Det går utför med bildjournalistiken...
- Trådstartare Elvez
- Start datum
Liax
Aktiv medlem
Eftersom jag jobbat som både skrivande reporter och fotograf har jag meddelat mina åsikter när jag funnit det lämpligt, svar ja. Jag har dessutom försökt påverka de ansvariga på min högskola till att satsa på fotokurser i journalistutbildningen.
Men detta är ju knappast någon diskussion som förs i det dolda. Jag har ett gammalt nummer av "Årets bild" från mitten av 90-talet där juryn beklagar sig över den genomgående låga kvalitén. Men det har tydligen inte hjälpt så mycket. Kanske ligger det djupare mekanismer bakom.
/Joakim
mipert
Aktiv medlem
Vi är bildanalfabeter.
Vi omsvärmas av bilder, vi ser på film och räknat på alla människor är det nog fler som har bilder på väggarna, än som läser böcker regelbundet.
Men vi har inte ens de mest basala kunskaper om bild.
Jag tänker på min bildutbildning i grundskolan;
vi fick prova olika tekniker, akvarell, blyerts, gouache och de som ansågs pålitliga fick prova olja.
Vi fick lära oss att det finns ett centralperspektiv och att olika färger har olika betydelse i olika kulturer.
Att man kan luras med bilder fick vi lära oss, vi såg ett bildband med bilder på varpkastande bondeledare(?) och en bild på en ölback, fotograferad uppifrån så att vi trodde det var en bunt studenter. Eller om det var tvärtom?
Och det var det...
Ingenting om bildberättande, ingenting om det man kallar ”windows and mirrors”. Varför fick vi inte lära oss något om olika former av kontext?
Och en sak som skrämmer mig, är att de som läser på medialinjer (och tydligen på högre nivå ibland) inte får lära sig mer än de absoluta grunderna.
Upprepningar av det som läraren läste i boken mediekunskap från 1979.
(Inget fel på böcker från 1979, ville bara få till ett dräpande slut på meningen.)
Vad gäller text lär vi oss grammatik (fast jag vet fortfarande inte vad ett presens particip, är trots femma i svenska) och vi tvingas läsa/analysera Doktor Glas och Vredens druvor. Jag var på en gymnasiskola i morse och där låg en bunt arga druvpocketar.
Textkunskapen gnuggas dagligen (men ibland undrar jag ändå över kvaliteten på textutbildningen).
Men vi lär oss egentligen ingenting om bild och bildberättande. Så hur skall vi kunna kräva det av fotografer, när ingen av oss fått det från grunden?
Fotografer lär sig tekniken men varifrån skall de få kommunikationskunskapen?
Senast ändrad:
mipert
Aktiv medlem
Men att många ser konst som snobberi grundar sig nog ändå en del på det jag nämnde?
Sedan finns det ett snobberi, ungefär som inom golfen.
Jag vänder mig från golfandet, på samma sätt som en del fnyser åt de fjantiga konstnissarna.
Inte för att det är fel på golf, det är kul, utan för att det finns så många människor jag tycker illa om i de kretsarna.
Sedan finns det ett snobberi, ungefär som inom golfen.
Jag vänder mig från golfandet, på samma sätt som en del fnyser åt de fjantiga konstnissarna.
Inte för att det är fel på golf, det är kul, utan för att det finns så många människor jag tycker illa om i de kretsarna.
Senast ändrad:
Liax
Aktiv medlem
Jo det gör det förmodligen. Det finns ju till exempel "folklig konst" och "icke folklig konst". Den så kallade folkliga konsten är oftast lättsmält och okomplicerad (klassiska statyer, målade naturvyer, fotograferade solnedgångar och hej, hej monica).
Förmodligen beror detta på att "folket", det vill säga den vanliga medborgaren, historiskt sett varit outbildad, lågavlönad och knappast haft varken tid, råd eller lust att gå på museum eller utställningar under sin enda lediga dag i veckan. Sedan har väl detta hängt kvar.
Man skulle kunna säga att vi i stort sett är konstanalfabeter.
/Joakim
johanu
Aktiv medlem
Mer konst och kultur åt folket!
Det är ju lovande att många museer har fritt inträde nu. Har själv sprungit på Moderna flera gånger bara för att man har lite tid över och är i närheten.
Men det är fortfarande samma klientel som besöker Morderna. Och vad ger kulturministern för signaler då han säger att sport är den bästa kulturen?
/Johan
Det är ju lovande att många museer har fritt inträde nu. Har själv sprungit på Moderna flera gånger bara för att man har lite tid över och är i närheten.
