Det är ett icke-problem. Referenser till webbplatser som Wikipedia godkänns inte för en akademisk uppsats.
Jo det är ett jätteproblem i alla andra sammanhang. Den akademiska världen är en sak för de har sina egna forum och det ger som diskuterats i DN för inte så länge sedan andra typer av problem som exv. en rundgång i referenser där man refererar varann istället för att skapa nytt. Bristen på ett sådant nyskapande ökar och leder till akademisk stagnation och det identifieras nu som ett problem alltså.
Så idag lutar sig en mycket stor del av samhällskommunikationen på Internet-källor - inte minst unga politiker lever i den världen mer eller mindre konstant . En stor del av samhällets både offentliga och privata beslutsfattare är helt beroende av kommunikation över nätet och det jag belyst gäller i mycket hög grad eftersom massor av inspel redan idag kommer via nätet. Många akademiker vittnar ju numera också om att de har svårt att nå ut och vara relevanta i samtiden.
Förr lutade sig den politiska världen med självklarhet mot den akademiska världen men idag är detta ingen självklarhet längre. Minns exv. de forskare inom energisektorn som inte dök upp i debatten förrän efter senaste valet. Var någonstans var de innan valet, då det verkligen hade behövts.
Trots att länkreferenser inte är statiska och tillförlitliga som referenser så används det av i princip alla för att "det är vad man har". Med AI chat-ar och AI genererade texter via sökmotor guider och copilots kommer inte ens de möjligheterna att finnas. Så i världen utanför den akademiska världen är länkreferenser "de facto"-standard idag vare sig vi erkänner det eller ej eller tycker det är lämpligt eller ej.
Det jag tror många lärare är oroliga över idag är nog hur de ska hantera detta för deras elever kommer garanterat att luta sig på AI i många framtida sammanhang, vare sig lärarna vill det eller ej och problemet med det är att de nya tjänster vi nu ser komma fram inte ens längre levererar några oändligt långa länklistor med snabbt avtagande relevans. Nu får vi bara en syntes som vi inte ens har den ringaste möjlighet att avgöra vilken eventuell bias den kan ha. Förr satt det i märgen på många akademiker att fråga sig:
Vem säger vad åt vem och med vilket syfte. I de nya flödena kommer det vara hart när omöjligt utifrån att avgöra hur algoritmerna drar i trådarna för att generera de texter vi kommer serveras.
Du har ju själv sagt vid andra tillfällen att du inte prenumererar på någon dagstidning typ DN eller SvD och det gör dig säkert rätt typisk idag. Gammelpressen har dock fortfarande den fördelen att den faktiskt går att referera till och den redovisar oftast sina källor. Det går i det fallet faktiskt alltid att "gå till läggen" som Jan Myrdal brukade säga för tidningarna sparas dessutom av KB för framtiden. Det fanns ingen möjlighet ens tidigare att spara "Internet" och dess alla länkar över tid och nu kan man inte ens se länkarna som använts en gång.
Jag var under några är med i den grupp i Stockholm som kallades GIS-gruppen. Den jobbade med stadens alla geodata inklusive georelaterade befolknings- och ekonomis data. Jag jobbade då på Stadsmuseet med att designa och utveckla Stockholms Digitala Stadsmuseum som använde en del av detta geodata. Det jag då fick se var otroliga tillämpningar man byggt. Man drog en box på skärmen över en karta och vips fick man fastighetsbeteckningar, taxeringsvärden, lägenhetsnummer, vilka som bodde i husen m.m, var elskåpen stod efter gatorna, vattenledningar och avlopp gick samt var tunnlar och hål i marken m.m. var borrade.
Lite yrvaket, för det här var nytt, så insåg man att detta i händerna på exv. terrorister skulle inte vara bra, så säkerhetspolisen måste av det skälet börja säkerhetsklassa folk.
.... och på Stadsmuseet har det över tid alltid varit viktigt att spara kartor från olika epoker över Stockholm. Med de IT-baserade geodata systemen så är alla dessa data levande och ett flöde istället för något statiskt som förr i tiden. Så ingen i denna GIS-grupp hade då några bra svar på hur man skulle säkerställa historiska kartor för framtiden med hjälp av dessa dataflöden, för några sådan funktioner fanns inte. Det är samtidigt både intressant och lite skrämmande för numera lever även en stadsförvaltning som den svenska huvudstadens, till största delen i nuet i ett hela tiden dånande dataflöde som man inte har en aning hur man ska hantera för att säkerställa historiskt frysta data för framtidens historiker. Det här är en sjuka som idag genomsyrar hela samhället och det är svårt att ens sia om vilka konsekvenser detta kommer att få.
.
