Grundtanken med en råfil är ju att spara så mycket som möjligt av de data som man kan plocka ut ur sensorn så att man kan bearbeta dem i datorn senare. I det ingår också en tanke om att data inte skall var bearbetade, i alla fall inte på något oåterkalleligt sätt.
Nu är inte data i råfiler någonsin helt orörda ... Det diskuteras ofta att den ena eller andra kameratillverkaren har "doctored raw files", alltså att rådata har påverkats. Faktum är att alla gör det, bara lite mer eller lite mindre. Någonstans måste man klippa av låg- och högdagrar och alla kameratillverkare städar nog bort uppenbara störningar de tydligt kan identifiera i data.
Men grundprincipen är trots allt att en råfil så lågt det är praktiskt möjligt innehåller "oframkallade" bilddata.
En nedskalad "råfil" som sRaw eller mRaw är ett lite annat djur. För att skala ned den måste man faktiskt gå igenom en rätt stor del av framkallningsprocessen. Som dekonvuleringen, att man räknar fram vilken färg och vilken ton pixlarna skall ha. Vilket innebär att man i praktiken lägger på en tonkurva. Och en vitbalans. Och sannolikt en del annat som lite grundläggande brusreducering och liknande. Kort sagt, det är då en framkallad bild, inte det de flesta av oss tänker oss när vi talar om råfiler.
Exakt hur Canons mRaw och sRaw är uppbyggda var det länge sedan jag läste om, men några råfiler i den mening vi normalt syftar på är de inte. Mer som ni var inne på något som i praktisk mening motsvarar en tiff-fil. Exakt vilket bitdjup Canon använder vet jag inte, men jag vet att Nikons motsvarande format kör med 11 bitar.
Den praktiskt användbara kvalitetsskillnaden mellan en nedskalad råfil och en jpeg-fil sparad i bra kvalitet (dvs minimalt med förstörande komprimering) är för det mesta mycket liten. I synnerhet om du fotar på lite högre iso (säg 800 och uppåt), där finns nog ingen meningsfull kvalitetsskillnad alls kvar.