macrobild skrev:
Har du Lennart Nilsson möjligen något svar på vad telecentrisk design kan tänkas betyda i Nikons fall?
Mikael
Inte mer än att de troligen likt Olympus inte använder ordet i dess verkliga mening utan bara menar att det finns en tendens åt det hållet, d v s ”near telecentric” som Olympus säger. Problemet med detta uttryckssätt är dock att det inte säger mer än att en ”nästan öppen” dörr inte är helt stängd eller helt vidöppen, det är alltså ett mycket luddigt begrepp. Har man tillgång till ett objektiv som utger sig för att vara telecentriskt är det dock lätt att kolla, det är bara att ta loss gluggen, blända ner så att bländarlamellerna syns och bedöma med ögonmått hur långt in i objektivet de ser ut att befinna sig (eller mäta noggrannare genom att fokusera på lamellerna med ett annat objektiv på kameran).
Vi bör ha klart för oss att den bokstavliga meningen med telecentricitet (i det här fallet på objektivets bildsida) är att utgångsvinklarna från utgångspupillens centrum mot bildhörnen ska bli exakt noll. I andra sammanhang (många olika sorters mätinstrument o d) behöver man istället telecentricitet framför objektivet, d v s att ingångsvinklarna från motivhörnen mot ingångspupillens centrum blir noll så att avbildningen blir helt ”perspektivlös” (i detta fall hamnar alltså ingångspupillen oändligt långt in i objektivet och motivet måste då vara mindre än frontlinsen). Här är det viktigt att man kan lita på att telecentricitet verkligen råder och att det inte är något svävande ”nästan” eller ”nära”. Det vore långt bättre ur alla synpunkter om fabrikanterna i fotosammanhang istället i klarspråk talade om VAR utgångspupillerna finns i objektiven eller anger hur stor den inre bildvinkeln är.
Angående Olympus så talar de som sagt om ”near telecentric” (översatt betyder det: ”utgångspupillen befinner så långt framför sensorn att de ljusstrålar som går från utgångspupillens mitt mot sensorns hörn har en vinkel mot sensornormalen som är nästan noll”). Jag har flera gånger sett en overifierad uppgift att Olympus tillåter denna vinkel att bli upp till 8 grader, d v s att utgångspupillen kan befinna sig så nära som ca 80 mm från sensorn. Tekniskt sett låter det som ett mycket vettigt värde med tanke på den sensor som ursprungligen användes (jag har inga invändningar mot den delen), men rent språkligt tycker jag att det känns väldigt missvisande att i detta sammanhang säga att 8 grader är ”nästan noll” eller att 80 mm är ”nästan oändligt”. Om ett 80 mm tele är helt pupillsymmetriskt, d v s helt neutralt med avseende på alla former av telecentriska tendenser eller antitendenser, så platsar alltså detta som ”near telecentric” med Olympus vokabulär. Längre brännvidder kan klara 8-graderskriteriet även om de skulle ha tydliga tendenser åt direkt "antitelecentriskt" håll.
Observera återigen att uppgiften om 8-graderskriteriet är overifierad.
Vad Nikon anbelangar är ju, som vi konstaterat, fattningen för liten för att göra helt telecentriska objektiv till småbildssensorer. Lyckligtvis finns det inget rimligt behov för det, dels skulle jag gissa att de allra flesta objektiv som Nikon konstruerat de sista decennierna har tillräckligt små utgångsvinklar för att fungera (att sensorer har problem med snett infallande ljus är verkligen inget nytt, så de har haft mycket gott om tid att förbereda sig) och dels bör stora sensorer med sina större pixlar tåla lite snedare vinklar.
Vi bör ju komma ihåg att ljuset från bländarens periferi vid f/1,4 uppgår till 20,7 grader redan i mitten och om sensorerna inte klarade detta skulle det synas tydligt på oskärpehetscirklarna (det ljus som bygger upp oskärpehetscirkelns periferi kommer ju från bländarens periferi och måste därför träffa sensorn med dessa dryga 20 grader). Om alltså sensorns ljuskänslighet minskar påtagligt redan vid så pass små vinklar skulle detta göra att f/1,4-objektiv fick markant ”vackrare” bokeh med sensorer än med film
Jag avslutar detta långa OT-inlägg med ett räkneexempel gällande den 24-70-glugg som tråden handlar om:
Antag att avståndet mellan utgångspupill och sensor är för objektivtypen relativt normala 100 mm, att det är helt vinjetteringsfritt vid f/5,6 (d v s att hela utgångspupillen då syns från sensorhörnen) samt att den bakre linsens periferi befinner sig 40 mm framför sensorn. I så fall behöver den bakre linsen inte vara större än ca 43 - (43 - 100/5,6)*40/100 = 33 mm. Den maximalt möjliga vinkeln blir då arctan(33/80) = drygt 22 grader, d v s obetydligt mer än vad ett f/1,4-objektiv ger redan i bildens mitt. Det finns alltså inget behov av att gå till några telecentriska ytterligheter.