bEPH skrev:
Det svåra är ju att det inte är så enkelt, det finns alltid människor som är rädda för nåt. Fotar man katter/hundar eller vad som helst finns det alltid människor som är rädda för det, vi kan inte vara empatiska med alla, vi måste välja vilka vi ska behaga och vilka vi ska obehaga.
Om vi tar exemplet med idealen, de som mår dåligt av idealen är inte de friska utan de "sjuka", de som är osäkra och inte gillar sig själv.
Vilket ansvar har man då för "sjuka" människor?
Ska man ta ansvar för alla sjuka?
Borde man anse att föräldrana tar ansvar för sjuka barn eller är det fotografen.
Jag anser att man bör bygga upp individen/barnet/vem som helst så att personen själv kan få välja vad personen vill se och inte se.
Barn klarar inte av värja sig mot allt i vuxenvärlden, därför är det föräldranas ansvar att skydda barnet mot sånt som inte är bra för barnet. I begreppet barndom så ska det finnas ett skydd mot sånt som är skadligt för dem, men jag tycker inte man ska förbjuda för vuxna allt som inte barn kan hantera.
Det är någonstans där vuxenheten finns tycker jag, att man klarar av att hantera information.