Poängen med mitt inlägg och länken till artikeln var att man behöver inte ha så mycket beslutsångest om vilken kamera som är "bäst" när man ska köpa en ny (eller begagnad modern) kamera. Alla är kapabla till bra bilder om man hanterar dem rätt.
Mycket viktigare är hur kameran känns att arbeta med. Om man inte trivs med sin kamera blir det dåliga bilder (och färre bilder).
Men det är ju skillnader idag mellan den bildkvalitet som APS-C -sensorer genererar och FF och då särskilt på högre ISO. Svårt att komma ifrån det även om man skulle jämföra de senaste bakbelysta sensorerna av samma tekniska generation. En mer än dubbelt så stor sensoryta tar ut sin rätt vid allt högre ISO och de flesta klarar trots allt inte av att alltid hålla sig på bas-ISO i dagsljus.
https://www.imaging-resource.com/PRODS/sony-a7-iii/sony-a7-iii-image-quality.htm
När det gäller det sista påståendet finns det en klar skiljelinje mellan å ena sidan exv. Fujis väg som är en med ett mer traditionellt elektromekaniskt gränssnitt som tilltalar väldigt många. (Min första DSLR (KM D7D) hade om möjligt än fler analoga reglage än någon modern Fuji och det gillade jag skarpt då.).
Den andra extremen är väl Sony som har betydligt färre analoga reglage och som tillåter omprogrammering av upp till 2 x 13 knappar och reglage (stillbild + video). Man t.o.m. låter oss programmera om redan "dedikerade" knappar och spakar. Många tycker inte om det även om jag efter ett antal år t.o.m. kan se en poäng i det eftersom det låter mig skräddarsy mitt gränssnitt utan större inskränkningar och kompromisser. En kamera som de i A7 III-serien eller innehåller nu så galet mycket funktioner att jag tror de fördubblats sedan min A7r såg dagens ljus och bara det gör att man behöver ett extremt flexibelt gränssnitt för att få plats med det man prioriterar högst på snabbknappar och reglage. Det skulle aldrig funka med alltför många redan intecknade dedikerade reglage.
När Tony Northrup skulle utse årets kamera så blev det inte A7 III som många andra valt utan istället Fujis nya X-T3. Skälet var att han och hans fru tyckte den var mycket roligare att fota med.
Det här tycker jag är rätt intressant, för det finns en poäng i detta. A7 III är en otroligt kompetent kamera och framförallt AF-systemen lämnar lite att önska tycker jag nu. Har kommit på mig med att om jag har Eye Focus med Face Recognition som backup i bakgrunden och AF-C på, i princip alltid ihop med Lock on AF - Expand Flexible Spot, så behöver jag sällan tänka ens eftersom kameran gör det och kameran missar sällan att sätta fokus där jag vill ha det - med automatik vare sig det är med Eye Focus eller Lock on AF. Använder aldrig statiska fokuspunkter eller några andra inställningen heller knappt när det gäller fokusering. Jag ser det mest som gamla teknikavlagringar som finns där och i värsta fall bara förvillar. Det enda jag brukar ändra på numera när det gäller AF är matningen - single eller multishot. Effektivt javisst - lite tråkigt absolut. Nästan som Kodak Klick!
Men eftersom jag inte gillar tekniskt taskiga bilder så låter jag hellre Eye Focus nita ögat på mina barnbarn än jag står där och försöker få till det med traditionella metoder. Jag låter också hellre Lock on AF snabbt sätta fokus på ett objekt dynamiskt än att stå där och fippla med statiska fokuspunkter tills momentet är borta. Point and shoot - lite trist, javisst. Men det blir faktiskt bättre bilder på snabba småbarn än jag fixat att greja tidigare utan dessa hjälpmedel och det pragmatiska avgör den saken för mig.
Man behöver knappt bry sig om någonting längre annat än exponeringen - bilderna sitter där ändå. Jag tror att det kan ligga en fara i detta med automatiken på sikt. Få ifrågasätter AWB och Auto ISO idag, så vad är nästa grej vi tycker är OK? Tidsautomatik som på en gammal Pentax ME?
Lyckligtvis har ju folk ändå ett val och det är ju inget som hindrar att man kör helt manuellt om man nu vill det med manuella objektiv och allt om man nu tycker det är kul. Jag gör det själv ibland för jag tycker det är kul. Fasta objektiv istället för tråkiga men praktiska zoomar.
På sikt kanske just detta med fotoglädjen kommer få Sony att tänka om, för om man kommer förknippas med för långt driven automation och självspelande pianon så kanske det inte hjälper att man gör världens bästa sensorer och kameror som ger optimal bildkvalitet i alla möjliga situationer.