Jag säger som jag brukar 120 SEK / Månad motsvarar inte ens en rulle film med framkallning.
Jag förstår inte denna konstanta aversion mot att betala för sig.
Man kan köpa senaste kamerahuset eller en 85:a för plus 15000 SEK men sen ska man minsann inte betala för mjukvaran att "framkalla bilderna".
120 SEK per månad är billigt!
Ja inga jag känner säger sig vilja jobba gratis men många har lärt sig att se det som något helt naturligt att de som jobbar med att ge Internet ett innehåll ska göra det. Det är lite svårt att få den ekvationen att gå ihop om man dessutom inte vill ha reklam i det man läser eller använder.
Jämförelser som du gjort ovan med vad foto kostade under den analoga tiden kan nog vara på plats ibland. Förr när jag åkte på långresor så var utgifterna för film en verkligt kännbar utgift som inte bara tog en stor del av resans kostnader i anspråk. Dessutom tog filmen upp en stor del av ryggsäckens utrymme och man tvingades släpa på denna barlast i månader. På toppen av det gjorde filmkostnaden och resornas längd att man fick väga användningen av varenda bild på guldvåg.
Kraven på fotograferna var väldigt mycket högre förr än idag, eftersom man rörde sig på motsvarande ASA/ISO 50, 64 eller möjligen 100 för diafärgfilm och i mitt fall på 400 med Tri-X. Det godtagbara exponeringsutrymmet var ytterst begränsat och det fanns absolut ingen möjlighet för fotografer i allmänhet att korrigera i postprocessningen eftersom framkallningen sköttes av tillverkarna.
Det är ju först nu med modern reproteknik och digitalisering som de gamla diafotograferna kan få sin revansch på den tvångströjans begränsningar som diafilmen en gång innebar. RAW-konverterarna har faktiskt blivit de gamla diafotografernas bästa vänner. Deras betydelse kan knappast överskattas och jag skulle absolut köpt en idag om det så kostat mig 10 ggr mer än det faktiskt gör idag.
Med det sagt så tycker jag det är konstigt att det t.o.m. idag finns professionella naturfotografer som säger sig i princip aldrig efterbehandla och som nöjer sig med att leva med den tvångströja som en gång diafilmen gav oss men som även skolade oss skoningslöst i det att den så hårt begränsade oss. Att fotografer fortfarande väljer att avstå dessa möjligheter är lite av en gåta för mig.
Tänk också på hur det var förr med kostnaderna i rena kronor. Då fick de ärliga betala säkert motsvarande 10 000 för bara Photoshop (tänk på att det programmet säkert funnits i 30 år) och de som inte hade råd körde piratkopior med knäckta kopieringsskydd eller en kopia man snott på jobbet e.t.c. De senare var säkert i en förkrossande majoritet. Nu genom att alla tvingas betala och alla tvingas dela på kostnaderna, så får även alla de som tidigare inte hade råd faktiskt råd. Jag kan inte annat än tycka att det både är lite vackert, bra och rättvist. Jag tycker faktiskt också att Adobes bud är väldigt rimligt även om jag aldrig mer kommer använda deras produkter själv.
Det är heller ingen tillfällighet att Lightroom fortfarande är den helt dominerande RAW-konverteraren på marknaden. Ingen annan än Adobe har varit lika konsekvent i sitt arbete med att sänka inlärnings-"ribban", vilket faktiskt gjort en del konkurrenters produkter mer svårtillgängliga än Lightroom.