Men det är fortfarande samma klientel som besöker Morderna. Och vad ger kulturministern för signaler då han säger att sport är den bästa kulturen?
/Johan
Om en bild måste beskäras för att bli intressant så är det oftast fotografen gjort det bästa av situationen, men visst kan det ibland vara kul att beskära en bild.
Dåliga eller mediökra bilder förtjänar inte automatiskt storlek utan kan snarast förstöra intrycket om man drar för stort.
Det är lättare att beskära eller förminska en bild än att skära i texten så det är naturligt att bilden stryker på foten i tidsnöd. Men man måste jobba så att man unviker detta.
Visst ska allt bilda en helhet, men hur ofta har man inte sätt bilder förvandlas till frimärken på pravdaliknande uppslag eller motsatsen där flera dåliga bilder dragits upp för att fylla upp när det fattas text.
Tansi
Aktiv medlem
- Det saknas tyvärr ofta ett bildmedvetande på många lokaltidningar. För många textmänniskor styr. Därför drar de ner på fotografer och reportrarna får inte lära sig att "tänka rätt" när det gäller bilder.
Nej, jag tror inte att det är textmänniskorna som styr utan direktörerna, de som varken kan bild eller text. Det handlar helt enkelt om pengar. Jag känner till en stor månadstidning där chefredaktören fick som förslag från VD att köpa in digitalkameror till redaktionen och ta egna bilder. Lyckligtvis vad den redaktören så klok att hon avstod från det. Men hur länge står hon emot när trycket ökar?
Nej, jag tror inte att det är textmänniskorna som styr utan direktörerna, de som varken kan bild eller text. Det handlar helt enkelt om pengar. Jag känner till en stor månadstidning där chefredaktören fick som förslag från VD att köpa in digitalkameror till redaktionen och ta egna bilder. Lyckligtvis vad den redaktören så klok att hon avstod från det. Men hur länge står hon emot när trycket ökar?
Det är textmänniskor som oftast är chefredaktörer, redaktionschefer, nyhetschefer och redaktionssekreterare. Alltså de som avgör om man ska skicka fotografen att plåta kommunordförande eller till dagisets julshow.
Ofta skickas fotografer till fel jobb därför att cheferna inte har tänkt bild. Kommunordförande kan reportern ta en hygglig bild på, men på dagiset kan verkligen en duktig fotograf få fantastiska bilder i en helt annan klass än vad reportern kan.
Det finns en massa daglig beslut som tas där det är viktigt att tidningen har ett bildtänkande och helst också en bra bildpolicy.
Det finns också måmga chefer som har rätt tänk men som bakbinds av strukturer som bestäms av styrelsen/ägarna. Men utan ett utvecklat bildtänkande i det dagliga arbetet blir det aldrig bra i vilket fall.
Benganbus
Aktiv medlem
Tror tyvärr att det går utför...
Jag har sett en hel del bilder genom åren,
pga eller tack vare åldern ;-)
å med det i bakfickan så kan det ju vara lätt låta som om "de va bättre förr!" ;-)
Då jag städar i källaren, då brukar jag fastna i några kartonger som innehåller en del tidningar,
("Måste du spara på alla gamla tidningar!!")
bla. Se, Expressen, Life, DN, FOTO, Aktuell Fotografi, Nordisk Tidskrift för Fotografi.. osv, osv, osv........
(Konstigt att det kunde finnas så många fototidningar förr...??!!)
För att inte fördjupa mig i ämnet för mycket,
risken är stor ;-)
så måste jag nog ändå tillstå att jag inte ser så många bra bilder i dags/veckopress numera.
(Vänta nu, Om man slängde ALLA gamla tidningar, för ALLA, då har ju ALLA inget att jämföra med!! Bra idé va?)
Men jag håller helt med Magnus Fröderberg vad gäller orsaken.
Bla. färre fotografer, kostnadsjakt!
Och så finns ju detta,"ta bilder kan väl vem som helst göra". (Med den nya fantastiska tekniken)
Men jag är nog mera pessimist vad gäller att det kommer fler "bra bilder" i pressen.
Å vem kräver bättre bilder?
Några klagande fotonissar med nå'n slags bildutbildning! ;-)
Å hur intressanta e dom i försäljningen! ;-)
Här gäller strikt affärsmässiga behov!!
Som överallt annars på affärsdrivande företag, i skolan, i sjukvården, på flygbolagen, i äldrevården, på biblioteken...
Jag har sett en hel del bilder genom åren,
pga eller tack vare åldern ;-)
å med det i bakfickan så kan det ju vara lätt låta som om "de va bättre förr!" ;-)
Då jag städar i källaren, då brukar jag fastna i några kartonger som innehåller en del tidningar,
("Måste du spara på alla gamla tidningar!!")
bla. Se, Expressen, Life, DN, FOTO, Aktuell Fotografi, Nordisk Tidskrift för Fotografi.. osv, osv, osv........
(Konstigt att det kunde finnas så många fototidningar förr...??!!)
För att inte fördjupa mig i ämnet för mycket,
risken är stor ;-)
så måste jag nog ändå tillstå att jag inte ser så många bra bilder i dags/veckopress numera.
(Vänta nu, Om man slängde ALLA gamla tidningar, för ALLA, då har ju ALLA inget att jämföra med!! Bra idé va?)
Men jag håller helt med Magnus Fröderberg vad gäller orsaken.
Bla. färre fotografer, kostnadsjakt!
Och så finns ju detta,"ta bilder kan väl vem som helst göra". (Med den nya fantastiska tekniken)
Men jag är nog mera pessimist vad gäller att det kommer fler "bra bilder" i pressen.
Å vem kräver bättre bilder?
Några klagande fotonissar med nå'n slags bildutbildning! ;-)
Å hur intressanta e dom i försäljningen! ;-)
Här gäller strikt affärsmässiga behov!!
Som överallt annars på affärsdrivande företag, i skolan, i sjukvården, på flygbolagen, i äldrevården, på biblioteken...
Stuga
Aktiv medlem
Kvalitet - inget som står högt i kurs
Klart att man måste spara i ett slit och släng- samhälle. Det är ju ändå ingen som tar sig tid att njuta av något bra eller vackert, vad det än är för något. Då är det väl lika bra att spara, fast det kanske hade varit smartare att spara in på de skrivande journalisterna istället eftersom det ju går ännu snabbare att läsa en tidning med bara bilder
Varför är det alltid kvaliteten som får stryka på foten när det skall sparas? Jag tror ju att det lönar sig med kvalitet i det långa loppet.
Funderar på om inte bilderna blivit fulare på andra sätt också. Jag upplever många bilder i tidningen som brusigare och med ett fulare brus nu än tidigare. Har inga exempel på detta dock, men vet att jag reagerat över detta i GP några gånger på senare tid.
/Tomas
Klart att man måste spara i ett slit och släng- samhälle. Det är ju ändå ingen som tar sig tid att njuta av något bra eller vackert, vad det än är för något. Då är det väl lika bra att spara, fast det kanske hade varit smartare att spara in på de skrivande journalisterna istället eftersom det ju går ännu snabbare att läsa en tidning med bara bilder
Varför är det alltid kvaliteten som får stryka på foten när det skall sparas? Jag tror ju att det lönar sig med kvalitet i det långa loppet.
Funderar på om inte bilderna blivit fulare på andra sätt också. Jag upplever många bilder i tidningen som brusigare och med ett fulare brus nu än tidigare. Har inga exempel på detta dock, men vet att jag reagerat över detta i GP några gånger på senare tid.
/Tomas
Re: Re: Kvalitet - inget som står högt i kurs
Är väl inget brus i analoga kameror heller, bara korn...
Är väl inget brus i analoga kameror heller, bara korn...
Paragrafryttaren
Aktiv medlem
Jag vill egentligen inte försegla diskussionens förfall till digitalt vs. analogt men jag måste säga att mycket skumt har jag råkat ut för vid scanning men just brus...? Näääe...
Det finns brus i skannrar med du kan knappast se det i tidningstryck och dessutom skannar många professionella skannrar varje bild flera gånger för att kunna eliminera bruset.
KGS
Aktiv medlem
Ber om ursäkt för sidospåret och återgår till huvudämnet och tipsar om en bok som kan göra skrivande journalister till bättre fotografer... "Den ofrivillige fotografen" skriven av Göran Segeholm.
Många konkreta råd (från att hålla kameran till att hantera blandljus), inte så mycket tekniksnack, borde lyfta bilderna från jämndåliga till medelbra åtminstone. Och vem vet, den kanske väcker ett större intresse för att göra bilderna riktigt bra!
ISBN 91-630-5967-3
Många konkreta råd (från att hålla kameran till att hantera blandljus), inte så mycket tekniksnack, borde lyfta bilderna från jämndåliga till medelbra åtminstone. Och vem vet, den kanske väcker ett större intresse för att göra bilderna riktigt bra!
ISBN 91-630-5967-3
