Annons

”Allt för bilden” ? Hur tänker ni (vi) egentligen?!

Produkter
(logga in för att koppla)

Light Head

Aktiv medlem
Någon som läst artikeln/texten angående hur naturfotografer på något sätt missat att de fått en mycket ovanlig Uggla att svälta ihjäl?

Är naturfotografer så fokuserade på att få sina bilder att de inte bryr sig, eller saknas kunskapen?


Har läst texten, och blir både förbryllad och ibland lite nedstämd. Man måste ju tänka sig för när man har en kamera och jagar bilder och tillfällen! Men det gör vi väl?

Hur skall man hantera de som lägger ut bilder på den omtalade ugglan? Skall bilderna beröm, skall de censureras bort?
 
En tanke är att med dagens sociala medier och all "press" med att kunna "leverera" bilder till följare osv så känns det som att man är beredd att gå långt för att få sina bilder.
Jag vet flera fotografer som tagit en paus från sociala medier just på grund av den anledningen.
Det känns även som att naturfotografi har blivit mer utbrett nu. Tekniken har gått framåt och det är förhållandevis billigt att få en setup som har en räckvidd 600-800mm med moderna superzoomar. Därav så tänker jag att det finns många "nybörjare" och på så vis så saknas kunskapen i motiven (djur/fåglar) som avbildas.
 
Tror man ska vara försiktig med att dra en kausalitet och använda det som argument om det inte konstaterats, vilket jag fick intrycket av? Personers beteende är illa nog och ger fullt tillräckligt med diskussion.

Med det sagt så tycker jag att ämnet har en hel del paralleller till förra veckans diskussion om gatufotografi där en del var extremt tydliga med att det var deras rätt att ta bilder av individer som inte vill delta oavsett konsekvens.

Roten är väl någon form av egoism blandat med att man ser sig som en i mängden. Påminns om reklamfilmen för många år sedan där en kvinna tränger i sig i matkassan med hänvisning till att hon minsann bara hade "lilla laxen". När det rapporterades om varg för några år sedan så läste jag i lokaltidningen hur folk gav sig ut med bilar för att jaga och se den. Individens egenintresse att se den trumfade vargens välbefinnande.

Liknande fenomen går att se på varenda känt fotoställe. I Nya Zeeland så har det varnats om att naturen kring ett välkänt trä håller på att förstöras. I Sverige så utsätts åkrar för skador varje år när folk ger sig ut för att fotografera rapsfält. Jag är så försiktig, tänker man, och blundar för att man ingår i en grupp på 1000 personer som tillsammans ger enorma konsekvenser. Extra känsligt blir det när man befinner sig mitt i en grupp eftersom andras agerande legitimerar ens eget beteende.

Min poäng är väl att det i grunden inte är tillräckligt med tydlig information utan även om folk vet att deras beteende har negativa konsekvenser så bortser man från det.
 
Med det sagt så tycker jag att ämnet har en hel del paralleller till förra veckans diskussion om gatufotografi där en del var extremt tydliga med att det var deras rätt att ta bilder av individer som inte vill delta oavsett konsekvens.
"Oavsett konsekvens"? Vem påstod det i den diskussionen, Eva? Kan inte minnas att någon gjorde det. Och jämför inte detta med gatufoto. Här har ett djur dött – har nån någonsin dött av att bli gatufotad? Inte vad jag vet. Däremot så läste jag för några år sen om en gatufotograf som jag tror miste livet eller åtminstone blev allvarligt misshandlad för att folk trodde att vederbörande var något av en "ful gubbe" för att han fotograferade. Ha det i åtanke, Eva, innan du målar upp fler osanna bilder av gatufotografer och hur vi tänker.
 
Diana är ju ett bra exempel på människa som rålat illa ut.
Det handlar om när vissa människors girighet övertrumfar empatin.
Liknande beteenden som är svårt att förstå är människor som genom att inte vilja missa något (fototillfälle?) hindrar utryckningspersonal och ambulanshelikoptrar att landa för att rädda någons liv.
Att ha fångat en bild på en sällsynt fågel eller att ha dragit upp den största fisken är målet. Sedan spelar det ingen roll hur det går för fågeln/fisken. Jo om den dör blir min bild ännu mer exklusiv.
 
Personligen så anar jag snarare ett glapp i insikt och kunskap kring djurliv än att någon ”gör vad som helst för bilden”. Jag hoppas det är så i alla fall, för annars är det illa, och vi får nog börja sprida ordet till varandra, om att ta extra ansvar när vi har kameran med oss.


(Angående gatufoto, så finns det lagar som styr oss. Inte alltid lätt för varken fotograf eller objekt att veta vad som är rätt och fel. För några år sedan läste jag om vad som gäller när det vid t.ex. fabriker sitter skyltar om fotoförbud. Som jag uppfattade det så kan du klättra över ett staket med din kamera, plåta hur mycket du vill, om du INTE sett skylten. När sedan någon vakt dyker upp så har de endast rätten att upplysa dig om fotoförbud och sedan avvisa dig från platsen. De kan varken beslagta ditt minne eller kamera, ej heller kräva att du raderar bilderna.)
 
När jag fotade en kungsfiskare en gång i vintras blev jag så glad av att se den att jag smög runt i området en bra stund för få en skymt av den igen. Naturligtvis var ju inte kungsfiskaren lika glad eftersom den inte fick jaga fisk på sina vanliga ställen.

Jag tänkte inte alls på det i stunden. Jag hade velat se en kungsfiskare och när jag väl gjorde det så snöade jag in och tänkte inte klart alls.

En ringmärkare på bandet gjorde mig uppmärksam på att det under vintern är extra känsligt läge för många arter. För kungsfiskaren var det ju jobbigt för dagsljuset är begränsat och likaså platserna att jaga på grund av isen. Det borde jag ju ha förstått själv naturligtvis.

Jag har fortfarande dåligt samvete över det och har inte försökt fotografera den sen dess. Nu lever ju den här fågeln vidare tack och lov men jag förstår nu att om hundratals fotografer och skådare hade gjort som jag, dag ut och dag in, så hade ju fågeln förmodligen dött eftersom den aldrig fått jaga i lugn och ro.

Det är ju inte utan att man överväger att hitta en ny hobby faktiskt, Känns väldigt deppigt.
 
Någon som läst artikeln/texten angående hur naturfotografer på något sätt missat att de fått en mycket ovanlig Uggla att svälta ihjäl?

Är naturfotografer så fokuserade på att få sina bilder att de inte bryr sig, eller saknas kunskapen?


Har läst texten, och blir både förbryllad och ibland lite nedstämd. Man måste ju tänka sig för när man har en kamera och jagar bilder och tillfällen! Men det gör vi väl?

Hur skall man hantera de som lägger ut bilder på den omtalade ugglan? Skall bilderna beröm, skall de censureras bort?

om det stämmer att dom har fått ett djur att må illa eller avlida så förtjänar dom bara avsky men då ska det vara helt fastslaget att det stämmer
 
Hur skall man hantera de som lägger ut bilder på den omtalade ugglan? Skall bilderna beröm, skall de censureras bort?
Censur har vi inte i Sverige längre.
Det är upp till massmedia (och enskilda också förstås) att bedöma om bilderna ska publiceras. Jag tycker inte att man ska belöna den typ av beteende som uppvisades enligt Mårten Lundgrens debattartikel. Möjligen kan man visa en bild i ett kritiskt sammanhang.
 
Censur har vi inte i Sverige längre.
Det är upp till massmedia (och enskilda också förstås) att bedöma om bilderna ska publiceras. Jag tycker inte att man ska belöna den typ av beteende som uppvisades enligt Mårten Lundgrens debattartikel. Möjligen kan man visa en bild i ett kritiskt sammanhang.

Äh, vem behöver censur när det finns självcensur?

Kan vara komplicerat det där. Det var säkert en massa fotografer som var där tog sina bilder och inte hade en aning om att fågeln gick och dog av svält - om det nu var det den dog av vilket förmodligen heller inte med säkerhet gått att fastställa. Varför sitter en fågel kvar som borde varit starkt störd av all uppvaktning. Borde den inte bara flugit iväg en bit. ... men den kansske var så sjuk att den helt enkelt inte orkade flytta på sig.
 
Senast ändrad:
Det stämmer om man tror på Mårten Lundgrens beskrivning i artikeln.

jo men att tro på nått som nån skrivit är inte mycket till koll .... det behövs mera än att tro på det skrivna ordet för att veta till 100 %

till och med jag kan påstå nått i en artikel ... antar att nån tror på det med men ...
 
I så fall får du nog hålla frågan öppen för ingen lär göra en bättre undersökning än den som Mårten redan har gjort.
 
