Beskuret?
- Trådstartare redrosie
- Start datum
steinick
Aktiv medlem
Varför acceptera en sämre bild (på grund av en korkad idé om överlägsenheten hos hela negativet) än en bra bild korrekt beskuren. Är det inte resultatet, en bra bild, som är det viktigaste?
För övrigt är ju bilden ändå beskuren, i sökaren. Stillbilden är alltid ett tvådimensionellt utsnitt av verkligheten - i tid och rum.
För övrigt är ju bilden ändå beskuren, i sökaren. Stillbilden är alltid ett tvådimensionellt utsnitt av verkligheten - i tid och rum.
Graal
Avslutat medlemskap
Förmågan att se bildens rätta utsnitt har kanske inte så mycket att göra med om man ser det vid fotograferingen eller efteråt, vid redigeringen/kopieringen? Men visst besitter en fotograf som sällan eller aldrig behöver beskära en bild (för att den ska få en bra presentation) en ovanlig förmåga att alltid kunna ställa sig på rätt avstånd och att alltid ha den rätta brännvidden till hands. Och om man som Cartier-Bresson oftast bara fotograferade med normaloptik blir denna förmåga nästan omänskligt imponerande.
steinick
Aktiv medlem
Jag ber om ursäkt om jag uttryckte mig lite bryskt. Jag tycker faktiskt så. Jag tycker däremot inte att Henri Catrier-Bresson är en korkad fotograf. Han har varit en av mina absoluta favoriter under alla år (>35) jag sysslat med fotografi, trots idén med hela negativet.
Jag hävdar fortfarande att resultatet talar för sig själv, utan deklarationer om det ena eller andra.
müsli
Avslutat medlemskap
Kanske att bilden mer representerar vad fotografen såg i ögonblicket om bilden är "obeskuren"? Men en fotograf kan ju tänkas arbeta utifrån förutsättningen att bilden är tänkt att beskäras, att kamerans utsnitt bara är en aproximation med lite marginal.
Annars är ju i princip alla bilder beskurna, de representerar ett utsnitt av en projektion.
Om det utsnittet sammanfaller med kamerans utsnitt eller inte är väl egentligen bara av tekniskt intresse. Som du själv säger, den tekniska kvaliteten blir högre om hela filmytan/sensorytan utnyttjas.
müsli
Avslutat medlemskap
Har också funderat på det. Kan det vara en kvarleva från den analoga tiden då det krävdes mindre arbete i någon mån om man hade det rätta utsnittet direkt i kameran? Kopisten behövde då inte fundera på utsnittet, utan bara på valörer etc. Därav en känsla av att fotografen "gjort rätt från början"? Beskärningar i efterhand kanske sågs som korrektioner, istället för en naturlig del av arbetet.redrosie skrev:
Men sett ur det fotografiskt tekniska vinkeln så är väl en bild som inte behöver beskäras ett större "mästerverk" än en som är beskuren....eller?Varje fotograf strävar väl efter att nyttja hela bildens yta.
Citerar Henri Cartier-Bresson "Om man tagit bilden rätt från början behöver man inte beskära."
Håller med om att slutresultatet är det viktiga. Men vägen dit är intressant
Graal
Avslutat medlemskap
Om det, i de fall där fotografen utnyttjar kopist, skulle vara svårare att meddela kopiestorlek och beskärning (utöver all annan information kopisten behöver från fotografen för att kunna utföra arbetet efter dennes önskemål) måste de ha det riktigt svårt med kommunikationen.......
müsli
Avslutat medlemskap
Ok, jag trodde det krävdes ett extra steg med en råkopia där fotografen kan markera utsnittet. Inte bara en karta, eller brukar man även markera utsnittet på kontaktkartan? Verkar isåfall lite oexakt.
Edit: eller bildredaktören eller vem det nu är som väljer utsnitt.
Senast ändrad:
Graal
Avslutat medlemskap
I regel är det väl fotografen själv som gör råkopian eller förstakopian och den har väl kopisten i så fall tillgång till? Men är det inte så har väl denne i regel en kontaktkarta där beskärningen finns markerad. Tror att det oftast räcker med beskärningen markerad på kontaktkartan.
Att det med analog teknik skulle vara mera besvärligt att göra beskärning/delförstorimg håller jag inte med om. Tror därför inte att det var av den anledningen t.ex Cartier-Bresson eftersträvade obeskurna bilder. Att behöva beskära i efterhand kräver ju lite fundering och det gör det ju även när man sitter vid datorn och gör utsnittet. Likaså påverkas bildkvalitéten av beskärningar (om bilden ska vara ungefär lika stor i slutändan) och det gör den oavsett om den är digital eller analog.
Att det med analog teknik skulle vara mera besvärligt att göra beskärning/delförstorimg håller jag inte med om. Tror därför inte att det var av den anledningen t.ex Cartier-Bresson eftersträvade obeskurna bilder. Att behöva beskära i efterhand kräver ju lite fundering och det gör det ju även när man sitter vid datorn och gör utsnittet. Likaså påverkas bildkvalitéten av beskärningar (om bilden ska vara ungefär lika stor i slutändan) och det gör den oavsett om den är digital eller analog.
mipert
Aktiv medlem
Lite förtydligande, jag beskär inte för att visa det jag såg i sökaren, utan för att få fram den bild jag såg när jag tittade på motivet.
Ser jag ett långsträckt panorama, då skär jag bort stora delar av marken. Ser jag ett statiskt porträtt, då blir bilden mer rektangulär.
Jag zoomar in bilden i sökaren så jag får med det som behövs, sedan skär jag bort det jag inte vill ha.
bildsten
Aktiv medlem
En gammal sanning är ju att det finns ingen enskild åtgärd som förbättrar en bild som en bra beskärning.
Bilden ska bedömas som fotografen presenterar den. Självklart är det ju mumma om man lyckas utnyttja hela sensorformatet eller filmformatet, eftersom man får högre kvalite på en ev kopia. Men ibland är det snabba tryck på avtryckaren som gäller och då kommer det lätt med lite skräp i kanterna.
Alltså är valet av den slutliga bildens format fotografens, eller i vissa fall redigerarens och betraktaren ska bara gilla läget.
Bilden ska bedömas som fotografen presenterar den. Självklart är det ju mumma om man lyckas utnyttja hela sensorformatet eller filmformatet, eftersom man får högre kvalite på en ev kopia. Men ibland är det snabba tryck på avtryckaren som gäller och då kommer det lätt med lite skräp i kanterna.
Alltså är valet av den slutliga bildens format fotografens, eller i vissa fall redigerarens och betraktaren ska bara gilla läget.
