Tack för ditt svar, det finns vissa saker jag skulle vilja med den ev. nya kameran och det är tex allt detta bläddrande, jag fotograferar på M, och om man då inte trycker in en av knapparna på vänster sida ( oftast självutlösaren ) men denna går även att ändra till andra saker som ISO & vitbalans mm. Visst detta är bra, men att ha 1 enda knapp när man kanske vill kunna justera både ISO, vitbalans och samtidigt andvända självutlösaren...det blir mycket knappande och bläddrande i menyn för att bli nöjd.
Jag upplever att det är lättare att fota med min kamera på dagarna när det är bra ljus, eller någorlunda. Men börjar ljuset bli dåligt så är det massa inställningar som måste ställas in för att få en skaplig bild ( oftast på barnen ) ( minnen ) men dom vill man ju också ska bli skapliga. Det är just det, massa bläddrande, men ja jag vet inte så mycket om mer avacerade kameror, det kanske är mycket bläddrande i dom med?
Men om jag säger såhär då, om vi "säger" att jag skulle kunna allt inom foto, allt om iställningar, ljus osv. Ja ni förstår. Skulle jag då kunna ta en lika bra bild med min nikon d40 som med tex en Canon 7d eller 5dmark, nu med bra objektiv och allt sånt på alla dessa kameror.
Det jag försöker få fram är alltså om jag i framtiden blir riktigt duktig och lär mej allt, kanske om 20 år att jag har mer kunskap, skulle det då inte göra någon som helst skillnad på om jag andvänder mej utav en d40?
Nu pratar jag om bildkvalite och allt, det är alltså ingen som helst skillnad? Eftersom bra bilder är lika med kunskapen den bakom kameran har? Förstår ni vad jag vill ha svar på?
När man har bra grepp om tekniken blir det inte så mycket bläddrande i menyerna för att göra de vanligaste inställningarna med D40 heller; man lär sig sin kamera, och en del saker kan göras på mer än ett sätt.
Jag tänker särskilt på en kontroll som erfarna fotografer numera använder ofta, och det är att man i stället för att ta helt manuellt, så använder man ett automatiskt läge men lägger in kompensation för att få kameran att exponera som man vill ha bilden. Ett mörkt motiv ska exponeras något mindre än ljusmätaren visar, och då kompenserar man mot minus, medan ett genomgående ljust motiv ska exponeras lite mer, vilket ofta kräver kompensation mot plus.
I stället för att ställa in manuellt, brukar man välja bländare och låta kameran sköta slutaren. Man ser ju ändå i sökaren vilken slutartid kameran väljer, och då kan man höja ISO om man vill ha en kortare slutartid. När man vill göra bilden ljusare eller mörkare kan man kompensera utan att ta kameran från ögat. Knappen man använder sitter strax bakom avtrycket till höger, och hjulet man ställer in med sitter precis vid tummen. Det gäller alla Nikon, så det är samma på D90 som på D40. Man kan göra det i menyerna och genom att titta på skärmen, vilket är metoden som står först i bruksanvisningen för D40, men man behöver inte bläddra i menyn för att välja exponeringskompensation. Det går mycket snabbt och smidigt att göra medan man tittar i sökaren.
Vitbalansen däremot är mycket enklare att ställa in med D90 än med D40. På D40 måste du in i menyn, men på D90 finns det en knapp för vitbalansen till vänster, och man väljer med hjulet vid tummen. Man behöver inte titta på skärmen, utan man kan titta på statusfönstret på ovansidan. Det är snabbare och enklare på D90, och motsvarande skillnad finns mellan instegsmodeller och avancerade också från Canon.
Så det finns ett antal saker som är lättare att göra med entusiastmodellen än med nybörjarmodellen. Alla är inte lika störda av att det är krångligare att nå vissa funktioner, så man kan vara tolerant mot såna här saker också. Och den viktigaste kontrollen, kompensation, den är lika lätt att nå på i stort sett alla systemkameror.
Kompensation är alltså genvägen till att göra de manuella inställningarna utan att behöva mer än en kontroll med ett hjul att rulla på för att styra exponeringen till något annat än vad automatiken skulle ha gjort.
Och frågan om det skulle bli "lika bra" - den är en aning knepigare. Jag tycker faktiskt att förutsättningarna är bättre med en fullformatskamera än en mindre, mina skäl till att välja en betydligt mindre kamera är att jag dels tyckte FF var för dyrt, men också att jag godtar den något lägre kvalitén tekniskt sett från det mindre formatet. Det handlar mer om känslan för hur det blir och kanske en slags glädje över att man kan titta riktigt nära också på en stor förstoring och hitta små detaljer. Bildmässigt är skillnaden egentligen utan betydelse, och den syns inte på en bild i en tidning. Skillnaden är ganska subtil, och det är ganska få som kan se den, och ännu färre som kan sätta ord på den. Det större formatet ska ge jämnare gradation och mer detaljer i skuggorna, men det finns sensorer i mindre format som spöar flera av fullformatarna på de punkterna.
Och om de detaljerna, som främst påverkas av kamerans dynamik, är viktiga, så är i dagens läge Sonys sensorer, som bland annat sitter i Nikon och Pentax, bättre än Canons motsvarande. Det är också tänkbart att nyare sensorer från Fujifilm har bättre dynamik och att deras cropsensor kan vara bättre än en del FF-sensorer. För att få en liten bild av hur det kan se ut vid testning av dynamiskt omfång och andra egenskaper, kan du titta på en jämförelse hos DxOMark av exempelvis
Nikon D7000 och D5100 och Canon EOS 1DmkIII.
Instegskameran D5100 från Nikon har alltså sensoregenskaper som är ypperliga med dagens mått. Den är billigare än Canon EOS 7D, och hanteringen är i stort sett som D40. men den har lite fler grejer, kan till exempel filma och visa sökarbild på skärmen, som också kan vinklas så att man kan använda den lättare i obekväma lägen.
Jag nämnde vitbalansen tidigare, som på Canon, alla modeller av DSLR, har en särskild regndans som är annorlunda än på alla andra kameror. Man lär sig den, men den är ett bläddrande utan like i menyerna och det är mycket lätt att göra fel. När man tar RAW kan arbetsflödet vara sådant att det är betydelselöst hur man ställer vitbalans i kameran, men om man vill ställa egen vitbalans för jpeg är det onödigt krångligt med Canon. Det är enklare på Nikon, liksom på alla andra systemkameror.
Och om 20 år, när du förhoppningsvis har mer kunskap, kommer alla kameror vi har nu att vara historia. Du kommer varken att titta efter en gammal Canon EOS 7D eller 1Dx då, utan min gissning är att du också kommer att ha en kamera som är spegelfri. Vilket format den har kan jag inte gissa mig till, men den kommer troligen att vara bättre på alla punkter än alla som skulle kunna rymmas i samma budget nu. Men du kommer inte att se skillnad på bilder som har tagits med den ena eller den andra. Det är faktiskt mest andra saker än brus, dynamiskt omfång, antal megapixel och optikens skärpa som avgör om en bild är bra, även om de egenskaperna kan hjälpa till att få fram bildens budskap.
Det viktigaste för att man ska kunna ta bra bilder, förutom känsla för bilden och viss teknisk förståelse för processen, är att man trivs med utrustningen man har och att den inte står i vägen för bilden, utan fungerar som en förlängning för tanken som skapar bilden.
Och åsikterna kan ju variera en del beroendes på personliga preferenser och erfarenhet.
