Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Allmäna spånerier om Sony och annat

Produkter
(logga in för att koppla)
Varför är kamerabranschen så konservativ?

Man kan nog lika gärna fråga sig varför saker som spadar, hackor, hammare, bräckjärn, vispar, bestick och en väldig massa andra "verktyg" (i lös mening av ordet) inte förändrats speciellt mycket senaste årtiondena. Cyklar ser ungefär ut som de brukat göra senaste 40-50 åren. Bilar (och delsystem som ratt, växelväljare, dörrar, motorhuvar, motorer osv) verkar över tid ha standardiserats kring några mycket vanliga former. Dörrhandtag ser oftast ut ungefär idag som de gjort i ett par hundra år (även det förstås finns varianter). Varför ser moderna trafikflygplan i princip likadana ut som DC-3 som konstruerades för 80 år sedan? Osv, osv, osv ...

Kamerans form har förändrats kraftigt och haft många former under de ca 150 år de sålts som kommersiella produkter. Jag vill nog ändå framhärda i min uppfattning att formen många kameror har idag inte tillkommit vare sig av någon slump eller att den enbart är utslag av tjurskallig konservatism. Den är helt enkelt väldigt funktionell.
 
Jag tror att det också beror på att det är svårare att sälja saker som ser annorlunda ut.

Flygplan bör se ut som flygplan "alltid" har gjort för att inte passagerarna ska bli förskräckta. Det finns t.ex. goda skäl att vända flygplanssäten 180 grader för bättre säkerhet, men vem vill åka baklänges?
 
Jag gillar inte att åka baklänges för att jag lätt blir åksjuk då - har inget med "konservatism" att göra.

Försöker alltid att ha framåtvänt säte på tåg och buss, även om det är klart sämre säkerhetsmässigt vid en en eventuell kollision. Hade inte velat sitta baklänges i bil eller flyg heller.

Tar hellre den ökade risken, men slipper då att både resa och komma fram illamående (inte lika farligt på alla tåg, mycket värre på buss).
 
En trevlig sak med kombinationen av spegelfri teknik och allt mer högpresterande sensorer (så man inte alltid behöver maxa sensorytan) är ju att vi kan ha bägge sakerna, även om det innebär att man då har mer än ett kamerahus. man kan ju ha en tänkt A9 för de tillfällen man fotar ett event några timmar med de stora objektiven (med en A7-kamera som backup i ryggsäcken) och man kan använda en A7-liknande kamera med de små nätta objektiven som en härligt kompakt resekamera (med en A9 liggande som backup hemma på hotellet).

Men även om man bara har en kamera så håller jag helt med Per om är det han skrev om att du kan alltid montera på ett grepp från en liten kamera, men inte ta bort det från en stor. För mig känns Sony A7-serien ibland som en slags spännande prototyp för ett kommande modulärt kamerasystem med en centralenhet som är kompakt och kan köras "naken", men som också kan kompletteras med olika typer av grepp, extra sökare and whatnot. Lite så som många professionella videosystem är uppbyggda. (Fast det är ju en lite oroväckande tanke hur dyra sådana modulära videokameror tenderar att vara :)

Ja det är ju så jag tänkt hela tiden. En prokamera typ någon av Nikons eller Canons flaggskepp har ju inbyggt vertikalgrepp som inte kan tas bort. Nästa nivå är typ en 5D MK III med vertikalgrepp. De är väl ungefär lika stora båda med grepp monterat. En 5D MK III ändå mycket mer flexibel än ett flaggskepp.

Vill man ha en spegellös FF så finns inget annat idag i princip en A7:a eller en Leica. Personligen tycker jag det är synd att Sony inte har en FF med samma formfaktor som en A6XXX. En A7 raw eller en med vertikalgrepp ger ju ett liknande förhållande men med den mindre kamera än DSLR-varianterna ovan men här är det inte alls lika vanligt med vertikalgrepp och det är ju lite konstigt för om ett sådant utrustades med både batterifack av ordentlig storlek och plats för extra kortplatser, så skulle ju det i ett slag kunna lösa de två problemen och dessutom balansera åtminstone de nuvarande GM-objektiven.

A7-designen skulle säkert kunna fungera för något modulart genom att den är så pass ren och "fyrkantig" men jag tror inte på det modulära för folk verkar vara fast i att se digitala systemkameror som "engångsförpackningar". RICOH, som ju är ett lite underskattat företag sålde ju för en fyra fem år sedan just en liten jättefin modulär systemkamera. Men RICOH valde av något skäl göra både objektiv och sensor i ett lösningar och då blev modulerna kanske lite väl dyra för att det skulle funka. Jag har haft tre RICOH-kompakter (Caplio R3, R5 och R7) och de har varit underbara. De hade bl.a. ett helt samslöst makroläge som var dökul att leka med med en enastående närgräns.

Så din tanke kring kostnaderna är nog helt relevant. Det skulle förmodligen bli dyrare än idag. Jag tycker faktiskt också att du berör en annan fråga här och det är behovet en stadig etablerad, bred och fungerande service både för proffs och avancerade hobbyister. Det Sony skissat har väl det mesta handlat om A7-systemet men genom att dessa kameror i sammanhanget ändå inte är särskilt dyra och att det faktiskt skulle funka för en del t.o.m. med en mindre A6500 (som ju är verkligt kompetent både för stilbild och video och kan fås snart för 12-13000) som backuphus så borde ju kamerahus inte vara problemet.

Dessutom så är det väl ändå så att man behöver en backup på 5 sekunder ofta och inte om några timmar eller en dag. Det kan ju faktiskt vara så att man är på Antarktis, i Patagonien eller i Öst-Afrika eller för den delen bara i närområdet ute på någon skärgårdsö eller att problem dyker upp när de inte får under en helg då få jobbar. Har man inte råd med en A6500 som backup om man är en proletariserad fotograf som lever på marginalen så har man väl åtminstone råd med en A6000 nu för en sådan kan man väl få för 5000:- då ju de nya med den nya gråsilvriga looken väl koster ett par tusen mer nya. Det är väl en billig försäkring även för en som inga pengar har.

Objektiven då? Ja det är väl samma sak där. Bättre ett extra objektiv i handen än 10 hos Sony-supporten om det nu fanns en sådan. Kan ingen förklara för mig vad som är haken här? När det gäller objektiven har ju dessutom den servicen väl ofta gällt justering av hopplöst felfokuserande ex. som tillsammans med taskig fasdetekt AF utan återkoppling i husen gjort livet till ett helvete för fotograferna med DSLR:er. Dessa har ju varit vad de är by design. Kom ihåg det elände Lennart Aspman och Micke Risedal beskrev i den s.k. "fokustråden" som just handlade om dessa problem med de hos proffsfotografer populäraste Canon-systemen.

Men när det gäller Sony spegellöst i alla fall så är ju just en av effekterna med den designen ett mycket renare fokussystem med endast en strålgång med huvudsensorn som AF-sensor och en AF referens i samma plan som bilden. Dessutom så har ju dessa hybrid-AF -system återkoppling så de kan helt enkelt inte vara lika dåliga som de system som saknat och saknar återkoppling. Lyckligtvis så har ju även Canon hittat bättre lösningar på detta med sitt Dual Pixel -system. Så behovet för dessa objektivjusteringar borde ju blivit mycket mindre även hos Canon.
 
Jag gillar inte att åka baklänges för att jag lätt blir åksjuk då - har inget med "konservatism" att göra.

Försöker alltid att ha framåtvänt säte på tåg och buss, även om det är klart sämre säkerhetsmässigt vid en en eventuell kollision. Hade inte velat sitta baklänges i bil eller flyg heller.

Tar hellre den ökade risken, men slipper då att både resa och komma fram illamående (inte lika farligt på alla tåg, mycket värre på buss).

Du har min djupaste sympati. Jag har alltid fått höra att de här problemen har barn och att de växer bort men det har de aldrig gjort hos mig och det handlar som sagt inte alls om att ha det oförstörda barnasinnet kvar.
 
Man kan nog lika gärna fråga sig varför saker som spadar, hackor, hammare, bräckjärn, vispar, bestick och en väldig massa andra "verktyg" (i lös mening av ordet) inte förändrats speciellt mycket senaste årtiondena. Cyklar ser ungefär ut som de brukat göra senaste 40-50 åren. Bilar (och delsystem som ratt, växelväljare, dörrar, motorhuvar, motorer osv) verkar över tid ha standardiserats kring några mycket vanliga former. Dörrhandtag ser oftast ut ungefär idag som de gjort i ett par hundra år (även det förstås finns varianter). Varför ser moderna trafikflygplan i princip likadana ut som DC-3 som konstruerades för 80 år sedan? Osv, osv, osv ...

Kamerans form har förändrats kraftigt och haft många former under de ca 150 år de sålts som kommersiella produkter. Jag vill nog ändå framhärda i min uppfattning att formen många kameror har idag inte tillkommit vare sig av någon slump eller att den enbart är utslag av tjurskallig konservatism. Den är helt enkelt väldigt funktionell.

Men det håller ju inte heller alltid. Folkpartisten Samuel Strandberg skrev en beskrivning över ett antal indiska byar han besökte för många årtionden sedan. Han noterade hur otroligt ineffektivt det gick till vid skörden där de satt och repade av riset med enkla skäror.

När han åkte tillbaka första gången så hade han med sig en lie och visade hur otroligt mycket effektivare det gick att skära ner riset med den. Men gången efter han åter besökte byn så hade de stoppat undan lien i något förråd och den kom aldrig till användning rent praktiskt eller ledde till att man började tillverka egna liar.

Om en uppfinning kommer slå igenom beror på ett antal saker. Det finns en handfull kontrollpunkter:

1. Är det tekniskt möjligt? (I detta fall var svaret ja på den frågan)
2. Är det ekonomiskt motiverat eller försvarbart (en del skulle svara ja på detta och andra inte (en del skulle förlora jobben))
3. Är det socialt acceptabelt eller önskvärt. (uppenbarligen tyckte en del inte detta och såg till att nymodigheten aldrig kom ut på fälten)
 
Varför är kamerabranschen så konservativ?

Den frågan är nog för tidigt ställt Per till en bransch där alla systemkameror nu bara måste vara svarta. De har ju inte ens vågat utnyttja färg som ett sätt att profilera sig (ja om man undantar då exv. Leicas röda logga). Några få som Fuji har svart/silver-färgade hus och Sony har och har haft silver/grafit-färg på A6000 och de mindre spegellösa kamerorna men även Sony vågar inte släppa det svarta i sina mer seriösa produktlinjer.

Jag minns ju hur en del gick i spinn när de första gången fick se en Sony A550 (kommer ni ihåg den?). Ja jag hade en sådan och det var den först a DSLR:en med Face Detection (hör och häpna) men det var inte det folk diskuterade med den kameran generellt utan att kameran hade den översta delen i en ful (den allmänna meningen) mörkt grå nyans istället för standardsvart.

Det är nog svårt att ha några vidare designvisioner i en systemkameravärld som fortsatt är ängsligt frostat svart.
 
Den frågan är nog för tidigt ställt Per till en bransch där alla systemkameror nu bara måste vara svarta.
Riktigt så illa är det nog inte.

Jag har två röda systemkameror. :)

En del kameratillverkare har sålt, eller säljer, systemkameror i alla möjliga färger (bl.a. Pentax tycks gilla andra färger än svart).

Toppmodeller i glada färger verkar dock lysa med sin frånvaro. Där vågar inte kameratillverkarna framstå som "oseriösa", antar jag.
 
Den frågan är nog för tidigt ställt Per till en bransch där alla systemkameror nu bara måste vara svarta. De har ju inte ens vågat utnyttja färg som ett sätt att profilera sig ...

Färgglada systemkameror har faktiskt då och då presenterats genom åren, och de har alla haft en mycket tydlig sak gemensam - utanför Japan har de sålt katastrofalt dåligt.

Att kameraköpare är konservativa kan jag gå med på. Kameratillverkarna, nja, inte om man jämför med andra teknikbranscher.
 
Riktigt så illa är det nog inte.

Jag har två röda systemkameror. :)

En del kameratillverkare har sålt, eller säljer, systemkameror i alla möjliga färger (bl.a. Pentax tycks gilla andra färger än svart).

Toppmodeller i glada färger verkar dock lysa med sin frånvaro. Där vågar inte kameratillverkarna framstå som "oseriösa", antar jag.

Ja det har hänt men i de segment som betraktar sig som seriösa (jag menar entusiast och promodeller) så händer inte sånt. Jag kan livligt föreställa mig en rätt machoanstruken kommentar till röda systemkameror där jag är uppvuxen. Man skulle nog i lätt retsam ton undrat om det följde med handväska i matchande färg också. :)

Det är naturligtvis dökorkat men det är fler än en yrkesfotograf som vittnat om att de inte ens vågar ha en liten svart systemkamera i rädsla för att inte bli tagen på allvar som en riktigt seriös yrkesman. Små kameror har ju folk liksom själva eller hur?
 
Färgglada systemkameror har faktiskt då och då presenterats genom åren, och de har alla haft en mycket tydlig sak gemensam - utanför Japan har de sålt katastrofalt dåligt.

Att kameraköpare är konservativa kan jag gå med på. Kameratillverkarna, nja, inte om man jämför med andra teknikbranscher.

Nä det har väl varit likadant med datorerna i princip. IBM körde ju länge svart. Grått och beige var ju också vanligt. De som avvikit de senaste kanske 10 åren har väl varit Apple men med de 5% av marknaden de länge haft (även om det säkert ökat en del numera) så har de inte varit något annat än ett undantag mest använt bland musiker, bildfolk och privatfolk som betalat lite extra för att slippa industristandarden av färgskalan och Windows.

Även jag skällde ju på Windows för några dagar sedan då min nya desktop maskin kraschade hårt men ska man vara ärlig, så var det ju en Toshiba-disk som lagt ner och inte Windows 10.
 
Undrar vilken färg som säljer bäst?

[/url]

Visst, Henry Ford hade rätt eller hur? Han lär ju ha sagt: "ni kan få vilken färg ni vill bara ni väljer svart!" - och på den vägen är det tydligen.

Men en del går ju mot strömmen och det är ibland verkligt härligt, som när en av mina kusiner som bad en grafittikille måla om sin fina VAN i vild grafitti. När ser vi en seriös fotograf ha en sådan utrustning?

Nu lovar jag att Per kommer leta hela natten på nätet för att överbevisa mig om att jag har fel som vanligt! :)
 
Ja det har hänt men i de segment som betraktar sig som seriösa (jag menar entusiast och promodeller) så händer inte sånt.
Kunderna i det segmentet betraktar sig som seriösa, menar du? :)

Jag kan livligt föreställa mig en rätt machoanstruken kommentar till röda systemkameror där jag är uppvuxen. Man skulle nog i lätt retsam ton undrat om det följde med handväska i matchande färg också. :)
Tyvärr följde det inte med någon matchande handväska. Det hade ju annars kunnat vara praktiskt om handväskan hade inredning som passade kameran. :)
 
Det är naturligtvis dökorkat men det är fler än en yrkesfotograf som vittnat om att de inte ens vågar ha en liten svart systemkamera i rädsla för att inte bli tagen på allvar som en riktigt seriös yrkesman. Små kameror har ju folk liksom själva eller hur?
En gång i tiden var det ju faktiskt en korrekt reaktion från kunderna, och det lever väl kvar på nåt vis trots att det inte har någon betydelse längre.
 
ANNONS
Spara upp till 12000 kr på Nikon-prylar