”Allt för bilden” ? Hur tänker ni (vi) egentligen?!

[LGNLGN]

Nu verkar det mest handla om att försvara sig med hull och hår och påvisa att ugglans död minsann inte berodde på fotograferna eller skådarna. Den var ju utmärglad pg a en kraftig infektion och inflammation av fot och mjukvävnad kring benet.
Läser man mellan raderna kan det lite kännas ok att störa och stressa en uggla som ändå kommer att dö. Eller vad vill man ha sagt och vem känner sig träffad?

Oavsett obduktionsresultat och om ugglan lever eller är död så utsattes ugglan för allt för mycket mänsklig närvaro med allt vad det innebär.
Svenska Föreningen Naturfotograferna har en bra utgångspunkt i dess "hederskodex" där bl a följande nämns:

Försvara vårt gemensamma naturarv
Naturengagemanget är tillsammans med skaparlusten vår främsta drivkraft. Det är oss främmande att störa eller skada naturen. Synen på vad som är att störa varierar från person till person. Olika arter är också olika känsliga, och känsligheten kan dessutom variera mellan årstider och från plats till plats. Samtidigt vet Naturfotograferna att det finns gränser som inte får passeras. Ingen bild är värd en ödelagd fågelhäckning, övergivna djurungar eller nedtrampade orkidéängar. Att orsaka djurs lidande är aldrig försvarbart. Naturens väl är viktigare än bilden. En bra måttstock är att man ska kunna stå för vad man gör även om man blir sedd av andra.

Fastnade lite för denna rad.... En bra måttstock är att man ska kunna stå för vad man gör även om man blir sedd av andra.

Vad händer om kameran skulle börja vändas åt andra hållet? När vi börjar ta bilder som ex visar någon som har krupit ut över klippkanten när kompisen har tag i benen för att kunna positionera sig 1 meter utanför fågelboet med makrotelet? Som visar bilder på 50 fotografer som med smattrande kameror tar bilder på ett fågelbo med ungar 30 meter bort med föräldrarna ytterligsare 50 meter bort? osv osv osv osv

En ny typ av "naturfotografi" som mer handlar om mänskligt beteende

 

[Sten-Åke Sändh]

Läs Mårten Lundgrens debattartikel.

Hur begåvat är ett dylikt inlägg Per. Alla som skrivit i denna tråd har nog läst inlägget. Lågvatten som vi säger här i Vaxholm.

"...den kanske är så sjuk att den inte kan flytta på sig..." skrev jag ungefär ovan och det visade sig ju också att den inte kunde för att den ju var skadad.

Att det nu framkommit fakta kring detta förminskar inte kritiken mot fågelfotografers "papparazzi"- beteenden. Det förstår nog precis alla som klarar av att promenera och tugga tuggummi samtidigt.

 

[Sten-Åke Sändh]

Nu verkar det mest handla om att försvara sig med hull och hår och påvisa att ugglans död minsann inte berodde på fotograferna eller skådarna. Den var ju utmärglad pg a en kraftig infektion och inflammation av fot och mjukvävnad kring benet.
Läser man mellan raderna kan det lite kännas ok att störa och stressa en uggla som ändå kommer att dö. Eller vad vill man ha sagt och vem känner sig träffad?

Oavsett obduktionsresultat och om ugglan lever eller är död så utsattes ugglan för allt för mycket mänsklig närvaro med allt vad det innebär.
Svenska Föreningen Naturfotograferna har en bra utgångspunkt i dess "hederskodex" där bl a följande nämns:

Försvara vårt gemensamma naturarv
Naturengagemanget är tillsammans med skaparlusten vår främsta drivkraft. Det är oss främmande att störa eller skada naturen. Synen på vad som är att störa varierar från person till person. Olika arter är också olika känsliga, och känsligheten kan dessutom variera mellan årstider och från plats till plats. Samtidigt vet Naturfotograferna att det finns gränser som inte får passeras. Ingen bild är värd en ödelagd fågelhäckning, övergivna djurungar eller nedtrampade orkidéängar. Att orsaka djurs lidande är aldrig försvarbart. Naturens väl är viktigare än bilden. En bra måttstock är att man ska kunna stå för vad man gör även om man blir sedd av andra.

Tommy om man driver en tes måste man nog vara beredd på att någon kommer med en antites av något slag. Ingen vinner något som helst i ett längre sammanhang om vi rundar sanningen. Tyvärr så blir det ofta pyspunka på de berättelser som inte är helt solida faktamässigt eftersom antingen empiri eller kompletterande tidigare okända fakta kommer att nyansera berättelsen och då kommer fokus att flyttas i diskussionen.

Nedanstående skrev jag i en annan tråd där påståenden och tyckanden utan något som helst vetande lett väldigt fel:

Citat:
Shit, nu blev tydligen pyspunka på hela den här diskussionen. Baksidan med empiri är tyvärr ofta just att den tenderar att lägga lock på antaganden, gissningar, påståenden och fake news, åtminstone i de fallen deltagarna inte är fullständigt faktaresistenta.

