Svensson. Vem är en "Svensson"?
Är jag att betrakta som en "Svensson" i detta fall?
Det finns bakåtsträvare.
Folk som inte kan ta till sig det nya.
Vaccinmotståndare kan vara en sådan typ.
Det finns fler.
T.ex. de som tyckte att när DDT kom, den fantastiska nymodigheten som löste alla insektsproblem, att det kan väl inte vara bra med gifter i naturen .....
Jag var i ett annat naturreservat igår, än det i min närhet.
Särö Västerskog. Det är en rätt stor halvö vid havet.
Där surrade det runt en drönare en gång när jag var där.
Jag förvånades över hur mycket, hur långt, en drönare hörs när man är i en tyst miljö.
Åååååå, skönt nu far den iväg, sakta tystare, nej, nu kommer den tillbaka, och efter en bra stund, där är den.
Jag vill höra naturen, de ljud som vi människor alltid hört, de ljud som vi är skapade för. Vågskvalpet. Vindens svaga sus.
Jag vill kunna sjunka in i det. Det betyder mycket för mig. Och så vet jag att det är för många. För oss är naturreservatet en typ av "fristad".
Jag tycker att naturreservat ska vara skyddade platser från onödiga, störande, mänskliga maskinljud.
Väsnandet är alltså en stor skillnad mellan en systemkamera och en drönare.
Förra sommaren kom en drönare, när jag låg ute på min tomt och läste.
Min tomt är insynsskyddad, från sidorna.
Den som försöker gå in där, får försöka ta sig igenom en berberishäck.
Drönaren stannade rakt ovanför, ett kort tag, kanske 20 meter upp, och for sedan vidare.
Jag hade inget att dölja, men, teoretiskt sett, skulle det kunna ha legat en top-less kvinna bredvid och solat. Eller som jag kramat, eller om man verkligen ska drömma, lite till.
Då hade det varit väldigt störande med en drönare ovanför.
Och, jag skulle faktiskt kunna ha besök av en solande top-less-dam som lyssnat på musik i hörlurar. Då hade hon kunnat fotas obemärkt, och sedan kanske det låg foton ute på nätet ....
När man är utomhus, finns det i knappt någon plats där man kan vara utom synhåll för en drönare.
Det gör det däremot beträffande kameror, t.ex. min egen tomt.
Jag lyckades följa drönaren som var över min tomt, och tog ett samtal med dess chaufför.
Vem som körde drönaren över naturreservatet kunde jag dock inte ta reda på.
Där skiljer det sig också mot kamerafotografen, som man oftare/lättare kan komma i kontakt med.
Och så är det det där med människor, ansvar och dataskärmar.
Det skrivs och sägs saker på nätet, som aldrig skulle sagts i möte med en levande person.
Fjärrstyrning bakom dataskärm minskar ofta människors ansvarskänsla.
Vanligt fotograferande är oftast mer närvarande.
En annan skillnad är att man kan orsaka mer skada, störa mer, med en drönare än med en vanlig kamera.
Ett alldeles utmärkt filmklipp lades ut här på Fotosidan - Krokodilen (eller om det var en alligator), som högg en drönare som kom för nära.
Med handhållen kamera hade nog inte fotografen gått riktigt så nära .......
Och djuret, och dess omgivning, hade dessutom sluppit rök och gifter från det havererade batteriet.
Fast, det är väl mig det är fel på.
Jag är så förbaskat gammalmodig, en riktig bakåtsträvare. Jag har omoderna och förlegade behov.
En "Svensson" i min relation till drönare. Jag förstår inte, jag har mest en massa fördomar.
Jag får helt enkelt vänja mig vid att det svärmar runt en massa nöjesåkande drönare, även i naturreservat.
PS. Beträffande systemkamera och rejält objektiv i naturreservat.
Min upplevelse skiljer sig helt från din.
Jag tycker att man uppfattas som typ genuint naturintresserad, välbemedlad och kompetent.