ANNONS
Annons

Dör Leica och rangefinder med nya Sony fullformat?

Produkter
(logga in för att koppla)
Bara ett sista inlägg:

Jag håller med om att Leica saknar en del "finesser", däremot är de VIKTIGA funktionerna väldigt snabbt tillgängliga. Vad är det man som fotograf behöver mer än kontroll av bländare, tid och ISO-värde? Ja, AF förstås, men å andra sidan får man skärpan där man vill ha den. Jag har aldrig haft problem med exponeringen på min M9, bara man tänker själv lite grand vid besvärligare ljusförhållanden.

Jag har sagt det förut: jag tycker snarare det är ett plus att man själv har kontrollen och inte är slav under en dator som gör saker bakom ryggen på en och klottrar hela skärmen full med kryptiska symboler.

Nu kan man ju dessutom få live view och fokus peaking på Leica M om man tycker det är bra.

Jag har däremot aldrig upplevt någon metafysisk leicakänsla... Känslan består mest i att den är liten att bära med sig. Jag får plats med M9 + tre objektiv 15 - 90 mm i en väska mindre än de flesta kvinnors handväska. Sony påstår att A7 är världens minsta fullformatssystemkamera, själva kameran kanske är mindre, men yttermåtten (inklusive sökare och handgrepp) är större än M vilket gör det omöjligt att få ner i den väskan jag har i alla fall. M är plattare liksom.Storleken har betydelse.

Sedan kan jag hålla med om en sak till: Leica M är inte "prisvärd" om man jämför med andra kameror, kanske inte ens har den bästa bildkvalitén men kombinationen Leica M plus Leitz objektiv är rätt svårslagen vad det gäller bildkvalitet. Ska bli intressant att se bilder med A7/A7r och Leitz vidvinkelobjektiv, det råder lite delade meningar på nätet om hur A7/A7r hanterar dessa objektiv. Ett kort ögonblick var jag faktiskt lite sugen på en A7r, det ska medges men jag kommer nog aldrig sälja min M9, kanske en A7r som extra kamera möjligen.

/Tomas
 
Jag fotar i princip som du med din Leica med alla mina manuella objektiv på min NEX 7 och det kommer jag göra med Sony A7r också. Det som möjligen kommer skilja är om jag köper en stabiliserad Zeisszoom (24-70mm/4 när den kommer) då har man ju det mesta man behöver i ett objektiv och det tar ju inte så stor plats. Med peakingen har man full kontroll över var skärpan hamnar även med mina av ålder halvskumma ögon.

Efter att ha testat A7r i lördags är jag övertygad om att många säkert kommer att köra A7r med endast ett enda objektiv som walk around objektiv och det kan vara exv. Zeiss lilla kompakta 35:a. Grejen är ju att med alla dessa pixlar så kan man ju zooma i efterhand genom att beskära bilden vid slutbehandlingen. Sådan skärpa och detalj var det i de här bilderna tyckte jag. Då han man ett verkligt litet ekipage. Jag kanske gör samma sak jag.

En del kommer säkert ta en av Leicas 35:eek:r istället. Det finns ju en hel del variantera att välja emellan där uppenbarligen och det finns säkert några som passar den kameran också.

Leica har ju både Live View och EVF med peaking om jag förstått det rätt så där finns väl inga större skillnader om man inte blandar in AF som fungerar sömlöst ihop med MF om man ställer kameran i Direkt Manual Focus-läge. Många som har Sony har ingen aning om hur detta funkar och de kommer aldrig att aktivera funktionen som annars inte är en del av standardinställningen. För dessa är det nog ingen skillnad mellan hur en Leica och en Sony funkar i det avseendet.
 
Man bör nog kolla ordentligt innan man sätter en mätsökaroptik på sonyn eftersom de flesta sådana har sitt bakre element mycket nära sensorplanet och därmed ger så flacka ljusvinklar mot kanterna så att det inte blir bra på en sådan sensor som till exempel sony a7/a7r har. Det finns länkat i den här tråden till någon som redan testat detta med minst sagt mediokert resultat.
 
De flesta är medvetna om det nu tror jag och det pågår en massa testning nu runt omkring i världen med mängder av olika objektiv. Det kommer exempel nu hela tiden. Den här diskussionen hade vi redan med NEX 7 och den är nog genompratad vid det här laget i det forum som behandlar Sony A7/A7r. Men det skadar verkligen inte att påminna om det.
 
Ett par exempel på företag som överlevt drastiska teknikförändringar i sina kärnområden är amerikanska IBM och vårt eget Ericsson. Bägge började med i huvudsak mekaniska eller elektro-mekaniska konstruktioner, men bägge insåg tidigt fördelarna med att behandla data digitalt och lyckades hänga med när tekniken de använt i gruden förändrades. Bägge har varit framsynta, haft tillräcklig storlek för att kunna ta fram ny teknik och haft lite tur.

Jag vet inte hur det är med IBM, men för Ericssons del var utvecklingen av AXE-växeln (som var början på Ericssons transformation från mekaniskt till elerktroniskt inriktat bolag) en källarverksamhet, utan sanktion av ledningen, som några framsynta individer sysslade med i skymundan. Utan dessa personers ihärdighet är det tveksamt om Ericsson varit ett så värst stort bolag idag.

Man bör inte underskatta begåvade individers påverkan ens i stora bolag. (På samma sätt som man inte bör underskatta klantiga ledares påverkan åt andra hållet (ex: Kodak)).

När det gäller Leica så har väl inte det bolagets existens (eller M-seriens) varit direkt hotat under det senaste decenniets digitala utveckling på kameramarknaden? Jag har för mig att läget var värre på 1970-talet, när M5 sålde dåligt. Om jag inte minns fel planerade Leica (eller om bolaget fortfarande hette Leitz på den tiden) att lägga ner produktionen av M-kameror, men deras Kanada-chef övertalade ledningen att bygga M4-2 i Kanada, vilket räddade fortsättningen av M-serien.
 
Jag vet inte hur det är med IBM, men för Ericssons del var utvecklingen av AXE-växeln (som var början på Ericssons transformation från mekaniskt till elerktroniskt inriktat bolag) en källarverksamhet, utan sanktion av ledningen, som några framsynta individer sysslade med i skymundan. Utan dessa personers ihärdighet är det tveksamt om Ericsson varit ett så värst stort bolag idag.

Man bör inte underskatta begåvade individers påverkan ens i stora bolag. (På samma sätt som man inte bör underskatta klantiga ledares påverkan åt andra hållet (ex: Kodak)).

Det du skriver stämmer så vitt jag vet ganska bra. Det jag ville få fram var dels att Ericsson trots allt haft en företagskultur som ändå lockat till sig den typen av innovativa människor och att när det väl visade sig att tekniken var något att satsa på så var man stora nog att faktiskt kunna göra det.

Ericsson har ju i alla fall förr om åren varit ganska ökänt just för att mycket verksamhet och en hel del utveckling ute i delbolagen bedrivits utan att den centrala ledningen vare sig känt till eller godkänt den :)

Jag var själv i början av 2000-talet testare i ett Ericsson-projekt som lades ned tre eller om det var fyra gånger utan att vi för den sakens skull slutade jobba med det. Och de flesta av oss var ändå konsulter som inte fått betalt om projektet verkligen hade skrotats slutgiltigt :) Nu var det inget jätteprojekt jag var med i, men sättet att arbeta verkar inte ha varit så ovanligt på Ericsson.

När det gäller Leica så har väl inte det bolagets existens (eller M-seriens) varit direkt hotat under det senaste decenniets digitala utveckling på kameramarknaden? Jag har för mig att läget var värre på 1970-talet, när M5 sålde dåligt. Om jag inte minns fel planerade Leica (eller om bolaget fortfarande hette Leitz på den tiden) att lägga ner produktionen av M-kameror, men deras Kanada-chef övertalade ledningen att bygga M4-2 i Kanada, vilket räddade fortsättningen av M-serien.

Jag hade inte hört det där om tankar på att lägga ned M-serien 70-talet tidigare. Men jag kan tänka mig att på den tiden hade ju inte varumärket uppnått den ikon-status det har idag och man kanske inte såg så stort värde med att fortsätat med de kamerorna - Leica har så vitt jag vet hela tiden hållit på med mycket annat vid sidan av kamerorna. Men jag minns hur som helst att M6 mottogs mycket väl och med någon slags känsla av "Leica is back" ungefär.

Numera är nog varumärket Leica för mycket värt för att man skall överge kameramarknaden.
 
Jag hade inte hört det där om tankar på att lägga ned M-serien 70-talet tidigare. Men jag kan tänka mig att på den tiden hade ju inte varumärket uppnått den ikon-status det har idag och man kanske inte såg så stort värde med att fortsätat med de kamerorna - Leica har så vitt jag vet hela tiden hållit på med mycket annat vid sidan av kamerorna. Men jag minns hur som helst att M6 mottogs mycket väl och med någon slags känsla av "Leica is back" ungefär.
M6 är i princip en M4-2 med strålgångsljusmätare, men det kanske var så att M6 byggdes i Wetzlar istället för i Kanada, och att det var anledningen till den känslan?
 
Hemma igen

Gammal tråd, men jag dristar mig till att svara ändå.
Såsom varande gammal pressfotograf har jag haft många analoga Leicor uti mina dagar.
Sedan allt blev digitalt har jag kört Canon och Nikon. Inte samtidigt, men nu har jag en stor och tung Nikon FF-utrustning som jag inte orkar bära på längre. Det går aldrig att vara diskret, eftersom en DSLR-Nikon eller Canon ser ut som ett livsfarligt vapen. Till och med hunden reagerar
Så jag köpte först en Leica Q som är ingenjörskonst på högsta nivå. Underbar inbyggd EVF. Antiskak och AF m m. Välbyggd med äkta Leica-känsla.
Och ganska nyligen köpte jag en fin, lätt begad svart M240 för halva nypriset.
Sedan har jag jagat fram några fina gluggar till den.
Nu känner jag mig hemma igen. Känns lite overkill, men jag behåller båda.
 
Så här några år senare är det väl bara att konstatera att Leica inte direkt verkat lagt sig ner och dött, och inte heller de andra spegelfria tillverkarna - trots att de har mindre sensorer.
 
Om jag hade onödigt mycket pengar så skulle jag definitivt skaffa en Leica M-D. Filmfotografens digitala drömkamera.

Jag tror att det finns tillräckligt många som jag, men som faktiskt har onödigt mycket pengar, för att Leica ska överleva och t.o.m. leva gott.
 
Hah, skulle nån komma med en Leica M10 o vilja byta den mot min gamla Sony A7 så skulle jag garanterat tacka nej.
Men det är väl som med vinyl, att vissa fortsätter använda dom o gilla känslan i det även fast det rent tekniskt är mycket sämre än CD.
 
Nu är ju Leicaobjektiv allt annat än tekniskt sämre än andra objektiv, snarare tvärtom, så liknelsen haltar väl en del.
 
För övriga kamera märken så påtalas ofta olika förhållanden mellan prisbild kontra kvalitet/prestanda, ligger inte Fuji otroligt bra till vad gäller deras objektiv och vad man får i förhållande till pris.
 
Hah, skulle nån komma med en Leica M10 o vilja byta den mot min gamla Sony A7 så skulle jag garanterat tacka nej.
Men det är väl som med vinyl, att vissa fortsätter använda dom o gilla känslan i det även fast det rent tekniskt är mycket sämre än CD.

Du har antagligen aldrig plåtat med en Leica, vare sig digital eller analog.
En Sony A7 är som en plastbit, medan moderna Leicor är gedigna handbyggen i metall, med helt överlägsna gluggar.
Och inte omodern på något vis.
Dyrt javisst, men man måste inte köpa nytt.
 
Nu är ju Leicaobjektiv allt annat än tekniskt sämre än andra objektiv, snarare tvärtom, så liknelsen haltar väl en del.
Jojo, objektiven är en annan femma, men dom går ju att skruva på på Sony-kameror också om man vill :)


Du har antagligen aldrig plåtat med en Leica, vare sig digital eller analog.
En Sony A7 är som en plastbit, medan moderna Leicor är gedigna handbyggen i metall, med helt överlägsna gluggar.
Och inte omodern på något vis.
Dyrt javisst, men man måste inte köpa nytt.

Plastbit? Antar att du aldrig plåtat med en A7? Men nej jag har aldrig plåtat med en Leica, men har väldigt svårt att se hur en mätsökare kan vara speciellt smidig att fota med i jämförelse med en EVF. O det går väl omöjligt att komma ifrån att köper man en spegellös sony så får man MYCKET mer för pengarna än om man köper sig en Leica.

Aja, sånt här lär kunna bli oändliga diskussioner utav, så jag lämnar den här triggern här o gör nåt annat istället ;)
 
För övriga kamera märken så påtalas ofta olika förhållanden mellan prisbild kontra kvalitet/prestanda, ligger inte Fuji otroligt bra till vad gäller deras objektiv och vad man får i förhållande till pris.

Jag gillar mycket av det Leica gör, och även vi är många som skulle ha råd med de om vi prioriterade det, så är det helt klart inte rätt att berömma dom för att vara just prisvärda.

Leica är ju, förutom att ha bra optik och MF (tycker RF fortfarande slår EVF-verktyg) även mycket av andra värden; som historia, samlarvärde, modeaccessoar, statusmarkörer, etc. :)

Men jag håller väl med dig att, idag, så är det nog närmast Fuji som har en liknande roll som den som Lecia hade för 50 år sedan. De satsar på "enkla" kamerahus och bra kvalitetsoptik till ändå relativt rimliga priser (även om högre än tex. Canon/Nikon i många fall).

Alla tillverkare har väl "mutat in" sina köpare och deras bevekelsegrunder. Leica har exklusivitet, mode och historia.

Sony har kameror som satsar på tonvis med finesser och funktioner (så man nästan drunknar i menyerna) och släpper nya modeller på löpande band (tyvärr dock inte optik).

Fuji tilltalar nog de som framförallt vill ta bilder så enkelt som möjligt, men ändå intei "autoläge" som vanliga svensson (som ändå inte köper kameror längre). Men har å andra sidan klara brister inom vissa mer avancerade områden som blixtfoto, extremare sportfoto, etc.

Canon och Nikon har ju mutat in lite mer "krävande" fotografering som för yrkesfotografer, blixtfoto, telefoto, sportfoto, djurfoto, etc.

Olympus och Panasonic har mutat in moderna små lätta systemkameror och optik.

Panasonic och Sony har mutat in att filma med kameran.

Etc.

Bra att det finns olika kameror och system för oss allas olika behov! :)
 
ANNONS
Spara upp till 12000 kr på Nikon-prylar