PaulaF
Aktiv medlem
Efter 5 år av fotande med instegs- och semiproffskameror vill jag trycka in en åsikt i köprådsdebatten. Jag frågade fotografer på bloggar mm vad jag skulle köpa för kamera och jag har alltid fått den enerverande kommentaren att jag inte behöver dyr utrustning för att ta bra bilder. Efter 5 år tappade jag fullständigt intresset för att fota. Det har liksom inte kännts som att jag har kunnat återskapa min vision med den utrustningen jag har haft. Aldrig den där krispiga känslan. Aldrig riktigt skarpt. Jag köpte dyr optik, och visst såg jag skillnad, men fortfarande mil ifrån mina kollegorsbilder.
Och så bad mina vänner mig att fota deras bröllop. Min svaga sida...att få till den där proffsiga porträttbilden. Jag höll på att säga nej. Den dokumentära biten skrämde mig inte...men att ta smikrande bilder i fint ljus och skarpa ögon.....det var omöjligt. Hur mkt jag än försökte.
Men jag gjorde ett sista försök och, mot allas inrådan, köpte mig en bättre kamera.
Vad ska jag säga....det är som natt och dag. För första gången upplever jag bilder som känns klara...skarpa...jag zoomar in och får nästan nypa mig i ärmen. Det är inte sant?
Jag har haft en canon 40d och bytte nu till en fullformat...5d mark ii. Helt plötsligt känns min 70-200 2,8 is som om jag fått glasögon. Jag tar en bild på min hund på ett jättdavstånd (en liten prick) och näe jag zoomar in får jag skarpa ögon. Jag som alltid tyckt att det är en grötig hinna över alla mina bilder. Samma optik...annan kamera.
Självklart ger inte tekniken automatiskt bra bilder. Man måste ha en vision och grundläggande kunskap om ljus och komposition. Men det börjar bli rätt tröttsamt att alltid skylla på fotofraferna när de upplever att bilderna aldrig blir bra. Till och med mi tamron 28-70 som jag haft som ett skräpobjektiv ger mig klara fina bilder (okey..inte i kanten men mitten är skarp och det var det inte på .min 40d)
Det kanske helt enkelt inte är helt fel att börja med en bra kamera ochh uppgradera optiken i efterhand. För jag har verkligen inte fått uppleva min 70-200 på riktigt förrän nu. Och det är poesi...så ljuvligt är det. Jag är fast ute i skärgården. Det är därför jag inte uppdaterat min profil med bilder än. Men när jag kommer hem ska jag lägga upp lite.
Mitt personliga köpråd...lägg pengar på kameran först.
Och så bad mina vänner mig att fota deras bröllop. Min svaga sida...att få till den där proffsiga porträttbilden. Jag höll på att säga nej. Den dokumentära biten skrämde mig inte...men att ta smikrande bilder i fint ljus och skarpa ögon.....det var omöjligt. Hur mkt jag än försökte.
Men jag gjorde ett sista försök och, mot allas inrådan, köpte mig en bättre kamera.
Vad ska jag säga....det är som natt och dag. För första gången upplever jag bilder som känns klara...skarpa...jag zoomar in och får nästan nypa mig i ärmen. Det är inte sant?
Jag har haft en canon 40d och bytte nu till en fullformat...5d mark ii. Helt plötsligt känns min 70-200 2,8 is som om jag fått glasögon. Jag tar en bild på min hund på ett jättdavstånd (en liten prick) och näe jag zoomar in får jag skarpa ögon. Jag som alltid tyckt att det är en grötig hinna över alla mina bilder. Samma optik...annan kamera.
Självklart ger inte tekniken automatiskt bra bilder. Man måste ha en vision och grundläggande kunskap om ljus och komposition. Men det börjar bli rätt tröttsamt att alltid skylla på fotofraferna när de upplever att bilderna aldrig blir bra. Till och med mi tamron 28-70 som jag haft som ett skräpobjektiv ger mig klara fina bilder (okey..inte i kanten men mitten är skarp och det var det inte på .min 40d)
Det kanske helt enkelt inte är helt fel att börja med en bra kamera ochh uppgradera optiken i efterhand. För jag har verkligen inte fått uppleva min 70-200 på riktigt förrän nu. Och det är poesi...så ljuvligt är det. Jag är fast ute i skärgården. Det är därför jag inte uppdaterat min profil med bilder än. Men när jag kommer hem ska jag lägga upp lite.
Mitt personliga köpråd...lägg pengar på kameran först.