Arbetsflöde vid skanning?

[henrik.f]

Jag har skaffat en skanner och försöker klura ut hur jag skall jobba med den bl.a. vilka inställningar jag skall välja vid skanning. Funderar t.ex. på att skaffa nåt program för att göra scannerprofiler. Men det är en sak som förundrar mig litet. När jag läser om ämnet så verkar folk lägga väldigt stor vikt vid att man skall utgå ifrån den storlek som slutprodukten skall ha. Men det förutsätter ju att man vet det. Då kan man förstås optimera flödet från skanner till printer eller web. Själv har jag diverse gammalt material som jag tänkte ta in i datorn men inte vet jag vid skanningsögonblicket vad det i slutändan blir av en enskild bild.

Skannern är ju bara en sorts digital kamera. När jag fotograferar med min egentliga kamera har jag praktiskt taget alltid största möjliga upplösning. Inte vet jag i vilken storlek jag kommer att printa fotot när jag tar det. Kanske det bara blir nåt för webben. Ho vet! Sen laddar jag resultatet i PS, gör dom beskärningar och manipulationer som behövs, printar och skapar kanske versioner för webben. Det naturliga för mig skulle vara att göra likadant med skannern. Men inte är jag helt obildbar så om jag blir övertygad om annat så kan jag anstränga mig att lära mig göra annorlunda.

Att skanna i hög upplösning tar tid och kräver lagringsutrymme. När man förminskar bilden förlorar man data. O.s.v. Många variabler att tänka på.

Skulle vara kul att veta hur ni gör och varför.

 

[Copy_Con]

Hej Henrik!

Scanning är en ganska stor del av mitt yrke, därmed inte sagt att jag vet allt perfekt, men jag har åtminstone gjort ett 10-tal kataloger som jag är väldigt nöjd med. Ju bättre scanner desto större slarvmarginal (oftast). Scanna vid en upplösning som inte är interpolerad. Prova både 8-bitars och 16-bitars och jämför bilderna i PS, ser bilden bättre ut i 16-bitars så kör på det, är skillnaden marginell är det onödigt merjobb.

Jag vet inte hur stort de bilder jag scannar skall användas, oftast bara riktlinjer som "runt A3". Så att scanna i slutgiltig storlek är absolut ingen nödvändighet. Bättre för stort än för litet.

Jag brukar spara bilderna som de är, direkt efter ev. viss färgbalans, dammrensning och kontrasthöjning (Jag brukar släppa ut lite på sidorna på histogrammet vid scanning och höja kontrasten i PS i stället, där jag anser att jag har bättre kontroll.).

Ja just det, viktigast av allt är att du har en någorlunda kalibrerad skärm.

 

[sarnor]

henrik.f skrev:
Skannern är ju bara en sorts digital kamera. När jag fotograferar med min egentliga kamera har jag praktiskt taget alltid största möjliga upplösning. Inte vet jag i vilken storlek jag kommer att printa fotot när jag tar det. Kanske det bara blir nåt för webben. Ho vet! Sen laddar jag resultatet i PS, gör dom beskärningar och manipulationer som behövs, printar och skapar kanske versioner för webben. Det naturliga för mig skulle vara att göra likadant med skannern. Men inte är jag helt obildbar så om jag blir övertygad om annat så kan jag anstränga mig att lära mig göra annorlunda.

I ovanstående stycke tycker jag att du beskriver essensen av mitt eget arbetssätt. Om det arbetssättet passar dig finns egentligen ingen anledning att byta.

Att fippla med skannerkalibreringar och annat har jag funnit vara onödigt arbete om bilden ändå skall in i Photoshop. (Om man däremot vill få slutresultatet direkt från skannerprogrammet kanske det kan vara värt besväret.)

Mitt eget arbetssätt ser ut som följer.

1. Jag låter skannerprogrammet läsa in bilden i full storlek utan några justeringar (jag bryr mig inte ens om att göra en "preview"). De enda val jag har gjort är skannerupplösning (normalt 2000 DPI), färgdjup (alltid högsta möjliga) och dammborttagning med IR (av/på beroende på filmtyp).

2. I Photoshop beskär jag bilden, ställer in nivåer och gör eventuell färgkorrigering med 16-bitar/kanal. Därefter omvandlar jag bilden till 8-bitar/kanal och sparar som TIFF.

3. Från detta läge utgår jag sedan vid vidare behandling för webb eller tryck.

Kan tillägga att min skanner är en CanoScan FS-4000US. (Egentligen borde jag använda högsta upplösningen (4000 DPI) när jag skannar, men jag tycker att det blir lite för tungjobbat då. Högsta upplösning kommer istället till användning om jag vill göra en delförstoring eller om bilden skall tryckas i större format än A5.)

Mer om tankarna bakom mitt arbetssätt finns på denna länk http://daniel.nordling.nu/bildredigeringsskolan/lektion9.html.

/Daniel

 

[sarnor]

Copy_Con skrev:
Prova både 8-bitars och 16-bitars och jämför bilderna i PS, ser bilden bättre ut i 16-bitars så kör på det, är skillnaden marginell är det onödigt merjobb.

Jag antar att du menar att vi skall titta på histogrammet i Photoshop, eftersom det är där vi kan se skillnaden (om vi inte börjar dra i kurvor och annat).

Detta då bildskärmar (egentligen grafikkortet) normalt inte kan återge fler färger än 8-bitar/kanal. När grafikkortet säger att du har 32-bitar betyder detta inte nödvändigtvis att du har fler färger, oftast handlar det då om ytterligare en kanal för specialeffekter (kallad alfa).

/Daniel

 

[Copy_Con]

dano skrev:
Jag antar att du menar att vi skall titta på histogrammet i Photoshop, eftersom det är där vi kan se skillnaden (om vi inte börjar dra i kurvor och annat).

Visst är det bra att slippa "spikiga" histogram, men man kan faktiskt se skillnader på själva bilden. En bild kan se väldigt mycket kornigare ut i 8-bitars än i 16-bitars, nu menar jag alltså vid själva digitaliseringen. (inte att skärmen kan visa de 4722366482869645213696 färgerna eller att ens scannern skulle klara av att registrera dessa.)

Ditt förfarande verkar annars vara rätt likt mitt om man bortser från bitdjup, vilket jag väljer utifrån bildtyp samt om det är ett panikarbete eller ej.