Annons

Den klassiska kompositionsläran

Produkter
(logga in för att koppla)

Matbollen

Avslutat medlemskap
Jag har i en kurs jag läser fått ett papper med runt 60-70 frågor om fotografering. En av frågorna lyder:

Vad innebär den klassiska kompositionsläran?

Jag lyckas inte hitta information om den läran, men kanske är det någon här som vet vad det är.
 
Jag är dum nog att inte riktigt förstå ironi-taggarnas betydelse. :p Men...

Tack för svaret. Jag känner till det gyllene snittet, men kände inte till uttrycket den klassiska kompositionsläran, och att det hade med det gyllene snittet att göra.
 
Det är kompositionsläran som vissa håller stenhårt på, och har hängt med fotografin ett bra tag.

Gyllene snittet, är en av dem, och en mycket viktig del om jag får säga så själv.

Det finns många andra, läs om bildkomposition så lär du dig många saker.

/Henri
 
Jag höller inte med. Gyllene snittet är lite hokus pokus som kom till under 1800-talet men det baserades på trams från 1500-talet då man sökte ordning i allt.

Långt senare försökte man omvandla gyllene snittet till att passa allt och även innom fotografin började man tala om GS som någon slags gudomlig måttståck som skulle gå i dog för att det blev en dra komposition.

Men innom fotografin finns det äldre regler som är mer klassiska än GS och en av de tidigaste, eklaste och mest använda är diagonalen.

Nu behöver inte detta vara en diagonal linje utan det kan röra sig om personer som står på olika avstånd men att de bilder en tenkt diagonal i bilden.

Men om man tittar på äldre porträtt och vill göra ett klassist sådant så är det en centralplacering som gäller och inget annat. För den mest unika komposition som finns för fotografier är just central placeringen även om denna inte anses som vare sig estetisk eller inte.

Vill ni ha bevis?

Slå upp en farmor eller farfars eller kanske mammas eller pappas gamla fotoalbum och räkna hur många bilder som har ett centrum placering av motivet. Så vida er far (eller vem det var) inte var en van fotograf ellee hade bild som hobby så är nog de flästa bilder centralt placerade.

Det som de flästa gör borde väll vara en klassiker, så jag skulle plaserat nått i mitten för att vara extra klassisk.

Så fort du undviker centrum är risken stor att du plaserar bilden enligt GS :)

OBS: Det är även en gnutta ironi i mitt inlägg.
 
Nekomy skrev:
Men om man tittar på äldre porträtt och vill göra ett klassist sådant så är det en centralplacering som gäller och inget annat
Struntprat. De flesta äldre porträtt jag sett har varit mycket välkomponerade och så gott som aldrig centrerade.

Jag tror att du är en smula färgad av din aversion mot regler när du läser bilder.

Vad är viktigt i en helfigur t ex? Ansikten är något jag dras till tidigt. Var brukar de vara placerade?

Jag har aldrig sett ett äldre ansiktsporträtt med ansiktet i mitten. Aldrig.
 
jimh skrev:
Struntprat. De flesta äldre porträtt jag sett har varit mycket välkomponerade och så gott som aldrig centrerade.

Jag tror att du är en smula färgad av din aversion mot regler när du läser bilder.

Vad är viktigt i en helfigur t ex? Ansikten är något jag dras till tidigt. Var brukar de vara placerade?

Jag har aldrig sett ett äldre ansiktsporträtt med ansiktet i mitten. Aldrig.
Jag talar om de äldre porträtt man hade i ram på nattbord eller i ammuletter. Dessa var till 98% centrerade. En anledning till det var att kameran under denna tid var stor och klumpig och att man hade en fast uppstäld studio som man inte förändrade.

Man komponerade bilderna så att axlarna skulle gå ur bilden på undefär samma höjd och huvudet vara placerat i mitten så att den döljde den stälning som gjorde att människan man fotograferade konde sitta stilla en så lång tid som det tog att ta bilden.

Ungeför så här såg en bra komponerat bild ut då.
http://www.bible.ca/7-white-old-portrait.gif
http://www.eclecticala.com/vintage/052whiskers.jpg
men de kunde även se ut så här
http://nb.cbc.ca/features/portraitpuzzle/images/old_photo_5.jpg

Lite senare kunde bilden det se ut så här
http://www.irespect.net/Untold Stories/Asian/pics/pakistani/shariff old portrait.jpg
och i dagens digitala värd ser de ut så här
http://www.brunschen.com/christian/images/old/portrait.jpg

På tal om kul saker. titta på den här bilden och se om mi ser nått intresant som avslöjar hur den är arrangerad.
http://www.loc.gov/exhibits/young/images/y27-4a40861r.jpg
 
Av de bilder du länkar till är det ju bara en, nummer fyra, som är centrerad. De andra följer klassiska kompositionsregler.
 
Jo, man kan ha lika olika syn på komposition och när nått är centralt placerat. Det är det som är det största beviset för att kompositions lära till största delen är helt onödigt att kunna :)
 
En sak förstår jag inte. Om kompositionsläran var helt onödig och aldrig behövs, varför har då alla stora fotografer genom tiderna använt den? Varför uppfanns den ens?

//Mvh Viktor
 
Till frågeställaren..

..Bry dig inte vissa som är ute och cyklar, och som inte heller svarar på din fråga.
"klassisk komposition"
jag är lite undrande själv vad dom avser med denna fråga. och, jag har lite att referera till.

men, just klassiskt kan hänföras till antiken och deras ideal. Och, återigen är vissa på cykelstigen och harvar, för Gyllene snittet formulerades under antiken. (antagligen tidigare, men det är ämne för en annan tråd).

klassik komposition eller klassisk proportion bör därför hänföras till Gyllene snittet.
 
Att påstå att kompositionslära bara är trams är bara trams! :)

Självklart finns det former, linjer och kompositionsmässiga upplägg som är mer tilltalande än andra. Och det beror inte på slumpen utan på att vi människor har en otrolig förmåga att urskilja former, proportioner och geometri.

Om man hårddrar det ordentligt (nu menar jag ordentligt) skulle man kunna koppla det till vår sexualitet. Faktum är att alla människor i alla kulturer attraheras av kroppar och ansikten som är proportionerliga. Detta skönhetsideal har vi sedan överfört till bland annat konsten. Och tro det eller ej, men det gyllene snittet finns även i en människas ansikte.

/Joakim
 
ganska skrev:
En sak förstår jag inte. Om kompositionsläran var helt onödig och aldrig behövs, varför har då alla stora fotografer genom tiderna använt den? Varför uppfanns den ens?

//Mvh Viktor
Tja hur skall man förklara detta, men det är som att ställa frågan.

-Om religion var helt onödig och aldrig behövs, varför har då alla större kulturer genom tiderna haft en religion?

Bara för att nått finns så behöver det inte betyda att det är sanat. Tex är det många av USAs senaset presidenter som använt astrologi i viktiga beslut, men detta är inget bevis för att astrologin är riktig utan bara att folk som man tror är välutbildede även kan vara lättlurade och tro på de mest konstiga saker.

Kompositions läsrans grunder förändras hela tiden och de kompositions regler som gälde på 80-talet gäller inte i dag. Med andra ord följer vi inte reglerna utan anpassar istället reglerna till att passa vår tids design och bild tänkande.

Jag vet att detta är en åsikt som ogillas, men jag brukar säga "kräv bevis innan du tror på nått". Be dem som tror på kompositions läran förklara vad det är som gör bilden bättre om man följer dessa regler och vad de har för bevis för detta. Fråga även hur man gör för att bryta mot dessa regler och om bilden blir sämmre om man gör det.

Så fort någon kommer med ett bevis för kompositions läran och att denna verkligen ger bättre bilder, först då kommer jag acceptera den som en kunskap.

De som påstår att Gyllenesnittet skapades under antiken talar osanning eller har gått på en stor lögn. Det finns inga bevis för detta och allt tyder på att GS kom till under sent 1700-tql eller tidigt 1800-tal. För vart är bevisen för antikens GS och vad ansåg man ha för nytta av detta?
 
Nekomy skrev:
Be dem som tror på kompositions läran förklara vad det är som gör bilden bättre om man följer dessa regler och vad de har för bevis för detta. Fråga även hur man gör för att bryta mot dessa regler och om bilden blir sämmre om man gör det.
Behöver man gå längre än till sig själv? Jag tycker till exempel att den fjärde bilden du länkade till är i särklass sämst (bortsett från färgbilden som man mår rent dåligt av att titta på, men där ligger bristerna inte i komposition). För mig är det en bekräftelse så god som någon på att receptet är effektivt.

Jag skulle vilja veta hur det går till att komponera en bild utan någon form av systematiserade tankar bakom. Jag kan faktiskt inte komma på hur det skulle gå till, med mindre än att man blundar (förklara hemskt gärna!). Och så fort du systematiserar tankarna kring kompositionen, då är du faktiskt inne och på något som kan liknas vid regler. Det kan vara klassiska, det kan vara dina egna. Men likväl regler.
 
Men är inte det man tror på sant?

Gud finns det vet min mormor, hon VET det.

Gud finns inte det vet jag.

Båda är sanna? är inte sanningen något subjektivt? är inte sanningen någonting som inte går att säga att det är rätt eller fel? Finns det bara en sannig? Eller skapar man sin egen sanning? Jag är övertygad om att en bra komposition precis som allt är uppbyggd kring regler, kan vi reglerna idag? det vet jag inte! Men betyder detta att dom inte existerar? Självklart inte!

Jag är helt säker på den klassiska kompositionsläran är sann och viktig att kunna!

Du är säker på att det inte är så!

Vad är då sanningen? båda? Ja, jag tror det.

//Mvh Viktor
 
Likaväl som Musiken är en konstform så är också visuella uttryck det, även litteratur och varför inte matlagning osv,,,

I alla konstformer så finns det ett behov av ordning bland de existerande detaljerna, tex en fotografs motivbild i sökaren. När fotografen ställer sig i förhållande till motivet så att objekten ordnas eller flyttar prylarna runt i utsnittet så finns det oavsett ett absolut behov för ordning. Ordningen kan såklart även vara kaos och ren komplexitet men även i det kaoset krävs/finns en ordning.

Ett praktexempel är den stora Amerikanska "abstrakta" expressionisten Jackson Pollock som skvittrade och hällde ut färg på dukarna som låg på golvet. I detta totala kaos så finns toner av tydlig komposition, ett mönster som ger betraktaren en smak och ett intryck av konkret uttryck.

Denna smak är det jag kallar tex för bildens form och omedelbara substans,,, alltså det som slår betrakaren omedelbart i konfrontation med verket. Här lägger jag mest energi ned i mina bilder. (det gäller att kapa betraktarens blick på kort tid,,,,)

Här finns som flera påstår en mängd förslag och typregler man kan hålla sig efter, men som alltid när det gäller regler så måste de användas med förnufft och sans, såklart;)

Det är helt klart viktigt att lära sig och förstå dessa "regler".. Hur skall man annars kunn studera och förstå tex klassiska målerier. Den klassiska måleriska konsten och den klassiska musiken är viktiga källor för oss fotografer än idag och där är förståelse för kompositionen oerhört viktig, så viktig!

**

Att lära sig hur filosofer, vetenskapsmän, komponister, och matematiker mfl har betraktatt och utvecklat teorier och "regler" genom tiderna är av den viktigaste näring för oss idag.
EEEndast i den förståelsen kan vi utveckla vårt eget seende att bli till strategiska uttryck i våra bilder. Det krävs en historisk förståelse och personlig insikt för att på ett preferansrikt sätt precisera sina egna uttryck till funktion i tiden för framtiden för andra.

Mvh Niclas som dagligen jobbar med saken;)
 
Nekomy skrev:

Så fort någon kommer med ett bevis för kompositions läran och att denna verkligen ger bättre bilder, först då kommer jag acceptera den som en kunskap.

Jag tycker du komplicerar till en i grunden mycket simpel sak, nämligen det enkla faktum att människor föredrar propertionerliga förhållanden.

Personligen är jag 100 procent övertygad om att det finns vissa former och proportioner som generellt sett tilltalar oss människor mer än andra. Precis som det finns vissa smaker, dofter, färger och ljud som vi föredrar.

Om vi sedan väljer att kalla detta fenomen för gyllene snittet eller något annat är hårklyveri. Dessutom kan man inte säga att gyllene snittet skapade under 1800-talet. Möjligen skapades begreppet då, men proportionerna har alltid funnits i naturen.

/Joakim
 
Nekomy skrev:
Jag höller inte med. Gyllene snittet är lite hokus pokus som kom till under 1800-talet men det baserades på trams från 1500-talet då man sökte ordning i allt.

Hela Parthenon är byggt enl Gyllene Snittet.
"Phidias (500 BC - 432 BC), a Greek sculptor and mathematician, studied phi and applied it to the design of sculptures for the Parthenon"


Principen är minst 2500 år och propotionerna kan ses i naturen i både växter och djur.
 
Det är väl stor skillnad på att ta en bild enligt en klassisk kompositionslära gentemot att i efterhand tolka en bild enligt dessa läror? Alla kan ju i efterhand komma och anse sin bild uppfylla kriterierna för nån av kompositionslärorna.

Ingen som har den minsta hum om de klassisk kompositionslärorna kan nog undgå att påverkas av dom i någon mån.

Delvis måste jag nog hålla med Jim om centreringen av porträtt. Jag har flera tusen 9x12 cm glasplåtar här på jobbet där den absoluta majoriteten är mycket centrerade, men bara vad det gäller bredden. Om man t ex väljer att välja ett av ögonen som tyngdpunkt i bilden så är man och nosar på gyllene snittet ganska ordentligt omedelbart.
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.