Annons

Bred tråd om egna utskrifter

Produkter
(logga in för att koppla)
Tony jag tror att många har en onödigt stor respekt för efterbehandlingens krav. Någon stans måste man ju börja
Möjligt Stenis, men precis som du skriver - någonstans skall man börja. Jag gör egentligen ganska grundläggande justeringar på mina bilder (jag gör allt klart, så långt det är möjligt, i kameran 😁😉), men med en uppgradering av datorn och i förlängningen en (ev.) övergång till Adobes prenumerationsmodell, så öppnas det ju upp oanade möjligheter till vad man kan göra med sina bilder. Vad som i mitt fall saknas i den kontexten är visualisering, men oaktat vilket så måste jag ha en snabbare dator, för som det är nu, är det segt som sirap, blir ja f*n skogstokig av att försöka sig på att redigera något, så som det ser ut nu.
DXO säljer ju sin plugin DXO Pure Raw som automatiskt korrigerar bilderna. För de som vill så kan de bara kasta bilderna på PureRaw och sedan kan de som vill finlira resten i exv. Lightroom.
Det var ta mig f''n inte dåligt, hur vet programet hur användaren vill att bilderna skall se ut ? Chat GTP 🤪 !?
 
Nej för själva bildfilen är ok. Det är först på papper problemet uppstår men bara ibland. Ska undersöka pappersytan på just mitt duo-papper och se om det kan vara något från tillverkningen som sitter på ytan. Med bläck på kanske det lossnar. Det är ju inte ovanligt med olika fyllmedel som ger ytan dess egenskaper. Kan ha klumpat ihop sig?
Har upplevt det där ett antal gånger. Det kommer nog från när man skär papperet. Vid större produktion använder man arksärmaskiner. Där trissor med utsug skär papperet på längden och till sist en vals med skär klipper av pappret till rätt längd. Det som kallas efterbearbetningen är inte en steril miljö. Arken kommer sist staplas på en lastpall. Papperstaplarna är höga så det ligger många ark ovanpå varandra och tynger.
Förmodligen bör man endera ha bomullshandskar och gå över pappersytan eller en mjuk större målarpensel. Skall faktiskt själv följa mitt eget råd. Djäkligt irriterande när en liten papperstuss lossnar från ytan och det blir en vit fläck.
 
Har upplevt det där ett antal gånger. Det kommer nog från när man skär papperet. Vid större produktion använder man arksärmaskiner. Där trissor med utsug skär papperet på längden och till sist en vals med skär klipper av pappret till rätt längd. Det som kallas efterbearbetningen är inte en steril miljö. Arken kommer sist staplas på en lastpall. Papperstaplarna är höga så det ligger många ark ovanpå varandra och tynger.
Förmodligen bör man endera ha bomullshandskar och gå över pappersytan eller en mjuk större målarpensel. Skall faktiskt själv följa mitt eget råd. Djäkligt irriterande när en liten papperstuss lossnar från ytan och det blir en vit fläck.
Jag får också bli mer noggrann.
 
Det är precis detta jag varit inne på själv tidigare, fast jag uttryckte mig annorlunda även om andemeningen är densamma.

Du är klok som en Uggla, J O.
Hade den disskussionen med Stefan Olsson vid något tillfälle på telefon. Hans syn på saken var att om en utskrift skall hänga på en vägg med vanlig rumsbelysning bör man vid utskriften matcha färgtemperaturen och hur ljus eller mörk bilden är. Personligen tycker jag det är enklare att skaffa en spot som stämmer bra med utskriftens färgtemperatur och ljus.
 
Hade den disskussionen med Stefan Olsson vid något tillfälle på telefon. Hans syn på saken var att om en utskrift skall hänga på en vägg med vanlig rumsbelysning bör man vid utskriften matcha färgtemperaturen och hur ljus eller mörk bilden är. Personligen tycker jag det är enklare att skaffa en spot som stämmer bra med utskriftens färgtemperatur och ljus.
Och hur gör man om bilden hänger i en miljö där ljuset ändrar sig över dygnet !?
 
Tricket är väl att göra som gallerier och museer. Att alltid använda konstljus och stänga ute dagsljus. Problemet finns ju också vid fotografering. Kyrkor med både solljus från stora fönster och delar belysta av elljus. Blandljus är ju inte direkt ovanligt.
 
Blåsa liv i gamla bilder.
Jag letar i mitt arkiv efter gamla godingar som kan vara lämpliga att skriva ut.
Det är glädjande att dagens teknik gör det lätt att förbättra äldre bilder som annars inte riktigt håller måttet.
Vraket Swiks såg ut så här en vacker aprilmorgon för 18 år sedan. Idag finns det inte så mycket kvar av båten.
Jag hade nyligen skaffat min första digitala systemkamera, den som verkligen startade den digitala revolutionen eftersom den var så bra och prisvärd att kameran var tillgänglig för många. Canon EOS 300D, med den första ljusstarka standardzoomen för formatet APS-C Sigma 18-50/2.8. Upplösningen är 6Mpix vilket är mycket blygsamt idag.
Detta var innan jag lärde mig att jobba med RAW och 16 bit så bilderna var i jpg 8 bit vilket begränsar efterbehandlingen.
Nåja. Det är inget fel på färgerna och skärpan är bra. Så varför inte prova med superresolution och skärpning för att kunna blåsa upp formatet och göra lite större utskrifter än vad pixlarna egentligen räcker till. Max A4 eller 16x25 cm om man är petig.
Med superresolution i PS Camera RAW så växer formatet till A3+ och med vanlig smartskärpning så ser det faktiskt ganska bra ut. När jag fuskar till det ytterligare med Highpass skärpning så ökar illusionen av skärpa tack vare motivets karaktär och morgonsolens modellerande ljus.

(Och ja. Trots att originalet är 8 bit sRGB så jobbar jag i arbetsrymd ProphotoRGB och låter PS sköta hela baletten åt skrivaren, med softproofing och allt)

Vraket Swiks som strandade i Trollskogen i en vinterstorm 21 december 1926:
5452-Förbättrad-SR_Print_web720.jpg
 
Är ljussättningen i det närmaste perfekt vid fotoögonblicket, så behövs sällan mer 8bitar och JPG. Hade du dessutom kameran inställd på argb, så att JPG-filen är i argb, så är det bara att tuta och köra.
RAW har mest fördelen att du kan välja färgrymd senare och att du kan dra hårdare i spakarna i redigeringen, samt att det oftast är okomprimerat eller lossless-komprimerat, dvs du har inga komprimeringsartifakter i bilden. Komprimeringsartifakter uppstår dock mest under vissa förhållanden, så där kan man ha tur.

Själv försöker jag minimera behövet av tur och vill gärna dra i spakarna och fotograferar enbart RAW med mina systemkameror. Oftast lossless-komprimerat RAW.
 
Den största fördelen med råformat är, enligt min mening, att man kan ställa vitbalansen i efterhand. Fast numera är nog automatisk vitbalans bättre än den var för cirka tjugo år sen när min åsikt om den formades …
 
Jag behöver sällan korrigera vitbalansen utan kör oftast på värdet som kameran tyckte var bra, men jag håller med om att det är en fördel att kunna ändra den dom gångerna kameran och jag har delade meningar om vitbalansen.

Röda solnedgångar brukar jag och kameran ofta ha delade meningar om, då är det guld värt att kunna korrigera det.
 
Dagens moderna kameror och sensorer ger i princip fina jpg-filer direkt ur kameran. Förutsatt att man exponerar rätt. Svagheten med jpg är egentligen att 8bit inte medger några större justeringar. 16 bit i RAW är en mycket stor fördel och ofta nödvändigt om man behöver kontrollera stora kontraster i bilden. T.ex för att undvika "bandning" i jämna ytor.
En del fotografer tar både RAW och jpg. Ofta är jpg-bilden så bra att RAW-filen kan förpassas till det runda arkivet.
 
Färgbalans.
Ett enkelt referenskort är jättebra att ha till hands.
Både vid fotograferingen men även vid bedömning av utskriften.
Om man ska exportera bilder från ett fotouppdrag och vara säker på att vitpunkt samt färger stämmer så är nog någon form av gråkort eller färgreferens nödvändigt.

Ett sådant här gråkort och vitbalans referenskort är smidigt att använda och lätt att ha med sig:
Gray card Neutral grå.jpg
 
  • Gilla
Reaktioner: PMD
Det är min erfarenhet också, men jag slänger aldrig råfiler. Det kanske kommer nya program som kan göra bilden ännu bättre.

Helt riktigt, brusredusering är ett område där utveckling gått framåt med stormsteg på sistone. Där många algoritmer gör ett mycket bättre jobb om dom kan göra det på RAW-data istället för interpolerade filer.

JPG har också ett antal olika inställningar, komprimeringsgrad etc. Att komprimera en redan komprimerad JPG-fil ännu mer är dessutom långt ifrån optimalt. Behöver man en fil som är mer komprimerad än det kameran slängde ur sig är det oftast bättre att göra en ny från en RAW-fil, både bildkvalitetmässigt och storleksmässigt.
 
En kort fråga; Hur väl fungerar det med ett matt papper för utskrift av landskap !?
Matt papper ger ofta en mjukare lite dovare känsla. Inte så bra gällande reflekterande ytor tex i fuktiga löv mm. Vill du att färger och kontraster ska poppa så blir det ofta bättre med glättad yta. Lite röriga bilder som i skog brukar gynnas av matt papper. Ofta fungerar vilket som om det inte är en speciell känsla i bilden du vill förstärka. Låt det få kosta bläck och papper, rätt för mig behöver inte vara rätt för dig.

Men korta svaret, ja matt papper funkar bra för landskap😃
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar