Den andra fotografen

[Gucco]

Javisst

Man ser olika.
Jag ser inte något kränkande i bilderna.
Jag ser ett dokument över en tid, en plats och individer.

Sannerligen
Nu är det så, att vi alla har skilda preferenser för vad som kan sägas vara kränkande. För mig finns det ingenting i dessa bilder, som kan sägas vara kränkande. Det fyller mig med en ömhet inför det mänskliga. Ofta kan jag tycka att de allra mest nakna skildringarna (jag syftar inte på nakna kroppar) är de mest intressanta. De speglar det vi är, varken mer eller mindre. Vi går så ofta omkring, rädda för att visa oss sårbara och med defekter... när den sanna styrkan i oss, är att våga vara just det.

 

[aliceiunderlandet]

Nu vet jag väldigt lite om den här personens sätt att ta bilder och hur mycket personerna som är med har något att säga till om det hela. Jag tycker ju att alla bilder är okej om alla som är med på bilderna tycker om det hela. Det vet jag inget om i det här fallet (fast en del bilder har jag mycket svårt att föreställa mej att de personer skulle gilla att man sprider en sådan bild om dem). Men jag vet att många som fotar okända människor bryr sej inte alls om hur de uppfattar det att de blir fotade, eller vilken typ av bild som sprids av människan. Det är den mentaliteten jag tycker är helt fel och kränkade mot de människor som blir utsatta för det.

 

[FiLLez]

Du får gärna utveckla hur dyra leksaker relaterar till vad och hur vi vågar fotografera.

Mvh
Maverick

Jag kan bara tala för mig själv, men jag är inte så glad för att gå runt på stan med stora objektiv osv, det drar bara till sig uppmärksamhet. Sysslar man med gatufoto så skulle jag välja en så diskret utrustning som möjligt, stort brukar vara dyrt inom foto. Sen så vill man väl ha så bra kvalité som möjligt på bilderna, men en bild med en lite sämre utrustning är ju bättre än ingen bild alls med bättre utrustning..

 

[EGW]

Vist är det möjligt att ingen bryr sej (nu gjorde ju jag det, så minst en person har mått illa på grund av bilden) Men tex om personen avlidit och personens anhöriga ser bilden kan de se det som kränkade och kanske ännu värre då personen inte är vid liv längre.

Men visst är det så att det mest troliga är att ingen kommer gå vidare med det, så som det är med en massa brott. Går du på stan och ger en örfil till en rad personer som du bara råkar träffa, så är faktiskt möjligheten stor att ingen anmäler dej. Då det krävs en del att göra det och det människor har minst av är tid. Se bara på cykelstölderna, få orkar anmäla det eller aktivt leta hos polisen och liknade för att få tag på sin cykel. Det är lättare att bara köpa en ny.

Dina åsikter är förstås högst respektabla. I en sådan här diskussion handlar det om vad man själv tycker, och det är det man kan berätta om. Men egentligen har du inte besvarat min fråga. Den gällde om en bild kan vara kränkande om man publicerar den så långt efter det att den är gjord att den avbildade personen inte kan identifieras.

Vidare jämför du en "avbildningskränkning" med att ge någon en örfil eller stjäla hans/hennes cykel. Den jämförelsen är i alla fall inte giltig om man ser till lagstiftningen. Det ska komma en ny lag som förbjuder kränkande fotografering på allmän plats (någon sådan har inte funnits förut). Men jag misstänker att rättens tolkning av begreppet kränkning blir betydligt mer tillåtande än din. Fast det ska bli intressant att se, ifall det någonsin blir en rättspraxis.

Till sist kan jag berätta att jag faktiskt känt en man som kränkte en främling på stan, inte genom en örfil men med ett knytnävslag. Det var först min bekant som blivit kränkt, eftersom han hörde främlingen uttrycka nazistsympatier. Så han reagerade men en kraftfull motkränkning. Den träffade främlingen lyckades så småningom göra rättssak av det, men målet avskrevs. Min bekant bondnekade i rätten, och den slagne kunde inte uppbåda något vittne till händelsen.

Vad man nu ska dra för slutsats av det, jag vet inte. Men naturligtvis instämmer jag i din uppfattning att vi ska visa respekt för varandra.

 

[aliceiunderlandet]

När det gäller om man kan känna igen personen, så är det ju alltid en knepig fråga. Även om man själv tycker att personen förändras mycket kanske det finns närstående som inte tycker det. Min mamma skrev just en släktbok som hon lät trycka, nästan all text i boken handlade om människor som nu är döda. Ändå hade hon enorma problem med att skriva på ett sätt så att ingen ska uppfatta det som ärekränkning av de bortgångna (många alkoholister i släkten, att skriva om dem utan att få någon att framstå ofördelaktigt är en enorm utmaning, avundas inte henne alls)

Givetvis pratar jag bara om min egna upplevelser, och blandar även hel vilt mellan fotointresserade och alla med en kamera, vet om att det är en ganska stor skillnad. Men upplever problemet med respektlöshet hos båda grupperna, så därför pratar jag om dem som en grupp, alla som har en kamera. Respektlösheten har i båda fall sin grund i egoism, men det andra skiljer. Fotografen/konstnären är många gånger så upp i att förverkliga sej själv att den inte alls bryr sej om vem den trampar på för att komma dit den vill. Den vanliga svensson med en mobilkamera ser mer det komiska och struntar blakt i vad dens möjlighet till ett hånskratt kostar andra. Oberoende är det lika olustigt varför man gör det.

 

[Michael f8]

Men upplever problemet med respektlöshet hos båda grupperna, så därför pratar jag om dem som en grupp, alla som har en kamera. Respektlösheten har i båda fall sin grund i egoism, men det andra skiljer. Fotografen/konstnären är många gånger så upp i att förverkliga sej själv att den inte alls bryr sej om vem den trampar på för att komma dit den vill. Den vanliga svensson med en mobilkamera ser mer det komiska och struntar blakt i vad dens möjlighet till ett hånskratt kostar andra. Oberoende är det lika olustigt varför man gör det.

Ändå så tvekar du inte att ladda upp bilder på Internet på andra människor?

Michael - Funderar på varför -

 

[aliceiunderlandet]

Jo, det stämmer att jag lägger upp bilder på andra människor. Men hur vet du att jag inte tvekar? Jag funderar alltid mycket kring de bilder jag laddar upp och i de funderingarna ingår det att prata med andra. Om möjligt med alla som är med på bilden. Men i annat fall rådfrågar jag andra om de tycker att det kan finnas något i bilden som jag inte lagt märke till som någon annan kan ta illa upp för. Jag kan inte lova att jag aldrig gjort något misstag där. Men att säga att jag lägger upp bilder utan att tveka, det känns väldigt främmade för mej. Jag kan på inget sätt känna att det stämmer överrens med mitt beteende.

 

[Gunars]

Vad spelar det för roll om du tvekar, ifall bilden ändå uppfattas som kränkande av antingen den bilden föreställer eller av någon annan? Alla bilder kan väl uppfattas som kränkande av någon, nånstans.

 

[aliceiunderlandet]

Vad det spelar för roll? Enligt mej är det jättestor skillnad mellan de två olika sakerna att bara ladda upp allt man råkat fota och att noga gå igenom vad man laddar upp och innan man laddar upp försöka förstå bilden även ur hur den kan uppfattas av andra, inte bara tänka, va jag tycker och därmed tycka att givetvis ska jag få visa den hur jag vill, skiter i alla andras åsikter.

Har aldrig mött någon som tyckt att de bilder jag lagt upp skulle vara kränkade, eller något negativt överhuvudtaget. Mycket genom att redan innan bilden ens blivit till ta reda på hur personen känner och respektera andras åsikter. Men skulle det hända, så skulle jag givetvis be om ursäkt och försöka ta bort bilden.

 

[aliceiunderlandet]

Givetvis, men först behöver jag så klart vete vad det är som gör att _du_ upplever dem kränkade?

 

[Michael f8]

Men hur vet du att jag inte tvekar?

Det kunde jag givetvis inte veta, jag drog en egen slutsats när det var flera bilder. Jag tar tillbaka den ledande frågan.

Michael - Ångarar sig -

 

[Kijana]

Givetvis, men först behöver jag så klart vete vad det är som gör att _du_ upplever dem kränkade?

Man kanske precis som du tycker att det är kränkande att bara ha blivit fotograferad på allmän plats och att bilden därför gör en till åtlöje.

 

[aliceiunderlandet]

Jag tycker inte det måste vara kränkade att bli fotograferad på allmänplats, men det kan vara det. Var på Gröna Lund för någon dag sen och jag vet att jag hamnade på väldigt många andra människors foton. Inget jag beskymrar mej ett dugg över. Däremot kan foton på allmän plats vara kränkade. Tex att man råkar blinka till och det ser ut som om jag är berusad fast jag inte är det, att visa upp en sådan bild och sen kanske till och med lägga till någon tex som förstärker det felaktiga budsapet, det kan vara ett exempel på hur en bild kan vara kränkade.

Sen finns det människor som ogillar att bli fotade, men om man inte smygfotar utan visar tydligt att man tänker ta en bild. Då har de god möjlighet att säga ifrån innan bilden har blivit till. Jag tycker man ska respektera sådant även fast det inte är lag på att man måste göra det. Tyvärr finns det många som inte håller med mej om det.

Om jag sen väl tagit en bild, oberoende hurdan bilden är. Och personen som är med på bilden säger att de inte vill vara med på bild. Då tar jag bort bilden, kan vara att jag tillägger att den kunde berättat det tidigare så skulle missen aldrig ha hänt.

De bilder jag har här, är en på mej som jag själv tagit. Och sen är det på mina barn. Mina barn vet om att bilderna är här, de har själva fått säga vad de tycker om dem och de har även rätt att ångra sej.

Om någon annan (alltså någon som inte är med på bilden) tycker att min bild är kränkade så får den motivera det. OM jag då ser det som att det är äkta känsla det är frågan om, då gar jag bort bilden. Är det frågan om att personen bara vill driva med mej, då är det inte nödvändigt att jag plockar bort bilden.

 

[jelu1661]

Jag har ett tips till alla lättkränkta:
http://tinyurl.com/3bcday7

Tänk på att någon kan se er om ni lämnar ert hem.

 

[aliceiunderlandet]

Jag har ett tips till alla lättkränkta:
http://tinyurl.com/3bcday7

Tänk på att någon kan se er om ni lämnar ert hem.

Ungefär som tjejer som alltid är beväpnade med pepparsprej och olika larm och liknade. Underbart samhälle när man känner att man måste ta till det. (okej, det finns killar som inte vågar gå ut obeväpnade heller, fast jag är mer insatt i tjejernas situvation)

 

[Gucco]

Lättkränkta

Jag vet inte om ni har samma erfarenhet som jag, men tyvärr finns människor i detta forum som verkligen är lättkränkta. Jag gjorde misstaget att svara i en filmtråd igår... det gjorde jag inte ostraffat... okunnig som jag var i ämnet. Det är tråkigt att inte alla kan bemöta varandra med hövlighet och god ton, det skapar en trevlig och konstruktiv stämning som berikar.

 

[Bostromi]

Jag måste upprepa mig, vi ser och upplever olika.
Vi måste få göra det.
I det flesta sammanhang.
Det måste alltid vara OK att ogilla eller att gilla.
Och, naturligtvis, att tala om vad man och hur man ser.
Om man så vill.

 

[Gucco]

Så sant

Så sant Per
Att bemöta varandra med respekt och hövlighet, oavsett om vi tycker lika eller olika.

 

[rautio]

Vad det spelar för roll? Enligt mej är det jättestor skillnad mellan de två olika sakerna att bara ladda upp allt man råkat fota och att noga gå igenom vad man laddar upp och innan man laddar upp försöka förstå bilden även ur hur den kan uppfattas av andra, inte bara tänka, va jag tycker och därmed tycka att givetvis ska jag få visa den hur jag vill, skiter i alla andras åsikter.

Har aldrig mött någon som tyckt att de bilder jag lagt upp skulle vara kränkade, eller något negativt överhuvudtaget. Mycket genom att redan innan bilden ens blivit till ta reda på hur personen känner och respektera andras åsikter. Men skulle det hända, så skulle jag givetvis be om ursäkt och försöka ta bort bilden.

Vivian Maier kom nog aldrig heller att få hör din åsikt... så hur kan du garantera att dina bilder inte kan framstås som kränkande? t.ex av någon som med patologiskt nedsatt självkänsla upplever att alla bilder tagna på sej är kränkande?

Vivian Maier är en i raden av många dokumentärister som lämnat ett jäkligt viktigt arv åt oss. Dom som gillar Maier borde ta en titt på Robert Franks The Americans.

Men till saken. Som fotojournalist har jag alltid undrat mycket över diskussionen om kränkande bilder. När blev foto så ont och skrämmande? Att plåta på gatan har förändrats mycket under senaste åren. Det är som en paranoia som sprider sej. Med filosofin "allt ska dokumenteras, det finns ingenting jag inte skulle plåta" får jag förstås i efterhand fundera vad som kan publiceras. Kommer inte ihåg när det senast skulle ha rört sej om kränkande bild varför jag sopade ett foto, det brukar handla om att jag tycker bilden är kass och därför sopas den. Frågan dyker oftast upp när man diskuterar konfliktfoto. Är det kränkande att dokumentera en människa i dess värsta misär? För att kanske flera år senare se sej själv på pärmen av någon tidning och stå som symbol för en stor katastrof i extremt orepresentativt uppseende? Ja. Visst kan det vara extremt kränkande. men vad är priset vi ska betala för att någon kanske någonstans kan känna sej kränkt? Är det verkligheten vi skildrar så är det verkligheten som just sådan som ska visas, så som vi fotografer, fotojournalister, dokumentarister upplever den. Utan friheten att föreviga vår omgivning och människorna i den så snackar vi om sensur! Och det skulle vara nåt av det mest katastrofala som kunde hända ett samhälle. Yttrande friheten ska garantera att vi kan och ska fritt fotografera precis det vi upplever som viktigt för vår och dom kommande generationerna. Nog skulle din världsbild ha förblivit ganska snäv ifall din teori om kränkande bilder skulle ha varit en norm.

 

[Kijana]

Jag tycker inte det måste vara kränkade att bli fotograferad på allmänplats, men det kan vara det. Var på Gröna Lund för någon dag sen och jag vet att jag hamnade på väldigt många andra människors foton. Inget jag beskymrar mej ett dugg över. Däremot kan foton på allmän plats vara kränkade. Tex att man råkar blinka till och det ser ut som om jag är berusad fast jag inte är det, att visa upp en sådan bild och sen kanske till och med lägga till någon tex som förstärker det felaktiga budsapet, det kan vara ett exempel på hur en bild kan vara kränkade.

Man kan ju gå omkring och oroa sig över att blinka i fel ögonblick, men blir inte livet lite lättare och mer uthärdligt om man försöker lösa sådana problem när de dyker upp? Om de nånsin gör det vill säga, för jag tror nog att de flesta fattar att bildens frysning av ett ögonblick inte alltid är det mest lyckade.