Kan vara komplicerat det där. Det var säkert en massa fotografer som var där tog sina bilder och inte hade en aning om att fågeln gick och dog av svält - om det nu var det den dog av vilket förmodligen heller inte med säkerhet gått att fastställa. Varför sitter en fågel kvar som borde varit starkt störd av all uppvaktning. Borde den inte bara flugit iväg en bit. ... men den kansske var så sjuk att den helt enkelt inte orkade flytta på sig.
Läs Mårten Lundgrens debattartikel.
 
Citatet nedan är urklippt från ett inlägg på Facebook (inte mitt inlägg) dagens datum:

"Den slaguggla som observerades under en längre tid vid Silverfallet utanför Skövde har idag obducerats på SVA. Obduktionen visade att fågeln dog av utmärgling. Enligt veterinären som gjorde obduktionen berodde utmärglingen på en kraftig infektion och inflammation av fot och mjukvävnad kring benet (...som förhindrade ugglan att jaga på ett naturligt och framgångsrikt sätt, min kommentar)."
 
Senast ändrad:
Tror man ska vara försiktig med att dra en kausalitet och använda det som argument om det inte konstaterats, vilket jag fick intrycket av? Personers beteende är illa nog och ger fullt tillräckligt med diskussion.

Med det sagt så tycker jag att ämnet har en hel del paralleller till förra veckans diskussion om gatufotografi där en del var extremt tydliga med att det var deras rätt att ta bilder av individer som inte vill delta oavsett konsekvens.

Roten är väl någon form av egoism blandat med att man ser sig som en i mängden. Påminns om reklamfilmen för många år sedan där en kvinna tränger i sig i matkassan med hänvisning till att hon minsann bara hade "lilla laxen". När det rapporterades om varg för några år sedan så läste jag i lokaltidningen hur folk gav sig ut med bilar för att jaga och se den. Individens egenintresse att se den trumfade vargens välbefinnande.

Liknande fenomen går att se på varenda känt fotoställe. I Nya Zeeland så har det varnats om att naturen kring ett välkänt trä håller på att förstöras. I Sverige så utsätts åkrar för skador varje år när folk ger sig ut för att fotografera rapsfält. Jag är så försiktig, tänker man, och blundar för att man ingår i en grupp på 1000 personer som tillsammans ger enorma konsekvenser. Extra känsligt blir det när man befinner sig mitt i en grupp eftersom andras agerande legitimerar ens eget beteende.

Min poäng är väl att det i grunden inte är tillräckligt med tydlig information utan även om folk vet att deras beteende har negativa konsekvenser så bortser man från det.

Ja, har sett många exempel på när fotografer blir närgångna och stör. Stressar djur och fåglar till flyktbeteende. Tyvärr har jag nog själv någon gång också blivit tunnelseende. Mådde inte riktigt ok efter att ha varit en av kanske 50 fotografer som väntade och där en del betedde sig... när lunnefågeln till slut kom in från havet med mat till avkomman. Dit kommer jag aldrig att återvända - det är helt säkert

Finns det inte en risk över tid att berömmet över fina bilden övergår till en misstanke, misstro eller negativ känsla hos den som tittar. En gnagande fundering över att allt nog kanske inte var helt ok när den togs. Så skarp?, med det skärpedjupet? Hur nära var du egentligen?, är det inte besöksförbud på den ön den tiden? Osv
 
Nu verkar det mest handla om att försvara sig med hull och hår och påvisa att ugglans död minsann inte berodde på fotograferna eller skådarna. Den var ju utmärglad pg a en kraftig infektion och inflammation av fot och mjukvävnad kring benet.
Läser man mellan raderna kan det lite kännas ok att störa och stressa en uggla som ändå kommer att dö. Eller vad vill man ha sagt och vem känner sig träffad?

Oavsett obduktionsresultat och om ugglan lever eller är död så utsattes ugglan för allt för mycket mänsklig närvaro med allt vad det innebär.
Svenska Föreningen Naturfotograferna har en bra utgångspunkt i dess "hederskodex" där bl a följande nämns:

Försvara vårt gemensamma naturarv
Naturengagemanget är tillsammans med skaparlusten vår främsta drivkraft. Det är oss främmande att störa eller skada naturen. Synen på vad som är att störa varierar från person till person. Olika arter är också olika känsliga, och känsligheten kan dessutom variera mellan årstider och från plats till plats. Samtidigt vet Naturfotograferna att det finns gränser som inte får passeras. Ingen bild är värd en ödelagd fågelhäckning, övergivna djurungar eller nedtrampade orkidéängar. Att orsaka djurs lidande är aldrig försvarbart. Naturens väl är viktigare än bilden. En bra måttstock är att man ska kunna stå för vad man gör även om man blir sedd av andra.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar