Advertisement
Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Efterbehandling, en form av misslyckande?

Produkter
(logga in för att koppla)

Nekomy

Avslutat medlemskap
Nu vet jag att jag är inne och tafsar på ett känsligt område, men jag måste få veta om det är några andra som kanske har samma åsikt i denna fråga eller om jag helt står ensam.

Jag anser att allt form av efterjustering av fotografier är en from av misslyckande. För om man måste korrigera t.ex. färgerna i efterhand så har man misslyckats med att återge färgerna när man tog bilden och måste man öka skärpan har man troligen misslyckats med fokus osv. Att manipulera bilden för att få fram en konstnärlig sida av den är en annan sak då man har som mål att förändra bilden och inte att förbättra den.

När jag tar en bild med min kamera vill jag att den skall vara så bra som möjligt och använder jag RAW spar jag den utan att andra nått utan låter programmet använda kameran inställningar för att spara bilden. Är jag då t.ex. missnöjd med vitbalansen så kan jag ändra på det i efterhand.

Nu går det en diskussion om man skall använda optiska filter eller på digital väg simulera filtereffekter i efterbehandlingen av bilder. Många säger då att man inte behöver bry sig hur bilden blir då man kan fixa detta efteråt. Men för mig verkar detta vara ganska ologiskt att föra på en foto sida.

Nu undrar jag om det bara är jag kvar som vill ta bra bilder med kameran och anser att fotografering faktiskt är det man gör med en kamera och inte med en dator?

Nu vet jag att det finns folk som anser och kommer att säga att kameran är en dator och att den efterbehandlar bilderna, men jag anser även att dessa människor bara är töntiga och försöker vrida det man säger för att skydda sig. För givetvis menar man att man efterbehandlar bilden när den lämnat kameran och med dator menar man oftast den dator där man har sina bildbehandlings program.

OBS: När jag säger en form av misslyckande så menar jag inte att man automatisk är en dålig fotograf utan att man inte uppnådde det målet man hade med bilden på ett rent fotografiskt plan. Jag själv efterbehandlar ganska ofta men gör det av anledningen att jag kanske underexponerat eller gjort något anat misstag när jag tog bilden som jag då vill korrigera.
 
Jag håller i princip med dig med att man skall eftersträva en perfekt bild redan vid fototillfället.

Dock har man efterbehandlat bilder i alla år. Nu är jag inte bevandrad i mökrummets eller i bildbehandlingsprogrammens värld men förbelysning, pjattning och dyligt i mörkerrummet skiljer sig inte så mycket från den digitala diton.

Som du resonerar är isåfall bara dia-fotografering det sanna evangeliet, vilket är lite väl hårt tycker jag.

Det handlar nog om förhållningssätt och om kunskap, sålänge man är öppen med efterbehandlingen tycker jag att det är helt ok.
 
jag vill först säga två saker:
Jag fårstår hur du tänker och på ett sätt har du kanske en poäng, för det andra måste jag säga att jag beundrar ditt mod -jag hade nog inte vågat ta upp den här frågan...delvis för att jag inte håller med förstås.

Jag tycker inte att efterbehandling automatiskt leder till misslyckande eftersom efterbehandling inte är något som hör digitalåldern till. Visserligen har det blivit öändligt mycket lättare nu sen photoshop och digitalkamerorna kom men det betyder inte att det inte skedde förr. Skillnaden är bara att då gjorde man det i ett mörkrum, nu gör man det som bekant i datorn(om man inte fortfarande gör det i ett mörkrum, heder till dem som gör det i sånt fall). Alltså har fotografer förbättrat kontrast, färg och ljus(pjattning/efterbelysning) i bilderna under en väldigt lång tid och jag tycker inte att man kan säga att de också misslyckades eftersom det ingår i processen av att ta bilder. Då hade man sitt negativ som man sedan kopierade och även kopierandet ansågs ingå i den fotografiska processen, jag tänker på samma sätt idag; jag ser bildfilen som ett negativ och inte som en färdig bild. Därför tycker jag att efterbehandling i photoshop ingår som en naturlig del(för dem som vill ska tilläggas). Sen kan man naturligtvis diskutera vad som "får" göras i efterhand och vad som anses oeteiskt, där följer jag dagspressens tolkning för de bilder som jag inte medvetet vill retuschera på ett i vanliga fall "oetiskt" vis.
 
Jag efterbehandlar i princip samtliga bilder, skärper upp, maskar, filtrerar, färgbalanserar - allt för att få bilden till att bli det jag tänkt mig vid fototillfället.
En bild direkt ur kameran - speciellt vid porträttfoton, blir sällan perfekt direkt för mig. Kan ju bero på att jag kör digitalt eller nåt..
 
Vid reklambilder är budskapet i bilden viktigast, sen om det är en illustration, ett fotografi eller ett montage tycker jag är oviktigt.

Vid konstfoto tycket jag att känslorna i bilden är viktigast.

Det du beskriver är kanske bra att tillämpa tex vid fototävlingar, så att att kan tävla enligt samma förutsättningar.

Om du vränger bilden innan ljuset träffar filmen (tex med ett filter) eller om du gör det efteråt ( tex svartvit kopia, behandling i mörkrum eller i dator) spelar ingen roll tycker jag.

Dock har jag, liksom jag förstod att du har, en känsla att det är "mer foto" om man behandlar bilden så lite som möjligt. Det är en större utmaning att få lyckade resultat.

EDIT: Och visst, det händer ofta (nästan systematiskt) att jag korrigerar misslyckanden i efterhand.
 
Senast ändrad:
för mig är fotograferandet känsla, aktivitet, lyhördhet, känsla för komposition, färg och form, bildseende osv osv.
i efterbehandlingen kommer tekniken in för att förstärka alla de ovanstående.

för mig gör det inget att det finns dom som hoppar över den andra biten.
det gör ju bara att mina bilder blir snyggare rent helhetsmässigt. ;o)
ändå är det ju den första biten som är viktigast. kan man inte den har man fallerat redan från början.
 
Lite lustigt att den här tråden dyker upp just idag! =). De bilderna jag laddat upp idag tog jag för snart ett år sedan! och jag hade vid fototillfället en grov idé hur jag ville att de skulle se ut, det var en mulen och ganska tråkig vinter dag med gråmulet väder som ioförsig gav ett mjukt och jämnt ljus men som sagt tråkigt. Då ville jag skapa ngt slags drömaktiga bilder men hade inte ps kunskapen att göra det! så jag har värkt fram dem under året som gått och igårkväll och imorse så blev dem till. Summan av detta är att det kanske kunde gått att göra de på plats med diverse soft filter, vaselin, andats på linsen eller Whatever! men jag skäms inte för att manipulera bilder i datorn för att få dem som jag vill. Sedan det här med att lägga till saker som inte finns där har jag gjort ibland på skoj! men då skall det vara gjort så att det syns.

//Mats.
 
Det här är en diskussion som aldrig kommer få ett slut där alla är överens. Den bygger också på den grova missuppfattningen att efterbehandlig skulle vara något nytt. Det har efterbehandlats i alla tider. Det enda som är nytt i vår digitala tidsålder är att den allt oftare sker i datorn.

De enda som inte efterbehandlar är diafotograferna. Där har istället en förbehandling skett då den positiva filmen återger för mycket färger och skulle egentligen behöva korrigeras ned ;)

/Johan
 

Jag anser att allt form av efterjustering av fotografier är en from av misslyckande.


Visst är det så. Det perfekta fotot behöver ingen efterbehandling.


När jag tar en bild med min kamera vill jag att den skall vara så bra som möjligt...

Det tror jag gäller alla som fotograferar.

Nu går det en diskussion om man skall använda optiska filter eller på digital väg simulera filtereffekter i efterbehandlingen av bilder. Många säger då att man inte behöver bry sig hur bilden blir då man kan fixa detta efteråt. Men för mig verkar detta vara ganska ologiskt att föra på en foto sida.

Jaså ?, Jag har läst den tråden. Jag tycker att du är lite orättvis i ditt påstående och anser även att du har vinklat innehållet i den diskussionen.


Nu undrar jag om det bara är jag kvar som vill ta bra bilder med kameran och anser att fotografering faktiskt är det man gör med en kamera och inte med en dator?

Att man efterbehandlar en bild behöver ju inte betyda att man inte eftersträvat att få den bra vid fotograferingstillfället.

Jag vet inte riktigt ditt syfte med att starta den här tråden. För att inte vara töntig i dina ögon, så förstår jag att man skall använda filter, ej efterbehandla, eller.............
 
Vad vill du åstadkomma med ditt fotograferande? Förmedla det du upplevde vid tillfället eller enbart vad kameran registrerade?

Naturligtvis är det ju bra om man kommer så nära slutmålet som möjligt vid fotograferingstillfället om inte annat för att spara tid senare.

Läser man Ansel Adams "The print" t.ex. inser man hur mycket omsorg han lade ned både före men framförallt efter exponeringen, vid kopieringen. Han betraktade negativet som ett råmaterial och ju bättre råmaterial desto bättre slutresultat men negativet är likväl ett råmaterial. Det är ju ingen skillnad i t.ex. digital fotografi det är bara arbetsgången som är annorlunda.

Och hur många diabilder hade inte mått bra av lite efterbehandling?
 
Kan inte köra en sådan diskussion utan att dela upp fotografik i iaf 2 delar.

1. Dokumentära bilder

2. Icke dokumentära bilder.

Tycker själv det är enkelt att svara på vad som är rätt/fel.

I kategori #2 är allt tillåtet, som någon sa tidigare - reklamfoto - kunden bryr sig inte sålänge den får ett bra resultat. Sen hur långt man går, det är väl en modefråga?

-Och själfallet deklarera att bilden är manipulerad.

I kategori #1 vänder vi oss till hederliga mörkrummet, det som var tillåtet där - för en dokumentär bild - är också tillåtet i datorn.

Självfallet är då färgkorrigering och usm i vettiga propotioner tillåtet och klona bort ciggpaket på en bild inte.

Mvh

Tobias
 
att efterbehandla och manipulera är två vitt skilda saker.
efterbehandla förstärker bilden.
manipulera förändrar bilden.
 
Om man hade som mål att vid fototillfället få fram ev viss färg/ få ett skarpt foto, och inte får det, så är det en form av misslyckande ja.
 
Estethia skrev:
att efterbehandla och manipulera är två vitt skilda saker.
efterbehandla förstärker bilden.
manipulera förändrar bilden.

Beror väl på? Pratades tidigare om att lägga in ett filter i datorn istället för vid fotograferingstillfället.

Fångbilden på O.J. där de i datorn efterbelös honom så han såg (mer) orakad och skurkaktig ut är ju en förstärkning av något som existerade men tillika en manipulation när man publicerar bilden som "sann".

Mvh
 
Om man väljer att simulera filtereffekter i efterbehandlingen istället för att använda fiter vid exponeringen så ser jag inte det som ett misslyckande.
 
ariadne skrev:
Om man väljer att simulera filtereffekter i efterbehandlingen istället för att använda fiter vid exponeringen så ser jag inte det som ett misslyckande.

Diskussionen är intressant. Spontant tycker jag inte som Anna här (snarare att det är manipulering) men jag som gillar att plåta i sv/v då?

Att gå ifrån en RAW fil direkt till sv/v känns ok, men att i PS öka kontrasten och simulera rödfilter för att inte få så gråa och tråkiga bilder..?
 
Trist inställning du har, Jim.

Ett misslyckande är för mig att inte nå målet på ett effektivt vis. Eller t o m att inte nå målet överhuvudtaget.
Att omotiverat begränsa urvalet verktyg är för mig bara fånigt.

Vilka verktyg som används är ointressant för mottagaren.
Fotografen är naturligtvis fri att välja de verktyg som ger denne störst tillfredsställelse, men för mottagaren är det ganska ointressant.

Känns som pretentiöst BS att försöka bestämma vilka verktyg som är "godkända". Detta är en återkommande diskussion som alltid är lika tröttsam eftersom den inte fokuserar på resultatet, bilden, utan på verktygen.

Att generalisera och säga att "efterjustering är ett misslyckande" känns lite oseriöst. Det du kallar efterjustering är oftast ett viktigt och planerat steg i processen att få fram den bild man önskar. Därför är det inget misslyckande.

Om man strävar efter att åstadkomma allt på optisk väg, så kan man sedan skrika sig blå av stolthet över sina lyckade bilder. Jag tror inte många andra bryr sig speciellt.

"Titta mamma, jag lagade brödrosten med bara en hand."
"Bra vännen. Vill du ha en rosting?"
 
T-Max 400 skrev:
Diskussionen är intressant. Spontant tycker jag inte som Anna här (snarare att det är manipulering) men jag som gillar att plåta i sv/v då?

Att gå ifrån en RAW fil direkt till sv/v känns ok, men att i PS öka kontrasten och simulera rödfilter för att inte få så gråa och tråkiga bilder..?

På vilket sätt är det ett misslyckande?

Sen kan man ju tycka vad man vill om arbetsmetoden, man kan tycka den är dålig eller omoraliskt fel, men på vilket sätt har man misslyckats om inte ens målet var att använda filter vid exponeringen?
 
Hur många, av de som skickar in sin negativa färgfilm för framkallning, talar om för labbet att det absolut inte får ske någon korrigering?

Jag tyckter att ursprungsinlägget andas en hel del tungsinne, negativism och gnäll. Och det är där jag tror skon klämmer. Väljer man att se hindren istället för möjligheterna blir det genast ganska besvärligt, jobbigt och tråkigt.

Edit: Stavade rätt

/Johan
 
Senast ändrad:
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.