SLR- gear tog sig en titt på 5st 50/1,4 och vilka variationer det fanns i ett förhållandevis "enkelt"objektiv i jämförelse med exv en zoomkonstruktion.
http://www.slrgear.com/articles/variation_canon50f14/canon50f14.htm
Länken Mikael hänvisade till visar tydligt att det finns många parametrar som samverkar för att AF ska upplevas som "bra". Olika individer ur samma produkttyp utgör bara en parameter.
Låt oss för enkelhetens skull anta att dessa 5 objektiv ligger inom tillverkarens toleranser.
Låt oss vidare anta att toleransen för exempelvis skärpa är +-5 %. Om då kamerans tillverkningstoleranser är densamma kan det uppstå problem.
Om en optik som ligger -5 hamnar på en kamera som också ligger -5 blir summan felfokus=- 10 (i testet Mikael hänvisar till har ju endast ett kamerahus använts för att säkerställa variationsresultatet).
Anta sedan att optiken som ligger -5 hamnar på en kamera som ligger på +-0 så är fortfarande felet -5 (dock inom den fiktiva toleransen) och skapar en "mjuk" bild på största bländaröppning. Beroende på att flertalet sällan plåtar på f/1.4 utan kanske tar utomhusscenerier på f/4-f/11 märks inte avvikelsen, Men det exakta skärpeplanet är ändå förflyttat.
Hamnar nu samma optik på en kamera som ligger +5 skulle man kunna tro att + och minus tar ut varandra. Så är det inte i praktiken. Det uppstår även här skärpeplansvariationer, men det ser bättre ut vid referensavståndet.
Inget att hänga upp sig på? Jo, men de flesta som slänger ut 22000:- på en 85/1.2 eller några tusenlappar mindre på en 50/1.2 köper inte dessa gluggar för använda dem vid f/5.6 utan just för att kunna dra nytta av det korta skärpedjupet med vacker bakgrundsoskärpa.
Och varför acceptera att de betydligt billigare 50/1.4 och 85/1.8 inte lämnar bra skärpa vid full öppning?
Skulle sedan såväl optik som kamerahus råka hamna utanför toleranserna så är det lätt att räkna ut konsekvensen.
Och det här är alltså bara 2 variabler. Börjar vi snacka zoomoptiker hittar vi ännu fler. Där kan en och samma optik vara skarp i ena änden av zoomområdet och fadd i den andra och på gränsen till acceptabel i mitten plus alla andra variationer däremellan.
Sedan kommer en parameter till: I en 7D trängs 18 miljoner pixlar på en yta som om den vore 24x36 skulle innehålla c.a 2,5 x fler pixlar = 45 megapixel. Självklart syns vid 100% skärpefelen lättare än på en 6-8 mp aps-c.
Ytterligare en parameter: Centrumpunkten för AF är korsformig och känsligare än de andra AF-punkterna (som regel, även om de andra också är korsformiga). Om X-axeln på den stämmer till +- 0 kanske inte y-axeln gör det och då uppstår astigmatism. Märks inte så mycket med ljussvagare optiker, men definitivt med f/2.8 eller bättre.
Ytterligare en parameter: Kuggningen i AF-motorn på ett objektiv kan vara grov (Det är den på en 50/1.4 till skillnad från usm-motorerna på L-optikerna).
Detta är bara en handfull av alla parametrar att ta hänsyn till.
Mikrojustering av AF hjälper inte ett smack mot dessa m fl. Det enda som hjälper om man nu inte haft tur och fått perfekta exemplar från början är att få kamerahus "nollat" och sedan utgår från det samt testa sina optiker vid referensavstånd. De optiker som avviker ska givetvis också nollas.
Men vill man leva med "att det ser okej ut ändå" så är ju det frivilligt. Fast då förstår jag inte vitsen med att köpa dyra L-optiker med hög ljusstyrka. Då ska man istället göra som Mikael. Prova och ställa krav på att skärpan ska hamna rätt. Inte bara vid en exponering utan vid alla exponeringar.
Kamerorna har nämligen en benägenhet att med fokus ställt på samma objekt lägga skärpeplanet olika i 5 på varandra följande exponeringar (från stativ) om inte AF är välkalibrerad.