Digitalt kontra analogt

[ovanmyra]

Hej!

Jag envisas med att fota analogt men snart tror jag att jag är konservativ intill dumhet. Är det någon som vill vara min terapisoffa en liten stund? Känner att jag behöver sortera tankarna, tror jag har grubblat för mycket.

OK, varför envisas jag? 1) Jag jobbar så mycket med datorer som det är. Jag vill att *något* i livet fortfarande ska vara analogt. 2) Långtidshållbarheten. Det absolut största skälet till att jag fotar är att ta minnesbilder. Mina negativ från början av 80-talet är fortfarande helt OK - försök göra om det med gamla Mac-disketter. 3) Jag kan bara inte få in i huvet att digitalfoto är "på riktigt".

Men: Jag (tror åtminstone inte) att jag har tid och möjlighet att hålla på att efterarbeta mina bilder själv.
Metoden just nu är att använda negativ färgfilm, skicka till Crimson för framkallning och scanning och beundra bilden på min Mac Mini.

Jag är missnöjd.
Resultatet känns blaskigt utan att jag kan säga att det är direkt dåligt. Fel färg på falurött och utfrätta högdagrar.
Ska jag behöva scanna själv för att få rätsida på det? Och kalibrera monitorn?
Var är punchen från ett välexponerat, välprojicerat gammaldags *färgdia*?

Naturligtvis kikar jag på digitalt också. Allmänintryck: Oj vad mycket pixlar och oj vad "klart" och silkeslent det känns. Och oj vad bra färgerna verkar bli rakt ut ur kameran?

Ska också sägas att jag har "ny-utrustning-klåda". Kan inte välja riktning: Prova digitalt eller mer analogt och bättre efterbehandling?

Jag är helt enkelt trött på att fjötta runt med saker som jag inte tycker blir riktigt bra - vad göra?

 

[Erik Schalin]

Jag är min klubbs sista dinosaurie och har sedan förra sommaren kompletterat med digitalt.
Dia slutade vi tävla i för ngra år sedan o då la jag av med det.
Scannat har jag aldrig gjort.
Kvar, närmast hjärtat, blev det svartvita mörkrumsarbetet. En lisa för själen.

Att bli digital är dyrt o den som påstår att det är gratis har helt fel.
Jag köpte ingen värstingdator men den ska klara videoredigering med lite mer minne o helst skulle jag valt ett annat grafikkort. Diskar är ngt som kommer att kosta i förhållande till hur många bilder man vill spara för backup.
Programmen är dyra o kräver uppdateringar som följer generationscykler. En vettig väg är att bli student o köpa Adobes programvaror som student för en bråkdel av normalpriset.
Sugen på en ritplatta, ljudupptagningsenhet(filmar barnens konserter därav blir ljudet viktigt, ingen hejd på videoprylarnas utbud).

Tid, det tar mycket tid att lära sig det digitala.
Moderskeppets videokurser är en bra startbana o jag befinner mig fortfarande på startbanan. Men det kommer alltmer med tiden som spenderas med datorn.

Jag förstår mycket väl att det går fortare än analogt NÄR man har lagt ner all lärotid. Hur lång den tiden är beror på när man själv är nöjd. Vad är good enough?

Att det digitala blir fantastiskt bra redan ur kameran tror jag så mycket jag vill på. Det kräver att man har lärt sig en bildbehandlingsprocess i en kedja som hänger ihop. Det gäller att bli nöjd.

Kalibrera skärmen bör man göra om man tittar på bilder på skärmen. Oavsett hur de kom dit.

O till sist o syvendes, OM man vill titta på bilder i stort format o i hög kvalité, så finns det inget som slår ett väl exponerat dia. Det finns inga digitala projektorer som klarar den kvalitén. Ibland saknar jag diavisningarna.

 

[Krille]

O till sist o syvendes, OM man vill titta på bilder i stort format o i hög kvalité, så finns det inget som slår ett väl exponerat dia. Det finns inga digitala projektorer som klarar den kvalitén. Ibland saknar jag diavisningarna.

Jodå, om du riggar upp en diaprojektor bredvid en full HD digitalprojektor och visar samma bild, (alltså samma motiv plåtat på dia respektive med digital systemkamera) blir bilden med digitalprojektorn bättre på precis alla sätt. Inklusive detaljåtergivning och skärpa. Jag lovar, jag har gjort det. Alla som såg jämförelsen häpnade över hur bra bild digitalprojektorn gav jämfört med diat. Och det här lilla experimentet gjorde jag för flera år sedan. Kör man en av dagens 4K digialprojektorer mot en diaprojektor blir diat fullständigt slaktat.

/Christian

 

[Erik Schalin]

Jodå, om du riggar upp en diaprojektor bredvid en full HD digitalprojektor och visar samma bild, (alltså samma motiv plåtat på dia respektive med digital systemkamera) blir bilden med digitalprojektorn bättre på precis alla sätt. Inklusive detaljåtergivning och skärpa. Jag lovar, jag har gjort det. Alla som såg jämförelsen häpnade över hur bra bild digitalprojektorn gav jämfört med diat. Och det här lilla experimentet gjorde jag för flera år sedan. Kör man en av dagens 4K digialprojektorer mot en diaprojektor blir diat fullständigt slaktat.

/Christian

Ngn sådan projektor har jag inte sett.
O vi har ett antal projektorer på jobbet.
Ngn har en prislapp som snuddar 5 siffror

 

[Fex]

Eftersom jag själv inte kommer ur den analoga världen vad gäller fotografering så vet jag inte helt enkelt. Däremot så vet jag att digitalt kan man göra "vad som helst" och det kan vara förödande för en konstnärssjäl med alla de valen plötsligt hällda över en. Dock kan man fortfarande ta tidiga beslut, hålla sina bilder i händerna eller sätta dem på väggen. Jag personligen i mina egna privata projekt och tankar gör så här. Allt från tidiga beslut som tar bort "villervallan" med "hundra" möjligheter i efterhand till att försöka ha ett mål om visst antal fysiska bilder. Jag har gått bort mig och tappat lusten flera gånger när jag utan mål lämnat besluten till i efterhand och sitter där sedan med hundra möjligheter och vet inte vilken väg jag ska ta.

 

[kjellepelle]

Byt till digitalt!

Jag sålde min OM-2 inklusive objektiv för drygt 10 år sedan och fotograferar sedan dess enbart digitalt. Jag har inte ångrat mig en sekund. Visserligen ger den analoga tekniken en liten nostalgisk kick men resultatet med digital fotografering är numera helt överlägsen analog teknik.
Det behövs inte någon avancerad teknisk utrustning för digital efterbehandling. En "hushålls-PC" med något free-ware program för bildredigering duger bra som start. Blir man sen engagerad i det digitala mörkrumsarbetet kan man komplettera sin utrustning.
När det gäller åldringsbeständighet håller jag med om att svartvita negativ klarar sig bra. Färg-dia är det värre med. Jag har stora problem att rädda det som räddas kan av mina äldre dia (+ 30 år). Skannar man ett dåligt orginal blir dessvärre den digitala slutprodukten mindre bra.
Digitala bilder ska inte långtidslagras på CD eller DVD. Lagring på extern hårddisk, minst en extra kopia och kopiering till ny hårddisk (kanske var 3:e år) gör att man kan känna sig trygg i att bilderna finns kvar (i oförändrad kvalitet!) till eftervärlden.
//Kjell

 

[Krille]

Ngn sådan projektor har jag inte sett.
O vi har ett antal projektorer på jobbet.
Ngn har en prislapp som snuddar 5 siffror

På en arbetsplats har man ganska typiskt dataprojektorer vars främsta användningsområde är att visa diagram, text och även bilder. Men eftersom projektorerna oftast används i konferensrum som aldrig mörkläggs helt, snarare är de ofta rätt upplysta, är projektorns ljusstyrka viktigare än kontrast- och färgåtergivning. De här projektorerna är alltså inte anpassade för att ge maximal bildkvalitet för fotografier.
Med hembioprojektorer är det en helt annan femma. Hembioentusiaster har samma krav på bildkvaliteten som fotografer. Det vill säga att färgåtergivning, svärta och upplösning samt skärpa ska vara i topp. De här projektorerna ger fantastisk bildkvalitet och den enda nackdelen med dem är att de har sidorförhållandet 16:9, vilket innebär att det blir en del outnyttjad yta vid sidorna och att stående bilder inte visas lika höga som med en dataprojektor, som vanligen har sidoförhållandet 4:3. Å andra sidan kan man ju zooma objektivet på videoprojektorn så att den aktiva bildytan fyller duken och de oanvända delarna hamnar utanför.
Hembioprojektorer har dessutom andra fördelar jämfört med dataprojektorer; dels är de ofta mycket tystare eftersom fläktljud upplevs mycket mer störande vid filmvisning än under en företagspresentation, dels kan de ha finesser som shiftbart objektiv så att man kan höja och sänka bilden utan att få sneda sidor, dels har de ofta betydligt bättre färginställningsmöjligheter och kan till och med kalibreras professionellt.
En full-HD hembioprojektor kostar idag från 10 000 kronor. Och även i den prisklassen får man överlag bättre bildkvalitet än med en dataprojektor. Dock inte lika hög ljusstyrka, vilket betyder att man måste släcka ned helt i rummet. Men det är diafotografer oftast vana vid ändå. Går man upp till 20 000 kronor får man en projektor med hög ljusstyrka och fantastisk svärta och färgåtergivning. Och även om det låter som mycket pengar får man komma ihåg att projektorn kan användas för filmvisning också, inte bara för att titta på bilder då och då.

 

[Benganbus]

Hej!

Jag envisas med att fota analogt men snart tror jag att jag är konservativ intill dumhet. Är det någon som vill vara min terapisoffa en liten stund? Känner att jag behöver sortera tankarna, tror jag har grubblat för mycket.

OK, varför envisas jag? 1) Jag jobbar så mycket med datorer som det är. Jag vill att *något* i livet fortfarande ska vara analogt. 2) Långtidshållbarheten. Det absolut största skälet till att jag fotar är att ta minnesbilder. Mina negativ från början av 80-talet är fortfarande helt OK - försök göra om det med gamla Mac-disketter. 3) Jag kan bara inte få in i huvet att digitalfoto är "på riktigt".

Men: Jag (tror åtminstone inte) att jag har tid och möjlighet att hålla på att efterarbeta mina bilder själv.
Metoden just nu är att använda negativ färgfilm, skicka till Crimson för framkallning och scanning och beundra bilden på min Mac Mini.

Jag är missnöjd.
Resultatet känns blaskigt utan att jag kan säga att det är direkt dåligt. Fel färg på falurött och utfrätta högdagrar.
Ska jag behöva scanna själv för att få rätsida på det? Och kalibrera monitorn?
Var är punchen från ett välexponerat, välprojicerat gammaldags *färgdia*?

Naturligtvis kikar jag på digitalt också. Allmänintryck: Oj vad mycket pixlar och oj vad "klart" och silkeslent det känns. Och oj vad bra färgerna verkar bli rakt ut ur kameran?

Ska också sägas att jag har "ny-utrustning-klåda". Kan inte välja riktning: Prova digitalt eller mer analogt och bättre efterbehandling?

Jag är helt enkelt trött på att fjötta runt med saker som jag inte tycker blir riktigt bra - vad göra?

Jag köpte en filmskanner för en 6-7 år sedan, Nikon Coolscan VED, och den funkar utmärkt för det analoga! Även till utställningsbilder via dia! Jag jobbar litet i PS, sänder sedan filerna till Crimson för kopiering, tex 40 x 50 cm.
Men har även en digitalkamera, Fuji X100.
Det ena förtar inte det andra!

 

[Krille]

Hej!

Jag envisas med att fota analogt men snart tror jag att jag är konservativ intill dumhet. Är det någon som vill vara min terapisoffa en liten stund? Känner att jag behöver sortera tankarna, tror jag har grubblat för mycket.

OK, varför envisas jag? 1) Jag jobbar så mycket med datorer som det är. Jag vill att *något* i livet fortfarande ska vara analogt. 2) Långtidshållbarheten. Det absolut största skälet till att jag fotar är att ta minnesbilder. Mina negativ från början av 80-talet är fortfarande helt OK - försök göra om det med gamla Mac-disketter. 3) Jag kan bara inte få in i huvet att digitalfoto är "på riktigt".

Men: Jag (tror åtminstone inte) att jag har tid och möjlighet att hålla på att efterarbeta mina bilder själv.
Metoden just nu är att använda negativ färgfilm, skicka till Crimson för framkallning och scanning och beundra bilden på min Mac Mini.

Jag är missnöjd.
Resultatet känns blaskigt utan att jag kan säga att det är direkt dåligt. Fel färg på falurött och utfrätta högdagrar.
Ska jag behöva scanna själv för att få rätsida på det? Och kalibrera monitorn?
Var är punchen från ett välexponerat, välprojicerat gammaldags *färgdia*?

Naturligtvis kikar jag på digitalt också. Allmänintryck: Oj vad mycket pixlar och oj vad "klart" och silkeslent det känns. Och oj vad bra färgerna verkar bli rakt ut ur kameran?

Ska också sägas att jag har "ny-utrustning-klåda". Kan inte välja riktning: Prova digitalt eller mer analogt och bättre efterbehandling?

Jag är helt enkelt trött på att fjötta runt med saker som jag inte tycker blir riktigt bra - vad göra?

En vanlig missuppfattning idag är att man måste lägga en massa tid vid datorn för efterbehandling av bilderna, och en massa tid på att lära sig att efterbehandla, för att kunna plåta digitalt.

Varför då?

De flesta systemkameror idag ger utmärkt bildkvalitet rakt ut när man använder jpeg. I synnerhet Nikons, som har balanserad färgåtergivning, lagom kontrast och bra skugglättningsfunktion (Active D-Lighting). Och dessutom lagom balans mellan brusreducering och detaljåtergivning/skärpa. Visst kan rå-format ge ytterligare en aning bättre kvalitet men blir bilderna tillräckligt bra med jpeg, och man inte är intresserad av att spendera tid vid datorn, så varför då bry sig?
Ställ kameran på vitbalansläge dagsljus för all fotografering utomhus och med blixt, ändra bara till auto vid fotografering i glödlamps- eller lysrörsbelysning, ägna en eftermiddag åt att prova färg- kontrast- och skärpningsinställningarna i kameran - kanske öka mättnaden och skärpningen en aning - och så är det klart. Bara att plåta på som vanligt, precis som med dia.
Skaffa en minneskortläsare - 200 kronor - och ha den permanent kopplad till datorn. Efter varje fotografering, in med bilderna och ordna dem i mappar efter datum plus en kort beskrivning av fototillfället.
Köp ett bra bildvisnings/sorteringsprogram som ACDSee (www.acdsee.com) - cirka 600 kronor, och använd det för att kolla på bilder, sortera bilder, maila bilder, et cetera.
Skaffa en extern hårddisk för backup - 1000 kronor. Och se till att göra kopior av dina bildmappar en gång i månaden. Skitenkelt. Vill man göra det ännu enklare, ladda ned ett gratis synkroniseringsprogram som Syncback (www.2brightsparks.com) som sköter backupen enligt ett schema du själv bestämmer.

Har du en någorlunda ny analog systemkamera, med autofokus, autoexponering et cetera, är övergången till att plåta med digital systemkamera enkel. I princip är det bara att sätta i batteri och minneskort och börja plåta. Och med några enkla justeringar i menyn, som jag nämnde ovan, så kan man få bilderna att bli precis så bra som man vill ha dem.

Bildbehandling i datorn kan man lära sig senare - om man är intresserad. I annat fall kan man strunta i det och helt enkelt vara nöjd med de bilder man får ur kameran. Och koncentrera sig på att vara ute och ta fina bilder istället.

/Christian

 

[MrKarisma]

Jag fullkomligt älskar analogt.. Jag kan verkligen inte se att digitalt och analogt kan jämföras på nåt sätt.. Det är som att säga att fotografera med svartvit film är mycket bättre än att rita med blyerts!?

Jag hatar verkligen hur digitalt återger verkligheten.. Analog film gör verkligheten rättvisa på nåt sätt.. Usch, jag önskar verkligen att jag var en såndär som älskade digitalt och inte kunde förstå de som använder den gamla tekniken... Men analogt har en charm som inte går att komma ifrån.. Bara det att kunna ha med sig en enkel kamera jorden runt utan att någonsin behöva ladda några batterier ger en otrolig frihetskänsla.. Bara i med en ny rulle och fota på.. Att INTE se resultatet direkt är också otroligt befriande, så man kan koncentrera sig på själva fotograferandet i nuet istället.

Magin i att det blir en bild på en filmruta.. Med digitalt finns ingen magi, det är dött och kallt på nåt sätt..

Dock så använder jag både analogt och digitalt. Men ibland funderar jag på att sälja mina digitalkameror och bara köra analogt sålänge som det finns film och framkallning att tillgå..

 

[Krille]

Jag fullkomligt älskar analogt.. Jag kan verkligen inte se att digitalt och analogt kan jämföras på nåt sätt.. Det är som att säga att fotografera med svartvit film är mycket bättre än att rita med blyerts!?

Jag hatar verkligen hur digitalt återger verkligheten.. Analog film gör verkligheten rättvisa på nåt sätt.. Usch, jag önskar verkligen att jag var en såndär som älskade digitalt och inte kunde förstå de som använder den gamla tekniken... Men analogt har en charm som inte går att komma ifrån.. Bara det att kunna ha med sig en enkel kamera jorden runt utan att någonsin behöva ladda några batterier ger en otrolig frihetskänsla.. Bara i med en ny rulle och fota på.. Att INTE se resultatet direkt är också otroligt befriande, så man kan koncentrera sig på själva fotograferandet i nuet istället.

Magin i att det blir en bild på en filmruta.. Med digitalt finns ingen magi, det är dött och kallt på nåt sätt..

Dock så använder jag både analogt och digitalt. Men ibland funderar jag på att sälja mina digitalkameror och bara köra analogt sålänge som det finns film och framkallning att tillgå..

Kan inte precis hålla med dig men det är ju din uppfattning.

Jag plåtar med diafilm någon gång om året, mest för att rasta de analoga kameror jag har kvar. Och som jag samlar på av nostalgiska skäl. Jag skannar själv in diabilderna med en bra filmskanner. Har 15 års erfarenhet av skanning, och ett stort diaarkiv med både småbilds- och mellanformatsbilder. Trots att jag lägger ned en hel del arbete på skanning och efterbehandling finns det ingen som helst chans för diabilderna att konkurrera med de som är digitalt fotograferade. Vare sig på skärmen eller vid utskrift.

Att digitalt skulle vara livlöst vid jämförelse med analogt stämde till viss del för 10 år sedan, då kameratillverkarna fortfarande inte lärt sig att ställa in färg och kontrast ordentligt. Idag finns det ingen som helst relevans i det påståendet. Vill man ha mättat och kontrastrikt som Fuji Velvia ordnar man det antingen med en inställning i kameran eller i datorn. Och vill man ha grovkorniga och ruffiga svartvita bilder går det också att ordna med rätt program, t.ex. Nik Silver Efex Pro. Kornet här är ju dessutom samplat från riktiga analoga filmer så det går att få i det närmaste identisk kvalitet. Bortsett från att den digitala svartvita bilden kräver avsevärt mycket mindre arbete att få fram.

/Christian

 

[cocuyo]

Jag har alltid haft en ganska pragmatisk inställning till fotograferingen, och jag har aldrig riktigt sett vad skillnaden skulle vara när det handlar om bilden. Visst, när jag började fotografera var färg i stort sett uteslutet. Det fanns inget färgmaterial som gav någotsånär rena naturliga färger, men de blev så småningom bättre. Någon gång på sjuttiotalet nådde det väl sin höjdpunkt, och då fanns också möjligheten att själv bearbeta bilderna. Annars var det svartvitt i väldigt många år.

Men det var ett himla slabbande med alla vätskor, och det tog ganska stor plats. Fingrarna luktade fränt och blev missfärgade, och hela min lägenhet var under åttiotalet inpyrd med lukt av fotokemi. Jag förenklade proceduren genom att skaffa framkallningsmaskin till pappersbilderna, vilket gjorde att jag kunde göra många fler bilder på mycket kortare tid, men akilleshälen för min del har ständigt varit att jag inte har haft råd att göra allt jag ville.

När digitaltekniken för några år sedan var tillräckligt bra, skaffade jag en liten enkel dgitalkamera, och sedan dess har jag knappast fotograferat på film. Jag migrerade helt till digitalt för omkring sju år sedan, även om det dröjde lite längre innan jag skaffade en systemkamera. Fördelarna som jag såg är ganska uppenbara. Dels kostnaden, för det är väldigt mycket billigare att ta många bilder, men också att möjligheten att göra färgbilder med god kvalité och kunna styra hela processen utan att vara hänvisad till ett labb var väldigt mycket enklare. Och så tar det mycket mindre plats. Datorn har jag ju ändå, för att skriva och en hel del annat, så att den också kan användas på samma sätt som jag tidigare använde mörkrummet är inget som vare sig tar plats eller kostar mer. Fortfarande tillåter inte min ekonomi att jag gör särskilt många bilder på papper, men när jag gör det slipper jag gå in i mörkret, slipper slabba med vätskor och all disk som hör till, och platsen som mörkrummet tog kan användas till annat. Och nu är det längesen jag gjorde någonting i svartvitt.

Så för mig gick det enkelt att gå över till digitalt. Programmen kostar inget. Jag använder UFRaw, Raw Therapee och Gimp, och jag kör Linux i datorn. Inte ett öre har jag lagt ut på programvara sedan före sekelskiftet. Så länge jag inte skriver ut bilder är det faktiskt struntbilligt jämfört med tidigare. Det svider lite att köpa färg till skrivaren, det är det allra dyraste, så det har jag inte gjort på ett tag. Fortfarande är ganska få av mina bilder såna som jag skapar som amatör, de mer konstnärliga, medan flertalet är produktbilder och tekniska beskrivningar.

I jobbet var det väldigt lätt att göra övergången. Den stora fördelen var att ha bilderna direkt och att kunna placera dem där de skulle vara direkt i datorn. Många av bilderna, de som illustrerar arbetsgång vid sammansättning eller reparation av tekniska prylar, hamnade direkt i dokument som kunde skrivas ut, men som också kunde användas direkt i datorn. Hela slabbet och väntetiden försvann ifrån hanteringen. De sista tio åren från mitten av nittiotalet hade jag skannat mina bilder för att digitalisera dem, och nu använder jag skannern bara ett fåtal gånger om året.

Jag ser det som att den digitala tekniken har alla fördelar framför fotokemin. Det är billigare, det kan göras i dagsljus. Man får resultat till och med snabbare än Polaroid, eftersom man alltid kan se sin bild direkt då man har tagit den och ta om när det behövs. Att slippa krypa in i mörka rummet med stanken av vätskorna och ha den lukten kvar på fingrarna är kanske det som jag mest uppskattar utöver snabbheten. När man spar bilderna i jpeg kan de ofta användas direkt, utan någon efterbehandling alls, medan i andra fall är efterbehandlingen en barnlek jämfört med att jobba med förstoringsapparaten i mörkrummet. Det finns egentligen ingenting jag saknar.

Faktiskt är digitaltekniken, dit den har nått idag, på de flesta plan överlägsen fotokemin. Bilderna kan göras lika hållbara eller bättre. Färgerna är mer riktiga och utrymmet för att bearbeta bilderna är större, så att man kan få fram den där faluröda bättre, och så att man inte bränner ut vallmo och rosor. Det dynamiska omfånget hos de bättre digitalchipen idag är lika stort som hos den svartvita filmen, men bearbetningsmetoderna är så mycket mer lätthanterade att man i praktiken kan få ut väldigt mycket mer.

Och fortfarande är kostnaden att få det på papper en akilleshäl för min del. Och det är inte papperet som är så himla dyrt, utan färgen. För att ladda färg i min skrivare får jag punga ut med ungefär sexhundra spänn, och det räcker bara till ett fåtal bilder. När jag tittar på det jag har skrivit ut hittills så har det varit ett rätt dyrt nöje med kostnad på mer än tjugo kronor per bild. Det är faktiskt lite billigare att skicka efter dem från ett labb än att skriva ut dem själv.

Men sammantaget gick det i alla fall väldigt lätt att gå över till digitalt efter mer än fyrtio år med kemi i mörkrummet.

 

[Henry Fredrikson]

Jag började fotografera med systemkameror redan 1961.
Det var en lycka att kunna gå övet till digitalt. Inga repor, inget damm, inga fingeravtryck, inga newtonringar, ingen beläggning från luftföroreningar, inga åldrade färger, inga klakringar på filmer, inte en massa problem att få in bilderna i dokument, inga problem med att dela med sig av bilderna, inga fotoalbum där allt ligger blandat när klistret åldrats, ingen låda med gamla kort som man inte vet vad man ska göra med. Kan inte hitta en enda nackdel med digitalt - däremor en massa fördelar.
Nu kan jag ha tusentals bilder med mig i fickan, skriva ut en bild till en vänn från 10x 15 cm till A4 på några minuter även på canvas, sända över en bild på några sekunder, vara med här på fotosidan utan att skanna, vara med på facebook. Det går att räkna upp fördelar i oändlighet.

Man man får inte glömma att det är skillnad på digitalt och digitalt precis som det var på analogt och analogt.

 

[Gunnar-E]

Jag tycker inte det finns några motsättningar mellan analogt eller digitalt. Det ena behöver inte utesluta det andra. Det gäller bara att se till sig själv. Vad känns bra just för mig. Börjar man tycka något är intressant, så är det bästa sättet att testa. Först då vet man om det man tyckte var intressant är något man vill fortsätta med.

Mitt bästa råd är att försöka hitta en utrustning till hyfsat pris, gärna begagnat. Kanske kan man låta objektiven bestämma valet av kamerahus (om de nu passar). Att inte springa iväg och handla kameraprylar för en stor summa pengar. Börja smått och ge det nya intresset chansen. Om nu inte gräset var grönare på andra sidan, då kan man alltid sälja sakerna igen utan att förlora allt för många pengar.

/Gunnar

 

[Hampeman]

Hej!

Jag envisas med att fota analogt men snart tror jag att jag är konservativ intill dumhet. Är det någon som vill vara min terapisoffa en liten stund? Känner att jag behöver sortera tankarna, tror jag har grubblat för mycket.

OK, varför envisas jag? 1) Jag jobbar så mycket med datorer som det är. Jag vill att *något* i livet fortfarande ska vara analogt. 2) Långtidshållbarheten. Det absolut största skälet till att jag fotar är att ta minnesbilder. Mina negativ från början av 80-talet är fortfarande helt OK - försök göra om det med gamla Mac-disketter. 3) Jag kan bara inte få in i huvet att digitalfoto är "på riktigt".

Men: Jag (tror åtminstone inte) att jag har tid och möjlighet att hålla på att efterarbeta mina bilder själv.
Metoden just nu är att använda negativ färgfilm, skicka till Crimson för framkallning och scanning och beundra bilden på min Mac Mini.

Jag är missnöjd.
Resultatet känns blaskigt utan att jag kan säga att det är direkt dåligt. Fel färg på falurött och utfrätta högdagrar.
Ska jag behöva scanna själv för att få rätsida på det? Och kalibrera monitorn?
Var är punchen från ett välexponerat, välprojicerat gammaldags *färgdia*?

Naturligtvis kikar jag på digitalt också. Allmänintryck: Oj vad mycket pixlar och oj vad "klart" och silkeslent det känns. Och oj vad bra färgerna verkar bli rakt ut ur kameran?

Ska också sägas att jag har "ny-utrustning-klåda". Kan inte välja riktning: Prova digitalt eller mer analogt och bättre efterbehandling?

Jag är helt enkelt trött på att fjötta runt med saker som jag inte tycker blir riktigt bra - vad göra?

Visst har du rätt i dina reflektioner. Analogt visavi digitalt? Vad är bäst? Kanske går det inte att besvara med bara kvalitativa omdömen utan måste också diskuteras inom sin historiska kontext. Själv är jag nu gammal och utbildade mig långt tillbaka i tiden i den "analoga bildens konst". D.v.s. att kunna exponera rätt, framkalla och kopiera efter konstens alla regler. Bilden tog sin tid. Eftertänksamhet krävdes och antalet bilder fick vägas på guldvåg m.h.t kostnaderna. Men för det mesta blev de dock bra om än färre än idag.
Emellertid har jag nu sen snart tio år tillbaka övergått till digitalt foto. Använder mig av digitala "retroprylar" (Leica, Hasselblad). Fast optik, utesluter också för det mesta bländarförval m.m. automatisk ISO justering, bildstabilisering etc. Och tro mig .... känslan för den gamla "analoga fotografin" finns där då fortfarande. Efterbearbetning i Aparture 3 och digitalt bakstycke på mellanformatskameran. Nästan som förr men nu digitalt.

 

[Erik Schalin]

Ngn sådan projektor har jag inte sett.
O vi har ett antal projektorer på jobbet.
Ngn har en prislapp som snuddar 5 siffror

snuddar vid 6 siffror menar jag

 

[wangblad]

Jag kör både digitalt och analogt bildligt och bokstavligt. Måleri och fotografisk analog teknik går utmärkt att sammansmälta i en bild och ger stor konstnärlig frihet om man vill skapa en speciell känsla eller uttryck.
När det gäller det digitala så är det helt överlägset analogt om man som jag jobbar med konstnärliga ambitioner och gör exempelvis montage. Och det behövs ingen värstingkamera.
Välkomna att kolla:
http://www.wangblad.com/

 

[AFJ]

2) Långtidshållbarheten. Det absolut största skälet till att jag fotar är att ta minnesbilder. Mina negativ från början av 80-talet är fortfarande helt OK - försök göra om det med gamla Mac-disketter.

Hanterar du det digitala rätt och väljer rätt media och en vettig backup strategi så är hållbarheten och säkerheten på lång sikt överlägsen.

Hur många analoga original har du? Vad händer om det brinner, försvinner eller blir stulet?

Med digital teknik kan lätt dublicera originalet i obegränsat antal och väsentlig minska risken för katastrof.

Rent fysiskt så kan ett digital bildarkvi rymmas på en hårddisk som väger några hundra gram och går ner i fickan och ändå vara organiserat och lättsökt. Försök det med dina analoga original.

Så hållbarhetsaspekten talar FÖR digitalt.

 

[kjellepelle]

Hear, hear!

Kan inte precis hålla med dig men det är ju din uppfattning.

...... Trots att jag lägger ned en hel del arbete på skanning och efterbehandling finns det ingen som helst chans för diabilderna att konkurrera med de som är digitalt fotograferade. Vare sig på skärmen eller vid utskrift. ........

/Christian

Väl formulerat. Jag håller med till 100% och har exakt samma erfarenhet.

 

[Henry Fredrikson]

.................................................................................från 10x 15 cm till A4 ...........................................................

Till A2 skuller det stått!