Annons

Autoläge vs Manuellt

Produkter
(logga in för att koppla)
Skillnaden mot full automatik är dock rejäl. Väljer du P eller full-auto, jag då har du ju ingen kontroll på vilken kombo av tid och bländare som väljs.
En del kameror har "program shift" vilket innebär att i P-läget kan man förskjuta bländare/slutartid-kombinationen till värden man själv vill ha. Man har lika mycket kontroll över inställningarna som i M-läget men det går snabbare.
 
Jag brukar många gånger när jag fotar djur köra manuellt med AutoISO
när man vill ha kontroll på både bländare & slutartid. Med studioblixtar
kör jag alltid på M läget. Motorsport blir det mycket Tv/S läget.
 
Så länge man använder kamerans inbyggda ljusmätare är det ingen egentlig skillnad mellan auto och manuellt.
Manuellt: Om man vill göra en kvällsbild mörkare än kameran föreslår så vrider man tid-, blädar-, eller ISO-ratten så att nålen hamnar lite på minus.
Automatik i samma situation så vrider man kompensationsratten så att nålen hamnar lite på minus.
I båda fallen måste man föstå att använda slutartid, ISO och bländare för att skapa den bild man vill ha.
Ibland är automatiken krångligare än det manuella. Som exemplet ishockey tidigare i tråden. Men ofta är automatiken det enklaste.

Är man dock upplärd under manuella förhållanden tar det ett tag att fatta det automatiska. Man måste plötsligt börja tänka i flera led för att få rätt bild. I det manuella jobbar man direkt med rattarna som får effekt. I det automatiska jobbar man med att "lura" exponeringen, och får sedan kolla vilka värden det blev.
Men allt är en vanesak.

Petter...
 
Som flera andra kör jag nästan uteslutande bländarprioritet (Av på Canon), sen kompenserar jag med exponeringskompensationen för att komma dit jag vill exponeringsmässigt. Det händer (sällan) att jag kör M, då är det nästan alltid blixtfoto inomhus där jag tycker att det är ett enkelt sätt att blanda blixtljuset med befintligt ljus. Mycket av vilka lägen man väljer handlar om vana, det går absolut att nå samma resultat på flera sätt och med både manuella och delvis automatiska lägen och det går inte att se på bilden efteråt vilket läge som använts.

Det viktigaste är att det är roligt att fota och du får de bilder du vill ha. Får du det med "gröna rutan" så kör hårt. Det finns inget fel sätt att göra bilder.

/Lars
 
Nu krånglar vi till det ännu mer, men jag kör oftast kamerans exponering på +-0 men blixten på -0,7 (eller ännu lägre) - fortfarande i automatikläge ...
Och jag gör oftast tvärt om för att få porträtt att stå ut från lite mörkare bakgrund. Med lös blixt och paraply då.
 
Nät jag provade M-läge för 10 år sedan blev det katastrof resultat, det gick ju inte att gå förbi hur bländare och tid och Iso följer varandra, trodde i min enfald på den tiden att det gick att ställa in lite hur som helst, kan bara sluta med katastrof som sagt, man var så starkt påverkad av att riktiga fotografer alltid använde M-läge. Jag tycker moderna kameror exponerar ovanligt bra, i alla fall dom jag äger, när jag testade med A77 ( första modellen )- att +/- kompensera blev bilderna ofta för mörka eller ljusa, men nu för tiden kan jag göra mindre ändringar av typen 0,5 eller så. Bländarval kör jag mest med, riktigt ljusa dagar tar jag snabbare tider.



//Bengt.
 
Jag använder aldrig "gröna läget" (full auto) däremot så använder jag oftast P-läget. Om jag tycker att kameran väljer för liten bländande och för lång slutartid så är det bara att vrida på ratten för att kameran ska fatta det (står då som P* i displayen). Gaffling använder jag alltid när ljusförhållendena är lite knepigare. Dessutom ger det möjlighet till HDR i efterhand om det skulle behövas.

Ytterst sällan använder jag M-läget. Det är i stort sett bara vid astrofoto jag verkligen har behövt det.
 
Och zonsystemet?

Problemet med att använda spotmätning är ju att man måste vara en fena på att bedöma var normalgrått ligger i bilden. Kan man det så är det en utmärkt mätmetod.

Ja precis, zonsystemet. Vill jag tex exponera efter vitt riktar jag spotten och plussar 5 steg och mot svart -5 steg. Nästan svart -4 osv... Tyckte att jag ganska snabbt fick en känsla för metoden.
 
... man var så starkt påverkad av att riktiga fotografer alltid använde M-läge.

Vilket är i grunden samma myt som trådskaparen sprungit på :)

Riktiga fotografer (jag utgår från att det syftar på "skickliga fotografer") verkar generellt använda den metod som ger dem det resultatet de är ute efter på enklast och bekvämaste sätt. Vilket innefattar alla möjliga exponeringsmetoder. Och jo då, jag har träffat på heltidsarbetande (och omvittnat duktiga) fotografer som faktiskt kör programautomatik, även om nu det är rätt ovanligt. Däremot verkar tids-, bländar- eller iso-automatik vara ganska utbrett. Liksom som sagt manuell exponering. Whatever works :)
 
En del kameror har "program shift" vilket innebär att i P-läget kan man förskjuta bländare/slutartid-kombinationen till värden man själv vill ha. Man har lika mycket kontroll över inställningarna som i M-läget men det går snabbare.

Japp, som redan påpekats i inlägg #11 och erkänts av mig i inlägg #14! :)
 
Mesta fördelen med manuellt är att man äger ISO och skärpedjup.

Jag hade inte plånbok nog när X-serien kom ut och med en tappad Kodak P880 vart jag glad när frugan vann en Pentax X5. Liten sensor, nada skärpedjup. Men främst tröttnade jag på att den inte kunde styras utan kilometerlånga dykningar i menyer och int' f kunde jag spara hur jag ville ha inställning..
Värst var att den ställde om ISO bara kameran siktade någon grad åt andra hållet, med följd att samma motiv hade bilder med bra upplösning eller myrornas krig. Hopplöst. Och då skall vi inte ta med ansiktsigenkänning och allt anat som gjorde att det inte gick att ta en bild när jag ville.

Ljuset kom från skatteåterbäring och Fuji X-T1 och påföljande köp av X-M1 och X100S och 2 ryggsäckar gamla manuella.
Jag kör min X-T1 helt manuellt men med Fujinonobjektiv använder jag AF-knappen för att låsa fokus. Manuellt på Fujinon med en surrande och skakande servomotor känns helt fel.
X-M1 körs med exponeringsautomatik med alla typer av objektiv och klarar sig utmärkt.
X100S körs som X-T1.

Generellt vill jag köra så att jag har samma ISO över alla bilder från en session (t ex bilresa, julfest mm) och låter bländare vara med och ge skärpedjup när motivet mår bra av det.
Visst klantar jag till det, men då är det inte autoläge som spökar, som en del inlägg påpekar utan det är jag och jag kan korrigera inställning inför nästa bild.

-J!
 
Det är en ren smaksak och ger förstås samma resultat som manuell exponering. Jag brukar köra A-läge (bländarförval), välja ISO och bländare och sedan kompensera beroende på vad motivet är i för ljus (eller inte alls om jag vet att jag kan justera i efterhand och inte behöver göra det på många bilder).

Samma här, fast jag har nästan alltid +0,7 ev inställt så mina RAW-filer hamnar så långt ut som möjligt på histogrammet och därmed innehåller mesta möjliga info. Mitt val baseras på en artikel jag läste som hävdade att kamerornas autoläge fegar, dvs håller sig ifrån blåsta högdagrar. Dessutom tål RAW-filer lite mer under och överexponering.
 
En del kameror har "program shift" vilket innebär att i P-läget kan man förskjuta bländare/slutartid-kombinationen till värden man själv vill ha. Man har lika mycket kontroll över inställningarna som i M-läget men det går snabbare.

Men man har ju inte full kontroll över ifall det är bländare eller slutartid som ändras när man kompenserar. I P-läget prioriterar kameran olika i olika situationer.
Självklart ser man vilka värden kameran valde, men man vet inte i förväg ifall kameran kommer att öka tiden eller bländaren när du vill fetta på exponeringen.
Jag vill nästan alltid köra på största bländare. Därför använder jag oftast bländarprioritet. Jag vet då att det är slutartiden som förskjuts när jag väljer att kompensera.

Automatiken gör det ofta snabbt och enkelt, men tvingar oss att tänka i flera led.

Petter...
 
Men man har ju inte full kontroll över ifall det är bländare eller slutartid som ändras när man kompenserar. I P-läget prioriterar kameran olika i olika situationer.
Självklart ser man vilka värden kameran valde, men man vet inte i förväg ifall kameran kommer att öka tiden eller bländaren när du vill fetta på exponeringen.
Jag vill nästan alltid köra på största bländare. Därför använder jag oftast bländarprioritet. Jag vet då att det är slutartiden som förskjuts när jag väljer att kompensera.

Automatiken gör det ofta snabbt och enkelt, men tvingar oss att tänka i flera led.

Petter...

Det finns kameror som har programautomatik som prioriterar antingen slutartid eller bländare (och där justeringen påverkar just den egenskapen), men jag kommer inte ihåg vilka :)
 
Det finns kameror som har programautomatik som prioriterar antingen slutartid eller bländare (och där justeringen påverkar just den egenskapen), men jag kommer inte ihåg vilka :)

Du menar att det finns någon sorts mellanting mellan P-läget och exempelvis Av-läget där P-läget är ett P-läge med prioritet på bländarförval. Men vad är det då för skillnad jämfört med vanlia bländarförvalet, och exakt hur agerar kameran när den inte längre kan exponera rätt med vald bländare?
Som jag sagt många gånger. Autoamtiken är ofta snabb och hjälpsam, men ibland måste vi tänka i flera led för att förstå vad den gör med vår bild. En gång i tiden var det ju bara bländare och tid vi hade att bry oss om, och att få nålen på mitten (eller över eller under om vi ville dra exponeringen åt något håll).Två rattar direkt förknippade med slutresultatet både för kameran och för tanken. ISO var inte så mycket att bry sig om, eftersom man oftast ville ha samma ISO/ASA/DIN för hela filmrullen.

Petter ...
 
En sak som jag inte sett någon ta upp här är att det faktiskt kan vara mycket lättare att använda manuellt läge än t.ex. lägena P, AV eller TV. För så länge ljuset är detsamma är det i manuellt läge bara att ställa in exponeringen rätt och sedan fotografera på. Man behöver alltså inte tänka på så mycket annat än det rent kreativa i fotograferingsprocessen. Med lägen som P, AV och TV däremot måste man hela tiden ha i bakhuvudet att man eventuellt behöver kompensera för att alla ens bilder inte ska få en medelton. Visst..många bilder blir ur ett histogramperspektiv "rätt" exponerade med autolägena, men är det det man egentligen vill uppnå!?

Som nämnts kan man kompensera genom funktionen exponeringskompensation och då få till bilderna som de skulle ha blivit i manuellt läge. Men det är då ett extra moment som ska utföras och man får lägga extra tankekraft på hur och hur mycket man måste kompensera med för att få exponeringen som man vill. Och det är inte alltid så lätt att veta exakt, tycker jag.

Jag ska se om jag kan lägga upp något bildexempel senare som visar vad jag menar..
 
En sak som jag inte sett någon ta upp här är att det faktiskt kan vara mycket lättare att använda manuellt läge än t.ex. lägena P, AV eller TV. För så länge ljuset är detsamma är det i manuellt läge bara att ställa in exponeringen rätt och sedan fotografera på. Man behöver alltså inte tänka på så mycket annat än det rent kreativa i fotograferingsprocessen. Med lägen som P, AV och TV däremot måste man hela tiden ha i bakhuvudet att man eventuellt behöver kompensera för att alla ens bilder inte ska få en medelton. Visst..många bilder blir ur ett histogramperspektiv "rätt" exponerade med autolägena, men är det det man egentligen vill uppnå!?

Som nämnts kan man kompensera genom funktionen exponeringskompensation och då få till bilderna som de skulle ha blivit i manuellt läge. Men det är då ett extra moment som ska utföras och man får lägga extra tankekraft på hur och hur mycket man måste kompensera med för att få exponeringen som man vill. Och det är inte alltid så lätt att veta exakt, tycker jag.

Jag ska se om jag kan lägga upp något bildexempel senare som visar vad jag menar..

Mjo, just det var vad jag försökte skriva ;-). Manuellt ger dig möjligheten att "låsa" exponeringen i en session, givet samma ljusförhållanden, snabbar upp plåtandet. . Så var det ju förr i tiden och det gick.

-J!
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar