Annons

Angående Tiden

Produkter
(logga in för att koppla)

jpersson

Aktiv medlem
Efter att ha läst lite om olika fotografer så har det slagit mig att många fotografer verkar ha en speciell relation till Tiden. Är det fler än jag som noterat det? Vad har du för relation till Tiden?
 
Tiden är det som saknas, ty alltför ofta har jag sagt "Tänk om jag hade haft kameran med mig". Ögonblicket är obefintligt och kommer aldrig igen, så tid finns inte att hämta kameran.
 
Min relation till "tiden" har med medvetande att göra.

Jag vill inte uppleva att tiden bara passerar obemärkt förbi utan istället försöka vara observant på vad som händer när sekunderna tickar på. I det vardagliga handlar det mycket om att tex höra en fågel kvittra, känna vinden mot sin kind eller att vara observant på sig själv som en del av universum - att vara medveten om vad som sker just här och nu.

Pratar vi om fotografering så blir tiden något mer konkret - mer kopplat till ljuset och naturens invånare. Men även på fototurerna blir det som ovan..att man lyssnar, känner, synar och doftar och blir på så sätt extra medveten om det som händer i nuet.
 
Tycker att Robban Broberg sammanfattat detta perfekt.

Målet är ingenting, vägen är allt.

Lev i nuet, vänta inte på att något roligare ska hända.

För att omsätta detta till foto så tror jag att man bör vara uppmärksam på allt, inte hela tiden fundera på huruvida det blir vackrare bakom nästa kulle.


Larsa
 
Senast ändrad:
Tiden och livet.

"Life is what happens while you're busy making other plans" (eller något åt det hållet =))

John Lennon.
 
Tiden går aldrig så fort som när man verkligen behöver den...

eller

Tiden går aldrig så sakta som när man inte har något att göra...

allt beroende på vilken sinnesstämning man befinner sig i.
 
jag tänker mig tiden som något ickerationellt, eller ickelogiskt. iden om att allting sker samtidigt tilltalar mig. jag tror inte att saker är så logiska eller strukturerade som vi försöker göra dem ( med hjälp av klockan tex)

däremot är det högst förståeligt att vi gör det, det är mer praktiskt. liksom det är praktiskt att se jordklotet som platt mestadels även om det inte är det.
 
Min tid...

Citerar Lauri Andersson's skiva Brigt Red:

"Is time Wide or is time Long?"

Tid är inte i sig. Tid är bara flöde, skillnaden mellan innan - nu - efter - kommer.
Skillnaden mellan vem jag var innan och vem jag är nu. Jag minns inte tid, jag minns vad jag gjorde, vad jag såg, vad jag upplevde.

Sån Tid är min.
Därför at Foto så magiskt, vi kan stanna flödet och spara Stunden. Vi kan gestalta våra känslor, tankar, den vi var och vår Värld till ett enda ögonblick.
 
Ser man på... det droppade in några åsikter.

Har man en deadline så har man en deadline men om vi bortser från det. Det känns som om många fotografer har all tid i världen innan de tar bilden, för att hitta sitt bildspråk, rätt metod, rätt ljus och så vidare. Det känns också som om de har all tid i världen efter det att bilden är tagen, för att göra sitt urval och för att framställa den tidlösa bilden.

Däremot så har de inte all tid i världen för att ta bilden. Det sker på bråkdelen av en sekund, ett ögonblick som aldrig kommer tillbaka. Det hela känns aningen motsägelsefullt och det är kanske därför många har funderat på det.

Har vi fler kloka åsikter? På tal om det tyckte jag om Annas liknelse med den platta jorden.
 
Senast ändrad:
Jeppe skrev:
Tiden går aldrig så fort som när man verkligen behöver den...

eller

Tiden går aldrig så sakta som när man inte har något att göra...

allt beroende på vilken sinnesstämning man befinner sig i.

ja, det är väl så man brukar säga. Men likafullt tycker jag att det ofta fungerar tvärtom. Sätter jag mej och tänker att "jag ska bara..." bläddra igenom tidningen eller vad det nu kan vara, så hips vips har det gått en halv förmiddag. På motsvarande tid hade jag kunnat lagt in en maskin tvätt, målat en halv vägg, skrivit köplista, hängt tvätten och ändå förvånats över att klockan bara var elva. Om jag kommit mej ur sängen före åtta i alla fall....
Och en vecka i hängmattan i stugan känns mycket kortare än en veckas fjällvandring med tält. Så tiden har en relation till händelser omkring oss också.
 
jag kom att tänka på uttrycket "bortom tid och rum" som ju kan vara en skön känsla när man mitt uppe i något, strukturerna runt omkring försvinner och man är helt uppe i det man håller på med. man är inte medveten just då om var det som sker sker eller när det sker. ( oj, jag sitter visst nere i källaren och skriver på fotosidan och klockan är 19:22, hej verkligheten) men som sagt, detta är nog inget tillstånd som man skulle önska att man vore i jämnt. eller?
 
Inte det? Det är det tillståndet som jag helst befinner mig i när jag fotograferar. Ibland måste jag verkligen arbeta in mig i det tillståndet. Ibland bara är jag där.
 
'Bortom tid och rum' är precis där jag är då jag arbetar i mitt mörkrum; min kuvös i evigheten.

Gr.
 
Jag har grubblat vidare på frågan och jag måste ventilera lite funderingar även om de är fyllda med generaliseringar.

Det känns som att det ligger en paradox i att det tar tid att göra ''god'' konst samtidigt som exponeringen sker på ett ögonblick. Inom andra konstarter tar den fysiska processen i sig tid och då blir man inte medveten om tidsbehovet. Är det därför som det finns så många fotografier på förfluten tid? Motiv som inte är lika vanliga inom andra konstarter; döda träd, kyrkogårdar, rostiga bilar, skrot, övergivna hus och gamla människor.
 
Ibland när jag fotar hamnar jag inte "bortom tid och rum". Då tänkar jag på en massa ovidkommande saker så att jag inte fotar bra. Bästa bilderna gör jag när jag glömmer att jag fryser eller är hungrig eller står med fötterna mitt i ett blött dike. När det enda som finns är BILDEN.

Ett sätt att lättare se till att man hamnar "bortom tid och rum" är att se till att allt praktiskt i livet är i ordning. Då har man "rent bakåt" och har svårare att bli störd av fel tankar.
 
Senast ändrad:
Jag har märkt att när jag är helt inne i fotograferandet går tiden väldans snabbt.

Ibland när jag fotograferat fåglar liggande/halvsittande i en obekväm ställnig har jag varit så koncentrerad på fotograferandet att jag inte märkt hur benen domnat bort...inte så kul när man ska resa sig sen, men det har det varit värt trots allt.

Ibland har jag trott att det gått kanske 2 timmar..när det i själva verket gått 6 timmar, vilket bevisar att det är väldans kul att plåta :)
 
ANNONS