Jag fotar med en gammal analog systemkamera, så någon stabiliering av "sensorn" har jag inte och det finns inte heller några stabiliserade objektiv till min kamera. Jag har därför ingen egen erfarenhet av de här typerna av stabilisering.
Jag tror dock inte att det behövs för att inse att båda systemen har sina för- och nackdelar. Jag skulle vilja ha en kamera med stabilisering av sensorn kompletterad med stabilisering i objektiven för de längsta brännvidderna. Det är ju när man fotar med långa telen som stabiliserad sökare är bra. Fast om kameran har elektronisk sökare, som t ex Sony A55, behövs ju inte det senare.
Sen förstår jag inte varför debatten verkar handla endast om Sony kontra Canikon. De flesta systemkameratillverkare , utom Canon och Nikon, har sensorstabilisering i sina kameror idag.
Men eftersom jag nu inte har något av systemen, så använder jag ibland snörstativ, som jag nämnde i ett tidigare inlägg. Det har faktiskt flera fördelar:
- Är i stort sett gratis
- Vem som helst kan fixa ett sådant
- Passar alla kameror, analoga, digital, gamla, nya, kompakter, systemkameror etc
- Även sökaren stabiliseras.
Jag har aldrig gjort någon riktig test på hur mycket man vinner på att använda snörstativ, men läste någonstans där redaktör Fröderberg berättade att Göran Segeholm påstod att han tjänade två steg slutartider. Om det stämmer så är det väl ungefär lika effektivt som första generationernas IS och sensorstabilisering.
Nackdelen med något så simpelt som ett snörstativ är ju förstås att det inte går att skriva jättemånga jättelånga foruminlägg om det. (Ja, förutom det här då förstås. ;-)
Olle