Den tredje bilden

[bam21]

Då kör vi bild nummer tre:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=1856270&target=_blank
Tankar? Känslor? Funderingar?

 

[EGW]

Detta är ett känsligt och intimt porträtt av ett gissningsvis nyfött spädbarn. Själv blir jag lite gripen av en sådan här bild. Dessa små barn är för mig så nästan obegripligt levande i all sin sårbarhet. Som om det också bodde i dem en nästan ofattbar styrka. Nåväl, på sätt och vis gör det ju det också.

Under de senaste två åren har jag haft förmånen att få följa en småtting från de första dagarna och framåt, för första gången sedan mina egna var små för mer än 40 år sedan. Just i dag gjorde jag barnvaktstjänst några timmar för den lilla flickan, som nu är två år. En parentetisk anmärkning, bara för att visa på vilket sätt ämnet känns aktuellt för mig just nu.

Sättet att tänka på andra människors personlighet avser väl i princip i första hand människor som åtminstone kommit upp i skolåldern. Somliga tror inte att späda barn har någon personlighet, vilket bara visar vilket främlingskap de känner inför de små. Problemet är att vi inte har (som jag upplever det) några bra begrepp för att förstå och beskriva de minstas personlighet. Men vi har den fotografiska bilden!

 

[Inga N]

Ljuvt och snällt

Intryck: Bilden berör mig och väcker en känsla av ömhet, lugn och värme. Den känns harmonisk.

Tankar: För att använda Segeholms termer (multijournalist.se) är det en sluten bild med given respons och inte öppen för olika tolkningar. Fin stämning. Vacker bild, som känns helt rätt. Mjuk tonskala, som passar motivet. Snäll. Med hänvisning till Altengren (photoinf.com) tycker jag den har viss Styrka och Klarhet. Först tyckte jag inte att att ögat hade något att utforska i bilden, men omgivningen (mammas famn) är sannerligen väsentlig för tolkningen.
Det är en bild som gärna skulle stå framme hemma om det var min familj, men utan den attraktionen så håller den inte fast mitt intresse och hade bilden inte valts att analyseras här hade jag inte brytt mig.

Komposition: Roligt att fundera över kompositionen. Inte minst för att den känns så helt rätt.Hur kommer det sig? Det här är något jag (hittills) lärt mig se och lägga märke till:

Den har ett starkt fokus i barnets ansikte och slutna ögon i vad som förefaller mig vara gyllene snittets styrkepunkter (power points). Omgivningen är ofokuserad vilket fäster hela uppmärksamheten på barnets ansikte. En diagonal linje från övre vänstra hörnet längs kvinnans arm över de mörka ögonfransarna och studs i kvinnans hand. Helheten är ett kryss, alltså två starka diagonaler och ett antal trianglar. Vad jag läst så är det en stark komposition, vilket tycks stämma.

Inga, lärling

 

[gatosi]

Ärligt talat har jag knappt några tankar eller känslor kring själva bilden. Det hade jag inte vågat bidra med i den här tråden om inte Inga hade uttryckt så bra en del jag tänker (sluten bild som säkert många har i sin familjealbum). Dessutom konstaterar jag att den här tråden inte är särskilt aktiv. Det måste väl finnas en anledning?

Min fundering går alltså mer åt det hållet hur man förhåller sig till bilder med uttjatade motiv. Ska man bemöda sig att ändå se det unika i just det fotot och inte låta sig dra åt synnerligen mer spektakulära bilder? Eller har man "rätt" att säga: "Sett tusentals gånger, fokuserar hellre på nya upptäckter"?

Jag blir mycket inspirerad av många foton men ibland också frustrerad: Gud, vad det redan har fotats! Efter två månader på FS kommer jag t.ex. aldrig mer fota någon brygga tror jag.

För att återkoppla till det här fotot:
Kan det vara mer än bildmaterial som man använder i t.ex. informationsbroschyrer eller illustrationer av någon slags till tidningsgartiklar eller sånt? Och skulle inte det vara okej att en bild inte alltid har konstnärliga ambitioner ang. budskap?

 

[bam21]

Intryck: Bilden berör mig och väcker en känsla av ömhet, lugn och värme. Den känns harmonisk.

...

Den har ett starkt fokus i barnets ansikte och slutna ögon i vad som förefaller mig vara gyllene snittets styrkepunkter (power points). Omgivningen är ofokuserad vilket fäster hela uppmärksamheten på barnets ansikte. En diagonal linje från övre vänstra hörnet längs kvinnans arm över de mörka ögonfransarna och studs i kvinnans hand. Helheten är ett kryss, alltså två starka diagonaler och ett antal trianglar. Vad jag läst så är det en stark komposition, vilket tycks stämma.

Inga, lärling

Välskrivet Inga!
Föredömligt upplagt också. Din kommentar gör mig mer motiverad att återkomma med mina egna kommentarer vilket dock får vänta tills arbetsdagen är slut.

/Anders

Sedan är vi alla lärlingar när det gäller fotografins mysterier.

 

[Inga N]

......
Min fundering går alltså mer åt det hållet hur man förhåller sig till bilder med uttjatade motiv. ....

....Efter två månader på FS kommer jag t.ex. aldrig mer fota någon brygga tror jag.

För att återkoppla till det här fotot:
Kan det vara mer än bildmaterial som man använder i t.ex. informationsbroschyrer eller illustrationer av någon slags till tidningsgartiklar eller sånt? Och skulle inte det vara okej att en bild inte alltid har konstnärliga ambitioner ang. budskap?

Hej Katja
Kul kommentar

Uttjatade motiv kräver ju något alldeles extra för att fånga ens uppmärksamhet. Hmm, vid närmare eftertanke tror jag att alla motiv är uttjatade. Undrar om det inte i först hand ändå är fotografens skicklighet som spelar roll. Sammanhanget bilden dyker upp i och vad jag, betraktaren, är intresserad av måste också betyda mycket och höja toleransnivån.

Fast jag blev lite förvånad över hur givande det vara att försöka analysera just detta foto trots att det egentligen inte intresserade mig.

Vad gäller bildens budskap är jag inte riktigt säker på hur du menar. Det finns ju mängder legitima skäl att inte ha ett "konstnärligt" budskap förutom nyhetsfoton och reklam t.ex. minnesbilder av personer, platser och händelser - födelsedagar, partyn etc. och här på FS finns det ju gott om uppgifter att öva sig på.

Inga, lärling (Anders, somliga har _väldigt_ mycket att lära )

 

[Maverick]

Precis som Inga säger så är det en sluten bild med tämligen tråkigt ljus, vilket antagligen är anledningen till det låga intresset i denna tråd. Det finns egentligen ingenting att undra över på denna bild och man har sett den tusentals ggr.

Det hela gör att jag tycker inte att den passar nånstans riktigt, det blir void av det hela. Den är för neutral eller opersonlig för att passa i familjealbumet och den är allt för neutral för att väcka nått större intresse hos någon annan än föräldrarna.

Det är möjligen nyblivna föräldrar eller de som längtar efter barn som kan uppskatta denna bild ordentligt.

/Maverick

 

[EGW]

Personligen tycker jag att kommentarerna i den här tråden speglar ett fenomen jag lagt märke till många gånger, nämligen vuxna människors främlingskap för det nyfödda barnet. Bristen på relation till mycket små barn, kombinerat med bristen på intresse. Då tycker man att en sådan bild som denna bara är intressant för föräldrarna och knappt ens för familjealbumet.

Ingas bildanalys är naturligtvis den mest genomarbetade. Du tycker att du har mycket att lära Inga! Själv förtvivlar jag om att någonsin bli tillräckligt kompetent för att göra en sådan bildanalys som du gjort här. Men motivationen är inte överväldigande. Jag nalkas inte bilden med huvudet utan med hjärtat. Om jag tycker att en bildkomposition är bra, så kanske någon expert kan visa mig att det måste bero på hur fotografen skickligt utnyttjat gyllne snittet. Jasså? Men det är något jag aldrig tänker på när jag gör en bild själv. Så jag kanske inte heller blir så bra då.

 

[Tomasz]

Gyllene snittet i all ära, men jag tycker att "kompositionsvetenskap" är överskattat.

Missförstå mig inte, när man har den färdiga bilden framför sig är det bra med en fastlagd nomenklatur för att kunna beskriva och jämföra bilder. Kanske man med dess hjälp också kan tala om varför en bild är "bra", men det är tveksamt.

Innan bilden är tagen är dock sådan vetenskap i de flesta fall av litet värde. Jag vill påstå att känslan för bilden man vill göra helt suddas ut av att tänka på kompositionsregler när man står där med kameran i hand. Det är lite som i fotboll: Man kan matematiskt räkna ut hur en straffspark ska slås för att bollen ska gå i mål, men har det någonsin lyckats?

Om själva bilden tycker jag ingenting. Om jag börjar tycka något om den så skriver jag nog det hos fotografen, det blir han nog gladare över.

Rent generellt: Andras nyfödda barn på bild är ofta ointressant. Lite konstigt faktiskt, för mitt hjärta smälter så fort jag får se en nyfödd i verkligheten. Kan det vara att bilden stänger ute så mycket av sammanhanget? När man ser dem i verkligheten känner man hur dyra de är, helt beroende av föräldrarnas skydd och omvårdnad. Sådant når inte fram till mig på bild.

Å andra sidan kan kattungar på bild gå fram direkt...nä, jag fattar inte det här. Är det någon som känner igen sig i det jag skriver?

 

[Inga N]

Hej EGW
Vadå inte "bli så bra"?

Jag tror INTE på ett enda sätt att plåta, prata eller tänka. Olikheter berikar, ensidighet utarmar,tvång förlamar och öppenhet och uppmuntran är som luft och vatten. Nödvändigt för utveckling och hjälper en att växa.

Läsa, titta och analysera är mitt sätt att lära mig se och teori är kul... och praktiskt. För jag hoppas ju lära mig göra bättre bilder genom att bygga på århundraden av begåvade människors erfarenheter. Något att pröva på och testa.

Vi är alla sagolikt olika så var och en får bli salig på sin fason.

Inga

 

[Inga N]

Gyllene snittet i all ära, men jag tycker att "kompositionsvetenskap" är överskattat.
...........
Innan bilden är tagen är dock sådan vetenskap i de flesta fall av litet värde. Jag vill påstå att känslan för bilden man vill göra helt suddas ut av att tänka på kompositionsregler när man står där med kameran i hand. ...........

OK, så vad tänker du på? Hur gör du?
Inga

 

[Tomasz]

Det kan gå till så här: Jag anar att det jag tittar på kan bli en bra bild, blundar med ena ögat och om det fortfarande känns bra så knäpper jag en bild.
Eller så får jag för mig att "det här kan bli användbart" och sparar det på en bild, senare kan jag använda bilden eller delar av den när jag leker i photoshop.
Eller så är jag tillsammans med människor som jag vill "spara", då flänger jag runt och plåtar dem på alla möjliga sätt. Ber dem kanske posera eller bara smyger mig på.

Det kan gå till på så många olika sätt. Till skillnad från "proffs" har jag inget utarbetat arbetssätt. Men effektivitet ägnar jag mig åt på jobbet, när jag plåtar gör jag det för att det är kul.

 

[bam21]

Efter en lång arbetsdag så skall jag försöka skriva ned några korta tankar och kommentarer.

En bild på ett barn som just har kommit till världen, det har väl nästan alla tagit? Varenda fotosida svämmar ju över av barnbilder så vad är det nu för speciellt med denna?

För det första är det här en bild som gör att många kan relatera till den. För det andra så visar den ömhet och respons. Handen stöttar huvudet, tummen stryker försiktigt samtidigt som minen visar lugn och trygghet. Sedan har vi det här med personerna i bilden. Två föräldrar med sitt nyfödda barn. Han eller hon i bakgrunden är fortfarande lite chockad och sitter lite på avstånd, förundrad över vad som har hänt. För att avsluta så är det här en bild som är mycket bra och som på ett eminent sätt visar känslan som uppstår vid dessa tillfällen.

Bildkomposition då?
Det inlägg som Inga skrev tycker jag är mycket bra! Mina egna kommentarer är att bilden har helt rätt ljus. Teoretiserar vi sedan efter den gyllene regeln så är bilden bra komponerad samtidigt som bilden är bra med tanke på The Right Third.

 

[Maverick]

Det här med bildanalys är ju inte så lätt kanske. Men i bilden finns det inga två föräldrar såvitt jag kan se. Det är en förälder och av tummen att döma så är det mamman. Barnet vilar mot vänster arm och höger hand stöttar/stryker över huvudet.

Att konkretisera vad det är man ser i bilden är av stor vikt för att senare kunna bedöma densamma. Annars blir det lätt att man läser in en massa saker som faktiskt inte är där. Det gäller både för vad som finns där i form av olika motiv och bimotiv samt för hur ljuset är.

Som att det t ex är en person på bilden och att det troligen är ett direkt ljus från ovan vänster som är mjukt. Så pass mjukt att bilden fått en jämngrå ton till stora delar. Svart- och vitpunkt finns där antagligen men där i mellan så är det mest grått. Det är lite mellanmjölk av det hela. Det är inte skirt och sårbart eller hårt och dramatiskt.

/Maverick

 

[bam21]

Fredrik,
Det verkar som du inte har sett hela bilden, det finns något i bakgrunden till vänster...

Vi har alla olika livserfarenheter vilket gör att vi ser och tolkar saker på olika sätt. Detta gäller inte enbart bilder utan det mesta här i livet. Ju mer man accepterar och lär sig från detta desto mer växer man i sin yrkesroll.
/Anders

 

[bam21]

En sista reflektion innan det är dags att avsluta dagen inför lördagens övningar.
Jag har läst alla era inlägg i denna diskussion men jag ser inga kommentarer på själva bilden. Länken hittar ni här:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/1856270.htm?set=

 

[EGW]

Hej EGW
Vadå inte "bli så bra"?

Jag tror INTE på ett enda sätt att plåta, prata eller tänka. Olikheter berikar, ensidighet utarmar,tvång förlamar och öppenhet och uppmuntran är som luft och vatten. Nödvändigt för utveckling och hjälper en att växa.

Läsa, titta och analysera är mitt sätt att lära mig se och teori är kul... och praktiskt. För jag hoppas ju lära mig göra bättre bilder genom att bygga på århundraden av begåvade människors erfarenheter. Något att pröva på och testa.

Vi är alla sagolikt olika så var och en får bli salig på sin fason.

Inga

Jo, precis som du (om jag nu fattat dig rätt) känner jag mig inte så speciellt kompetent på detta med foto. När jag då ser hur andra analyserar bilder och kommenterar dem, så undrar jag vad jag egentligen har att bidra med. Då brukar jag trösta mig med att jag i alla fall tycker det är himla roligt med fotografi.

När det gäller ditt sätt att kommentera/analysera, så skulle jag spontant gissat att du studerat konsthistoria eller något liknande. Det kanske är totalt fel, men det är alltså det intryck jag fått. Själv har jag ingen som helst studiebakgrund när det gäller bilder. Ströbesök på konstmuséer, studium av KO Sjöströms klassiska handbok ”Amatörfotografen” samt en eller annan fototidning. Och så botaniserande på nätet, inte minst här på fotosidan. Säkert är det många på FS som liksom jag är totalt amatörmässiga när det gäller bilder, men långt ifrån alla. Några är uppenbarligen väl insatta i den fotografiska traditionen.

Fastän jag fotograferat sedan 10-årsåldern så söker jag faktiskt fortfarande efter något slags identitet som (amatör)fotograf. Vad är speciellt med mina bilder? Kan man alls se något speciellt med bilder av en viss fotograf? Jo, ibland är det uppenbart, men kanske inte alltid.

För att nu återgå till bilden vi diskuterar. Du citerar Segeholm och säger ”en sluten bild med given respons och inte öppen för olika tolkningar”. Detta konstaterande förvirrade mig en smula. Vad är i så fall tolkningar? På den ”ytligaste” nivån föreställer den kanske en, och bara en sak. Men om jag begrundar de känslor bilden väcker (hos en del betraktare inga alls, hos mig ett kosmos av föreställningar kring det nya livet) – vad är då tolkning?

 

[bam21]

Fick lov att gå upp mitt i natten på grund av vissa behov från en av våra fyrbenta familjemedlemmar. Hunden i fråga är ute och gör vad han förmodas göra och själv sitter jag här vid köksbordet och försöker hålla mig vaken med hjälp av vår lilla köksdator. Att vara uppe så här sent är inte normalt för oss men då det här är en födelsedagshelg så gäller det att anpassa sig.

Ernst,
Läste ditt inlägg men är lite osäker när det gäller vem du verkligen riktar dig till. Ser därför med förväntan fram till lördagen för att läsa dina kompletteringar samtidigt som du då säkert har uppdaterat din bildkritik för den ursprungliga bilden.

Hälsningar,
Anders

 

[EGW]

Fick lov att gå upp mitt i natten på grund av vissa behov från en av våra fyrbenta familjemedlemmar. Hunden i fråga är ute och gör vad han förmodas göra och själv sitter jag här vid köksbordet och försöker hålla mig vaken med hjälp av vår lilla köksdator. Att vara uppe så här sent är inte normalt för oss men då det här är en födelsedagshelg så gäller det att anpassa sig.

Ernst,
Läste ditt inlägg men är lite osäker när det gäller vem du verkligen riktar dig till. Ser därför med förväntan fram till lördagen för att läsa dina kompletteringar samtidigt som du då säkert har uppdaterat din bildkritik för den ursprungliga bilden.

Hälsningar,
Anders

Jag är också osäker på vem jag verkligen riktar mig till Det är väl så att jag försöker greppa den här frågan vad ett fotografiskt samtal egentligen är för något – eftersom flera kompetenta människor ansett att det saknas i Sverige och saknas på fotosidan.

Så ser jag att det höjs skarpa (eller i alla fall kolossalt tydliga) röster som avlevererar bildkritik jag kanske inte riktigt förstår. Eller förstår och förstår – jag är duktig på att förstå svenska. Snarare är det så att jag inte riktigt förstår hur vissa personer (som likt mig är vana att uttrycka sig i ord) nalkas detta med foton. Är det en konstkritik som avses, liknande den som bestämt förs runt andra typer av bildkonst? Den förstår jag förvisso inte heller, i den mån jag alls tar del av den. Vilket jag nog egentligen inte gör, inte i Sverige i alla fall.

Jag känner i alla fall inte för att debattera kritiskt med någon enskild person i dessa frågor. Därav kanske svårigheten att se vem jag riktar mig till. Men det innebär inte att jag är ointresserad av att byta tankar i ämnet. Man kan göra det från ett mer sökande förhållningssätt, eller för att man tycker att man har något viktigt att säga (vilket då ofta leder till en skarpare debatt). För mig är det sökandet som gäller just nu. Kanske inte så mycket sökandet efter vad jag själv tycker om olika bilder, utan mer efter vad som egentligen är ett fotografiskt samtal som kan vinna respekt för att vara meningsfullt och utvecklande.

Sedan undrar jag varför du tycker att jag skulle uppdatera min ursprungliga kritik av bilden. Säger den så lite? Ja, kanske jämfört med vad andra har sagt. Men jag känner inte behov av att säga mer.

Ge vovven en godis från mig!

/EGW

 

[Maverick]

Fredrik,
Det verkar som du inte har sett hela bilden, det finns något i bakgrunden till vänster...

Vi har alla olika livserfarenheter vilket gör att vi ser och tolkar saker på olika sätt. Detta gäller inte enbart bilder utan det mesta här i livet. Ju mer man accepterar och lär sig från detta desto mer växer man i sin yrkesroll.
/Anders

Jorå, jag har sett det och det är moderns barm enligt den erfarenhet jag har. Om du inte avser det ljust gråa partiet som antagligen är en dörrpost eller dylikt.

/Maverick