Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Bildens och fotografens trovärdighet innan/efter Terje Hellesö

Produkter
(logga in för att koppla)
Det handlar ju om ett förtroende. Det förtroendet som en fotograf bygger upp under många år är ett förtroende som till stor del bygger på tillit, en tillit som pga det etablerade anseendet inte vidare ifrågasätts.
Jag vill inte alls kalla det naivitet utan hellre för en slags "etablerad status" eller ett "genuint förtroende".
För egen del så kommer jag att tillåta mig njuta av kvalitativt naturfoto (enligt vår tradition där äkthet är centralt) utan att upplevelsen skuggas av misstankar. Om vi alla jobbar för vår egen del, för att visa andra fotografer och deras fantastiska bilder tillit i stället för att ifrågasätta så gör vi oss alla en stor tjänst.

Det betyder såklart inte att vi skall ignorera misstankar utan att hela skapandekulturen mår bra av en miljö där vi alla har ömsesidig respekt och ett lika ömsesidigt förtroende.
Jag går hellre en tid i ovetskap för att så bli överaskad av ett avslöjande i stället för att ständigt vandra omkring som en skeptisk katt med klorna ute - hur kul miljö skapar den katten??

Med andra ord så ser jag inte ngt stort problem, så länge vi inte blir övernervösa och ifrågasätter allt av naturfoto. Dela ut tilltro och förtroende så får man det som regel tillbaka också.

Om vi drar det till sin absoluta spets så är ju Allt fotografi en manipulation och förfalskning av verkligheten. Till och med våra ögon ljuger, om vi nu ändå skall dra det till sin spets.. Vi seeeer ju alla verkligheten olika, i detaljnivå. Vilket eller snarare vems öga skall få lov att agera som standard för det öga som återger verkligheten?... suck.
Därmed inte sagt att man inte kan fotografera dokumentärt men Om ett fotografi skall efterlikna verkligheten så måste det absolut genomgå en viss behandling i datorn. Visa mig den raw-fil som är mer lik verkligheten än den bild som kurv/kontrast/färg-justerats och inte minst dammretusherats!!

!! Vad som är äkta bestäms av fotografens upplevelse i möte med motivet och inte av det som kamerafilen berättar för dig i datorn !!

En reflektion:
Den fotograf som säger sig vara en dokumentär fotograf och på samma gång vill låta sitt fotografi präglas av subjektiva kvaliteter på det sätt som tex Terje har gjort i sina fotografier kommer alltid att vara en fotografisk vandrare på gränsen av det allmänheten uppfattar som mer konstnärligt än dokumentärt.
Jag tror personligen att Terje kunde driva detta så långt och länge till stor del för att han så högt har respekterats för de subjektiva och samtidigt dokumentära bilder han blivit känd för. Terje var en fotografisk vandrare, som valde att vandra från subjektiv äkhetsåtergivning till subjektiv drömförfalskning.

/Niclas,
 
Senast ändrad:
Jag tycker att delar av debatten om manipulation eller inte, direkt ur kamera kontra Photoshop osv är ologiska, lite av hyckleri ibland. och missar det verkliga problemet. Vissa saker är OK att göra i kameran men inte i Photoshop, vissa saker kan man göra innan man exponerar men inte i efterhand. Det är mer en filosofisk skillnad i val av vilken teknik man använder, men i slutänden är det kanske ändå samma bild, fotografens tolkning av verkligheten. Man diskuterar manipulation av bilden när det egentligen borde vara mer intressant att diskutera manipulationen av betraktaren.
Snart är det väl bara jag som hävdar att bilderna kommer direkt ur kameran. Mina bilder alltså. :) Jag fotar ju dia och skannar inte heller mina bilder, så nån efterbehandling blir det inte. Möjligen förbehandling ibland när jag använder filter.

Finns det nån annan än jag som idag hävdar att bilderna kommer direkt ur kameran? Terje gör det i varje fall inte. Han har ju inte gjort någon hemlighet av att han använder Photoshop. Däremot har han ju förstås inte erkänt fusket med inklistrade lodjur mm förrän han blev överbevisad.

Olle
 
När man valde diafilm efter kornet, färgerna och övrig karaktäristik så kan man ju säga att bilderna kom direkt ut ur kameran, inte minst när man valde att visa bilderna i en diabildsprojektor.
MEN är verkligen en sådan bild (direkt ur kameran) en mer dokumentär bild än den bild som fotograts tex digitalt och så efterbehandlas på ett sätt som gör att fotografen bäst känner igen att han/hon upplevde situationen? Givetvis INTE!

Som sagt, endast Den enskilda hjärnan som upplever Den enskilda verkligheten (tex ett motiv) kan säga/återberätta hur det i verkligheten såg ut. En bild från situationen är givetvis en mycket bra pusselbit, men givetvis ALDRIG hela sanningen!

Eftersom det kan vara tusen hjärnor och två tusen ögon som betraktar samma sak så blir det tusen olika berättelser, även om vi tänker i termer stillbilder! Om vi där lägger till att dessa tusen hjärnor och två tusen ögon befinner sig i lika många perspektiv så har vi vipps ännu mer olika verkligheter!

Så ,, dags att släppa detta med "direkt ur kameran". Vem vill vara så slav under kameran att det är Den som berättar sanningen. Dummaste jag hör. Förlåt mig.

/Niclas,
 
Så ,, dags att släppa detta med "direkt ur kameran". Vem vill vara så slav under kameran att det är Den som berättar sanningen. Dummaste jag hör. Förlåt mig.
Nu vet jag inte om det var mitt inlägg som var det dummaste du hört. (Då har du inte hört mycket i så fall ;-) Jag nämnde det för att andra har gjort det både i den här tråden och den där andra Terjetråden. Det jag undrar över är om det är någon idag som fotar digitalt som hävdar att han får bilderna direkt ur kameran. Terje gör det i alla fall inte.

Olle
 
Nu vet jag inte om det var mitt inlägg som var det dummaste du hört. (Då har du inte hört mycket i så fall ;-) Jag nämnde det för att andra har gjort det både i den här tråden och den där andra Terjetråden. Det jag undrar över är om det är någon idag som fotar digitalt som hävdar att han får bilderna direkt ur kameran. Terje gör det i alla fall inte.

Olle

Klumpigt av mig!
Menade inte mitt inlägg som riktat mot dig.

Jag tänker/reagerar i generella termer när jag hör de orden. För några år sedan så var det väääldigt många här på fs som ansågs sig jobba "direkt ur kameran".. Jag har alltid ifrågastatt det då det i mitt huvud betyder allt annat än att söka verkligheten i sina bilder. Att anse att Canon, Leica eller Nikon har patent på verkligheten låter lite väl dumt.. och eftersom alla dessa visar motiven olika så blir det ju bara ännu mer snett liksom.
 
TV 4 anser att Terje Hellsö har gjort något bra och starkt som erkänt sitt fusk.
Men har han verkligen det?

Kan en fotograf göra precis vad som helst? Kan en fotograf komma undan med vad som helst bara med ett "förlåt"?

Har Terje lärt oss fotografer att det är okej att ljuga för att göra sig ett namn?

Vad är fotografin värd idag? Behövs fotografer?

Kan vi hitta nya vägar för att förändra fotografin och dess värde? Vilka?

Jag har tusen frågor och jag bär på en rädsla att Terjes handlingar kommer att resultera i att det blir okej med lögner inom fotografin.
Den som ljuger bäst får jobbet?!

För det första: TV4 har inte tagit något ställning alls. I inslaget är det två kvinnor som, inbjudna av TV4, uttrycker sina högst personliga åsikter.

För det andra: Hellesö har erkänt sitt fusk. Det kan näppeligen ifrågasättas.

För det tredje: De bilder som är manipulerade är fortfarande manipulerade, och de har helt mist sitt ursprungliga värde. Det de möjligen ges ett värde av nu är att de är "bilderna som visade att man kan nå långt genom fusk".

Jag förstår inte hur du kan komma fram till slutsatsen att det skulle bli okej att ljuga med bilder. Det som hänt i samband med "Terje-affären" visar raka motsatsen. Avslöjandet av Hellesös bilder sköt hans karriär som naturfotograf i sank. Att man däremot kan be om förlåtelse är något helt annat. Hans ursäkt har ju på inget sätt gjort hans bilder mer korrekta.
 
Frågan är vem skall bestämma gränsen var redigering/manipulation går ?

Varför tala om gränser. Och varför använda ordet manipulation? Man kan göra det enkelt genom att strunta i begreppet och istället skriva vad som gjorts, t.ex montage, lithkopia, gummitryck, eller vad det nu är fråga om. Håller sig bilden inom ramen för fotosidans defenition för omanipulerat fotografi så behövs egentligen ingen deklaration, då är det fotografi kort och gott.
 
Jag tycker att delar av debatten om manipulation eller inte, direkt ur kamera kontra Photoshop osv är ologiska, lite av hyckleri ibland. och missar det verkliga problemet. Vissa saker är OK att göra i kameran men inte i Photoshop, vissa saker kan man göra innan man exponerar men inte i efterhand. Det är mer en filosofisk skillnad i val av vilken teknik man använder, men i slutänden är det kanske ändå samma bild, fotografens tolkning av verkligheten. Man diskuterar manipulation av bilden när det egentligen borde vara mer intressant att diskutera manipulationen av betraktaren.

Väldigt bra inlägg tycker jag för det rammar nästa konstighet och det är att vissa saker enligt FS definition inte låter sig göras som exv. att man använder "adjustment brusch" och ändrar del av bild medan exv. DRO Dynamic Range Optimizer (som det hetet i Sony-kameror) går in och ändrar DR i delar av bilden genom ett menyval. Man kan göra samma sak med andra verktyg i PhotoShop eller i Lightroom men det är inte OK men låter man som sagt en japansk tekniker ge användaren samma möjlighet vid JPEG foto i kameran, så är det OK. För mig verkar det som om FS definition behöver en uppgradering snart.
 
'Manipulation' kan väl i sammanhanget ersättas med det mindre värdeladdade 'bearbetning'

Tycker inte det behöver ersättas. Manipulation är när man medvetet luras eller för bakom ljuset. T.ex som TH gjort med en del av sina bilder. I det sammanhanget fyller det sin funktion. Annars behöver man inte använda begreppet som jag ser det. De som använder montage och annat i sitt bildskapande, utan avsikt att luras, ska inte behöva få epitetet manipulation om det de gör.
 
Frågan hur mycket man får beskära, ändra kontrast, skärpa och dra i olika liknande spakar blir smått löjlig i jämförelse med Terjes klipp&klistra-med-stulna-bilder.
Det är två olika världar.

Några av de tydligaste gränserna mot fusk á la Terje är:

- STJÄL INTE. Stjäl inte från andra fotografers bilder.

- LJUG INTE. Montera inte in motiv i bilden och utge bilden för att vara äkta.

Det är två TYDLIGA OCH ENKLA GRÄNSER, som Terje passerar med råge.

"Deklarera" gärna bilderna om det känns bättre. Men då räcker det väl att ange "Montage" resp "Bildbehandlad", om något mer gjorts utöver traditionell beskärning/kontrast/skärpning osv.

Tar man bilder på zoo ska man inte utge dem för att vara vilda djur. Monterar man bilder så ska man inte utge dem för att vara äkta. Osv osv. Så enkelt är det. Ljug inte.

Och låt inte ert plåtande påverkas av Terjeaffären, han är bara en simpel bedragare.
 
Tycker inte det behöver ersättas. Manipulation är när man medvetet luras eller för bakom ljuset. T.ex som TH gjort med en del av sina bilder. I det sammanhanget fyller det sin funktion. Annars behöver man inte använda begreppet som jag ser det. De som använder montage och annat i sitt bildskapande, utan avsikt att luras, ska inte behöva få epitetet manipulation om det de gör.

Instämmer.
Manipulation är något negativt.
Den positiva motsvarigheten kan vara "bildbehandling" (eller -bearbetning).
Är det montage kan man kalla det montage, om man vill.
 
Håller helt med dig, Stina. Det finns klara gränser. Även om man kan säga att man vill efterbehandla bilden så att den motsvarar det 'ögat såg' vid tillfället, så är det skillnad på att justera mättnad och färger och att klippa en bild från nätet och klistra in ett lodjur/lejon/spöke (välj det som passar) eftersom 'ögat såg' detta, medan bildfilen tyvärr inte tycks kunna uppvisa fenomenet i fråga. Vare sig i vinter- eller sommardräkt.
Att Terje erkände att han fuskat antyder ju att han mycket väl känner skillnad på fusk och bildbehandling.
Att han säger att han är ledsen är väl lika mycket att han är ledsen att ha blivit avslöjad som för att han måste klippa in djuren i skogen hemma. Man kan ju bli ledsen för att det inte vimlade av lodjur och mårdhundar i Mullsjöskogarna. För det hade ju kunnat bli jättebra bilder!

Är det faktiskt så utopiskt att tänka sig att fotografen skulle deklarera hur han/hon kom fram till en bild. Är det en konstbild kan man ju bara säga att den är multi-tasked, eller något motsvarande (helst på ren svenska).
Är det en dokumenterande bild kan man ju tex. tänka sig att den obehandlade filen ska finnas att tillgå i ett nätregister. Så som tex. forskare behåller bandinspelningar av intervjuer, så att vem som helst ska kunna kolla i efterhand - ifall frågor uppstår. (Nästan ingen gör det, men det är en annan sak.) En tävlingsjury, eller publicerande förlag, osv. skulle då enkelt ha tillgång till urpsrungsbilden. VISST kan den OCKSÅ vara 'manipulerad' (i kameran eller efteråt') men finns det en jämförelsebild som deklareras som 'omanipulerad' har juryn i alla fall möjlighet att 1) bedöma omfattningen av slutbildens manipuleringen (ifall ursprungsbilden är äkta) 2) ha ordentligt på fötterna ifall fusk senare avslöjas (ifall ursprungsbilden är klippt och klistrad, osv.) och så direkt kunna återta priser eller hindra publicering.
 
Frågan hur mycket man får beskära, ändra kontrast, skärpa och dra i olika liknande spakar blir smått löjlig i jämförelse med Terjes klipp&klistra-med-stulna-bilder.
Det är två olika världar.

Några av de tydligaste gränserna mot fusk á la Terje är:

- STJÄL INTE. Stjäl inte från andra fotografers bilder.

- LJUG INTE. Montera inte in motiv i bilden och utge bilden för att vara äkta.

Det är två TYDLIGA OCH ENKLA GRÄNSER, som Terje passerar med råge.

"Deklarera" gärna bilderna om det känns bättre. Men då räcker det väl att ange "Montage" resp "Bildbehandlad", om något mer gjorts utöver traditionell beskärning/kontrast/skärpning osv.

Tar man bilder på zoo ska man inte utge dem för att vara vilda djur. Monterar man bilder så ska man inte utge dem för att vara äkta. Osv osv. Så enkelt är det. Ljug inte.

Och låt inte ert plåtande påverkas av Terjeaffären, han är bara en simpel bedragare.

Håller med till ungefär 110% !

Bra sammanfattat! :)

Sent from my HTC Desire S using Tapatalk
 
Kamera&Bild nr 10

Har en artikel om Terje.
Helt klart är inte Terje klar med vad han ska göra.
Det lutar nog mot att han går tillbaka till dia.

Som jag tolkar det så är avslöjandet bra, man ska inte ljuga.
För Terje är det också bra på sikt.
För naturfotografer/ naturfotografin borde det oxå vara bra,
nu och kanske för en längre tid kommer naturfotografer tänka
sig för när dom öppnar ett bildbehandlingsprogram.
Gäller nog oxå dokumentärfotografer.

Men att gå fram och ta bort den där burken och bli blöt om fötterna
kan ju fixas hemma istället osv. Senaste tidens bilder kanske inte
heller är så lyckade och eller ekonomin börjar trassla...

Jag frågar mig varför digital bildbehandling anses som fult,
manipulation osv. har kommit i fokus dom senaste 10 åren.
Eller har jag fel?
 
Jag tycker den senaste definitionen (se två inlägg uppåt ^^^^ Star2) fungerar för mig.

Man får ju fundera på målet och syftet med bilden. Sedan får man ju själv välja att varudeklarera den eller inte.

Jag uppskattar en vacker bild - oavsett var den är tagen. Jag uppskattar lika mycket att få veta hur och var den är tagen. Är det en bild i vilthägn så är det ju fortfarande en vacker bild men själva uppskattningen av själva prestationen av att ha fått till bilden sjunker något i mina ögon jämfört med en bild tagen ute i den fria naturen. Återigen så förringar det inte min uppskattning av en vackert komponerad och vältajmad bild. Uppskattningen skulle dock kraftigt minska om den presenteras som en bild tagen i naturen och det sedan kryper fram att personen stått i en djurpark och ägnat ett par dagar åt att plåta ett djur i fångenskap.

Var och en drar sin egen gräns för hur mycket manipulation/efterbehandling som ska vara ok. Om någon har beskurit en bild så stör det inte mig heller om det är för att den personen tyckt att kompositionen blir bättre av det.

Är det en dokumentär bild som är beskuren så att objektet blir ryckt ur sitt sammanhang så kan det vara på sin plats att påpeka att den är beskuren. I det fallet kan beskuren betyda förljugen. T ex om en person ser ut att ha ett kompani kravallpoliser emot sig men bilden är beskuren så att man inte ser att det står trehundra personer bredvid/bakom den personen så blir ju helheten lidande.

Rör det sig om normal bearbetning (ljus/kontrast etc) så räknar jag det till den naturliga processen att framställa en bild.

Rör det sig om ett montage så är det ju en kompositbild och då tycker jag absolut att det skall anges.

Rör det sig om att man plockat bort en person ur en bakgrund i en landskapsbild så är det ... ...ja, i mitt tycke helt ok eftersom den personen inte tillhör landskapet per definition. Det kan dessutom vara som så att den personen märker man kanske först när bilden tagits och då kan jag svälja att man inte redovisar det. Landskapet är ju samma och oförändrat vare sig med och utan den personen.

Flyttar man på ett djur (en hjort till exempel) så rör det sig om en annan slags manipulation där jag tycker att det inte känns ok att inte redovisa det. Bilden kan ju bli otroligt fin om man klipper och klistrar djuret "på plats" men då rör det sig inte om en äkta redovisning av fototillfället och ögonblicksmötet med djuret. Då har man ju skenanpassat verkligheten till att ljuga ihop sin fantastiska tur där hjorten står "som på kommando". Och det händer ju i verkligheten om man har den turen. Men där rör det sig alltså om tillfället i naturen och inte enbart landskapet i sig.

Om man sedan klonar bort en finne från någons panna för en bild som ska hänga på väggen så inte tycker jag det känns fel heller. Finnen är förhoppningsvis inte permanent och personen blir inte felakigt representerad utan en tillfällig "defekt".
Men om man slätar ut ett ansikte och tar bort fräknar och (alla) rynkor på folk så ändrar man ju ett personlighetsporträtt till den digitala motsvarigheten till Hötorgskonst.

Själv redovisar jag det mesta. ;)
 
'Manipulation' kan väl i sammanhanget ersättas med det mindre värdeladdade 'bearbetning'

Det finns en självmotsägelse om man använder begreppet "manipulation". Om jag manipulerat en bild så är den ju det under förutsättning att jag inte talar om det, om jag säger att bilden är manipulerad är det ju inte längre fråga om manipulation vilket ju betyder att försöka föra någon bakom ljuset. ;)

När det gäller vad som får göras utan att bilden skall anses som manipulerad tror jag att man kan säga att plocka bort eller lägga till saker i bildytan aldrig är accepterat. Om man är så kreativ med färger och/eller kontrast så att bilden skiljer sig markant från hur det såg ut vid exponeringen kan det också vara fråga om manipulation. Det fanns något bra exempel på detta där någon överdrivit brandrök från något krigsområde för mycket har jag för mig. Men när det gäller var bildbehandling övergår till manipulation finns egentligen ingen skarp gräns. Sedan kan man ju "manipulera" bilden i kameran vid exponeringen genom över/under exponering, softfilter, imma på linsen, dubbelexponeringar använda toykamera/hålkamera, ljusläckage osv. osv. detta anses vanligtvis som lite "fint" men om man däremot skapar samma effekter i efterhand i datorn räknas det ofta som "manipulation". Jag tror att detta synsätt till ganska stor del beror på att de som lyckats lära sig dessa tekniker vid fotograferandet har lite svårt att köpa att vilken 12-åring som helst klarar att fixa detta i photoshop i dag.

Jag tycker att man blandar ihop äpplen och päron ibland i debatten. Om jag till exempel lägger ned flera nätter i mörkrummet för att jobba fram en näst intill perfekt kopia från ett svårt negativ ses det som en annan sak än om jag gör samma sak i ps från en digital fil på en timma och skriver ut bilden på en skrivare. Att mörkrumsbilden ger ett högre värde beror enbart på att den kräver en helt annan hantverksskicklighet och mer tid, bilden i sig är inte mer "äkta". Sedan att det är om inte omöjligt så åtminstone väldigt svårt och tidsödande att klippa och klistra i mörkrummet bidrar givetvis till att "fuskandet" inte alls har samma proportioner där. Då det dessutom är så svårt och kräver så mycket av kopisten brukar de få som kan detta dessutom göra det till sitt konstnärliga uttryck och alltså särskilt påpeka detta när de visar sina bilder.

Men om man som naturfotograf tar en snygg landskapsbild och klistrar in ett lodjur perfekt placerat i kompositionen är som att jämställa med att man skulle ha tagit en bild på Bush skakandes hand med någon och att man senare skulle byta ut denne någon mot Bin Laden, för att senare ursäkta sig med att man hade denna världsunika bild i huvudet, men eftersom den inte uppstod självmant valde man att hjälpa verkligheten på traven lite i datorn.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar