Tack Will för ett strålande inlägg.
Önskar att ni med liknande bakgrund som Will Saar, blandar sig i tråden mer och ödmjukt styr upp mina resonemang, eller kanske bäst av allt, startar upp nya resonemang som vi kan ta del av.
Vi övriga famlar i lite varierande grad i mörker. Många har kanske den här gåvan att se uttrycken utan den skolningen.
Har hittat en del information om det du nämner, och inser snabbt att det jag hittat bara är toppen på ett isberg. Jag inser att det krävs nog mycket tid och studier att sätta sig in i och förstå dessa teorier som ligger bakom en djupare förståelse av denna kommunikation.
Se exempelvis en introduktion till ämnet av Göran Sonesson,
"Current Issues in Pictorial Semiotics"
(figurerna han refererar till ligger sist i dokumentet, bl a en målning som är en paradox i många avseenden om jag förstod det rätt
Några fler länkar
här.
(vet dock inte hur meningsfulla de är)
Men frågan blir naturligtvis, eftersom vi befinner oss där vi är:
Finns det ingen meningsfull genväg, eller lätt-variant?
Kan vi lära oss kommunicera tillbaks till fotografen på ett effektivare sätt utan denna massiva studieinsats?
Kan vi som barnet som lär sig tala, lära genom att härma?
Lära oss koppla uttryck i bild till uttryck i ord?
Inse vad i en bild som får oss att känna det vi gör, och därmed kunna återanvända dessa grepp och uttryck?
På fotosidan finns ett forum
"Bildlära".
Där har gjorts många försök till bild-diskussioner. Några ganska lyckade. Terje har startat en mängd trådar i det forumet.
Ska vi hoppa över i
dessa trådar för en stund och se om vi kan göra dessa levande? Och då kanske minska på kompositionsteorierna, och om möjligt fokusera mer på uttrycken i bilden (möjligt att kompositionen är en del av detta, men långt ifrån allt)
Om vi på ett ödmjukt vis resonerar kring ämnet kan nog fler med skiftande bakgrund delta i resonemangen.