Mina tankar går till när svenska historiker med Weibulls i spetsen tröskade igenom den svenska historiens skrittliga avlagringar under det s.k. Weibulleriets dagar. Då plockades skrönor, sägner samt kungahusens självförhärligande beställningsverk, jubileumsskrifter och lovsånger i sär en efter en så att det knappt blev någonting kvar överhuvudtaget att föra vidare till kommande generationer.

En del tyckte vår historia tappade mycket av sin charm efter det och ett tag gick det så långt att det även fanns skolfolk som helt ville förpassa historieämnet till historien - att historieämnet inte bidrog till att höja BNP var ett av argumenten. Det man förbisåg var dock att just historikerna genom sin långa historia av aktiv noggrann källkritik var de i landet som verkligen kunde detta med källkritik.

Det borde väl vara en ytterst viktig kunskap i dessa desinformationstider när Vladimir Putin och hans utrikesminister Lavrov tagit den politiska lögnen till helt förbluffande nya höjder, som knappt ens en storlögnare som Josef Goebbels tidigare varit på. Slut citat.

 

[thommya]

Tommy om man driver en tes måste man nog vara beredd på att någon kommer med en antites av något slag. Ingen vinner något som helst i ett längre sammanhang om vi rundar sanningen.

Vilken sanning har jag rundat?
Mitt inlägg handlar om hur man väldigt ensidigt fokuserar på att "skylla på någon annan" för att rättfärdiga sitt egenintresse före ugglans.
Ingen obducent eller fågelkunnig expert kan säga att vår påverkan på ugglan inte bidrog till att den dog. En svag och skadad uggla som får vara ifred och jaga kanske kan klara sig.
Och budskapet är igen - citat "Oavsett obduktionsresultat och om ugglan lever eller är död så utsattes ugglan för allt för mycket mänsklig närvaro med allt vad det innebär" Slut citat

Det finns ingen sanning i vare sig Mårtens påstående i artikeln att fotografer skulle vara orsaken till ugglans död eller andras påstående att de inte orsakade utfallet pg a sjukdom.
Ingen vet med 100% säkerhet.

Det vi vet med 100% säkerhet är att horder av fotografer, fågelskådare och andra intresserade varit i dess närhet under lång tid. Och det borde vara det vi skall förhålla oss till och diskutera.

Det finns inte ett uns av desinformation eller pyspunka i detta.
Och dessutom enormt viktigt att diskutera.

 

[PMD]

Hur begåvat är ett dylikt inlägg Per. Alla som skrivit i denna tråd har nog läst inlägget.

Det har ingenting med begåvning att göra.
Jag tycker att det blir trevligare om vi håller oss till sakfrågan och inte använder argumentum ad hominem.

"...den kanske är så sjuk att den inte kan flytta på sig..." skrev jag ungefär ovan och det visade sig ju också att den inte kunde för att den ju var skadad.

Du skrev också:

Det var säkert en massa fotografer som var där tog sina bilder och inte hade en aning om att fågeln gick och dog av svält - om det nu var det den dog av vilket förmodligen heller inte med säkerhet gått att fastställa.

På vilket sätt att det en ursäkt att inte ha en aning om att fågeln håller på att dö av svält när man stör en uggla i dess jakt?

 

[PMD]

Läser man mellan raderna kan det lite kännas ok att störa och stressa en uggla som ändå kommer att dö. Eller vad vill man ha sagt och vem känner sig träffad?

De som känner sig träffade är antagligen dem som har argumenterat för att det inte alls var säkert att ugglan dog av att bli stressad av människor.

 

[Terje H]

Jag personligen tycker att Mårten Lundgrens debattartikel var både bra och nyanserad! En debattartikel som behövs för att belysa och utveckla tankegångar kring hur vi naturfotografer ännu bättre kan ta nödvändiga hänsyn till naturen i vår iver efter bra och bättre naturbilder.

Jag vet att detta är diskussioner som redan finns och har funnits i våra 3 större naturfotoföreningar Naturfotograferna/N, PhotoNatura och BioFoto. Men utanför dessa föreningar tycker jag debatten behöver hållas levande, inte minst då naturfotomiljön hela tiden berikas med nya och spännande naturfotografer. Både från naturfotografer individuellt, men också från dessa 3 naturfotoföreningar - kanske i ännu större omfattning än vad som varit under senare år.

Här kan jag personligen tycka att det ofta har varit tyst, då det verkar som jaget efter de bästa bilderna att visa fram på Internet kan lätt hamna i förgrunden. Där det i värsta fall kan vara på bekostnad av naturens bästa. Hoppas diskussionen kan fortsätta hållas levande - och inte minst att betydligt flera naturfotografer engagerar sig i frågan.

Mvh Terje