Det beror på i vilket sammanhang bilderna tas. Det är inte speciellt kul om någon trycker upp en kamera i ansiktet när man sitter med en chipspåse och rödvinsläppar. I en sån situation tycker jag inte om att vara med på bild.
Däremot är det helt okej om det är i en mer avslappnad miljö och fotografen känner mig. Då spelar det inte heller så stor roll om han eller hon är duktig bakom kameran. Jag vet inte, men jag tycker inte om att fotografera människor jag inte känner och vill heller inte bli fotograferad av människor som inte känner mig. Jag tror människor blir bra på bild om människor känner varandra. Fotografen har då hunnit registrerat drag som bygger upp modellens utseende och i kombination med deras ”intellektuella” relation, blir bilden inte bara ett porträtt, utan den får även en djupare innebörd.
För att illustrera det i ett exempel:
Om jag i morgon tar bussen ner på stan, sätter mig på torget och söker någon jag vill fotografera så skulle jag säker kunna få fram en hygglig bild. Men det hela skulle vara så beroende av tekniken.
Om jag istället går fram till någon och frågar om vi ska fika, för att med tiden bygga upp en relation, så skulle jag fixa en mycket bättre blid vid ett senare tillfälle. För då har jag hunnit registrera vilka drag som jag tycker är intressanta, hur de samspelar med personligheten och framförallt skulle allt vara mer avspänt. Jag tror jag skulle få en mycket bättre bild då, som skulle vara mer byggd av känslan oss emellan än mina tekniska kunskaper.
Och nu har jag lämnat tråden för länge sen. Som sagts, jag har oftast inga problem med att bli fotograferad.