Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Är det ok med sprayflaska på blommor

Produkter
(logga in för att koppla)
Hej på er,
en mycket intressant debatt ni för, tycker jag. Det är ju inte riktigt min genre, så jag har nog inte så mycket att tillföra.

Men jag tycker det är intressant att se hur genre-gränserna definieras och vad som värderas diskuteras. Är det vackerheten i motivet självt som är det "värdefulla", är det arbetsinsatsen och behärskandet av tekniken, eller är det kanske huruvida man hittat på ett klurig trick?

Det som gör naturbilder som genre intressant är att den är så tillgänglig för en bredare publik. Det innebär ju också att den publiken antagligen vet mindre om sånt som reflexskärmar, upplättningsblixtar och blomsprutor (...och kanske inte heller bryr sig så mycket?) Hur vara en "ärlig fotograf" gentemot denna bredare publik?

-Christian
 
Wolfgang skrev:
Janne, det är ju dokumentationen som kan göra en naturbild vacker.

Här skiljer vi oss. Här har vi en orsak till vår olika syn. Du har inte fel, dokumenterad natur har ett skönhetsvärde, men jag kan se skönhet i andra naturbilder oxå. Inget utesluter det andra.
 
Yes, där ligger skillnaden. Jag var inte så medveten om min syn förut, utan först när jag måste formulera mina åsikter, då klarnade det.

Var exakt "gränsen" ligger för mig, måste jag utforska genom att "manipulerar" litet här och där. Först efter ett tag märker jag om känslan för bilden fortfarande är kvar.
Men jag är ändå överraskad att Du inte har en mera "puritarisk" syn på naturbilder, eftersom Du vistas mycket ute i naturen,
t o m på obekväm tidpunkt.
Ha en bra dag!
 
cwe skrev:
Är det vackerheten i motivet självt som är det "värdefulla", är det arbetsinsatsen och behärskandet av tekniken, eller är det kanske huruvida man hittat på ett klurig trick?

Jag vill så gärna att naturfotografen ska vara en snäll och trevlig gubbe eller gumma som tar mig i handen och säger:

- Lämna datorn och förorten en halvtimme och följ med mig så ska jag visa dig hur fantastisk naturen är. Så här ser det alltså ut, om man bara tar sig tid och tittar noga. Se på de vackra blommorna.

Jag har så himla svårt att se en sprayflaska i handen på den här fotografen som jag känner förtroende för. Det blir liksom:

- Se på de vackra blommorna... oj, vänta ett tag så ska jag bara spraya på lite vatten först för högdagrarnas skull... sådärja, nu kan du titta. Nu är det tillräckligt vackert.

Men det är ju bara jag det.
 
Wolfgang:

Puritansk i din mening nej, men som gammal fältbiolog har naturen ett stort värde för mig. Jag är oerhört försiktig när jag vistas där och kan på intet sätt tänka mig att vanföra mig på den.

Men att plocka en blomma är ok om denna inte är fridlyst :)
 
Göran,
>- Se på de vackra blommorna... oj, vänta ett tag
>så ska jag bara spraya på lite vatten först för
>högdagrarnas skull... sådärja, nu kan du titta.
>Nu är det tillräckligt vackert.

Hehe, jo, jag förstår hur du menar.

För att först lägga fingrarna på fotografernas bibel och svära "eden": jag tycker också att det är väldigt viktigt att redovisa hur en bild tagits.

Är det din inställning lite pga att det finns det där osagda "löftet" med en naturbild, "så här ser det ut naturligt". Vi vill ju att naturen ska vara "vacker"?

-Christian
 
För att ytterligare förtydliga mig kan jag nämna att jag har tankar att dokumentera "myrans liv".
Lite knäppt kanske, men tanken är att försöka visa myrans liv ur myrans ögon...

Att i DET läget flytta en myra, modifiera stacken eller manipulera myrans omgivning är uteslutet. Då tappar mina bilder sin poäng.

Men ALLT mitt naturfoto ser jag inte som dokumentation på det viset. Allt beror på situation och bildernas syfte.

Myrstackar skall man dock alltid vara mån om att inte förstöra. Det är en inställning jag har som naturvän. Dock tycks jag med denna tråd - bildligt talat - ha "pissat i en myrstack" ;)
 
Senast ändrad:
Jag tänker INTE tala om vad jag gjort med myror och deras hem när jag var yngre.
Hade kanske varit kul och målat myror i nån färg och tagit snygga makrobilder......Nej
;-)
 
Gunnar för att....

....myror gör ett viktigt arbete i skogen, de är en del i helheten.
Tyvärr stökar många dumma människor i myrstackar med pinnar.
Och förresten, varför förstöra bara för att man kan?
 
gors skrev:
Medlemmarna i grupp två fick en mycket starkare bildupplevelse. De läste in mer i bilden och såg mer detaljer. De reflekterade mer över innehållet.

Jo visst stämmer det att om man reflekterar/fantiserar vidare kring en bild kan det stärka ens upplevelse, men det är kanske här vi delvis pratat förbi varandra. Det är ju inte egentligen bilden som blir bättre, den blir inte skarpare, färggladare osv. Det är ens upplevelse.

Likadant om man ser något man uppfattar som fusk, bilden blir ju inte plötsligt oskarp. Däremot kanske ens ego har fått sig en törn och därmed upplevelsen. Nu har inte jag något större ego i den frågan (har större i andra frågor;)). Jag kan även i fortsättning fanstisera om bilden som jag vill eller bara njuta av dess skönhet.
 
Re: Gunnar för att....

Wolfgang skrev:
....myror gör ett viktigt arbete i skogen, de är en del i helheten.
Tyvärr stökar många dumma människor i myrstackar med pinnar.
Och förresten, varför förstöra bara för att man kan?
Wolfgang,
Jag syftade på det gamla skämtet omatt dom djuren i skogen det är mest synd om är myrstackarna.
 
KjellF skrev:
Det är ju inte egentligen bilden som blir bättre, den blir inte skarpare, färggladare osv. Det är ens upplevelse.

Fast vad återstår av en bild om man tar bort upplevelsen? En bild är väl inte bra för att den är skarp? Eller färgglad? Eller för att det är vattendroppar på kronbladen?

KjellF skrev:
Däremot kanske ens ego har fått sig en törn och därmed upplevelsen.

Här förstår jag nog inte riktigt hur du menar. Att man som betraktare känner sig lurad? Det kan nog hända, men det är väl inget ens ego tar skada av?

Det ligger väl närmare till hands att man reagerar som Michael Douglas rollfigur i "Falling down" när han kräver att hamburgaren han får på restaurangen ska se ut som den på bilden ovanför disken, med vattensprayad sallad och allt.

- Nu du fotografjävel är du så god och visar mig den där fantastiska daggen i middagsljus, annars jävlar smäller det.

;-D
 
gors skrev:
Fast vad återstår av en bild om man tar bort upplevelsen? En bild är väl inte bra för att den är skarp? Eller färgglad? Eller för att det är vattendroppar på kronbladen?

Här förstår jag nog inte riktigt hur du menar. Att man som betraktare känner sig lurad? Det kan nog hända, men det är väl inget ens ego tar skada av?

Liknelser brukar alltid halta, men jag försöker mig på en från en annan konstart. Minns ni 80-talsgruppen Milli Vanilli? Hade ett par stora hitar sen avslöjades det att de som uppträde inte var de som sjöng och så blev det inga mer hitar. Men hade egentligen låtarna blivit sämre? Nej anser jag, de lät ju likadant! Även jag var ju förstås lurad, men jag kan inte säga att jag bryde mig särskilt mycket om det. Många andra verkade känna sig personligen kränkta, dvs egot. Det finns säkert något motsvarande exempel du kan plocka fram ur fotografins historia, även om jag inte minns något just nu.

Tidningen Fotos ledare för något nummer sedan spann förresten på temat vi diskuterar här. Widstrand/Elanders bok om rovdjur är delvis gjord i djurparker.
 
arleklint skrev:
För att ytterligare förtydliga mig kan jag nämna att jag har tankar att dokumentera "myrans liv".
Lite knäppt kanske, men tanken är att försöka visa myrans liv ur myrans ögon...

Att i DET läget flytta en myra, modifiera stacken eller manipulera myrans omgivning är uteslutet. Då tappar mina bilder sin poäng.

Men ALLT mitt naturfoto ser jag inte som dokumentation på det viset. Allt beror på situation och bildernas syfte.

Myrstackar skall man dock alltid vara mån om att inte förstöra. Det är en inställning jag har som naturvän. Dock tycks jag med denna tråd - bildligt talat - ha "pissat i en myrstack" ;)
Det påminner mig om en dokumentär från National Geography om deras fotografer. De visade hur de fotograferade insekter och spindlar. I akvarium med bra ljussättning.
 
KjellF skrev:

Tidningen Fotos ledare för något nummer sedan spann förresten på temat vi diskuterar här. Widstrand/Elanders bok om rovdjur är delvis gjord i djurparker.

Jo, men det är ju för att vissa bilder helt enkelt inte skulle gå att få på annat sätt. En extrem närbild på en vild varg är inte det lättaste precis..kanske tom omöjlig att ta. Jag vet att Staffan Widstrand är noga med att ange under vilka förutsättningar bilden är tagen.

Tex minns jag en artikel där Widstrand fotograferat en varg bakifrån. Vargen har blicken mot en skock får. Det är en bild med mycket symbolvärden..men vad som inte framkommer i själva bilden är att vargen hålls i ett koppel så att denne inte ska attackera fåren. Likaså är fåren och dess ägare inhyrda för denna speciella bild. Tillvägagångssättet är redovisat intill bilden..men personligen faller en del av min känsla inför bilden när jag vet att den är så arrangerad.

Men det uppskattas givetvis att jag som betraktare har fått reda på detta. I annat fall skulle jag ha blivit lite lurad och fått fel intryck av hur en vild varg egentligen beter sig i det fria..
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar