Jag tyckte programmet var jäkligt intressant jag med. Och det där m att fota sånt som är "fult" jamen, det är ju så det ser ut! Det är ju verkligheten han skildrar.
Var imponerad över Jens totala oräddhet att fota i de mest hotfulla situationer. När hårdkokta svarta killar går på gatan m sina k-pistar i högsta hugg. Hur fasen kan tordas fånga några rädda ögon på en flicka som gömmer sig. Den bilden mindes jag bäst.
Sen tycker jag att alla likbilder är lite to-much liksom men det är ju också verklighet förstås. Konstigt att hans arbetsgivare inte brydde sig nåt om debriefing etc efter hans upplevelser. Och denna machoattityd det ska finnas i pressfotokåren.
Sorgset detta m hans relation till sin egen pappa. Syntes att detta var svårt att prata om för honom.
Ja, Jens Assur är väl vad man skulle kunna kalla det ett dokumentärfotograf-underbarn.
Hans branschkollegor må tycka att han är en jäkla typ (vilket han kanske är ibland också) men att de blir sura är väl bara för att han är så pass ung, orädd och duktig.
När man tänker efter så har ju kvällspressens bildjournalistik ändrats väldigt mkt, numera behövs ingen Assur för att fota alla dokusåpakändisar.
Undrar hur Assur hade dokumenterat Tsunamin på plats kan man ju fundera på...