som egentligen inte förstår vad de ser men som vill tillhöra den "förfinade" kategorin människor som går och ser konst. Läs Eco's essaysamling "Vad kostar ett mästerverk".

Själv brukar jag inte gå på utställningar men när Josef Koudelka ställde ut på Nordiska museet för ett decennium sedan var jag två gånger. Skulle W Eugene Smith ställas ut skulle jag också gå och kolla. J Engström's slumpskott skulle jag betalar för att slippa se.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar