Canon T90 vs Canon10D - fortsätta analogt eller börja digitalt?

[jensohlsson]

Jag har funderat på en sak.

Så fort kriget mellan film och CCD bryter ut hävdas det att en 6 MP DSLR (för det är ju i den klassen man hamnar om man inte säljer huset för att få råd med Canons D1s) ger lika bra förstoring som från film.

A3 brukar vara det som folk lyfter fram som förstoring som man lätt klarar med en 6 MP DSLR.

Om man lämnar en bild filtill ett labb som ska göra en förstoring i A3 bör man lämna en fil som är 300 dpi. Samma sak gäller för tryck i t.ex. ett magasin.

Det ger 4961x3508 pixlar = 17,3 miljoner pixlar. Det är en jäkla massa bildpunkter. Här måste man alltså trixa. Trixet heter interpolering, dvs att låta Photoshop gissa sig till nya bildpunkter mellan de befintliga. Det blir inte lika bra som om man hade haft en fil på 17,3 MP från början.

En konsumentscanner för film klarar ca 2800-4000 DPI. Det ger bildfiler på runt 12-13 MP. Min Minolta Dual Scan III ger en en fil som håller ca 22 X 32 cm (på en höft). Alltså lite drygt en A4 i 300 dpi, utan att jag behöver interpolera.

Om vi nu ska avgöra om en 6 MP-kamera eller film är det bästa valet för en förstoring i A3-format kan vi ju konstatera följande:

En DSLR (6MP) måste interpolera bilden till 3 X sin ursprungliga pixelmängd. En scannad filmruta behöver interpolera ca 1,5 X sin ursprungliga pixelmängd för att komma upp i de 17,3 MP som krävs. Det innebär att bara var tredje pixel i den interpolerade digitalkamera-filen är s.a.s. "riktiga" pixlar, som kameran tog. Resten är Photoshop-gissningar. För den scannade filmen är ju så mycket som 2/3 "riktiga" pixlar, bara 1/3 är Photoshop-gissningar.

Kan det verkligen vara så att scannern scannar så dåligt att det verkligen kan löna sig att interpolera 6 MP hela tre gånger? Borde inte rimligen ca 12-13 MP vara ett bättre utgångsläge om man vill uppnå en så bra 17,3 MP-fil som möjligt? (Och glömmer vi inte bort att man faktiskt kan interpolera scannade bilder lika bra som digitalkamera-bilder ibland?)

Och till sist, klarar en 6 MP-fil verkligen att klå en manuellt kopierad film i A3? (Dvs när man projicerar bilden med ljus direkt på pappret.)

/Jens

 

[elmqvist]

Upplösning 6MP

Om man skall skriva ut digitala bilder på ett fotolabb så är det inte ovanligt att man bara behöver 250 ppi. Detta gör att den föregående interpoleringsövningen inte lika gigantisk.

De pixlar som man får drån den DSLR är av mycket hög kvalite, de är helt enkelt renare än de som uppnås med en konsumentscanner (scanner <50000 kr). Ofta brukar dessa scanners endast producera förstkassiga scnningar vid halva maxupplösningen, sedan spricker skärpan etc. Med en DSLR finns det inga mellansteg som kan försämra kvalitéen, det gör det möjligt att interpolera rätt mycket 1,5X och 2X är helt OK på stora kopior.
2x ger 24MP för övrigt, tryck A3 kräver ca 16MP.

Om man däremot lämna in bilder till trummscanning eller kör den igenom en imacon så kan man säkert se en bättre kvalitée från ett dia t.ex.

Nu talar jag endast om kvalitée som är kornlös. Korn kan vara snyggt och då kan man ju dra en analog bild hur mycket som helst.

 

[dsandlund]

En förstoring från film behöver inte interpoleras någonting eftersom den aldrig behöver gå via en dator. Det är ju just det som är poängen!

Men det är inte bara interpoleringen som gör en A3-förstoring av en digital bild ful, utan även själva bildens videoliknande karaktär och brist på dynamik i färgerna (något som är svårt att uppfatta på en bildskärm men lättare att se på papper eller dia printad från en digital fil).

Folk verkar tro att fotografi kretsar kring och alltid utgår från datorn, och inte minst att all utrustning kan jämföras på datorn.

Att scanna in en bild på datorn är alltid ett hopkok av kompromisser och ett billigt försök att efterlikna ett original, precis som papperskopiorna man får tillbaka från labbet tillsammans med negativ-filmen.

 

[elmqvist]

Tomomfång

Helt rätt Daniel
Tonomfånget i film är betydligt bättre än för en digitalkamera. Dock så är de senaste digitala kamerorna avsevärt bätter än vad som fanns bara för ett år sedan.

Att fotografera digitalt påminner mycket om dia. Högdagar som kan frätas ut, ett korn/upplösning som in normalfall inte syns.

Givetvis finns det en värld utanför den digitala, men nu handlar detta om den digitala vs analoga

 

[dsandlund]

Jonas, det är dock viktigt att notera den viktiga skillnaden mellan kontrastomfång och färgomfång (eller färgdynamik).

En modern DSLR har ett bra kontrastomfång när man jämför med vanlig diafilm (även om övergången till högdagrarna från en DSLR ser hopplöst billiga ut), samtidigt som färgomfånget (alltså upplösningen i färginformationen) är avsevärt sämre på en digital bild jämfört med ett dia.

Negativ färgfilm har ett ruskigt kontrastomfång men är samtidigt klart begränsad i färgen man kan få ut, om man jämför med dia. Även om moderna filmer som Reala är väldigt bra så består den klara skillnaden mellan neg och dia. Även om du scannar filmen själv och får den färgbalans du tänkte dig i fotoögonblicket, så kan du inte få exakt den orangeröda ton och dessutom helt i balans med den djupblå himmeln från solnedgångsbilderna som man kan få från ett dia. Även om det är på en hög nivå dessa skillnader är.

Negfärg har den fördelen att man i efterhand kan bestämma exakt hur man vill ha hög- låg och mellandagrarna, samt korrigera för olika belysning, något som ofta är svårt eller omöjligt med dia, men nu känns det som att det börjar bli lite off-topic.

Poängen är att det finns mycket mer som spelar roll när det gäller bildkvalitet, än kornets grovlek och filmens upplösning. Tyvärr finns det många tekniskt intresserade människor som inte är medvetna om detta.

 

[Linmajon]

jensohlsson skrev:

Och till sist, klarar en 6 MP-fil verkligen att klå en manuellt kopierad film i A3? (Dvs när man projicerar bilden med ljus direkt på pappret.)

Tja, så länge man kör med finkornig ISO100-negativfilm eller dia är det nog gränsfall.
Jag vet dock att mina 20x30-förstoringar från min 10D är så knivskarpa, kornfria och kristallklara att jag fortfarande knappt tror mina ögon varje gång jag ser dem. Det kan jag inte säga om mina analoga förstoringar...

 

[jensohlsson]

Hmm... jo, men jag vet ju inte så mycket om dina analoga förstoringar. Jag vet inte vilken kamera du haft och vilket objektiv du haft. Framförallt vetjag inte vilket skräplabb som gjort kopiorna.

Jag menar att man ska jämföra analogt och digitalt utifrån sina egna förutsättningar. Alltså ge digitalfotografen fria händer att göra en A3-kopia och låt den konventionella fotografen fria händer att göra samma sak.

Då kommer digitalfotografen att interpolera och redigera i Photoshop. Den analoga fotografen kommer köpa en riktigt bra dia film och sedan leta upp stans allra bästa menuella labb som kan göra en helt manuell kopia.

Då jämförs teknikerna på rättvisa villkor. Det är helt enkelt inte riktigt rimligt att jämföra film som är körd genom en dator, vilket film faktiskt inte är konstruerad för. Film ska projiceras på ljuskänsligt papper alternativt på duk. Digitala bilder skall redigeras i Photoshop och tryckas i tidningar eller skrivas ut med skrivare eller lämnas på labb för utskrift på fotopapper. Men ingen skulle få för sig att projicera en digitalbild på fotopappret med en videokanon eller liknande.

/Jens

 

[Linmajon]

jensohlsson skrev:
Hmm... jo, men jag vet ju inte så mycket om dina analoga förstoringar. Jag vet inte vilken kamera du haft och vilket objektiv du haft. Framförallt vetjag inte vilket skräplabb som gjort kopiorna.

Jag vet. Jag har kört Canon EOS sedan de kom (1987) och har använt samma objektiv, typ, tex. EF50/1.8 (favoriten).
Jag har också gjort kopiorna själv i proffslabb...jo jag var ett 'proffs' då, men det är klart...papper och film kan ju ha blivit mycket bättre sedan dess..
Digitalkopiorna har Fujis labb gjort.