Annons

Att fotografera folk som inte vill bli fotograferade

Produkter
(logga in för att koppla)
Fredrik, frågorna är intressanta men vår kära moderator har tydligen bestämt sig för att vi inte får avvika från ämnet så jag tackar för mig i den här tråden.

God kväll.

Det är interssant både vad man får göra och vad man inte får göra, och jag tyckte att fotoförbud och önskan att inte bli fotograferad inte är riktigt samma sak. I den här tråden är det lämpligt att diskutera den moraliska hänsynen om folk inte vill bli fotograferade, och i den andra tråden handlar det om man som fotograf faktsikt kan råka ut för om man fotograferar trots fotoförbud :)
 
Se mitt förtydligande ovan.

Vem som bestämmer - det gör ju den som som håller i kameran. Även om man har juridiken på sin sidan kan det strida mot moral och etik (och tvärtom).

Jag tycker inte ditt svar är tillräckligt uttömmande. För det första är inte etik och moral en enhetlig norm och skiljer sig från person till person.

Om jag äter glass, pratar högt eller har t-shirt med provoserande text, kysser min fru, eller om jag är homosexuell och håller min pojkvän i handen och någon kommer fram och säger att det är omoraliskt, skall jag sluta med det? Man kan inte rätta sig efter alla önskemål bara vara etiskt eller moraliskt korrekt och hävda att det är korkat att inte göra det.

Vad gäller korkat så misstänker jag du bara valde olyckligt uttryck men korkad är den som korkat gör. Man kan vara hygglig och ta hänsyn till önskemål om fotografering, klädval, tonläge om man vill. Det är trevligt och uppskattat och finns ingen anledning att sluta med det. Det är bra. Men jag sätter mig emot "korkat".
 
Eftersom man aldrig vet vad framtiden för med sig, kan man aldrig vara säker på vad som händer med ens kort.

Vi tar ett dumt exempel.

Du tar ett kort på ett homosexuellt par som kysser varandra. Detta under tiden när detta är ytterst förbjudet. Kanske dumt, eftersom man tydligt ser deras ansikten.'

Du publicerar sen bilden, på nätet säger vi. Dumt. Extra dumt då ni bor i en by med sådär 75 personer.

De två du hängt ut bli nu jagade av en lynchmobb och kanske till och med dödade. Aj då.

50 år senare när läget för homosexuella blivit mycket bättre, är din bild en symbol för hela rörelsen. Den visar de första två som officiellt och offentligt uttryckt sin kärlek. Bilden är älskad av alla och framröstad flera ggr som århundradets bild.

Hade det varit bättre att den bilden inte togs?
 
Jag tycker inte ditt svar är tillräckligt uttömmande. För det första är inte etik och moral en enhetlig norm och skiljer sig från person till person.

Om jag äter glass, pratar högt eller har t-shirt med provoserande text, kysser min fru, eller om jag är homosexuell och håller min pojkvän i handen och någon kommer fram och säger att det är omoraliskt, skall jag sluta med det? Man kan inte rätta sig efter alla önskemål bara vara etiskt eller moraliskt korrekt och hävda att det är korkat att inte göra det.

Vad gäller korkat så misstänker jag du bara valde olyckligt uttryck men korkad är den som korkat gör. Man kan vara hygglig och ta hänsyn till önskemål om fotografering, klädval, tonläge om man vill. Det är trevligt och uppskattat och finns ingen anledning att sluta med det. Det är bra. Men jag sätter mig emot "korkat".


Eftersom moderatorn nu skapat en ny tråd och jag sitter hemma efter tandoperation - så OK. Jag gör ett nytt försök. :)

Du har helt rätt, mitt ordval var dåligt. "korkat" var kanske inte vad jag menade. Vad jag menar är att jag tycker det är fel att fortsätta fotografera om någon undanber sig detta (med undantag för vissa situationer). Detta är min syn på det moraliska och etiskt riktiga.

Visst kan vi ha olika moral och etik men nog finns det vissa gemensamma grundvalar. Annars blir ju den här typen av diskussion helt ointressanta.

Sedan tycker jag dina liknelser haltar. Om du handlar på ett visst sätt och handlingen bara berör dig - t ex "kastar snöboll" så är det väl upp till dig om du tycker det är OK. Om du däremot tar handling "kastar snöboll på folk på gatan" så hamnar ju saken i ett helt annat läge. Då är det inte längre bara upp till dig.

Jag säger inte att man skall begära samtycke så fort man fotograferar folk på stan men nog måste det finnas gott om situationer där man bör avstå om motivet säger att de inte vill bli fotade.

Skulle jag själv hamna i en situation där jag känner mig obekväm med att bli fotograferad och jag ber fotografen att sluta och denne inte respekterar detta skulle jag bli förbannad och ha ganska låga tankar om den personen.

Nu har jag försökt förklara vad jag tycker så noga jag kan. Nu vill jag gärna höra Görans och Fredriks svar på frågan om ni tycker det är ok att fotografera i alla situationer oavsett motivets önskemål?

Ta följande tre hypotetiska situationer:

1) Du går förbi en park där en dagisklass har gjort utflykt. Barnen sitter och käkar sin medhavda mackor. Du tar några bilder, en dagisfröken kommer fram och ber dig sluta fota. Fortsätter du då fotografera eller slutar du?

2) Du sitter på ett café, på bordet bredvid sitter en snygg man/kvinna som du vill fotografera. Du tar upp kameran men personen ber dig att inte fotografera.

3) Du kommer till en trafikolycka och på marken ligger en skadad man. Du går fram för att ta några bilder på offret. En sjukvårdare säger "Kan du inte sluta fota, jag tror inte han vill bli fotograferad nu"

4) Du ser Fredrik Reinfeldt på fyllan på stan med ett järnrör i handen. Du fotar som en galning, han ber dig att sluta.

För egen del är det bara i en av dessa situationer jag fortsätter att fotografera även om jag juridiskt kan fortsätta att fotografera i alla fyra.
 
Eftersom man aldrig vet vad framtiden för med sig, kan man aldrig vara säker på vad som händer med ens kort.

Vi tar ett dumt exempel.

Du tar ett kort på ett homosexuellt par som kysser varandra. Detta under tiden när detta är ytterst förbjudet. Kanske dumt, eftersom man tydligt ser deras ansikten.'

Du publicerar sen bilden, på nätet säger vi. Dumt. Extra dumt då ni bor i en by med sådär 75 personer.

De två du hängt ut bli nu jagade av en lynchmobb och kanske till och med dödade. Aj då.

50 år senare när läget för homosexuella blivit mycket bättre, är din bild en symbol för hela rörelsen. Den visar de första två som officiellt och offentligt uttryckt sin kärlek. Bilden är älskad av alla och framröstad flera ggr som århundradets bild.

Hade det varit bättre att den bilden inte togs?

Inte alls ett dumt exempel, och inte ens osannolikt. Det finns bilder på homosexuella par, kinky-bilder och så vidare som är från första halvan av förra seklet, då den sortens bilder faktiskt kunde vara farliga på precis det sätt du beskriver, eller värre (lagens långa arm var inte snäll med homosexuella på den tiden). Såna bilder visas nu. Gjorde de det förr? Min gissning är att bilderna hölls till en rätt liten skara.

Sensmoralen i det här är det vanliga: fotograferande och publicering är inte samma sak. Exakt hur man ordnar med att göra den skillnaden klar är upp till var och en att avgöra, såklart. Det går ju att prata med "offret", det går att helt enkelt låta bli att göra vissa bilder publika om man vill det (det finns lägen då jag tycker det alternativet är tveksamt), ...

Mvh,
Richard
 
Eftersom moderatorn nu skapat en ny tråd och jag sitter hemma efter tandoperation - så OK. Jag gör ett nytt försök. :)

Du har helt rätt, mitt ordval var dåligt. "korkat" var kanske inte vad jag menade. Vad jag menar är att jag tycker det är fel att fortsätta fotografera om någon undanber sig detta (med undantag för vissa situationer). Detta är min syn på det moraliska och etiskt riktiga.

Visst kan vi ha olika moral och etik men nog finns det vissa gemensamma grundvalar. Annars blir ju den här typen av diskussion helt ointressanta.

Sedan tycker jag dina liknelser haltar. Om du handlar på ett visst sätt och handlingen bara berör dig - t ex "kastar snöboll" så är det väl upp till dig om du tycker det är OK. Om du däremot tar handling "kastar snöboll på folk på gatan" så hamnar ju saken i ett helt annat läge. Då är det inte längre bara upp till dig.

Jag säger inte att man skall begära samtycke så fort man fotograferar folk på stan men nog måste det finnas gott om situationer där man bör avstå om motivet säger att de inte vill bli fotade.

Skulle jag själv hamna i en situation där jag känner mig obekväm med att bli fotograferad och jag ber fotografen att sluta och denne inte respekterar detta skulle jag bli förbannad och ha ganska låga tankar om den personen.

Nu har jag försökt förklara vad jag tycker så noga jag kan. Nu vill jag gärna höra Görans och Fredriks svar på frågan om ni tycker det är ok att fotografera i alla situationer oavsett motivets önskemål?

Ta följande tre hypotetiska situationer:

1) Du går förbi en park där en dagisklass har gjort utflykt. Barnen sitter och käkar sin medhavda mackor. Du tar några bilder, en dagisfröken kommer fram och ber dig sluta fota. Fortsätter du då fotografera eller slutar du?

2) Du sitter på ett café, på bordet bredvid sitter en snygg man/kvinna som du vill fotografera. Du tar upp kameran men personen ber dig att inte fotografera.

3) Du kommer till en trafikolycka och på marken ligger en skadad man. Du går fram för att ta några bilder på offret. En sjukvårdare säger "Kan du inte sluta fota, jag tror inte han vill bli fotograferad nu"

4) Du ser Fredrik Reinfeldt på fyllan på stan med ett järnrör i handen. Du fotar som en galning, han ber dig att sluta.

För egen del är det bara i en av dessa situationer jag fortsätter att fotografera även om jag juridiskt kan fortsätta att fotografera i alla fyra.

Av de 4 scenarioerna som uppspelats hade jag som alltid velat veta anledningen och därefter tagit ett beslut. Dessutom bör de som bett dig sluta höra min åsikt till varför jag fotograferar och vad jag ämnar göra med bilderna.
Att enbart upphöra fotografera när någon ber en trots det är ens fulla rättighet är detsamma som att bli nedtryckt. Det sker en monolog där det borde ske en dialog.

/Stefan
 
Negativa erfarenheter

Tyvärr har jag vid upprepade tillfällen hotats med både knytnävar och bittra glåpord, då jag riktat kameran. Detta bla under arrangemang där arrangören varit delaktig i mitt fotografiska uppsåt. Jag respekterar att människor inte vill bli fotograferade, jag fotograferar dem inte. Det känns sorgligt att dessa människor saknar social kompetens, ömsesisdig respekt efterfrågas. Att bruka hot och aggression, skapar ett samhällsklimat jag inte känner mig bekväm i.
 
Det handlar väl om vanligt förnuft.

En kvinna är ute och går med sin hund, jag tar några bilder på håll innan jag blir upptäckt. Jag frågar om jag kan få ta några bilder på henne tillsammans med hunden. Hon avböjer och jag önskar henne en fortsatt trevlig dag. Man kan inte tvinga människor att ställa upp på bild (ställa upp sig för bild).

Ett hus står i brand, jag fotar och kvinnan som bor i husets ena del kommer fram till mig och skriker att jag är en riktigt fårskalle som drar mitt levebröd från hennes olycka. Jag fortsätter ändå fotografera.

När jag fotograferar omyndiga vill jag ha en förälder med, oavsett vad de tycker själva. Undantaget när jag fotar för skolfoto på skolan. Utanför ett dagis skulle jag def fråga först för att slippa de misstankar som kan komma.

Jag vill alltid att de modeller jag inte känner väl tar med en vän eller dyl till studion. Inte alltid bra men undviker missförstånd hos de som inte känner mig, speciellt om kläderna är få och poserna sexiga.

Om man inte bryr sig och sitter på huk utanför dagis osv med sitt jätteobjektiv är det närmare till restriktioner för oss fotografer. I vissa fall behövs ju faktiskt foto mot folks vilja ..Polisövergrepp tex och det är jag rädd om och bör inte äventyras.
 
...jag sitter hemma efter tandoperation...

Aj-aj, jag önskar krya på dig.

...mitt ordval var dåligt. "korkat" var kanske inte vad jag menade. Vad jag menar är att jag tycker det är fel att fortsätta fotografera om någon undanber sig detta (med undantag för vissa situationer). Detta är min syn på det moraliska och etiskt riktiga...

Om ordvalet var min misstanke korrekt. Då är vi överens. På den punkten är det svårt att säga emot.

...Visst kan vi ha olika moral och etik men nog finns det vissa gemensamma grundvalar. Annars blir ju den här typen av diskussion helt ointressanta. ...

Nej, jag är av annan åsikt. Det finns inga gemensamma grundvalar. Då är de lagstiftade. Jag är gift med en latinamerikanska och vi möter ofta grundvalsskillnader i etik och moral. För min fru är det mycket oetiskt och omoraliskt att tex inte ta hål i öronen på barn medan de är spädbarn utan väntar tills de är tonåringar. Hur kan svenskar vara så omoderna och barbariska? Vad jag tycker kan ni gissa. Nu skall erkännas att det var kanske inte det bästa exemplet jag kunde komma på, på rakarm men min erfarenhet är att etik och moral är olika, inte ens mellan lika kulturer.

...Nu har jag försökt förklara vad jag tycker så noga jag kan. Nu vill jag gärna höra Görans och Fredriks svar på frågan om ni tycker det är ok att fotografera i alla situationer oavsett motivets önskemål?...

Jag tycker du motiverat din syn på saken bra. Och jag tycker din åsikt har är lika viktig som min.

Vad jag skall säga om snöbollskastningen, så vet jag inte riktigt hur det haltar. En kamera sprutar som bekant inte vatten på motiven. Finns säkert gott om folk som tycker det är olämpligt att kasta snöboll och skulle inte tveka ett ögonblick att komma fram och säga till, av skäl som jag kanske kan begripa eller inte begripa. Jag har själv stött på tillfällen när jag själv haft olämplig huvudbonad enligt omgivningen. Om hatt skall vara på eller av vid besök i religiösa byggnader ute i världen är inte lätt att veta (förvisso är det väl att jämföras med privat område där de kan hitta på vilka regler de vill, om det vore i sverige).

Av exemplen slingrar jag mig att svara helt enkelt att jag tror inte det går att generalisera på exempel på det sättet. Det enda som händer är att man enas om normer som bara vi i tråden ser. Alla andra har inte en aning och sedan upprepas scenariot igen. Jag vet faktiskt inte hur jag skulle agera, precis på samma sätt som jag inte kan svara på vad jag skulle göra om nån siktade på min familj med gevär. Kanske skulle jag sluta fotografera i samtliga exempel helt enkelt att jag inte tycker det är värt konflikten eller att skälet att slippa väger tyngre än min motiv (enligt mig). Eller så skulle jag fortsätta ändå för att jag i det givna ögonblicket skulle värdera bilderna högre än ta hänsyn till önskemål.

Om jag skall generalisera i alla fall blir mitt svar att om jag äter glass eller spelar hög musik och någon ber mig att inte göra det, och det inte är till nått besvär för mig och det kan göra dem lyckliga så kommer jag sannolikt att sluta med det för att i görligaste mån visa hänsyn till andras önskemål, men det är inte att lita på.
 
Tycker det här är en väldigt intressant tråd då jag själv har barn på förskola, och gärna vill föreviga luciatåg, sommarfester och annat för att ha i album.

Dock finns det en synvinkel som jag inte tror än har kommit upp än i denna tråd, och det är personer med skyddad identitet. Det kan finnas barn på förskolan (eller folk på stan i största allmänhet), som av någon anledning har skyddad identitet, och tar jag en bild som jag publicerar på exempelvis en öppen blogg eller liknande, så är det inte särskilt bra.

Men själva fotograferandet är, som jag förstått, inget fel. Det är när och hur jag publicerar mina bilder som är avgörande för om det är okej eller inte.

Det tror jag att den största anledningen till att pedagoger och föräldrar ber oss att inte fotografera. Inte på grund av rädsla för pedofiler. Eller som de själva säger när jag frågar: "Vi kan inte tvinga någon förälder att inte fotografera. Men vi kan vädja till dem att inte sprida bilderna".
 
Jodå. Jag vet inte om jag sagt i denna tråd men jag har sagt det förut.
Att ha skyddad identitet innebär enbart mycket förenklat att skattemyndigheterna (som har hand om folkbokföringen) inte lämnar ut adress, uppgifter eller ens bekräftar identitetens existens beroende på typ av skydd. Myndigheter och skolor följer skattemyndighetens normer.

Därutöver finns ingen reglering, typ att det är förbjudet att fotografera folk med skyddad indentitet. Det kan man ju inte veta. Likaså publicera bild på dem heller. Man kan ju inte veta det.
Om tex mobiltelefonbolaget lägger upp personuppgifter på sin telefonkatalog så har bolaget inte gjort något fel. Den som har skyddad identitet har skyldighet att själv göra sitt bästa att skydda sin identetitet tex genom att avstå från mobiltelefonabbonnemang eller att be folk låta bli att fotografera dem (om det är en issue). Nu tror jag inte fotograferingen som sådan är till något besvär, men utlägg på skolans hemsida med hemadress eller snarlikt på facebook kan ju bli rätt olyckligt.

Jag är övertygad om att det är mycket uppskattat att ta hänsyn till skyddad identitet eftersom det är så oerhört besvärligt att få sin identitiet röjd, men det är inte olagligt.
 
Att fotografera utan att respektera folks önskan att inte bli fotograferade är att visa brist på respekt och hänsyn. Bara för att det inte är olagligt betyder det inte att man kan strunta i vad folk anser om att bli fotograferade eller inte.
Skulle det bli olagligt att fotografera någon mot personens uttryckliga godkännande så inte mig emot. Det blir i så fall ett förbud som drivits fram av hänsynslösa "fotografer".
 
Du tar ett kort på ett homosexuellt par som kysser varandra. Detta under tiden när detta är ytterst förbjudet. Kanske dumt, eftersom man tydligt ser deras ansikten.'

Nu blandar du själva fotandet med publicering av bilden.
Sådant komplicerar bara sakfrågan.

Vad man får publicera har olika lagar än vad man får fota.

/F
 
Världen är inte enbart svart eller vit. Det är gråskalor. Det är inte frågan om att alltid fotografera alla i alla situationer utan att ta nån som helst hänsyn. Det är heller inte frågan om att sluta fotografera så fort vem som helst säger nånting oavsett vad.

Allting beror på situationen. Ibland är det moraliskt rätt att sluta. Ibland att fortsätta. Vi kommer aldrig att komma fram till nån gemensam konsensus.
 
Jag säger inte att man skall begära samtycke så fort man fotograferar folk på stan men nog måste det finnas gott om situationer där man bör avstå om motivet säger att de inte vill bli fotade.

Skulle jag själv hamna i en situation där jag känner mig obekväm med att bli fotograferad och jag ber fotografen att sluta och denne inte respekterar detta skulle jag bli förbannad och ha ganska låga tankar om den personen.

Det är skillnad på att kasta snöboll på någon och att fota någon.
Att fota någon är som att titta på någon. Passivt och oskadligt.

Om du blir förbannad av att bli fotad av en ärtig tonårstjej eller en sexårig kille som lånat mammas mobilkamera, så tror jag du har anger management issues.

Om du gör skillnad på om det är är någon annan än tonårstjejen eller sexåringen som fotar så är du troligen diskriminerande och har osunda fördomar.

Att bli fotad är som att bli sedd.

--

Beroende på om jag vill ha bilden i mitt fotoalbum eller inte så fotar jag gärna, och tar eventuella konsekvenser senare. Better to have loved and lost...

/F
 
Tycker det här är en väldigt intressant tråd då jag själv har barn på förskola, och gärna vill föreviga luciatåg, sommarfester och annat för att ha i album.

Dock finns det en synvinkel som jag inte tror än har kommit upp än i denna tråd, och det är personer med skyddad identitet. Det kan finnas barn på förskolan (eller folk på stan i största allmänhet), som av någon anledning har skyddad identitet, och tar jag en bild som jag publicerar på exempelvis en öppen blogg eller liknande, så är det inte särskilt bra.

Men själva fotograferandet är, som jag förstått, inget fel. Det är när och hur jag publicerar mina bilder som är avgörande för om det är okej eller inte.

Det tror jag att den största anledningen till att pedagoger och föräldrar ber oss att inte fotografera. Inte på grund av rädsla för pedofiler. Eller som de själva säger när jag frågar: "Vi kan inte tvinga någon förälder att inte fotografera. Men vi kan vädja till dem att inte sprida bilderna".

Man behöver inte publicera alla bilder man tar... I exemplet med luciatåg så kan man ju ha tillåtelse att fota, men förbud mot offentlig publicering.

Det finns inga hinder för en fotograf att fota barn med skyddad identitet, och om det finns 2 barn på skolan med skyddad identitet, så är det ju synd om de "förstör" för 700 andra barn med föräldrar. Kan inte de ta ledigt den dagen eller klä ut sig till tomtegubbe?

Jag fattar heller inte vad pedofiler ska med bilder på påklädda barn, för påklädda barn finns ju överallt på stan. Så det måste ha varit någon med hängselbyxefetish som kom på det argumentet.

/F
 
Att fotografera utan att respektera folks önskan att inte bli fotograferade är att visa brist på respekt och hänsyn. Bara för att det inte är olagligt betyder det inte att man kan strunta i vad folk anser om att bli fotograferade eller inte.
Skulle det bli olagligt att fotografera någon mot personens uttryckliga godkännande så inte mig emot. Det blir i så fall ett förbud som drivits fram av hänsynslösa "fotografer".

Det är ju inte praktiskt möjligt att fråga alla som hamnar på bild om lov när man fotar ett bröllop med kramkalas på kyrktrappan eller liknande. Samma sak om man fotar på hockeymatch och får med ansikten på folk i publiken på andra sidan rinken.

Eller ska springa runt på isen och få underskrift för godkännande av alla hockeyspelare, och leta reda på målsmän till omyndiga hockeyspelare innan man kan ta bilden.

Och om du inte frågar dem om lov, så behöver man inte vara inkonsekvent och fråga alla andra om lov heller.

Ögonblickbilder kan bli fina och naturliga även utan att fråga om lov


/F
 
Världen är inte enbart svart eller vit. Det är gråskalor. Det är inte frågan om att alltid fotografera alla i alla situationer utan att ta nån som helst hänsyn. Det är heller inte frågan om att sluta fotografera så fort vem som helst säger nånting oavsett vad.

Allting beror på situationen. Ibland är det moraliskt rätt att sluta. Ibland att fortsätta. Vi kommer aldrig att komma fram till nån gemensam konsensus.


Bra talat.

Fast de tillfällen när det är motiverat att inte ta bilden är betyydligt färre än när man lika gärna kan ta bilden med sig i fickan hem. Eller hur?

--


Snygg solnedgång! - men det står en busslast med tyskar ivägen... så jag måste först gå ner och fråga dem om jag får fota dem, och de som inte vill fotas måste jag schasa iväg till toaletterna så att de inte syns på min solnedgångsbild.

Och 3 minuter senare har solen gått ner.

/F
 
Skulle det bli olagligt att fotografera någon mot personens uttryckliga godkännande så inte mig emot.

Jag upplever att när man slänger fram ett papper som det står kontrakt på, och ber folk skriva på, så blir folk genast misstänksamma och tror att man försöker blåsa dem.
Dessutom funkar det inte alls på underåriga, som inte får ingå kontrakt.

Då är det bättre att fota loss utan papper, och ändå hantera bilderna respektfullt.


När du fotar får du redan alla rättigheter att tjäna pengar och publicera bilder och hålla utställningar och sälja prints, på många olika sätt, utan att man behöver samtycke.
På ett kontrakt kan man avtala bort dessa rättigheter om man är snäll eller dum.

(Om bilderna ska användas i reklamsyfte måste man ha samtycke.)

/F
 
Att fotografera utan att respektera folks önskan att inte bli fotograferade är att visa brist på respekt och hänsyn. Bara för att det inte är olagligt betyder det inte att man kan strunta i vad folk anser om att bli fotograferade eller inte.
Skulle det bli olagligt att fotografera någon mot personens uttryckliga godkännande så inte mig emot. Det blir i så fall ett förbud som drivits fram av hänsynslösa "fotografer".

Att inte ge en vettig förklaring till fotografen om varför man helst slipper vara med på foto är att visa brist på respekt människas fria vilja.

Varför förespråkar folk här monologer och övertramp?
För en dialog så har man alltid ryggen fri.



/Stefan R. Nilsson
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar