Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Bokehtest

Produkter
(logga in för att koppla)
Finns nog ingen på fotosidan.se och jag tycker inte att det är "bara". Det är en väldigt speciell form, Det handlar inte om panorama egentligen utan en teknik för att få fram en bokeh är omöjlig att få annars.

/Stefan

Man får väl inte exakt samma effekt, men genom att lägga på "lens blur" i efterbehandlingen kan man få fram bokeh som är precis lika "omöjlig". Eftersom man slipper ta två bilder och efterarbetet är ungefär samma, så skulle jag föredra den metoden. Man får också bättre kontroll över oskärpan när man gör den helt med bildbehandlingsprogrammet. Med bildbehandling kan man göra det också om kameran mer eller mindre saknar bokeh, som kompakter med brännvidd omkring 5 mm.
 
Finns nog ingen på fotosidan.se och jag tycker inte att det är "bara". Det är en väldigt speciell form, Det handlar inte om panorama egentligen utan en teknik för att få fram en bokeh är omöjlig att få annars.

/Stefan

Det borde vara uppenbart för var och en som ställts inför problemet med begränsat utsnitt vid önskad bakgrundsrendering, på samma sätt som ett vanligt panorama är den uppenbara lösningen på ett mer begränsat utsnitt än önskat. Att det önskade slutresultatet inte är detsamma är ju det som gör det till ett specialfall, jag förstår inte din invändning. Att döpa det efter en person är i mitt tycke lika löjligt som att döpa telebilder efter Östling eller närbilder med fisheye efter mig etc.

"Metoden" nämns då och då här på fotosidan, t.ex i följande trådar:
http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?t=144631
http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?t=145233
http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?t=147932
 
Det borde vara uppenbart för var och en som ställts inför problemet med begränsat utsnitt vid önskad bakgrundsrendering, på samma sätt som ett vanligt panorama är den uppenbara lösningen på ett mer begränsat utsnitt än önskat. Att det önskade slutresultatet inte är detsamma är ju det som gör det till ett specialfall, jag förstår inte din invändning. Att döpa det efter en person är i mitt tycke lika löjligt som att döpa telebilder efter Östling eller närbilder med fisheye efter mig etc.

"Metoden" nämns då och då här på fotosidan, t.ex i följande trådar:
http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?t=144631
http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?t=145233
http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?t=147932

Nu menade nog Steven en dedikerad tråd för Brenizermetoden. Tycker inte det är löjligt att döpa en metod efter en person. Det är nog ite hans som "uppfunnit" metoden. Men han brukar den frekvent och det är han som fått den att bli populär. Är nog en vedertagen namn att när man nämner Brenizer så tänker man på denna typ av panorama.

Att göra panorama normala fall är väl för att få med så mycket bild med så mycket detaljer som möjligt med hyfsad stort skärpedjup? Eller jag har fått fel uppfattning av vad en normal panorama är? Se resten av svaret nedan.

Man får väl inte exakt samma effekt, men genom att lägga på "lens blur" i efterbehandlingen kan man få fram bokeh som är precis lika "omöjlig". Eftersom man slipper ta två bilder och efterarbetet är ungefär samma, så skulle jag föredra den metoden. Man får också bättre kontroll över oskärpan när man gör den helt med bildbehandlingsprogrammet. Med bildbehandling kan man göra det också om kameran mer eller mindre saknar bokeh, som kompakter med brännvidd omkring 5 mm.

Man kan inte få samma effekt i bildbehandlig.
Mest (kanske inte alltid bäst) effekt av Brenizer uppnår man med tele och stor bländaröppning samt rätt när objeket. Med detta uppnår man ju kortast skärpedjup i kombination med kompression av avstånd. Sedan fotograferar väldigt många bilder kanske uppåt hundra för att täcka området (ju större effekt desto närmare objektet och desto fler bilder måste tas). Sedan stitchar man ihop detta i ett panoramaprogram.

Som jag ser det så är vanliga panormor och denna teknik helt skilda ifrån varandra och enda gemensamma nämnare är att man måste pussla ohop bitarna.

/Stefan
 
Man kan inte få samma effekt i bildbehandlig.

Jag tror nog att jag tryckte särskilt på det. Men effekten man kan få av att ta ett panorama med lång brånnvidd och stor öppning hänger väldigt mycket på objektivets egenskaper. Om man i stället suddar ut bakgrunden i bildbehandlingen, och gör det successivt på ett sätt som mer liknar naturlig bokeh, kan man få bra mycket snyggare resultat än många objektiv. Det finns objektiv med bra bokeh, men alla objektiv har det inte.

Och så slipper man ta femtielva bilder med sitt huvudmotiv statiskt i mitten, utan man klarar sig med en enda tagning. Jovisst, man kan så klart ta bara ett fåtal av bilderna med sin modell, medan resten kan tas när modellen har gått därifrån, men om man ska ta brudpar tror jag att det kan vara väl påfrestande att ta bara de fem första helt statiskt.
 
Att göra panorama normala fall är väl för att få med så mycket bild med så mycket detaljer som möjligt med hyfsad stort skärpedjup? Eller jag har fått fel uppfattning av vad en normal panorama är? Se resten av svaret nedan.
/Stefan

Du läser uppenbarligen inte vad jag skriver. Jag tänker inte upprepa mig, så jag hänvisar till tidigare inlägg.
 
Jag tror nog att jag tryckte särskilt på det. Men effekten man kan få av att ta ett panorama med lång brånnvidd och stor öppning hänger väldigt mycket på objektivets egenskaper. Om ma i stället suddar ut bakgrunden i bildbehandlingen, och gör det successivt på ett sätt som mer liknar naturlig bokeh, kan man få bra mycket snyggare resultat än många objektiv. Det finns objektiv med bra bokeh, men alla objektiv har det inte.

Och så slipper man ta femtielva bilder med sitt huvudmotiv statiskt i mitten, utan man klarar sig med en enda tagning. Jovisst, man kan så klart ta bara ett fåtal av bilderna med sin modell, medan resten kan tas när modellen har gått därifrån, men om man ska ta brudpar tror jag att det kan vara väl påfrestande att ta bara de fem första helt statiskt.

Men då får man ju inte effekten.
Att ta en enda bild med exempelvis 200mm brännvidd och bländare 5.6 (låt säga vi inte har ett bättre objektiv) och sedan gör bakgrunden oskarp i photoshop så kanske vi får en bokeh som kan liknas med F:1,8 (om man nu är duktig på photoshop, maskning och bokehparametrar).

Men tar en bild med samma objektiv och samma bländare och brännvidd, går närmare objektet så man är tvungen att ta många bilder för att täcka samma område som första exemplet och sedan stitchar ihop det så får man en helt annorlunda bild. Det är inte bara skärpedjupet som förändrats nu. Det är även bakgrundskompression samt att när du stitchar ihop det så blir effekten som du inte kan få med en bild. Inte ens i photoshop.

/Stefan
 
Du läser uppenbarligen inte vad jag skriver. Jag tänker inte upprepa mig, så jag hänvisar till tidigare inlägg.

Jo, jag läste det, men förstod inte det din förklaring om varför man tar panorama och liknelsen med Brenizermetoden. Jag anser att den enda gemensamma nämnaren är användandet att panoramaprogram.
Förstod dock att du inte gillar att man kallar metoden efter någons namn. Men googla du på Brenizer så får du nog mest träffar om metoden och inte om honom.

/stefan
 
Men då får man ju inte effekten.
Att ta en enda bild med exempelvis 200mm brännvidd och bländare 5.6 (låt säga vi inte har ett bättre objektiv) och sedan gör bakgrunden oskarp i photoshop så kanske vi får en bokeh som kan liknas med F:1,8 (om man nu är duktig på photoshop, maskning och bokehparametrar).

Jag vet inte om du gör det medvetet, men du har inte kommenterat det som jag skrev.

Om man tar en enda bild, så tar man den så klart med samma bildvinkel som man får av den sammansatta bilden som är tagen med lång brännvidd. Avståndet har ingen som helst betydelse i det sammanhanget, medan däremot sensorformatet kan vara av betydelse.

Bilden kan vara tagen med hyperfokalskärpa om så är, men sedan suddar man allt som man vill sudda. Om man använder verktyg som heter "Gaussisk oskärpa" eller "lens blur" kan vara egalt, men när man gör det med bildbehandling är man oberoende av optikens egenskaper i det oskarpa området. Flertalet objektiv har ganska risig bokeh, och det gäller i synnerhet många ljusstarka objektiv. Exempelvis de flesta 50 mm med stor ljusstyrka har väldigt ful bokeh. Det är lättare att skapa en mjukt avrundad oskärpa från en skarp bakgrund än från en med risig bokeh.

Så det där med bländaröppningens storlek och objektivets bokeh kan man helt bortse ifrån när man i stället manipulerar bilden. Man kan få praktiskt taget vilken oskärpa som helst, även om jag inte känner till något filter som skapar den typiska oskärpan för Zeiss Planar eller Nikkor 18-55. De flesta som har gjort digitala filter för bokeh siktar mot att göra tilltalande bokeh, inte risig.
 
Funkar kanske på enklare motiv, men fejkat kort skärpedjup i ett lövverk eller nåns hår lär inte se bra ut. Sen så blir inte resultatet lika som med motsvarande optik. Med "perfekt" bokeh så blir en prick i bakgrunden som en fylld cirkel med jämn luminens. Med gausian blur så blir den en suddig prick. Ganska stor skillnad! Det är bara när man försiktigt ljämnar ut en redan lagom suddig fast lite risig bakgrund som resultatet funkar bra. Är bilden dessutom brusig så kommer bruset att bli mindre på de "förbättrade" partierna och det kan me lätt märkligt ut då.
 
Jag vet inte om du gör det medvetet, men du har inte kommenterat det som jag skrev.

Om man tar en enda bild, så tar man den så klart med samma bildvinkel som man får av den sammansatta bilden som är tagen med lång brännvidd. Avståndet har ingen som helst betydelse i det sammanhanget, medan däremot sensorformatet kan vara av betydelse.

Bilden kan vara tagen med hyperfokalskärpa om så är, men sedan suddar man allt som man vill sudda. Om man använder verktyg som heter "Gaussisk oskärpa" eller "lens blur" kan vara egalt, men när man gör det med bildbehandling är man oberoende av optikens egenskaper i det oskarpa området. Flertalet objektiv har ganska risig bokeh, och det gäller i synnerhet många ljusstarka objektiv. Exempelvis de flesta 50 mm med stor ljusstyrka har väldigt ful bokeh. Det är lättare att skapa en mjukt avrundad oskärpa från en skarp bakgrund än från en med risig bokeh.

Så det där med bländaröppningens storlek och objektivets bokeh kan man helt bortse ifrån när man i stället manipulerar bilden. Man kan få praktiskt taget vilken oskärpa som helst, även om jag inte känner till något filter som skapar den typiska oskärpan för Zeiss Planar eller Nikkor 18-55. De flesta som har gjort digitala filter för bokeh siktar mot att göra tilltalande bokeh, inte risig.

Jo, jag svarade, men inte exakt svar. Skrev att man inte får samma resultat och att man vara bra på photoshop om det ska bli en bra bild. Tror de sämre objektiven ger bättre resultat än att helt fejka det från början.

Men testa du. Är inte så intresserad att testa och jag tror inte sensorstorleken spelar någon roll. Det är helt upp till objektivet och hur man ställt in det samt hur man fotar.

/Stefan R. Nilsson
 
Här är ett bokehpanorama jag gjorde i somras med ett vanligt 300mm/5.6 tog jag 108 bilder. Den färdiga bilden motsvarar ca 35mm F/0,7. Tyvärr hade jag inte ställt in fast vitbalans så ett par delbilder blev lite gula. det går att fixa men jag orkar inte.
Edit: länken funkade inte återkommer...
Bilden är förminskad från 347Mpix till mer hanterbart format.
 
Jo, din modell var av det mer tålmodiga slaget. Hur gör man samma sak med livs levande människor?
 
Jo, din modell var av det mer tålmodiga slaget. Hur gör man samma sak med livs levande människor?

Det funkar det med, man måste inte lägga jättemånga bilder över modellen. Jag har kört en del med 135mm för att åstadkomma en bildvinkel motsv 35mm ungefär och då med modell i helfigur lagt ca 4 bilder på höjden över modellen. Det tar ett par sekunder så det brukar gå bra.

Lekande barn som tar mer än en av bilderna i panoramat är förstås uteslutet ;)
 
Bakgrundas oskærpa

Det finns en drøs med DOP ( Depth of Field ) appar før Anderoid och Windows mobil telefoner, antagligen før fånen också. Bara att ladda ner och sen sitta och leka en stund, så børjar man førstå lite mer av det hela.
Bara att stælla in vilken Kamera man har, objektivets brænnvid, blændare och avstånd till motivet
så får man fram DOP och i vissa också vinkeln.
Rætt bra, om dom stæmmer med verkligheten vete f-n, men det ær bara matematik så det borde fungera.

Mvh

Lasse
 
Bakgrundsoskärpa?

Det finns en drøs med DOP ( Depth of Field ) appar før Anderoid och Windows mobil telefoner, antagligen før fånen också. Bara att ladda ner och sen sitta och leka en stund, så børjar man førstå lite mer av det hela.
Bara att stælla in vilken Kamera man har, objektivets brænnvid, blændare och avstånd till motivet
så får man fram DOP och i vissa också vinkeln.
Rætt bra, om dom stæmmer med verkligheten vete f-n, men det ær bara matematik så det borde fungera.

Mvh

Lasse

Appar och andra hjälpmedel för att beräkna skärpedjupet hjälper föga för att i förväg utvärdera eller visualisera oskärpan i bakgrunden. Skärpedjupet är definierat som området inom vilket man har godtagbar skärpa, medan bokeh, bakgrundsoskärpan inte berörs av vare sig tabeller eller appar.

Den yttre formen på det oskarpa kan man mer eller mindre gissa sig till med ledning av formen på objektivets bländaröppning. Hur stort avståndet mellan skarpt och oskarpt måste vara för att få exempelvis de typiska runda fläckarna som visas i exemplen är osagt, men i alla exempel där man ser effekten rydligt är avståndet stort, i många fall mycket stort, som vid nattbilderna i videon.

Och den effekten, med en neutral bokeh, kan man inte få annat än just med en stor öppning, som inget objektiv med kort brännvidd har. Jag tenderar att föredra en "mjukare" övergång mellan ljus och mörker invid den oskarpa fläcken, så som med softfokusobjektiv, exempelvis Imagon. Neutral bokeh är också okej, och en hel del långa telen har neutral bokeh. Det är lite mer blandat när det gäller kortare telen, en del av dem kan ha lika "risig" bokeh som Nikons kitzoom -- eller min "pet peeve" Carl Zeiss Planar 50/1,4. I en del lägen kan också såna objektiv ge fin bokeh, men det förutsätter nästan att inga små ytor med hög kontrast mot omgivningen finns och inga kvistar, telefontrådar, stolpar eller annat jox som blir dubbelbild kommer med i bilden.

Men tabellen för skärpedjup ger ingen, absolut ingen, ledning för att gissa sig till hur oskärpan kommer att gestaltas.
 
Suddig bakgrund

Trådens førsta inlægg, hur man får suddig bakgrund. Och dær borde DOP appen vara en væg ledning.
Vacker bakgrundsoskærpa ær en annan grej. Dær smaken ær som det vi sitter på.

Mvh

Lasse
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar