Dom tre grundfärgerna?

[Jaeron]

Färgtemperatur

I sammanhanget kanman funder på varma och kalla färger.
Om värmen/temperaturen höjs så börjar färgen med IR över går till Rött och slutar med Violett och UV.
Ändå upplevs Blått som en kall färg.
(Diagrammen ovan är felvända mht temperaturen.)
Hadegott

 

[Parsi]

Nej, RGB-modellen är långt ifrån perfekt. Den är rätt dålig på att presentera monokromatiska färger som inte råkar vara just rött, grönt eller blått, t.ex. det orange ljuset från natriumlampor. Orange ljus i RGB innehåller en massa grönt spilljus och är långt från monokromatiskt. Det problemet minskar om man inför flera, smalbandigare färgkanaler som ger högre frekvensupplösning. Högre frekvensupplösning ger bättre färger på samma sätt som högre spatial upplösning ger bättre bild.

Det finns inga monokromatiska färger. Det finns monokromatiskt ljus, men det är en helt annan sak. Färg är inte våglängd. Färg är inte spektrum. En våglängd har en färg. Ett spektrum har en färg. Men omvändningen är inte sant.

Den kanske mest fundamentala och definierande egenskapen hos färgbegreppet, är att en färg kan representeras av ett oändligt antal olika spektrum.

Det finns inget utrymme för det perspektiv som du vill använda, i en diskussion om färger och färgmodeller. Något annorlunda uttryckt (men 'no offense intended'): Du är långt ute i ett rejält fel-tänk.

 

[Fredrik AVT]

Intressant är emellertid att om RGB skulle vara optimalt för ögat, så framkommer inte det från den första grafen ovan. Här finns spelrum. Observera också att vad som händer bakom ögat är inte helt fastställt då neurologi sällan är svart och vitt (ursäkta vitsen).

 

[Parsi]

Jag tycker Percys genomgång är bra. Men ju mer man försöker sätta sig in i seendets fysiologi desto svårare blir det. Personligen har jag inget grepp på frågan fast jag gärna skulle vilja ha det.

På engelska wikipedia, länk

http://en.wikipedia.org/wiki/Color_perception

ges en vad jag tror korrekt genomgång av kopplingen mellan våglängder och färgupplevelse. Konernas färgkänslighet har inte särskilt mycket med RGB att göra. Naturen har hittat och använt ämnen som funkat och känslighetstopparna är inte optimala från RGB-synpunkt. Det finns två, ganska olika, färgteorier. Båda är korrekta. (Ungefär som att ljus är både partiklar och vågor för att ta ett annat exempel.)

På en annan länk

http://en.wikipedia.org/wiki/File:Color_perception.svg

finns ett diagram som visar hur färgsignalerna från ögonen tas om hand av hjärnan. Det är inga enkla raka samband mellan våglängd och signal och upplevelse.

"The opponent color theory suggests that there are three opponent channels: red versus green, blue versus yellow, and black versus white", alltså den färgteorin menar att det finns tre kanaler där rött konkurrerar med grönt, blått med gult och svart med vitt. Gult är faktiskt den enda våglängd/färg som går någotsånär rakt igenom systemet. Om jag fattat rätt vilket jag inte är säker på.

Flertalet däggdjur ser i två kulörer, vi i tre. Flertalet däggdjur är nattaktiva och har större nytta av mörkerseende än färgseende. Våra tre är troligen ett återfall eller snarare ett återerövrande av tidigare varelsers kapacitet. Vi kanske blev av med en viss kapacitet på doftsidan samtidigt. Det finns ju en hel del personer som har färgseende med bara två kanaler. Det kan finnas människor med fyra kanaler, ett utvidgat färgseende, men dom (i så fall kvinnorna) vet inte om det. Fåglar har fyra och insekter kanske fler..... naturen är rik.

Några kommentarer:

Färg kan bli hur komplicerat som helst. Att det är så, är inte så konstigt därför att det ju rör sig delvis om processer i hjärnan. Däremot så är ju inte grunden för hur färger uppfattas och hur färgblandningssystem fungerar, så svårt att förstå. Man hade hyfsad koll på RGB-modellen långt innan mikrobiologisk forskning om ögonen hade bekräftat att det fanns en fysiologisk grund för att modellen var korrekt.
När det gäller 'Opponent channels' och tre färgkanaler så är det, i avseendet att definiera en färg och återge den senare, exakt samma sak. Det är alltså egentligen samma färg-modell, bara olika koordinataxlar, om vi förstår det som just färgmodell. Ytterligare ett exempel är HSV.

När det gäller processandet i näthinnan och i hjärnan däremot, så finns det nog fysiologiska motsvarigheter till båda modellerna, som dels nog förfinar själva färgkanalvärdet (jämfört med hur de ljuskänsliga pigmenten i konerna reagerar på ljuset) dels också är ansvariga för t.ex. vår märkliga förmåga till att se konstant färg, oavsett belysning. (Det går att bevisa, både praktiskt och teoretiskt, att konstant färg egentligen är omöjligt, strikt sett. Men våra ögon/hjärnor gör ändå ett hyfsat jobb där, även om det inte är perfekt.)
Motsvarigheten till det i våra digitalkameror är naturligtvis vitbalansen och exponering.

Att det går omkring människor med tetrakromatiskt färgseende är väl än så länge en öppen möjlighet. Personligen tvivlar jag dock på det. Anledningen är två saker. Dels har Kodak och andra tidigare bedrivit ett stort grundforskningsarbete med att undersöka många människors färgseende (naturligtvis för att få tekniskt underlag för att utveckla sina produkter), och jag har aldrig hört att man skulle ha upptäckt någon som såg färg i fyra kanaler. Dels så är all vår färgåtergivning/färgblandning baserad på modellen med tre färgkanaler. Konstnärers handmålade tavlor, färgfoto, färgfilm, färgtryck, färgkort, färgTV, datorskärmar, mobiltelefoner...Allt.
En person som såg färg i fyra kanaler, skulle nog uppfatta färgåtergivningen som ofta varande konstig. Ungefär som om vi skulle se röda gräsmattor, gredelina trädkronor, rosa solnedgångar, grönblå hudtoner. Alltså en version som ser hur bra ut som helst för en "färgblind" (två kanaler) person.

 

[Parsi]

Intressant är emellertid att om RGB skulle vara optimalt för ögat, så framkommer inte det från den första grafen ovan. Här finns spelrum. Observera också att vad som händer bakom ögat är inte helt fastställt då neurologi sällan är svart och vitt (ursäkta vitsen).

Ögat samplar alltså INTE en färg i rött, grönt och blått!
Det görs en vägning av summorna inom tre breda områden.
(varje kanal summerar och registrerar alltså allt, hela området, under varje graf)

Dessa tre värden kan man väga med filter på samma sätt. Det blir koordinatinformation för färgen. Dessa kan man använda för att i en färgblandningsprocess återskapa färgen. I fallet där vi sitter med additiv färgblandning, skall vi alltså hitta på ett sätt att skicka in ljus i ögat så att ögat vid en ny vägning av dessa tre breda områden kommer att skicka samma signal till hjärnan och därför ge upphov till samma färguppfattning. Det listiga då är att vi begränsar oss till smala RGB band, där varje band i huvudsak bara stimulerar en kanal i taget.

Din sista kommentar är helt riktig. Hjärnan, och därmed synen, är ett stort mysterium. Det spelar dock ingen roll, eftersom vi inte berör den delen i vår färgmodell. Vårt mål är bara att hjärnan skall få samma signaler.

 

[iSolen.se]

Tre bredbandiga och delvis överlappande färgkanaler som sedan pressenteras med tre monokromatiska signaler ungefär mitt i sitt respektive frekvensområde tycker jag inte är något annat än en "hyfsad" aproximation.

Nej jag menade återgivningen, tre bredbandiga färgkanaler, inte monokroma.

Det är just det - finns det något objektivt sätt att påstå att just dessa tre skulle vara de enda riktiga grundfärgerna?

Med tre färger har jag svårt att se hur några andra färgkanaler skulle kunna vara bättre eller ens lika bra.

Idealet är oändligt antal färgkanaler som återger hela spektrumet...men ögat skulle inte uppfatta det bättre pga dess begränsning. Att välja färger vid sidan av de tre känslighetsmaxen borde alltid bli sämre.

 

[Parsi]

. Att välja färger vid sidan av de tre känslighetsmaxen borde alltid bli sämre.

Det finns ju praktisk hänsyn, och hur mycket man egentligen vinner eller inte vinner på att vara kompromisslös. Jag tror inte känslighetsmaxen är idealen om vi pratar grundfärger för additiv färgblandning. Snarare borde det vara nåt segment som ligger så mycket som möjligt utanför ett överlappat område. Men där ser vi ju att känsligheten kan vara väldigt låg, vilket ju i sin tur påverkar kostnaden, hållbarheten, ljusstyrkan och effektiviteten hos t.ex. vår färgskärm.
Man kompromissar. Så Fredrik har faktiskt en poäng. ...Även om det inte nödvändigtsvis var exakt det han menade.

 

[Måns H]

Biologi / teknik

Att välja färger vid sidan av de tre känslighetsmaxen borde alltid bli sämre.

Känslighetsmaxen ligger nog inte i de lägen som kunnat vara optimala om det gått att designa systemet från scratch. Våra avlägsna förfäder hade bara två färgkanaler. Så uppstod en mutation eller serie mutationer som gav tre. De två maxima som ligger tämligen nära varandra har receptormolekyler som ligger rätt nära varann kemiskt. Sen har hjärnans fantastiska firmware gjort det bästa av den nya situationen.

Att en teknisk lösning väljer andra maxima behöver inte vara fel. Den tekniska lösningen måste ju komma till stånd "inside the box" av tillgänglig och möjlig teknik och gå att översätta till print- och tryckbara media. RGB funkar ju bra för spektrums färger. Sen finns ju andra färger (brunt) som också går att återge med RGB.

(Kul tråd det här! Intressant men svårt ämne som jag tycker klarnar lite grann. Tack alla!)

 

[eskil23]

Det finns inga monokromatiska färger. Det finns monokromatiskt ljus, men det är en helt annan sak. Färg är inte våglängd. Färg är inte spektrum. En våglängd har en färg. Ett spektrum har en färg. Men omvändningen är inte sant.

Den kanske mest fundamentala och definierande egenskapen hos färgbegreppet, är att en färg kan representeras av ett oändligt antal olika spektrum.

Det finns inget utrymme för det perspektiv som du vill använda, i en diskussion om färger och färgmodeller. Något annorlunda uttryckt (men 'no offense intended'): Du är långt ute i ett rejält fel-tänk.

Med min högskoleutbildning i fysik i bagaget tror jag mig veta vad jag talar om.

Det finns monokromatiskt ljus, ja, det är ljus med en färg/våglängd. Sådana fäger som kan representeras med ljus av en frekvens har vi gett namn som blå, grön, gul och röd. Sedan finns det "rärger" (det borde egentligen heta nyanser) som är bredbandigare som ceriese och brunt. De representeras av en fördelning av ljus över ett visst sprktrum.

Om man använder RGB så begränsar man sig till att försöka representera alla fäger genom att blanda tre monokromatiska färger (ja, jag kommer att fortsätta att kalla färgen av monokromatiskt ljus för monokromatisk färg) av våglängderna 440 nm (blå), 550 nm (grön) och 620 nm (röd). Problemet är att det går inte att få ljus med våglängden 490 nm (cyan) genom att blanda ljus av våglängderna 440 nm och 550 nm. Man kan försöka stimulera ögats grönkänsliga och blåkänsliga tappar lika mycket som 490 nm hade gjort, men det fungerar tyvärr inte heller eftersom tapparnas känslighetsspektrum är delvis överlappande. Det gör att 550 nm-ljuset även stimulerar de rödkänsliga tapparna, något som ljus av 490 nm inte gör.

Sedan ett helt annat påpekande. Av de grafer som Måns H postade så kan man förledas att tro att ögat är mindre känsligt för ljus runt 480-500 nm (cyan). Det stämmer inte. Tapparna är visserligen mindre känsliga för de frekvenserna, men å andra sidan har det betydligt talrikare stavarna sitt känslighetsmaximum just under 500 nm (vilket som av en händelse råkar sammanfalla med frekvensen för de flesta former av bioluminiscens).

 

[iSolen.se]

Känslighetsmaxen ligger nog inte i de lägen som kunnat vara optimala om det gått att designa systemet från scratch. ...

Om man med tre färgkanaler ska kunna återge samma färger som vi kan uppfatta med ögonen tror jag man måste lägga färgerna exakt vid känslighetsmax. Att t ex med gul-grön, plus rött och blått få till en som vi uppgattar det perfekt klargrön färg går inte eller får lägre intensitet, dvs är inte optimalt.

Läs gärna eskils inlägg ovan.

(jag har f ö sannolikt läst samma utbildning som han)

 

[PMD]

I sammanhanget kanman funder på varma och kalla färger.
Om värmen/temperaturen höjs så börjar färgen med IR över går till Rött och slutar med Violett och UV.
Ändå upplevs Blått som en kall färg.
(Diagrammen ovan är felvända mht temperaturen.)
Hadegott

Definitionen av färgtemperatur utgår från strålningen från ideal svart kropp, och är kanske inte helt intuitiv. Den som är nyfiken kan söka på "svartkroppstrålning".

 

[Parsi]

Med min högskoleutbildning i fysik i bagaget tror jag mig veta vad jag talar om.

Det finns monokromatiskt ljus, ja, det är ljus med en färg/våglängd. Sådana fäger som kan representeras med ljus av en frekvens har vi gett namn som blå, grön, gul och röd. Sedan finns det "rärger" (det borde egentligen heta nyanser) som är bredbandigare som ceriese och brunt. De representeras av en fördelning av ljus över ett visst sprktrum.

Om man använder RGB så begränsar man sig till att försöka representera alla fäger genom att blanda tre monokromatiska färger (ja, jag kommer att fortsätta att kalla färgen av monokromatiskt ljus för monokromatisk färg) av våglängderna 440 nm (blå), 550 nm (grön) och 620 nm (röd). Problemet är att det går inte att få ljus med våglängden 490 nm (cyan) genom att blanda ljus av våglängderna 440 nm och 550 nm. Man kan försöka stimulera ögats grönkänsliga och blåkänsliga tappar lika mycket som 490 nm hade gjort, men det fungerar tyvärr inte heller eftersom tapparnas känslighetsspektrum är delvis överlappande. Det gör att 550 nm-ljuset även stimulerar de rödkänsliga tapparna, något som ljus av 490 nm inte gör.

Sedan ett helt annat påpekande. Av de grafer som Måns H postade så kan man förledas att tro att ögat är mindre känsligt för ljus runt 480-500 nm (cyan). Det stämmer inte. Tapparna är visserligen mindre känsliga för de frekvenserna, men å andra sidan har det betydligt talrikare stavarna sitt känslighetsmaximum just under 500 nm (vilket som av en händelse råkar sammanfalla med frekvensen för de flesta former av bioluminiscens).

Naturligtvis. det är nog normalt att folk brukar tro att de vet vad de talar om innan de påstår nåt. Jag klandrar dig inte för det.

Icke desto mindre är och förblir din tidigare kommentar om natriumgul färg och natriumljus irrelevant för en färgdiskussion. Alla praktiska färgblandningsförfarande har svagheter, men detta att inte kunna framställa monokromt ljus av en viss exakt specificerad våglängd är absolut inte en av dem. Och skulle du fortsätta att argumentera på den linjen, tycker jag det skulle vara olyckligt. Natriumgul färg, däremot, borde det finnas ett rikt utbud av olika spektrumalternativ och additiva blandningsalternativ för att återge med godtycklig precision ( = går ej att skilja från färgen på natriumljus). Jag vet det visserligen inte, men jag förutsätter liksom att de flesta bildskärmar klarar av det. Men låt oss förhoppningsvis lämna detta bakom oss.

Om vi tar ditt andra stycke ovan, så är det fortfarande inte riktigt. Det finns ett oändligt antal färger som var och en kan bildas av ett oändligt antal olika spektrum. Att en färg skulle representera en enda våglängd existerar inte i naturen vad avser reflekterande ytor. Om du tänker till inser du säkert att det är orimligt. Om en "blå" yta skulle reflektera endast 440 nm skulle vi ju se den som i princip svart, eftersom 440 nm representerar ytterst lite av den totala belysningenergin i solljuset. Samma gäller naturligtvis dina andra exempel. Gul färg t.ex är ett särskilt tydligt exempel, eftersom det är en mycket ljus yta. En gul färg kan reflektera t.ex. 2/3 av solljuset. Det är allt många våglängder det.

Tänk tillbaka på din fysikutbildning. Visst gick ni igenom spektrometri och spektrogram? Visst kommer du ihåg de där fälten med massor av smala, svarta absorbationslinjer? Och ju mer man förstorade, ju fler linjer såg man. Så ser en färg normalt ut. Och cerise och brunt är färger. Pratar vi om nyanser så handlar det normalt om ett förhållandet mellan i huvudsak de två dominerande färgkoordinaterna, oberoende av intensitet.

Dina två sista stycken är riktiga. I det tredje berör du och beskriver på ett bra sätt varför en praktisk tillämpning av additiv färgblandning inte kan återge alla synbara färger. Den här tråden riskerar därmed tydligen att gå från att handla om hur färgseende och färgblandning fungerar, till att handla om olika färg-rymder och gamuts och varför de är som de är.
De enda tre kommentarer jag har att tillfoga är att man kan välja andra additiva grundfärger än monokromt 440, 550, och 620 nm. Jag tror alltså att man kan uppnå bättre resultat. Men framförallt finns naturligtvis den praktiska begränsningen av de material som man tillverkar skärmen av. Med teoretiska, grundfärger kan man beskriva alla synbara färger med tre kanaler. Teoretiskt alltså. De brukar kallas XYZ.
De två andra kommentarerna är att subtraktiv färgblandning är ännu mer problemfylld. Samt att det också naturligtvis finns praktiska teknikproblem med registreringen av de tre färgkoordinaterna. Vi måste ju hitta filter som tillsammans med sensorn ger liknande känslighetsområden som ögat. Men verklighetens begränsningarna kan ju inte överbryggas genom att man anammar en färgmodell som inte motsvarar hur vårt färgseende fungerar.

Här är en sida med material om ämnet. Två kommentarer bara. På denna sida avser 'RGB-modellen' en specifik additiv färgblandningsmodell. När jag tidigare talat om RGB-modellen har jag menat själva grundmodellen för hur färgseendet fungerar, alltså med tre kanaler. Jag har alltid särskilt specificerat "additiv färgblandning" när jag talat om additiv färgblandning.
Sen sägs på ett ställe att alla färger kan återges med icke-rena grundfärger. Det tillkommer ett kurvdiagram om hur detta ser i XYZ. Vad jag har förstått är detta inte riktigt sant, så som man kan uppfatta texten? XYZ är, vad jag vet, bara teoretiska färger utan verklig motsvarighet? Däremot visar det att alla synliga färger kan beskrivas med tre kanaler. Att sedan en återgivning av alla dessa färger medels färgblandning med endast tre grundfärger har problem, är en annan sak och mer ett praktiskt problem. Oavsett vilken färgblandningsstrategi man ger sig på, bör man ju fortfarande utgå från den tre-kanaliga modellen för färgseende.

http://lea.hamradio.si/~s51kq/V-CIV.HTM

Det sista stycket är ett bra påpekande. Jag har visserligen berört det tidigare, men de flesta såna här kurvdiagram som man ser nuförtiden, inklusive de som postats här, visar alltså konernas kemiska känslighet i tre kanaler. Och kurvorna är också oftast normaliserade. Min poäng är att de inte visar ögat+hjärnans slutliga känslighet i tre kanaler. Den är lite annorlunda om jag minns rätt. Det tycks tillkomma svårbegriplig och svårbeskrivlig 'postprocessing' både i ögat och hjärnan som ökar förmågan att särskilja färger. I det ingår både den sammanlagda ljusstyrkan och de tidigare berörda motsatsförhållandena blå-gul och grön-magenta.
Vad gäller stavarna, så inverkar de säkert på nåt sätt, men vi har inte särskilt mycket stavar i den s.k. gula fläcken, dvs centrum av vår syn som vi använder för vårt bästa och fokuserade seende. Därför finns det olika modeller för hur vårt färgseende fungerar, som experimenterats fram från olika vida vinklar av synfält från vårt syncentrum. Som sagt, det här med färg kan bli hur komplicerat som helst.

Men grunderna för hur det fungerar går ganska lätt att förstå.

 

[eskil23]

Om vi tar ditt andra stycke ovan, så är det fortfarande inte riktigt. Det finns ett oändligt antal färger som var och en kan bildas av ett oändligt antal olika spektrum. Att en färg skulle representera en enda våglängd existerar inte i naturen vad avser reflekterande ytor. Om du tänker till inser du säkert att det är orimligt. Om en "blå" yta skulle reflektera endast 440 nm skulle vi ju se den som i princip svart, eftersom 440 nm representerar ytterst lite av den totala belysningenergin i solljuset. Samma gäller naturligtvis dina andra exempel. Gul färg t.ex är ett särskilt tydligt exempel, eftersom det är en mycket ljus yta. En gul färg kan reflektera t.ex. 2/3 av solljuset. Det är allt många våglängder det.

En yta som reflekterar endast ett smalt våglängdsområde uppfattas som mörk, inte svart.
Jag tror att det grundläggande missförståndet är att du uppfattar färg som en fysikalisk egenskap hos en yta. Jag uppfattar färg som en fysikalisk egenskap hos ljus. Utan ljus finns ingen färg. Ljus behöver dessutom inte vara reflekterat, även ljus direkt från ljuskällan har färg.

Tänk tillbaka på din fysikutbildning. Visst gick ni igenom spektrometri och spektrogram? Visst kommer du ihåg de där fälten med massor av smala, svarta absorbationslinjer? Och ju mer man förstorade, ju fler linjer såg man. Så ser en färg normalt ut.

Ja, så ser reflekterat ljus normalt ut. Det består inte av enbart 440, 550, och 620 nm vilket ljuset från en LED-monitor gör. Ju fler våglängder man kan blanda desto bättre kan man återge naturliga reflekterade färger.

Dina två sista stycken är riktiga. I det tredje berör du och beskriver på ett bra sätt varför en praktisk tillämpning av additiv färgblandning inte kan återge alla synbara färger. Den här tråden riskerar därmed tydligen att gå från att handla om hur färgseende och färgblandning fungerar, till att handla om olika färg-rymder och gamuts och varför de är som de är.

De hänger ju naturligtvis ihop. Färgrymder är ju modeller för att beskriva/representera en färg så som den uppfattas av ögat.

 

[Parsi]

'Spektralfärg' är kanske begreppet du är ute efter?
Jag har, tidigare under diskussionen, famlat efter det i min slumpaccess-hjärna men inte kommit på det förren nu. När jag slog på spektralfärg visar det sig, att det anses vara synonymt med 'monokrom färg'. Det går alltså bra att säga monokrom färg (sorry 'bout that).

 

[martinator]

Natriumgul färg, däremot, borde det finnas ett rikt utbud av olika spektrumalternativ och additiva blandningsalternativ för att återge med godtycklig precision ( = går ej att skilja från färgen på natriumljus). Jag vet det visserligen inte, men jag förutsätter liksom att de flesta bildskärmar klarar av det. Men låt oss förhoppningsvis lämna detta bakom oss.

Att förutsätta men inte vilja veta är underligt, när man utger sig för att just veta....
Ljus från lågtrycksnatriumlampa är monokromatiskt: 589 nanometer.
Ingen aning om detta ligger inom vad en bildskärm klarar, men någon borde ju veta.
/m

 

[Parsi]

Att förutsätta men inte vilja veta är underligt, när man utger sig för att just veta....
Ljus från lågtrycksnatriumlampa är monokromatiskt: 589 nanometer.
Ingen aning om detta ligger inom vad en bildskärm klarar, men någon borde ju veta.
/m

En märklig kommentar. Framförallt undrar man varför den ansågs befogad?

Jag vet vad en natriumlampa är och att den ger monokromt ljus. -Självfallet!

Men en färg är en sak, våglängd är en annan. Vilket också egentligen är självklart, men väldigt många tycks snubbla här. Kanske denna kommentaren också?

En spektralfärg är en färg som kan återges med ett 'spektrum' bestående av en enda våglängd. Men nästan alla spektralfärger har en färg som också kan återges med ett oändligt antal olika, andra spektrum. Vilket naturligtvis är förutsättningen för all sorts färgåtergivning.
Gula färger, till slut, hör inte till nåt problemområde för additiv färgblandning. Det är alltså helt säkert att nyansen från 589 nm kan återges med röd-grön-blå ljusblandning. I den mån någon bildskärm skulle gå bet på uppgiften, kan det endast bero på för hög vithalt och beror då på implementeringen av tekniken i i skärmen. Detta ligger utanför sammanhanget för den diskussionen som yttrandet var en del av.

 

[eskil23]

En märklig kommentar. Framförallt undrar man varför den ansågs befogad?

Jag vet vad en natriumlampa är och att den ger monokromt ljus. -Självfallet!

Men en färg är en sak, våglängd är en annan. Vilket också egentligen är självklart, men väldigt många tycks snubbla här. Kanske denna kommentaren också?

En spektralfärg är en färg som kan återges med ett 'spektrum' bestående av en enda våglängd. Men nästan alla spektralfärger har en färg som också kan återges med ett oändligt antal olika, andra spektrum. Vilket naturligtvis är förutsättningen för all sorts färgåtergivning.
Gula färger, till slut, hör inte till nåt problemområde för additiv färgblandning. Det är alltså helt säkert att nyansen från 589 nm kan återges med röd-grön-blå ljusblandning. I den mån någon bildskärm skulle gå bet på uppgiften, kan det endast bero på för hög vithalt och beror då på implementeringen av tekniken i i skärmen. Detta ligger utanför sammanhanget för den diskussionen som yttrandet var en del av.

Du har fel. En spektralfärg är en färg med en våglängd och den han bara återges med just denna våglängd. Stoppar man in fler våglängder får man en färg med bredare spektrum. Om spektrumet är normalfördelat så blir vithalten högre, men med RGB får man inte någon normalfördelning. Det är som att försöka spela en hel skala på ett instrument som bara kan producera tre frekvenser. Genom att ta ackord kan man åstadkomma fler än tre toner, men det kommer inte att vara rena toner.

 

[antic]

Kan vi inte se en bild på en regnbåge?

 

[Parsi]

Du har fel. En spektralfärg är en färg med en våglängd och den han bara återges med just denna våglängd. Stoppar man in fler våglängder får man en färg med bredare spektrum. Om spektrumet är normalfördelat så blir vithalten högre, men med RGB får man inte någon normalfördelning. Det är som att försöka spela en hel skala på ett instrument som bara kan producera tre frekvenser. Genom att ta ackord kan man åstadkomma fler än tre toner, men det kommer inte att vara rena toner.

Nej. Det är du som har fel. Färg är nånting som uppfattas av ögat. Ögats sätt att uppfatta en färg är att väga tre olika stimulanser. Dessa stimuleras vare sig du stoppar in ljus av en våglängd eller flera. Och för varje färg finns ett oändligt antal olika spektrum som ger samma stimulansreaktion, och därmed samma färgintryck, vilket är detsamma som *färg*.

Analogin med ljud och toner är inte korrekt. Örat registrerar våglängd. Ögat gör det inte.

 

[Parsi]

Jag kan tillägga att när CIE gjorde sitt ursprungliga arbete 1931, använde man tre monokroma primärfärger, och kunde representera hela spektralfärgsskalans färger, utom ungefär området 425-520 nm, där det inte gick, av precis de orsaker som eskil själv har angett i ett tidigare inlägg.

Däremot går det. Den teoretiska XYZ modellen räknades fram teoretiskt ur experimentet. Det går kanske inte praktiskt med bara tre blandfärger, men man kan använda några till.

Som t.ex en experimentell 5-färgs LCD display, som återger 99%.

http://www.scribd.com/doc/61823459/Five-Primary-Color-LCD