Problemet är bara den att färger inte finns det är en upplevelse av olila våglängder av "synligt" ljus. Det må vara så att vissa våglängder favoriseras av våra färgkänsliga koner i näthinnan, men dessa torde kunna skapas av förgfilter i en sensor som är mest känsliga för smått andra våglängder och interpolera. "Rött" "grönt" och "blått" är bara våra intryck av ett våglängdsspektrum.
Visst finns färger. Det är en existerande egenskap som kan både upplevas och mätas och registreras och återges. Det är däremot inte en oberoende fysikalisk egenskap. Vilket antagligen är vad du menar.
Men däremot så tyder kanske formuleringen ”det är en upplevelse av olika våglängder av synligt ljus”, på en uppfattning av färg som är lite fel?
Det är visserligen så att vi ser monokromt ljus av en viss våglängd som en färg. Men omvändningen är inte sann. Denna färg motsvarar inte den våglängden. Varje färg kan skapas av ett godtyckligt antal olika spektrum. Precis detta är grundförutsättningen bakom all färgåtergivning och färgblandning. Vi kan inte återskapa det ursprungliga reflektionsspektrumet. Däremot kan vi med en färgblandningsprocess lätt fixa till ett annat spektrum som ger upphov till samma färg.
Rött, grönt och blått är inte bara våra intryck av ett våglängdspektrum, som du uttrycker det. Det är först och främst de tre signaler som ögat sänder till hjärnan, de enda signalerna som avser färgseende. Och de innehåller ingen våglängdsinformation, bara intensitetsnivån.
Och de är inte ens representativa för nån röd, grön eller blå våglängd i spektrumet. Om vi tar grön signal t.ex., så innehåller den summan av ett brett område. En del av de våglängder som finns med i den gröna signalen, skulle vi enskilt kunna se som ljusröda t.ex. Andra skulle vi enskilt se som blå. Det är alltså ett helt område som vägs samman i en enda ”grön” signal. Samma med röd signal och blå signal. Dessa tre områden är breda och överlappar varandra. Det är tack var den gradvisa överlappningen som du kan se mellanliggande färger som gult och grönblått i en regnbåge. Dessa våglängder stimulerar alltså båda signalerna. Röd plus grön signal upplevs som gult.
När du sen sitter framför din dator- eller TV-skärm så används ett smalt grönt våglängdsband till att stimulera enbart grön signal i ditt öga och hjärna. Och på samma sätt med rött och blått. Här är våglängdsområden avsiktligt väldigt smala, därför att de skall ligga mellan de överlappade ytterområdena, och skall inte stimulera mer än just var sin enskilda signal i ditt öga.
Färgen vägs alltså i tre delar. Över tre breda områden. Vi samplar alltså inte ”röd”, ”grön” och ”blå” våglängd. Sensorns olika filter bör ha breda genomsläpp som motsvarar våra ögons känslighet i sina RGB-områden. Vi får tre intensitetsvärden. Genom att bara återge dessa tre värden i smala RGB segment, vid additiv färgblandning, kan vi återskapa samma vägning i dina ögon och hjärna, som om du hade tittat på orginalfärgen, trots att vi använder helt olika spektrum till att representera färgen.
En färg är en tredimensionell storhet (om vi bortser från belysningssituationen). R, G och B är först och främst koordinataxlarna. Inte färger. Det intrycket kommer från de smala RGBband som används vid additiv färgblandning. Där finns inget att ”interpolera”.
