Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Ännu en tung fotograf faller hårt...

Produkter
(logga in för att koppla)
Han vill så klart sälja bilden. Det är ju det han jobbar med. Bild utan videokameran säljer säkert bättre.

Någon som har koll på vad man kan tjäna på en sådan här bild? Om den t ex köps av 10 stora nyhetstidningar.
 
Magnus, Alf, tack för tänkvärda och bra inlägg i denna annars ofta mycket infekterade debatt. Givetvis är en bild alltid en tolkning, även när den inte är tekniskt manipulerad. Det kan räcka med att rikta kameran åt ett visst håll för att därmed utesluta saker som kan anses väsentliga för sammanhanget. Därför kan jag tycka att det är fånigt när det gnälls om att fotografen klonat bort en detalj som egentligen är oväsentlig, men att fotografen därför plötsligt anses vara en skurk bara för att det handlar om bildbehandling, till skillnad från all annan informationsbehandling.

All beskrivning av verkligheten som man inte ser med egna ögon är på något sätt behandlad av avsändaren. Utvald, vinklad, beskuren, förskönande, svartmålande, och så vidare.

Jag tycker det är onödigt att jämföra de två fallen du beskriver. Bägge är fel och bryter mot reglerna. Det finns ingen anledning av väga det ena mot det andra, nu gällde det "manipulerad i efterbehandlingen".
 
Eftersom Fotosidan inte har uppmärksammat nyheten än (vad jag kan se) tvingas jag länka till konkurrenten:
http://www.kamerabild.se/nyheter/foto/fotografer/prisbel-nt-fotograf-sparkad-efter-manipulation

Tidigare Pulitzerprisvinnaren och AP-fotografen Narciso Contreras har blivit påkommen med att manipulera en av sina nyhetsbilder. Det är andra gången på ganska kort tid som en världskänd fotojournalist har gått vilse i bildredigeringen. Förra gången (det finns säkert fler exempel) var det Miguel Tovar, också AP-fotograf.

Jag tycker att det verkar råda en förvirrad inställning inom fotojournalistiken, på alla nivåer, kring vad som är okej och inte okej att göra i bildbehandlingen.

Att kraftigt dramatisera nyhetsbilder har i princip blivit praxis på både fotoutbildningar och nyhetsdeskar. (Ska tilläggas att AP har tagit avstånd från de fotografer som har brutit mot reglerna.)

Gränserna för vad som är okej inom journalistisk bildbehandling pressas framåt i nästan samma takt som den tekniska utvecklingen. De föråldrade branschreglerna från mörkrumstiden är helt tandlösa, eftersom man idag kan ljussätta bilder på pixelnivå.

Och när man ska diskutera bildjournalistikens trovärdighet blir det ofta rabiat om huruvida en enskild fotograf är kapabel till fusk eller inte.

Är vi inte förbi det stadiet? Borde vi inte uppmärksamma att det faktiskt är lite av en kris i branschen?

Läs även:
http://www.theguardian.com/artandde...press-narciso-contreras-syria-photojournalism

Jag känner inte igen beskrivningen att det skulle råda någon slags förvirring om vad fotografer får och inte får göra. Ingen, inte ens utanför foto, kan ha missat de skandaler som inträffat och debatten runt dessa.

Och så vitt jag vet har inte gränserna för vad som får göras ändrats heller.

Däremot har möjligheterna ökat samtidigt som risken för upptäckt ökat tack vare ny teknik.

Möjligheten att ljussätta på pixelnivå är en svag punkt. Man kan idag klona bort objekt endast genom att sänka den lokala kontrasten till noll. Det bryter inte mot klonregeln men bryter mot andemeningen i reglerna, eller om det faktiskt finns en regel om detta, så jag tror att om fotografen använt den tekniken skulle han åkt dit ändå.

Att så stora fotografer blir "diskvalificerade" tycker jag är starkt av bildbyrån och en mycket bra markering för alla andra fotografer. Redaktionellt material får inte efterbehandlas på detta viset.
 
Det finns ingen anledning av väga det ena mot det andra, nu gällde det "manipulerad i efterbehandlingen".
Finns det inte? Sen när då? Det blir jävligt löjligt om man inte får dra paralleller till andra manipulationer i samma bransch, eller hur?

Frågan är alltså varför just bildmanipulering ses som så hemskt och vedervärdigt när det borde vara helheten av det som framställs som ska beaktas. En bild utan text är i nyhetssammanhang ofta ganska värdelös.
 
Finns det inte? Sen när då? Det blir jävligt löjligt om man inte får dra paralleller till andra manipulationer i samma bransch, eller hur?

Frågan är alltså varför just bildmanipulering ses som så hemskt och vedervärdigt när det borde vara helheten av det som framställs som ska beaktas. En bild utan text är i nyhetssammanhang ofta ganska värdelös.


Helheten spelar självklart roll.

Jag menar att man inte ska väga ett fel mot ett annat, det är olika typer av fel, det handlar inte om grader av fel utan om rätt eller fel. Det är inte ok att fuska lite. Det är fel att fuska.

Manipulation gjord i efterbehandlingen, som detta gäller, är fel oavsett vad som är tillåtet och ej tillåtet före fototillfället, och tvärtom. Samma sak med beskrivningen / texten. Man får inte heller ljuga om vad bilder föreställer eller var den är tagen. En isbjörn på en snöfläck i NY kanske är sensationell men inte i arktis.
Är det mer fel att ljuga om motivet än att fuska i efterbehandlingen eller att arrangera den dokumentära bilden?
 
Men vad o varför ska det spela roll att han plockat bort en kamera nere i hörnet? Att den är där ger varken till eller från för det bilden i sig handlar om, så varför inte ta bort den o få en snyggare bild?
 
Någonstans måste gränsen ändå dras, och en enkel och hanterbar gräns som alla kan förstå är att man inte byter ut bildelement, men att det är ok att dra i de pixlar som finns där för bildens kommunikativa förmågas skull.

Att ett fotografi alltid är en tolkning av en liten del av verkligheten, är något vi får leva med. Där måste den journalistiska världen helt enkelt se till att fotograferna har tid och möjlighet att sätta sig in i ämnet i tillräckligt hög grad. Vi ska kunna känna oss trygga med att fotografen har koll på läget. Sedan får vi som bildkonsumenter inte vara naiva. Som tolkare av bilder måste vi vara medvetna om att vi inte kan räkna med att alla aspekter av ett fenomen inte kommer täckas i en serie fotografier, att det är de förhållanden fotografen befunnit sig i, filtrerade genom hens förförståelse och de tekniska förutsättningar som fanns tillhands.
 
Men vad o varför ska det spela roll att han plockat bort en kamera nere i hörnet? Att den är där ger varken till eller från för det bilden i sig handlar om, så varför inte ta bort den o få en snyggare bild?

det finns en regel som säger att man inte får lägga till eller ta bort det är bara att acceptera som det finns andra regler på andra arbetsplatser. Man behöver inte gilla alla regler men vem gör det? Sedan kan man tycka det är löjligt att klona bort en kamera men regeln är att man inte få klona nästa gång kan kloningen gälla någon viktig sak o var ska man dra gränsen?
 
Frågan är alltså varför just bildmanipulering ses som så hemskt och vedervärdigt när det borde vara helheten av det som framställs som ska beaktas.

Att en reporter ljuger i en nyhetstext ses som minst lika hemskt. Samma grundregler gäller för alla journalister, oavsett om de skriver eller plåtar.
 
Helt analogt med fotografering kan inte en skribent t ex rapportera om något som inte hänt. Däremot måste det exempelvis tas ställning mellan synonymer med olika laddning, vems perspektiv en händelse ska rapporteras ur, hur brett eller smalt händelsen skall beskrivas, osv.
 
Jag ser det inte som ett jätteproblem att ett fåtal fotojournalister åker dit för att ha manipulerat sina bilder. Det jag tycker är allvarligt är att bildjournalistiken som helhet rör sig mot mer kommersiella och konstnärligare områden.

Det är ju uppenbart att bildbehandlingen i dag fungerar annorlunda än för 15-20 år sedan, och att de nya möjligheterna har en stor inverkan på hur bildjournalister väljer att paketera sina bilder.

En riktig snygg ljussättning kan vara skillnaden mellan att hamna långt ner i nyhetsflödet och att placeras på New York Times-ettan, vinna förstapris i World Press Photo award och kallas "världens bästa nyhetsfotograf".

Är detta okej? Nej, jag tycker inte det. Jag tycker att det blir fel fokus när den journalistiska bilden tar sig filmiska eller måleriska uttryck. Det finns ingen underförstådd logik som förklarar vad i en bild som är en fotografs tolkning, åsikt eller signatur. Till skillnad från en skriven text ser de flesta av oss fortfarande på bilden som en slags sanning, åtminstone tills att motsatsen är bevisad.

Och ironiskt nog så är den just den naiva inställningen som gör att nyhetsbilden fortfarande har en så framstående position. Den dagen vi slutar tro på den förlorar den sin ställning.
 
Jag håller inte alls med.

Om den snygga ljussättningen gör att en redan stark bild blir ännu starkare i sin kommunikativa förmåga, så har fotografen gjort ett bättre jobb. Bilden går oundvikligen genom fotografens alla filter, oavsett om den är hårt bearbetad, eller om fotografen låtit bli att lägga ett enda finger på den. Att avstå från att göra val är också val.

Om människor på djupet förstår att en bild aldrig berättar hela sanningen utan är berättande, det är då vi har möjlighet att komma någon vart.

Att pressfotografiet har ögonen på sig gällande manipulationer är utmärkt, men det går inte att tro att man kan släppa det där, och påstå att folk antingen visar en vattentät sanning eller blåljuger med sina bilder.
 
Jag ser hellre en häftig nyhetsbild som ger must och intryck, än en slät ur kameran. Lika med nyhetstexter. Lika med livets alla utbud. Varför konsumera slätstrukna nyhetsbilder? Den där kameran som klonats bort fördärvar ju bara nyhetsintrycket, ta bort eländet :)

Nu har ju visserligen nyhetsbyrån den policy den har angående manipulering. Kanske skall prenumerera på andra nyheter för att få lite tryck i bildflödet. Gränsen går för mig då man börjar förvanska nyhetsinnehållet, alltså manipulera i syftet att i det fördolda med smarta men otillbörliga medel styra mig som nyhetskonsument.

Nu kommer väl någon att prata om att man måste dra en gräns och att denna skall dras någonstans och vid en nolltolerans. Min gräns är inte samma som dennes i så fall. Man får se till helheten, tolkning vid paragrafen är ingen patentmetod. Likväl var det ju ett övertramp av fotografen i detta fall, eftersom hans bildbyrå har dessa regler.
 
Jo, jag får bli den som säger det om gränsen i det här fallet. Det är en lättförståelig gräns, som inte lämnar mycket tolkningsutrymme. Och så ska det nog vara här.
 
Av samma skäl som en skribent inte kan rapportera om något som inte hänt, ska det inte finnas någon tvekan om att det som var inom fotografens begränsade ruta faktiskt var där. Det är skillnad på att ljuga och att tolka, och enligt gängse regelverk går den här, och det är det även för mig personligen. I bildjournalistik.
 
...
Nu har ju visserligen nyhetsbyrån den policy den har angående manipulering. Kanske skall prenumerera på andra nyheter för att få lite tryck i bildflödet. Gränsen går för mig då man börjar förvanska nyhetsinnehållet, alltså manipulera i syftet att i det fördolda med smarta men otillbörliga medel styra mig som nyhetskonsument.

..., eftersom hans bildbyrå har dessa regler.

Inte bara den bildbyrån, de flesta, om inte alla, bildbyråer (och tidningar) har dragit gränsen här.


Jo, jag får bli den som säger det om gränsen i det här fallet. Det är en lättförståelig gräns, som inte lämnar mycket tolkningsutrymme. Och så ska det nog vara här.

Ja.
 
Tack för upplysningen, kanske vill du utveckla?

Edit: Nej förresten, jag har nog hört dina argument. Men om du känner att du måste dra dem en gång till för en som tycker de är neurotiska så ok.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar