** Idag gör vi arbeten på vårt system, kortare störningar och nedtid kan förekomma. **

Annons

Bruspanik och skärpenoja - i jakt på det perfekt utslätade

Produkter
(logga in för att koppla)
Om bilden ursprungligen är JPEG, vad vinner man på att konvertera den till TIFF?
Jag kan inte tänka mig att stöd för JPEG försvinner under överskådlig framtid.
 
Om bilden ursprungligen är JPEG, vad vinner man på att konvertera den till TIFF?
Jag kan inte tänka mig att stöd för JPEG försvinner under överskådlig framtid.

Ingen aning, men kanske tror man att jpg kommer att ersättas av jpg2000 eller ser att jpg standarden inte har upphört att utvecklas utan kan komma att förändras.
Förhoppningsvis ser man det med en lång tidshorisont.
 
Jag kan inte förstå annat än att man slösar med diskutrymme utan att vinna något.
 
Jag tror TIFF är den gamla arkivstandard man hitills använt
En del tror att jpeg2000 kommer att bli en framtida arkivstandard och kanske inväntar man detta istället för att byta till ett mellanläge.

Annars så är det ju statliga institutioner så det är ju "bara" skattepengar :)
 
Senast ändrad:
Om bilden ursprungligen är JPEG, vad vinner man på att konvertera den till TIFF?
Jag kan inte tänka mig att stöd för JPEG försvinner under överskådlig framtid.

För varje gång du öppnar en jpegfil och justerar något i den och sparar som jpeg igen sker en bildförstörande komprimering en gång till. Så icke med TIFF. Egentligen ingen big deal så länge folk sparar i hög kvalitet, men det finns ju folk som har program där komprimeringsgraden inte anges, eller om de har det bryr de sig inte om att kolla. TIFF utan lzv-komprimering är inte förstörande på samma sätt.
Antar att det är orsaken.
 
Jag tror TIFF är den gamla arkivstandard man hitills använt
En del tror att jpeg2000 kommer att bli en framtida arkivstandard och kanske inväntar man detta istället för att byta till ett mellanläge.

Annars så är det ju statliga institutioner så det är ju "bara" skattepengar :)

Så är det säkert och tack för utdraget om strategin för sparande av bilder.
 
För varje gång du öppnar en jpegfil och justerar något i den och sparar som jpeg igen sker en bildförstörande komprimering en gång till. Så icke med TIFF. Egentligen ingen big deal så länge folk sparar i hög kvalitet, men det finns ju folk som har program där komprimeringsgraden inte anges, eller om de har det bryr de sig inte om att kolla. TIFF utan lzv-komprimering är inte förstörande på samma sätt.
Antar att det är orsaken.

Jo men det finns väl inget som hindrar att man tar arkiv-JPEGen (förutsättningen var ju att originalet var JPEG) och konverterar den till t.ex. TIFF när man använder den, snarare än innan man lagrar den ...
 
Jo men det finns väl inget som hindrar att man tar arkiv-JPEGen (förutsättningen var ju att originalet var JPEG) och konverterar den till t.ex. TIFF när man använder den, snarare än innan man lagrar den ...

Precis, det var faktiskt undermeningen i mitt resonemang. De gånger jag bearbetar en jpeg sparar jag originalfilen efter att konverterat den till en TIFF och bearbetar den filen. När jag är färdig med bearbetningen sparar jag TIFF-filen som en jpeg efter omdöpning. Men jag menade också att rädslan för att folk inte gjort/gör på det viset sannolikt bidragit till att man kräver TIFF i vissa sammanhang.
 
Eller så kan man använda program som Lightroom som faktiskt lämnar JPEG-orginalet orört på precis samma sätt som det gör med både RAW och DNG. Ser man sedan bara till att man kör ut bilderna i max kvalitet när man tar ut den bearbetade JPEG:en, så förlorar man nog ytterst marginellt med data. Min erfarenhet är snarast att bilderna blir större efter ett varv genom LR än tvärtom. Detta gäller speciellt vid användning av "adjustment brusch".

Detta var ett av skälen till att jag en gång lämnade Adobe Elements för gott.
 
Kulturrådet har producerat nedanstående ...

JPEG-format är inte ett lämpligt format för arkivbilder. Om JPEG-bilder är de
enda tillgängliga, ska de konverteras till TIFF-format av museets professionella
fotografer, och information om bildfilens ursprungsformat skall sparas i metadata.

Det var konstigt tycker jag (som några redan kommenterat). Skulle JPEG vara degenerande över tiden även i datalagrat format?

Det är en sak som förbryllar mig i denna tråd. Om man tar en bild med en vanlig familjekamera och bilden är JPEG.... Varför skall den lagras i nått annat format eller ens diskutera brus etc. Bilden blir ju som den blir när den ramlar ur kameran och kan man inte nöja sig med det? Gillar man inte bilden kastar man den, eller om man inte tycker bilden håller tillräckliga tekniska kvaliteer så får man köpa en dyrare kamera.

Ytterligare en dum kommentar: De som är äldre i min fotoklubb gillar mest fortfarande analog teknik och tycker det är skitfräna effekter med vänddia, crossprocessing, solarisering och allt vad det heter. De ratar polaroid och så vidare. Men, så ser jag i digitalfototidningarna om photoshopguider hur man kan efterlikna dessa effekter med digitala bilder. Till och med iphone har sånna apppar. Är man inte nöjd med det, så köper man en leksakskamera med alla dess (d)efekter och tycker det är roligt.

Undrar hur många år det kommer dröja innan vi ser photoshopguider hur man simulerar 2000-talets digtala bilder. En photoshop plugin som sänker upplösningen, lägger på pixelering och brus, skjuter vitbalansen åt fanders och bränner ut högdragrarna.
 
Det var konstigt tycker jag (som några redan kommenterat). Skulle JPEG vara degenerande över tiden även i datalagrat format? .

Nej, givetvis inte. Mycket av riktlinjerna är en "pappersprodukt utan större eftertanke". Dessutom har vi över tid (sedan inscanning började i mitten av 90-talet och i digitalkamerans barndom) en annan faktor att räkna med. Mac- resp PC-plattformen kan i många fall inte läsa varandras filer från den tiden på exv en CD. Orsaken är filsuffixen. tar man en TIFF-fil gjord på en Mac så är suffixet just ".tiff". Stoppar man den CD:n i en PC fattar den inte filformatet förrän man laddat in hela satans CD:n och ändrat suffixen till ".tif" med ett "f".

Vidare så sparade många sina bilder utan suffix eftersom plattformen kunde känna igen filen ändå. Från en sådan CD får man göra gissningar vilken filtyp det handlar om och ladda in samt lägga till gissar suffix.

Många gjorde ju rätt och skrev in in tif med ett f redan på en gång i Macen eftersom båda plattformarna kan läsa det. Likadant med jpg.

Men en jpeg degenereras naturligtvis inte. Och då menar jag originalfilen.
 
Kul diskussion!

Jag har med nöje läst den här tråden som ju glatt spänner över ett ganska brett spektrum av mer eller mindre sammanhängande deldiskussioner. Alltid roligt och lärorikt att höra folk fundera högt.

Om det här med teknik kontra form/innehåll

Jag upplever att 'konflikten' mellan teknik å ena sidan och form/innehåll/uttryck/känsla å den andra mer eller mindre alltid har funnits. Jag är ju en smått medelålders gubbjä*el som tog mina första foton i mitten/slutet av sjuttiotalet och som under tonåren ivrigt läste alla fototidningar jag kom över. På den tiden var det mycket diskussion om och kring exponeringsautomatik - både diskussioner om själva tekniken, om den funkade, hur de funkade och vilken tillverkare som hade den bästa tekniken (låter inte det där bekant ...). Och dessutom då diskussioner om att sådana teknikdiskussioner skymde sikten för det viktiga: innehållet, formen, ljuset, tanken. Samma sak när autofokusen började dyka upp.

Det kommer alltid finnas de som hellre diskuterar vilket objektiv som är skarpast än om skärpa över huvud taget alltid är så viktigt. Det första är enkelt att diskutera, det andra jobbigare vilket gör att vi nog ofta av ren lättja hellre diskuterar teknik än hur tekniken bäst kan användas. Dessutom kan teknik i sig mätas och jämföras - och vi människor har en stor (och ofta rätt obesvarad) kärlek till mätvärden, siffror, tabeller. Vilket i sin tur antagligen bottnar i att vi mer eller mindre medvetet älskar att jämföra mätbara saker - kort sagt att tävla ("min kamera brusar mindre än din!"). Allt levande liv har en slags tävlingsinstinkt som är viktig för fortlevnad, men den instinkten tar sig hos oss människor en del rätt märkliga uttryck (Löpning förstår jag, men gång...? Man tävlar alltså i vem som kan ta sig fram på ett långsamt sätt ... Snabbast)

Innehåll, form, känslomässigt in- och uttryck låter sig däremot inte mätas på något enkelt sätt som kan presenteras med diagram och är därför jobbigare och svårare att diskutera. Det blir som diskussioner i fikarummet på jobbet - där blir det mycket väder, sport och tv-program eftersom det är enkla ämnen att prata om eftersom det är rimligt enkelt att definiera vad som är bra väder eller en bra hockeymatch.

Om det här med vad teknik gör med våra bilder

Det här är också en bekant diskussion som funnits sedan långt före digitaliseringen. Igen, jag minns hur det diskuterades kring exponeringsautomatik och att det skulle innebära att morgondagens fotografer inte kunde ta bra bilder. Eller att exponeringsautomatik leder till mer genomsnittliga och utslätade bilder (vilket nog jag anser att det gör).

Jag minns en fransk fotograf som bestämt hävdade att bilder tagna med autofokus fick ett "mekaniskt" utseende och att det var lätt att skilja på bilder tagna på det riktiga sättet och de med autofokus ... :) Men han hade ju faktiskt en poäng i att perfekt skärpa inte alltid är så centralt i en bild.

Teknik och dess effekter på vårt konstnärliga uttryck har stötts och blötts så länge vi har använt oss av teknik för konstnärlig verksamhet. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om det på 1700- eller 1800-talet satt konstnärer på krogen och diskuterade om de här nya billigare penslarna skulle förstöra det konstnärliga uttrycket inom målningen. Eller att oljefärger har så mycket bättre färgomfång än akvareller ... (ok, det sista var väl att ta i :)

Problemet med teknik är att den hjälper oss att vara lata och att vi människor av naturen ofta tar den enklaste vägen. Och det problemet ligger ju faktiskt mer i oss människor än i tekniken som sådan. Dagens kameror är så enkla och förlåtande att använda att de låter oss slarva och det gör att vi även slarvar lite med innehållet, formen, uttrycket - och sedan skyller det på tekniken.
 
...
Det kommer alltid finnas de som hellre diskuterar vilket objektiv som är skarpast än om skärpa över huvud taget alltid är så viktigt. Det första är enkelt att diskutera, det andra jobbigare vilket gör att vi nog ofta av ren lättja hellre diskuterar teknik än hur tekniken bäst kan användas.
...

Det behöver ju inte alltid vara antingen/eller ... man kan vara intresserad av båda sakerna samtidigt, men det är det ju inte konstigt om man hittar en sorts diskussion i teknikforum och en annan i mer bild/konstinriktade forum.
 
Nej, givetvis inte. Mycket av riktlinjerna är en "pappersprodukt utan större eftertanke". Dessutom har vi över tid (sedan inscanning började i mitten av 90-talet och i digitalkamerans barndom) en annan faktor att räkna med. Mac- resp PC-plattformen kan i många fall inte läsa varandras filer från den tiden på exv en CD. Orsaken är filsuffixen. tar man en TIFF-fil gjord på en Mac så är suffixet just ".tiff". Stoppar man den CD:n i en PC fattar den inte filformatet förrän man laddat in hela satans CD:n och ändrat suffixen till ".tif" med ett "f".

Vidare så sparade många sina bilder utan suffix eftersom plattformen kunde känna igen filen ändå. Från en sådan CD får man göra gissningar vilken filtyp det handlar om och ladda in samt lägga till gissar suffix.

Många gjorde ju rätt och skrev in in tif med ett f redan på en gång i Macen eftersom båda plattformarna kan läsa det. Likadant med jpg.

Men en jpeg degenereras naturligtvis inte. Och då menar jag originalfilen.

Ja, det krävs ju verkligen en riktig hacker för att klara av att lägga till en filassociation... Min Windowsburk öppnar filer som heter såväl tif som tiff såväl som jpg och jpeg. Sedan kan man skicka in filerna i programmen andra vägar också för den delen. Slänger man in en fil som saknar filändelse den vägen kan de normal lista ut vad det är ändå så jag tycker att det du skriver idag saknar verklighetskoppling. Vakna, vi kör inte MacOS (System) 7 och DOS 6.22/Win 3.11 längre!
 
Ja, det krävs ju verkligen en riktig hacker för att klara av att lägga till en filassociation... Min Windowsburk öppnar filer som heter såväl tif som tiff såväl som jpg och jpeg. Sedan kan man skicka in filerna i programmen andra vägar också för den delen. Slänger man in en fil som saknar filändelse den vägen kan de normal lista ut vad det är ändå så jag tycker att det du skriver idag saknar verklighetskoppling. Vakna, vi kör inte MacOS (System) 7 och DOS 6.22/Win 3.11 längre!

Kan jag spåra en viss ironi här månne? :) Kul att du skriver det till en som byggt sina egna datorer sedan 1993-94, undervisat på Medialinjen i bildbehandling, undervisat i olika OS samt jobbat med datorsupport.

Så jag är högst medveten om vad du skriver. Men så här ligger det till: gemene man/kvinna gör det INTE och många av dem är beslutsfattare. Många sitter med XP och och Mac OS9. Dessutom sänds filer till mottagare vars nätverksadministratörer "fixat" till så att vissa filer som saknar suffix inte kan öppnas.

Förutom detta så finns en mängd datorer som inte har rawkonverterare som kan läsa filer från de senaste kamerornas rawformat. Mycket lätt löst för den som kan, men inte för den genomsnittlige datoranvändaren.

Min verklighet är att jag fortfarande får tel.samtal med frågor om hur vederbörande ska kunna öppna den och den filen.

Så jag är vaken, men hur mycket går din klocka före?
 
Kan jag spåra en viss ironi här månne? :) Kul att du skriver det till en som byggt sina egna datorer sedan 1993-94, undervisat på Medialinjen i bildbehandling, undervisat i olika OS samt jobbat med datorsupport.

Hehe, jo det fanns nog ett visst mått av ironi... :)
Fast om man skriver som du gör bör man kanske påpeka att det inte de facto är så utan att de förhållanden du beskrev beror på okunskap mm i olika led. Det finns så mycket felaktigheter som skrivs någonstans och som sedan återkommer gång på gång bara för att någon självsäkert skrivit det på någon plats utan att någon sagt emot.

Så jag är högst medveten om vad du skriver. Men så här ligger det till: gemene man/kvinna gör det INTE och många av dem är beslutsfattare. Många sitter med XP och och Mac OS9. Dessutom sänds filer till mottagare vars nätverksadministratörer "fixat" till så att vissa filer som saknar suffix inte kan öppnas.

Nu kan man lägga till filassociationer i XP också förstås... Dock så är grundproblemet här inte användarna i gemen utan dåliga beslutsfattare som inte ser till att ta in rätt underlag respektive spattiga administratörer som har undermåliga filter. Sedan kan ju andra addera till soppan. Jag skulle skicka en asp-fil jag ändrat en sak i till en annan som körde Outlook. Ja, det blev ju tvärstopp förstås för att M$ bestämt att sådana är dåliga. Något enkelt sätt att stänga av spärren finns inte vad jag vet, så man får gå runt den istället om man inte har gott om tid...

Förutom detta så finns en mängd datorer som inte har rawkonverterare som kan läsa filer från de senaste kamerornas rawformat. Mycket lätt löst för den som kan, men inte för den genomsnittlige datoranvändaren.

Ja, det är ju ett separat problem som onekligen ställer till en massa strul. Här kan man ju börja prata om ett långtidsproblem eftersom det blir en enorm flora av olika format. Det är ju värt att notera att det t ex inte går att öppna gamla Wordfiler i Office 2007. Jag försökte öppna något dokument från en gammal version av Word för Mac, men tji fick jag. Körde in Office 97 som jag hade på skiva i en virtuell maskin så var ju problemet löst. Undra hur det står till med MacWrite II-dokument... :)

Min verklighet är att jag fortfarande får tel.samtal med frågor om hur vederbörande ska kunna öppna den och den filen.

Jo, jag får också sådana samtal från mindre datorkunniga. Ehh, jag har en fil på en CD. Hur öppnar man den? Ja, kanske inte alltid så, men det har hänt.

Så jag är vaken, men hur mycket går din klocka före?

Just nu 1 minut ;), men då ställde jag den 2 minuter före senast så den har saktat sig. Mekanik du vet...
 
Jag börjar med att säga att jag anser att man tillfälligtvis nog skulle kunna behålla jpg filerna i sitt befintliga skick för att sedan när jpeg2000 eller annat likvärdigt format blivit mer utbrett gå över till detta.

Vad jag förstår finns i jpeg2000 möjlighet till digital signatur och andra funktioner för att verifiera äkthet av bilden.
Detta är inte någon liten detalj som man kan hoppa över när det gäller arkivering i statliga sammanhang.

När det sedan gäller beslutsfattare kontra tekniker så är idealet att de förra ska se helheten och ha ett helikopterperspektiv (tyvärr är detta långtifrån alltid fallet). Tekniker å andra sidan är många gånger helt insnöade på tekniken vilket lätt kan leda fel och till suboptimering. Sen finns såklart alla schatteringar däremellan.
Och för att återknyta till trådens ursprungliga rubrik så kan man här dra paralleller till bildkomposition och uttryck kontra brus/skärpenoja
 
Senast ändrad:
Om man nu kan vika ut den här tråden åt ett nytt håll som kanske går lite i linje med trådens ursprung så skulle man kunna resonera om manuell fokus som terapi. Jag måste erkänna att jag får lite panik om inte bildens huvudobjekt är i smacksmäckperfaskärpa.

Om...

inte resten av bilden är rejält utflippad på något kreativt sätt som ger bilden en annan kvalitet. Att lajja lite med Lensbaby är en slags intressant mental terapi. man blir helt av med autofokus och efter att ha kämpat en bra stund för att manuellt hittat superskärpa relalaxar jag efter en stund och kör med med ett slags "flow". Jag koncenterar mig på "oväsentligheter" som färgspektrat i bildkanterna och riktningen på ljuslinjer, linsöverstråling och annat moj och så blir det helt andra bilder än jag tar med ett L-objektiv 2,8 rakt igenom. Dock retar jag mig ändå på färgbruset trots att skärpan är vajjig.
 
Om man nu kan vika ut den här tråden åt ett nytt håll som kanske går lite i linje med trådens ursprung så skulle man kunna resonera om manuell fokus som terapi. Jag måste erkänna att jag får lite panik om inte bildens huvudobjekt är i smacksmäckperfaskärpa.

Om...

inte resten av bilden är rejält utflippad på något kreativt sätt som ger bilden en annan kvalitet. Att lajja lite med Lensbaby är en slags intressant mental terapi. man blir helt av med autofokus och efter att ha kämpat en bra stund för att manuellt hittat superskärpa relalaxar jag efter en stund och kör med med ett slags "flow". Jag koncenterar mig på "oväsentligheter" som färgspektrat i bildkanterna och riktningen på ljuslinjer, linsöverstråling och annat moj och så blir det helt andra bilder än jag tar med ett L-objektiv 2,8 rakt igenom. Dock retar jag mig ändå på färgbruset trots att skärpan är vajjig.

Jag förstår vad du menar! Och det är bra att tråden går in i sin huvudfåra igen. Fast även om jag förstår dig så upplever jag sällan några problem med färgbruset OM skärpan sitter där jag vill ha den (jag menar inte Lensbaby-bilder o dyl).

Nu vet jag inte om du retar sig på bruset du ser på skärm eller vid utskrift.
 
Jag förstår vad du menar! Och det är bra att tråden går in i sin huvudfåra igen. Fast även om jag förstår dig så upplever jag sällan några problem med färgbruset OM skärpan sitter där jag vill ha den (jag menar inte Lensbaby-bilder o dyl).

Nu vet jag inte om du retar sig på bruset du ser på skärm eller vid utskrift.

På skärm, jag är ingen utskrivare. De skrivare jag har tillgång till är så blaskiga att det är meningslöst. Och när jag väl ser bilderna i färdigt tryck så är det sällan några mer experimentella bilder utan säkra "jobb-bilder".
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar