bEPH skrev:
Jag tror jag fattar, men det jag menar är att antagligen så fanns det små näsor runt omkring dig när du var liten, skillnaden är att du kände dig inte mindre (kanske större då än dem för att du var accepterad som du var(hoppas jag att du kände). Problemet som jag ser det är att de som avviker inte känner sig accepterade i lika hög grad idag, orsaken är en massa, massa faktorer, varav bilderna som diskuteras initialt inte är en faktor som jag ser det utan det är mer drömmålet för flykten ur helvetet man lever.
Jag anser att oavsett hur man än ändrar idealet så lever barnen ändå i ett helvete, jag tycker att det är sjukt att småbarn längtar så innerligt till idealet, men det är inte idealet som jag anser är det sjuka utan den innerliga längtan som de har.
Du har en bra poäng, men jag tycker ändå att du är väldigt naiv om du inte tror att idealet är av ondo i det här fallet.
Rent principiellt håller jag med dig helt och hållet. Men, och det är ett stort MEN; folk, och i synnerhet barn, påverkas av uppfattningar om ideal. Vi kan alltså inte negligera detta bara för att man inte
borde bry sig. Barn är barn. Unga vuxna är inte heller alltid kapabla att inse att uppmålade ideal inte är nåt man måste följa.
Maverick skrev:
Nä, men jag är helt övertygad om att det var lika vanligt med att folk kände sig kassa. Jag var ingen skönhet direkt och nog fan ville jag se bättre ut för att ha lite bättre framgång hos tjejerna.
Jo, jag med. Men man jämförde sig i alla fall mest med de andra, inte med näst intill ouppnåeliga ikoner i form av modeller. Detta skiljer sig säkerligen väldigt mycket mellan pojkar och flickor dessutom.
Om kvinnor, och en del män oxå för den delen, fattade så skulle vi inte ha den här diskusionen över huvud taget. Då skulle de som vill ha implantat kunna ha det utan att behandlade som något som katten släpat in.
Det är inte ökningen i sig som är ett problem utan möjligen varför det ökar. Liknande debatter förs när det gäller tatueringa och piercingar.
Så vad är det man vill åstadkomma egentligen? Att vi inte gör förstoringar, tatueringar och piercingar. Eller bara att vi inte fotograferar dem? Eller att vi inte publicerar dem? Skulle det var rätt att man diskriminerar dem med implantat genom att säga att ni får inte vara med på bild?
Äntligen ett inlägg som är frågande!
Frågan är förstås enormt svår. Det motstånd jag och andra för här är bara en reaktion på samhällsklimatet, och det finns inga självklara svar. Men, det är också klart att bilder av "den" typen i allra högsta grad påverkar människor. Jag vill inte bannlysa dem, förbjuda dem eller något sådant. Absolut inte. Vi lever i ett modernt västerländskt samhälle, och det är mycket positivt att man KAN publicera nästan vilka bilder man vill, var man vill. Men detta kräver också enligt mig lite mer tanke från skaparen.
"Frihet under ansvar" tycker jag är en bra paroll. För det är otvetydigt att man som "flickfotograf" har ett visst ansvar, i min mening.
Implantat eller inte är inte intressant egentligen. Det intressanta är HUR man visar kvinnan på bild. Är dessa eventuella implantat något man måste visa tydligt i bilden? Måste man låta modellen visa just det så tydligt?
Frågan kommer åter, som jag ställt till Freddie Hall;
-Vad är syftet med bilden?
Jag antar att det handlar om att på ett sexigt vis framställa en kvinna. Naturligtvis. Frågan är då om det görs på ett vettigt vis. Är det såhär man ser ut om man är så sexig som möjligt? Krävs dessa attribut? Om inte; varför framhävs de så starkt?
Jo, men då kan vi ju sortera bort alla bilder med t ex tatueringar, piercingar, smala människor, vältränade går nog också bort eftersom det finns folk som mår dåligt över att inte leva upp till det. Men det är kanske okej att folk mår dåligt om det beror på att de inte följer nån slags hälsonorm.
Det handlar inte om att sortera bort, utan om hur och varför man väljer ett
ideal för sina bilder. Alla ideal bör vara tillåtna i bilder, förstås. Men varför är det så ensidigt? Varför har hälften av "slitztjejerna" silikonbröst? Speglar det verkligheten, och vad som
egentligen är eftersträvansvärt? Jag tror inte det.
Eller, så kan det ju faktiskt vara så att man själv först och främst är ansvarig över att hantera sina problem vad än de må bestå av.
I så fall bör vi också tillåta alla droger. Visst är det en extrem jämförelse, men jag tycker att den hållet. Man kan inte alltid anses som ansvarig för ens handlingar; särskilt inte om det mediala trycket talar om för en hur man bör vara.