Bildmässigt så är alltid en nyare sensor bättre än en äldre.
Vad gäller den tekniska kvaliteten optik vs kamera så är det ännu huset/sensorn som är begränsningen och det beror enbart på att det är för få megapixlar i husen idag.
Vad men sen vill ha för andra tekniska funktioner i en kamera är en annan fråga och då kan en äldre semipro vara bättre än en ny instegsmodell, men idag så vete tusan om inte dagens instegsmodeller är bättre än en tre år gammal semipro.
Generellt kan det stämma så länge vi pratar dslr OM andra faktorer i signalhanteringen är okej. De varierar ju som bekant mellan märken som nyttjar samma sensor.
Sony A100, Pentax K10D, Nikon D80, Nikon D200 och Samsung GX10 använde samma Sonysensor. Resultaten ut med bra optik varierade rätt väsentligt mellan modellerna. Likaså kan vi se klara skillnader mellan de mer aktuella modellerna Nikon D300 och Sony A700 med samma sensor. Går vi över till FF-monstren så nyttjar Sony A900 och Nikon D3X samma sensor. Där är skillnaderna i princip obefintliga vid basiso och lite högre men divergerar vid högre känsligheter.
Så jag vill vända lite på kuttingen och ta in dels kamerans interna mjukvara och den minst lika viktiga mjukvaran som används i efterbehandlingen. Dvs rawkonverterarna som är avgörande i steg 3 för bildens utseende, valör och dynamiskt omfång. Dessa program tror jag kan förbättras väsentligt så att pixelrika dslr verkligen kan utnyttjas. Vi behöver också isåfall monitorer med högre upplösning.
Fast vad ända in i Småland betyder det om folk inte vill sätta sig in i hur kamerornas interna kurvor kan ändras eller vill fördjupa sig i hur rawkonverteringen verkligen fungerar.
Det är lika viktigt som det analoga mörkrummet och dess kemikalier. Det går faktiskt att framkalla i Coca-Cola (innehåller hydrokinon) använda urin som stoppbad och filmjölk som fix (för en kortare tid), men de traditionella kemikalierna torde väl vara att föredra
Sedan kommer vi till hur exponeringen går till. Litar man till autoläget kan man bränna högdagrar eller få skuggor att sota igen till den grad att de knappt går att rädda vid konverteringen. Kollar man motivets tonomfång och exponerar via histogram (nödvändigt ibland).
Jo, när allt detta fungerar och fotografen dessutom hittar ett bra motiv som fotograferas i bra vinkel så är många pixlar bra att ha.
Men pointen är, oavsett om man tittar med ögon, öra eller brunögat mellan skinkorna så betyder fotografens kunnande och bildsinne mer än om kamerajäveln har 10 eller 15 megapixlar.
Käre Leif Bength, om detta leder till en ny mastodontpixeltråd innebär det att mycket stesolid går åt, Säters slutna paviljong blir fullbelagd,och många stunder till nyttig sexuell aktivitet går förlorad i pixelmasturbation.
Men, vafan, jag kan köra en vända till. Anders Persson, Risedal och Sten-Åke Sändh ställer säkert upp.
Puss o Kram (som vi heterosexuella uttrycker det)!
Din vän Lennart