Annons

Behovet av mikrojustering av af

Produkter
(logga in för att koppla)

Håkan Bråkan

Aktiv medlem
Hmm, nu köpte jag ett nytt 135/2, tidigare i år har jag köpt 24/1,4 II, 35/1,4 och Sigma 50/1,4 (som jag i ärlighetens namn fick testa mig fram till rätt ex i butiken). Jag har i övrigt ett tiotal Canonobjektiv, mest L-zoomar. Jag har en 5d, en 5d Mk II och en 500d, och alla mina objektiv sätter skärpan, som jag bedömer det, perfekt med alla hus. Då blir jag lite konfunderad över alla de som skriver att det skall mikrojusteras hit och dit, att allt ska in på verkstad för att justeras ihop etc. Min enkla fråga, de finns de som gör allt de skriver, men är ni fler, förutom jag, som faktiskt tycker att allt funkar synkat ihop redan från början?
 
Visst är vi fler som tycker allt fungerar redan från början, för mig med ett undantag. Har en 135/2L som inte riktigt vill sätta skärpan tillsammans med en 2xTC och min 5D2, utan teleförlängare sitter skärpan där den skall. Det utav ett dussin olika objektiv köpta både nya och begagnade.

Det betyder dock inte på något sätt att problemet med felfokusering inte skulle existera.
 
Då kan ni skatta er lyckliga som fått bra exemplar från början.

Men behovet av mikrojustering är i princip noll om en kamera eller ett objektiv fram- eller bakfokuserar. Så frågan om behovet känns lite felställd.

Orsak: Mikrojustering kan bara åtgärda ETT avstånd på EN brännvidd med ETT bländarvärde OM det ska se bra ut.

Exv kan ett 135/2 L framfokusera låt oss säga så att det räcker att justera 10 trins på 20-skalan. Vid referensavstånd (50x brännvidd=6,75 meter) och full öppning ser allt perfekt ut efter justering.

Däremot är det långt ifrån säkert att det ser bra ut vid exv 2 meter eller evighet och alla avstånd däremellan. En zoom är hart när omöjlig att mikrojustera då den i de flesta fall har 8 kontrollpunkter som ska justeras individuellt. Dessutom uppstår s k minor variations vilket går att läsa i Canons White Paper.

Så är ett objektiv eller kamerahus i behov av justering ska det justeras på serviceverkstad. Mikrojustering är endast en nödlösning för stunden, vid ett visst tillfälle, på en viss fotograferingsplats

Mikrojustering hjälper alltså inte. Och trådarna där mikrojustering tagits upp har sannerligen inte "talat om att mikrojustera hit och dit". Däremot uppvisat resultat av det mikrojustering inte klarar av.

Jag har/har haft följande Canonkameror:

10D, 20D,50D 1D, 1Ds,1DsMkII,1DMkII/1DMkIII, 5D/5DMkII och 7D. Av dessa 1DsMkII/1DMkII,5DMkII och 7D fokuserat gravt fel redan från början och fått verkstadsjusteras.

Har 8 optiker med EF-fattning och där har faktiskt L-optikerna mest varit i behov av justering. (2 st av 4).

Så mikrojusteringen kunde Canon struntat i och hellre lagt mödan på en bättre leveransjustering.
 
Alla mina objektiv utom ett (EF 50/1.8 Mk I) har suttit perfekt på alla min hus. Den var riktigt illa på 300D, och "sådär" på 30D, beroende på avstånd. Den nya ägaren tycks dock vara helnöjd.

Att sedan längre objektiv med större bländare hittar fel ibland tror jag man får räkna med, i synnerhet på hus med sämre AF. Min 85/1.8 är t.ex mycket säkrare på 1D II än 20D.
 
Mina objektiv är alla OK på Mark II, "all over the place" med Mark III, och verkar OK igen med Mark IV det lilla jag hunnit kolla. Go figure...
 
Min enkla fråga, de finns de som gör allt de skriver, men är ni fler, förutom jag, som faktiskt tycker att allt funkar synkat ihop redan från början?

Jag kände precis som du. Läste mycket om fokusproblem men upplevde aldrig några som helst problem med mina 350D, 400D och 40D. Så skaffade jag 7D och fick känna på hur det kan vara när saker inte funkar som de skall. Under ett par månaders tid utgick jag ifrån att det var mig det var fel, Ligthroom eller något annat. Jag kunde inte tänka mig att det kunde vara kamerans AF. Först efter ingående tester insåg jag att problemet faktiskt var kameran.

Jag antar att man kan dela in oss användare i följande kategorier:

1) De som inte har några problem och inte upplever några.

2) De som inte har några problem men inbillar sig att det har problem.

3) De som har problem men inte märker något.

4) De som har problem och upplever dem.

Man kan ju bara gissa vilken grupp som är störst.

Det som jag tycker är knepigt med just AF-problem är att det är så extremt många parametrar som spelar in och därför är det svårt att verkligen vara säker på vad som felar och inte.
 
Jag har också tvivlat väldigt mycket på mig själv, dels därför att erfarenheten från t.ex. mitt IT-jobb säger mig att det oftare är fel på användaren än på produkterna, dels därför att jag har tenderat att ha problemen vid "svåra" motiv och förhållanden och därför inte vetat vad man kan begära från kameran. Efter många sorger så tycker jag att jag trots allt kan skylla en stor del av bekymren på kameran (Mark III), även om jag förstås får ta på mig en hel del av dom missade bilderna själv också. Det är fint om man har något att jämföra med, fokuserar ett par andra kameror bättre med samma fotograf så har man väl ett hyfsat "case" mot den suspekta kameran.
 
Ein anders Anders

Efter att en tid ha följt diskussionerna här har jag kommit fram till att andelen debattörer som heter Anders i förhållande till dem som har annat namn (vad som kommunikationsteknikerna kallar signal/brus-förhållandet) är alldeles för lågt. Därför gör jag nu min entre här.

Jag köpte en 7D i början av oktober, och sedan dess har jag inte haft mycket annat i huvudet än att förstå var skärpan ska hamna. Jag har tagit åtskilliga tusen testbilder (färgen på tegelväggen tvärs över gården börjar blekna av alla exponeringar). De första femhundra dokumenterade jag rätt väl, men sedan har det blivit sämre...

Problemet har bl a varit att när jag justerat skärpan på relativt nära håll har jag haft problem med att "nå bort" till oändligheten.

Nu har jag fått relativt bra resultat med en mikrojustering (individuellt) på +5 för mina nya 24-105L och 100L och mitt gamla 17-55/2.8. Men mitt tio år gamla 28-70L är en smula kinkigt. Och jag undrar ibland om jag alls får någon skillnad mellan -10, 0 och +10.

Jag har länge tänkt att skriva om detta, men min tid har gått åt till att läsa forumet här om skärpan i 7D (som fick det att snurra i huvudet på mig) och sedan det om skärpan i 5DMkII (som fick det att surra åt andra hållet - samtidigt).

Jag borde förståss ha gjort en fullständig, noggrant dokumenterad karakterisering av alla objekiv vid t ex tre brännvidder, tre avstånd och fem korrigeringar per mätpunkt, och dessutom tio sampel per mätpunkt. Men jag tog några Weissbier istället. (Också för att få tröst). Jag kan återkomma till detaljer om andra objektiv senare.

Jag tänker nog kontakta serviceverkstan vid tillfälle. Men jag undrar också om vad som kan anses vara acceptabelt - ur båda sidors rättvisa synpunkt.

Ska man acceptera att ett par nytillverkade (och i ett fall också helt nykonstruerat) L-objekiv ska behöva mikrojusteras med +5?

Mer om detta kan komma senare.

Som bakgrund kan jag nämna att jag började använda Canon-SLR i mitten av 60-talet (FT) och köpte en autofokuserande 650 i mitten av 80-talet. I gömmorna går att finna en och annan gammal läckerbit (som en T90), och jag har (egentligen helt i onödan) haft ett antal olika Canonmodeller.

AndersLj
 
Hmm, nu köpte jag ett nytt 135/2, tidigare i år har jag köpt 24/1,4 II, 35/1,4 och Sigma 50/1,4 (som jag i ärlighetens namn fick testa mig fram till rätt ex i butiken). Jag har i övrigt ett tiotal Canonobjektiv, mest L-zoomar. Jag har en 5d, en 5d Mk II och en 500d, och alla mina objektiv sätter skärpan, som jag bedömer det, perfekt med alla hus. Då blir jag lite konfunderad över alla de som skriver att det skall mikrojusteras hit och dit, att allt ska in på verkstad för att justeras ihop etc. Min enkla fråga, de finns de som gör allt de skriver, men är ni fler, förutom jag, som faktiskt tycker att allt funkar synkat ihop redan från början?

Det visar väl bara att canons jämnhet vad det gäller objektiv eller kamerahus inte är på topp,eller hur kommenterar du Lennarts och mina fynd som har verifierats av intervision
 
Om man väl har fastställt att det finns ett verkligt problem, varför får jag intrycket att många väntar alldeles för länga att kontakta Canon service? Kostnaden - om den överlag finns för nya prylar, och besväret kan knappast vara större än att gå runt och oroa sig för AF problem i flera månader?? Och klart man ska ha en problembild, men knappast att kunden behöver lämna in en flersidig vetenskaplig mätrapport om avvikelserna?

Eller?

Eller är dom elaka där?? Inte vet jag...
 
Om man väl har fastställt att det finns ett verkligt problem, varför får jag intrycket att många väntar alldeles för länga att kontakta Canon service? Kostnaden - om den överlag finns för nya prylar, och besväret kan knappast vara större än att gå runt och oroa sig för AF problem i flera månader?? Och klart man ska ha en problembild, men knappast att kunden behöver lämna in en flersidig vetenskaplig mätrapport om avvikelserna?

Eller?

Eller är dom elaka där?? Inte vet jag...

På Intervison i Malmö är de definitivt inte elaka. Behövs heller ingen stor problemrapport inför en garantijustering. bara att skriva att AF behöver justeras och skicka med ett bildexempel. Men skickar man bara kamerahus ska man vara säker på att det är kamerahuset och inte optiken som jäklas. Eller vice versa.

All service som gjorts där har utfallit till största belåtenhet för min del.

Att många väntar är svårt att förstå. Har man ett verkligt AF-fel som man efter att testat kommit fram till inte är ett handhavandefel så återstår bara att skicka/lämna in prylen/prylarna.

Och för att återvända till rubriken av denna tråd: Mikrojustering löser absolut inga AF-problem mer än för stunden på ett visst avstånd med en viss bländare. Att mikrojustera är detsamma som att flytta felet.

Därmed föreligger inget behov av mikrojustering av AF (undantag:eek:van beskrivet).
 
Det visar väl bara att canons jämnhet vad det gäller objektiv eller kamerahus inte är på topp,eller hur kommenterar du Lennarts och mina fynd som har verifierats av intervision

Självklart har jag läst, och tror på, era problem. Men eftersom det bara är de som har problem som skriver om det så var jag intresserad om det fanns fler som jag, som inte upplever problem. Jag har ju också möjligheten att som du lämna in allt för justering gratis på Canonverkstad, tidigare låg t o m verkstaden på samma gata som jag bor på, men har aldrig känt att det har behövts.
 
Självklart har jag läst, och tror på, era problem. Men eftersom det bara är de som har problem som skriver om det så var jag intresserad om det fanns fler som jag, som inte upplever problem.

Nog är det väl en hel del som skrivit att de är nöjda också?

Självklart finns det fler än du som inte upplever några problem.
 
Jag testade förra veckan två nya 7d kamerahus, jag har tidigare haft 2 st 7d exemplar varav ett fungerade så som jag anser att ett hus skall fungera och detta kontrollerades också av Intervision, det andra led av ful bandning pga utläsningsfel.

Av de två nya exemplaren kunde inget av dom sätta skärpeplanet exakt med 85/1,2 mk2 utan att en justering skall till. Mina 2st justerade 5dmk2 kan ställa in exakt skärpeplan med samma objektiv utan problem.

Jag tror och nu säger jag tror att om jag eller Lennart fick prova ett antal av era kameror/objektiv så skulle några av er bli något besvikna över vad vi kan påvisa.

Det är dags att inse att variationerna av ett objektiv eller kamerahus är större än vad somliga tror och det gäller alla tillverkare, möjligen Leica undantaget där produkten testas i många steg innan leverans.

SLR- gear tog sig en titt på 5st 50/1,4 och vilka variationer det fanns i ett förhållandevis "enkelt"objektiv i jämförelse med exv en zoomkonstruktion
Nästa gång blir det 5st 50/1,4 från Nikon
http://www.slrgear.com/articles/variation_canon50f14/canon50f14.htm
 
Det som jag tycker är lite besynnerligt att jag inte kan finna någon konsekvens i vad som är problemet när jag får oskarpa bilder. Ibland kan det vara flera gluggar som ger konstiga resultat, ibland är det något som är mer konsekvent. Och jag sätter igång och testar under kontrollerade förhållanden hittar jag sällan några avvikelser. Go figure...

Jag personligen tror att det grundläggande problemet ligger i att när EF-systemet konstruerades, inkl. af-styrningen/kommunikationen, hade man inte de extrema krav vi har idag. Detta gör att systemet inte riktigt är tillräckligt nogrannt/stabilt för att alla EF-objektiv verkligen ska kunna fungera till 100% med alla hus. Därför sitter folk och testar, pusslar och kalibrerar. Alltid är det något som passar bra ihop med något annat.

Nu läser jag inte så mycket utländska fotoforum, men en tanke som har slagit mig är att jag inte någon annanstans har hört om den slutsats som vi på fotosidan har kommit fram till angående mikrojusteringens akilleshäl (en brännvidd, ett avstånd etc).
 
Nu läser jag inte så mycket utländska fotoforum, men en tanke som har slagit mig är att jag inte någon annanstans har hört om den slutsats som vi på fotosidan har kommit fram till angående mikrojusteringens akilleshäl (en brännvidd, ett avstånd etc).

På fotoforumens superfotoforum - DPReview - har det skrivits åtskilliga spaltkilometer (eller vad det nu heter i cyberspace) om detta. Dock har det lugnat ner dig lite nu. Så det är inte något lokalt problem, eller tecken på någon svensk gnällighet.

AndersLj
 
SLR- gear tog sig en titt på 5st 50/1,4 och vilka variationer det fanns i ett förhållandevis "enkelt"objektiv i jämförelse med exv en zoomkonstruktion.
http://www.slrgear.com/articles/variation_canon50f14/canon50f14.htm

Länken Mikael hänvisade till visar tydligt att det finns många parametrar som samverkar för att AF ska upplevas som "bra". Olika individer ur samma produkttyp utgör bara en parameter.

Låt oss för enkelhetens skull anta att dessa 5 objektiv ligger inom tillverkarens toleranser.

Låt oss vidare anta att toleransen för exempelvis skärpa är +-5 %. Om då kamerans tillverkningstoleranser är densamma kan det uppstå problem.

Om en optik som ligger -5 hamnar på en kamera som också ligger -5 blir summan felfokus=- 10 (i testet Mikael hänvisar till har ju endast ett kamerahus använts för att säkerställa variationsresultatet).

Anta sedan att optiken som ligger -5 hamnar på en kamera som ligger på +-0 så är fortfarande felet -5 (dock inom den fiktiva toleransen) och skapar en "mjuk" bild på största bländaröppning. Beroende på att flertalet sällan plåtar på f/1.4 utan kanske tar utomhusscenerier på f/4-f/11 märks inte avvikelsen, Men det exakta skärpeplanet är ändå förflyttat.

Hamnar nu samma optik på en kamera som ligger +5 skulle man kunna tro att + och minus tar ut varandra. Så är det inte i praktiken. Det uppstår även här skärpeplansvariationer, men det ser bättre ut vid referensavståndet.

Inget att hänga upp sig på? Jo, men de flesta som slänger ut 22000:- på en 85/1.2 eller några tusenlappar mindre på en 50/1.2 köper inte dessa gluggar för använda dem vid f/5.6 utan just för att kunna dra nytta av det korta skärpedjupet med vacker bakgrundsoskärpa.

Och varför acceptera att de betydligt billigare 50/1.4 och 85/1.8 inte lämnar bra skärpa vid full öppning?

Skulle sedan såväl optik som kamerahus råka hamna utanför toleranserna så är det lätt att räkna ut konsekvensen.

Och det här är alltså bara 2 variabler. Börjar vi snacka zoomoptiker hittar vi ännu fler. Där kan en och samma optik vara skarp i ena änden av zoomområdet och fadd i den andra och på gränsen till acceptabel i mitten plus alla andra variationer däremellan.

Sedan kommer en parameter till: I en 7D trängs 18 miljoner pixlar på en yta som om den vore 24x36 skulle innehålla c.a 2,5 x fler pixlar = 45 megapixel. Självklart syns vid 100% skärpefelen lättare än på en 6-8 mp aps-c.

Ytterligare en parameter: Centrumpunkten för AF är korsformig och känsligare än de andra AF-punkterna (som regel, även om de andra också är korsformiga). Om X-axeln på den stämmer till +- 0 kanske inte y-axeln gör det och då uppstår astigmatism. Märks inte så mycket med ljussvagare optiker, men definitivt med f/2.8 eller bättre.

Ytterligare en parameter: Kuggningen i AF-motorn på ett objektiv kan vara grov (Det är den på en 50/1.4 till skillnad från usm-motorerna på L-optikerna).

Detta är bara en handfull av alla parametrar att ta hänsyn till.

Mikrojustering av AF hjälper inte ett smack mot dessa m fl. Det enda som hjälper om man nu inte haft tur och fått perfekta exemplar från början är att få kamerahus "nollat" och sedan utgår från det samt testa sina optiker vid referensavstånd. De optiker som avviker ska givetvis också nollas.

Men vill man leva med "att det ser okej ut ändå" så är ju det frivilligt. Fast då förstår jag inte vitsen med att köpa dyra L-optiker med hög ljusstyrka. Då ska man istället göra som Mikael. Prova och ställa krav på att skärpan ska hamna rätt. Inte bara vid en exponering utan vid alla exponeringar.

Kamerorna har nämligen en benägenhet att med fokus ställt på samma objekt lägga skärpeplanet olika i 5 på varandra följande exponeringar (från stativ) om inte AF är välkalibrerad.
 
Nu läser jag inte så mycket utländska fotoforum, men en tanke som har slagit mig är att jag inte någon annanstans har hört om den slutsats som vi på fotosidan har kommit fram till angående mikrojusteringens akilleshäl (en brännvidd, ett avstånd etc).

Nu är det i och för sig bekräftat också av Canon USA:s talesman Chuck Westfall i ett av hans "Tech Tips" att så är fallet, så det får nog anses som en officiell sanning. I samma artikel nämns för övrigt också de ökända "minor variations" hos autofokusen.

Artikeln finns att läsa här: http://digitaljournalist.org/issue0812/tech-tips.html
 
Nu är det i och för sig bekräftat också av Canon USA:s talesman Chuck Westfall i ett av hans "Tech Tips" att så är fallet, så det får nog anses som en officiell sanning. I samma artikel nämns för övrigt också de ökända "minor variations" hos autofokusen.

Artikeln finns att läsa här: http://digitaljournalist.org/issue0812/tech-tips.html

detta har jag , Aspman visat ett antal gånger i den långa AF tråden.

För att göra en lång resa kortare.
Microjustering är ett påhittat skit,vi har visat att flera canonkameror ger olika resultat vad det gäller exakt skärpeplan i en serie av bilder med kameran på stativ och mot ett fast testmotiv dvs kamerahuset och objektiv justerar om sig vad det gäller AF i en serie av bilder, detta betyder att jag kan få en skarp bild följd av en oskarpare bild , detta är vad Canon kallar minor variations.

Om vi nu har ett objektiv som antingen backfokuserar eller framfokuserar och objektivet skall microjusteras efter gällande Canonregel dvs ett 100mm objektiv skall microjusteras vid 5m , ett 50mm vid 2,5 m ett 300mm vid 15m osv så förstår var och en att uppgiften är omöjlig så länge minor variations förekommer, jag har inte räknat alla de nätter jag har försökt att microjustera ett fast objektiv med olika resultat pga minor variations.
Att försöka microjustera en zoom är lönlöst pga variationer i skärpeplanet vid olika brännvidder. Man kan dessutom bara lägga in ett värde vid microjustering medan en riktig uppmätning/justering från en Canonverkstad innebär 8 olika mätpunkter/justeringspunkter från vidvinkel till tele vad det gäller en zoom.
 
Senast ändrad:
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.