sagan skrev:
Jag ser inga som helst likheter, en D-SLR är inte svårare att hålla still än en A2 el. dylik.
Snarare tvärtom, då greppet vanligtvis är betydligt bättre på en D-SLR.
Jag ska tala om varför jag tycker det är ett så betydelsefullt att förklara skillnaden.
I otaliga trådar har man läst om besvikelsen över att inte kunna få kort skärpedjup vid porträtt, att deras kamera inte duger att använda vid högre ISO, att den inte duger till sportfotografering, att autofokusen är för långsam o.s.v. Med slutsatsen "jag skulle köpt en systemkamera istället".
Om man är medveten om dessa begränsningar innan köp, så blir man heller inte bli besviken och man kan göra ett medvetet val.
Jag vet att många ändrat sig då de fått begränsningarna förklarade för sig och istället köpt en D-SLR med resultatet att de blivit långt mer nöjda än de blivit annars.
Därför är det betydelsefullt att förklara skillnaderna för någon som inte är insatt i vad som skiljer mellan kameratyperna.
Du övertrasserade liknelsen med valet av kikare lite. Vad jag avsåg var att en viss kategori användare och användningsorådet har stor betydelse vid valet av utrustning.
Vad gäller handhavandet, visar utvecklingen av de senaste prosumerkamerorna att de fått fullt tillfredsställande hastighet. T.ex. V3:ans fokusering är oerhört snabb och även vitbalansen fungerar klanderfritt. Den som vill kan naturligtvis låsa vitbalansen, efter en snabb manuell inställning mot en vit eller grå yta. Kalibrering av exponeringen kan ske fullt professionellt med utgångspunkt från ett levande histogram. När dessutom zoomningen fungerar ypperligt, kan jag inte se begränsningarna som särskilt stora.
Vad gäller behovet av kort skärpedjup vid porträttfotografering får man inte blåsa upp detta som ett särskilt stort problem. För den påhittige gäller det ju att hitta lämplig bakgrund, använda rätt brännvidd och största bländaröppning (ev. minsta bländare och utnyttja mjukteckningen som denna innebär).
Lika viktig, som du anser informationen om d-SLR-kamerornas fördelar vara, anser jag om att framhäva fördelarna med de avancerade prosumerkamerorna. För den som inte är beredd för en tyngre utrustning - marknaden visar att detta gälla de flesta - kan resultaten som uppnås med de senare kamerorna i de flesta avseenden jämföras med de mer professionellt utrustade d-SLR-kamerorna.
För många användare ger prosumerkamerorna, i motsats till vad du och många andra på forumet brukar framhålla, mer tillfredsställande resultat genom just det längre skärpedjupet.
Fotografering innebär för de allra flesta att med god skärpa avbilda ett motiv, gärna från förgrund till horisont. Det måste då ses som en stor fördel att med normal bildvinkel (brännvidd anlog med 50 mm småbildsoptik) t.ex. på 3 meters avstånd med bländare F:4 få ett skärpedjup på över 6 m med en prosumerkamera när en d-SLR-kamera begränsas till 1,6 m. Sådan information kommer sällan fram i debatten som i jämförelserna mellan de olika kameratyperna vanligen fastnar i diskussionen om skillnaden i signalbrus som under normala förhållanden (normala betraktningsavstånd) inte uppfattas av ögat.
Eftersom de flesta kameratyper under årens lopp passerat mina händer, är min generella syn på dagens kameror, inte minst prosumerkamerorna med fast zoomoptik, att de på ett förvånansvärt sätt tillfredsställer höga anspråk även från de äldre proffsens sida.
P.S.
De fotografer som visat missnöje med prosumerkamerornas begränsningar har endera valt fel kamera inom segmentet eller tillhör den lilla exklusiva andel fotografer med specialintresse som kräver d-SLR.
.
