A-läge eller manuellt, vid konsertfoto?
- Trådstartare Siggek
- Start datum
Bägge fungerar. Själv kör jag mest manuellt, men det beror väl delvis också på att jag har fotat helmanuellt större delen av mitt liv och helt enkelt är väldigt van vid det. A-läge och flitig använding av spotmätning och/eller <+/->-knappen kan ofta fungera lika bra.
Har du mycket starkt motljus, spotlights och liknande kan det ibland bli för svårt för automatiken, men annars är dagens kameror häpnadsväckande kompetenta även i sådant ljus om man bara lär sig lite hur automatiken reagerar i olika lägen.
Mitt tips: Prova bägge
frwe
Aktiv medlem
Jag fotar inte mycket konserter men när jag gör det är det bländaförval som gäller. Tycker ljuset skiftar så fort och mycket. Jag vill koncentrera mig på artisten och försöka fånga tillfällen utan att behöva tänka på inställningar. Jag börjar med några provskott och ställer in med exponeringskompensation och där hamnar jag ofta på -1 1/3 till -2 och precis som Martin säger klarar kameran det förvånansvärt bra. Här http://www.fotosidan.se/blogs/fwdfoto/d800e-och-bona-pa-kulturkalaset.htm har jag kört enligt ovan utom de första bilderna.
/Frode
/Frode
Falumas
Aktiv medlem
När jag började fota konsert så hade jag en Nikon D70 och ett AI 50mm/f1.4, det gjorde att jag hade M, M och M att välja på och av gammal vana hänger jag kvar vid det.
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/1899235.htm?set=mp
/Karl
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/1899235.htm?set=mp
/Karl
b1967
Aktiv medlem
Jag kör M. Kör man på A så är det större risk att man får över/under-exponerat när ljuset skiftar då man låter kameran lista ut slutarhastigheten utifrån ljuset på scen och då kan den ju få för sig att en stark spot på scen är det som det skall mätas från.
Kör man på M ställer man in utifrån det man vill skall vara rätt exponerat, t.ex. ansiktet på sångaren och inte spoten bakom.
Sen måste man jobba med iso om man kommer ner i för långsamma slutartider, hellre brusiga bilder än suddiga bilder
Men man kan börja köra med A för då märker man i vilka lägen det blev bra bilder och inte bra bilder och utifrån det lista ut hur man bör ställa in det i M-läge. Kör man i A skall man ha spotmätning inställt för att få bäst resultat.
Kör man på M ställer man in utifrån det man vill skall vara rätt exponerat, t.ex. ansiktet på sångaren och inte spoten bakom.
Sen måste man jobba med iso om man kommer ner i för långsamma slutartider, hellre brusiga bilder än suddiga bilder
Men man kan börja köra med A för då märker man i vilka lägen det blev bra bilder och inte bra bilder och utifrån det lista ut hur man bör ställa in det i M-läge. Kör man i A skall man ha spotmätning inställt för att få bäst resultat.
PelleAbelson
Aktiv medlem
Kör mestadels A-läget, och i sällsynta fall M
Ändrar exp-komp allteftersom, och byter fokuspunkt ofta
http://pelleabelson.com/blog/category/konsert/
Ändrar exp-komp allteftersom, och byter fokuspunkt ofta
http://pelleabelson.com/blog/category/konsert/
b1967
Aktiv medlem
En liten film som kan vara intressant att kolla på gällande konsertfoto och inställningar.
http://www.youtube.com/watch?v=r-YUl-j4GU8
http://www.youtube.com/watch?v=r-YUl-j4GU8
Andreas S Eriksson
Aktiv medlem
Mycket bra!
Som väl erfaren konsertfotograf så kan jag bara säga två saker: Manuellt och spotmätning.
Jag har fotat musik i 7-8 år och gör det 2-3 gånger per vecka. Läste nyss en annan tråd om M eller vilket läge man ska ha och enligt en i tråden är det nybörjare och värdelösa som använder sig av M för att de inte fattar hur kameran fungerar, men jag skulle aldrig få för mig att ställa min kamera på annat än just M.
Underlag att backa upp det med? Jodå.
Kolla in på www.falupix.se och www.facebook.com/Falupix för att se hur det blir. Allt på de sidorna är fotat med manuell inställning och till 90 % spotmätning.
Av ren nyfikenhet: Använder du spotmätning även när du exponerar manuellt?
Jag kör själv oftast manuellt, men får erkänna att jag i det läget inte bryr mig om ljusmätaren över huvud taget utan mer går på magkänsla och instinkt kombinerat med en snabb dubbelkoll lite på skärmen (en av de trevliga sidorna med digitalkameror).
Angående kommentarerna om M-läget du läst på andra håll: Det är ganska lustigt i fotovärlden att så många har så oerhört bestämda uppfattningar vad som är "rätt" metod att använda - må det gälla exponeringslägen, råformat/jpg, zoomar eller fasta, autofokuslägen (eller manuell), hur efterbearbetar eller vad det nu är.
Möjligen är jag en gravt inkonsekvent människa, men jag blandar ofta friskt mellan olika metoder beroende på situationen, efter humöret eller vad jag råkar ha lust med just den dagen. Whatever works
Teodorian
Aktiv medlem
Av ren nyfikenhet: Använder du spotmätning även när du exponerar manuellt?
Jag kör själv oftast manuellt, men får erkänna att jag i det läget inte bryr mig om ljusmätaren över huvud taget utan mer går på magkänsla och instinkt kombinerat med en snabb dubbelkoll lite på skärmen (en av de trevliga sidorna med digitalkameror).
Angående kommentarerna om M-läget du läst på andra håll: Det är ganska lustigt i fotovärlden att så många har så oerhört bestämda uppfattningar vad som är "rätt" metod att använda - må det gälla exponeringslägen, råformat/jpg, zoomar eller fasta, autofokuslägen (eller manuell), hur efterbearbetar eller vad det nu är.
Möjligen är jag en gravt inkonsekvent människa, men jag blandar ofta friskt mellan olika metoder beroende på situationen, efter humöret eller vad jag råkar ha lust med just den dagen. Whatever works
Alla har sitt sätt att fota konserter på och sina preferenser: Mitt sätt är detta:
Jag använder A-läget under ljusa förhållanden tex utomhus dagtid på sommaren när slutartiden räcker till.
M-läget nyttjar jag när det är mörkt och och vid växlande ljusförhållanden i kombination med Auto-ISO (Nikon DSLR). Beroende på typ av artist använder jag 1/200 s till 1/500s.
Negativ exponeringskompensation på 1-2 EV behövs ofta då bakgrunderna är mörka, kontrasten hög och det finns starka ljuskällor eller solsken direkt mot artistens ansikte. Jag använder till 99% matrixmätning.
Jag kör raw+jpg då det kan behövas kompensation både av vitbalans, kontrast och exponering i efterhand. Dagens kameror har fått förbättrad DR men förbättringen ligger i princip enbart i skuggorna varför det är bättre att underexponera och lyfta skuggorna vid behov i bildbehandlingen.
Beträffande AF använder jag för det mesta enkel AF-punkt men ibland (och allt oftare sedan Nikon D4) 3D-tracking. Med enkel AF-punkt går det långsammare och det kräver mycket arbete men ger samtidigt bäst kontroll medan 3D-tracking ger möjlighet till snabba sekvenser vid rörelse men det ger ett mer godtyckligt resultat.
Andreas S Eriksson
Aktiv medlem
Av ren nyfikenhet: Använder du spotmätning även när du exponerar manuellt?
Jag kör själv oftast manuellt, men får erkänna att jag i det läget inte bryr mig om ljusmätaren över huvud taget utan mer går på magkänsla och instinkt kombinerat med en snabb dubbelkoll lite på skärmen (en av de trevliga sidorna med digitalkameror).
Angående kommentarerna om M-läget du läst på andra håll: Det är ganska lustigt i fotovärlden att så många har så oerhört bestämda uppfattningar vad som är "rätt" metod att använda - må det gälla exponeringslägen, råformat/jpg, zoomar eller fasta, autofokuslägen (eller manuell), hur efterbearbetar eller vad det nu är.
Möjligen är jag en gravt inkonsekvent människa, men jag blandar ofta friskt mellan olika metoder beroende på situationen, efter humöret eller vad jag råkar ha lust med just den dagen. Whatever works
Japp, det stämmer.
Jag måste erkänna att alltid köra som jag gör är både tryggt och till last. Tryggt för att jag vet precis vad kameran gör och vad jag behöver göra. Till last för att många gånger får jag samma resultat, vilket ibland är lite betungande. Men samtidigt så har jag att tänka på att en hel del av de bilder jag gör klara ska levereras till någon bildbyrå och då är ett jämnt resultat att föredra. =)
Andreas S Eriksson
Aktiv medlem
För att förtydliga mig lite.
Jag ser inte ner på och kommer aldrig att försöka övertala någon som kör annat än M till att frångå det som de gillar bäst. Ber om ursäkt om jag fick det att låta som att M och spotmätning är det enda. =)
Jag ser inte ner på och kommer aldrig att försöka övertala någon som kör annat än M till att frångå det som de gillar bäst. Ber om ursäkt om jag fick det att låta som att M och spotmätning är det enda. =)
Det finns ett bra uttryck, om jag nu minns de korrekt: "If you always do what you've always done, you'll always get what you always got". Generellt är det nog ett av de vanligaste problemen vi alla fotografer brottas med - det är farligt lätt att fastna i att göra det man alltid gjort. Det är så ofta när jag är trött och lite ofokuserad som jag upptäcker hur jag i praktiken står och tar samma bild om om igen
Jepp, känner igen det. Sedan, som någon slags motsats till det här att det är farligt att upprepa sig så har man ju ett annat vanligt råd: Att skaffa sig en igenkännbar stil och hålla sig till den. Och så skulle man variera sig ...?
För att nu utgå från det här med olika exponeringslägen som trådskaparen frågade om (känns artigt att försöka hitta tillbaka dit), så tror jag grundtricket är att hitat ett sätt att få till exponeringar som man känner sig bekväm med, om det sedan är automatik eller manuellt spelar i sak ingen roll - huvudsaken är att man trivs med det och det ger de resultat man är ute efter.
Ett vanligt arbetssätt jag tror många har är att utgå från sin trygga invanda metod (vad det nu är) och börja med att ta en bunt bilder så man vet att man har fått något att ta med hem. Sedan kan man, just genom att tvinga sig själva att köra en annorlunda exponeringsmetod (eller annan fokusmetod, andra vinklar eller vad det nu är) på så sätt få lite annorlunda bilder. Ofta kanske det inte ger något bra resultat, men ibland får man till något som blev mycket bättre än när man körde sig invanda metod.
Teodorian
Aktiv medlem
Det finns ett bra uttryck, om jag nu minns de korrekt: "If you always do what you've always done, you'll always get what you always got". Generellt är det nog ett av de vanligaste problemen vi alla fotografer brottas med - det är farligt lätt att fastna i att göra det man alltid gjort. Det är så ofta när jag är trött och lite ofokuserad som jag upptäcker hur jag i praktiken står och tar samma bild om om igen
Problemet för oss som är amatörer är att vi inte har tillgång till de bästa positionerna vid konserter och sportevenemang. (I vissa fall har vi ingen tillgång alls till att fota tex under teaterföreställningar.) Vid konserter gäller det att hitta en plats som verkar bra och sedan i de flesta fall vara hänvisad till att stå kvar där. Att då variera sig är sannerligen inte enkelt bortom att växla brännvidder.
b1967
Aktiv medlem
Följande fokus med en fokuspunkt brukar jag köra med. Fast jag brukar inte ha fokuspunkten i mitten utan där jag vill ha motivet i bilden. Typ en bit upp.
Jag får nog erkänna att jag är lika inkonsekvent där, men att jag nog ofta kör med en fokuspunkt. Ett vanligt problem när man fotar människor som sjunger är att AF ofta hellre låser på mikrofonen (som inte sällan har fina kontrastrika mönster) snarare än på det mer kontrastfattiga ansiktet. Här kan det hjälp att köa med en enskild AF-punkt.
Samma sak är tyvärr ofta också ett stort problem även för yrkesfotografer - ett bland många skäl att många proffs är så förtjusta i zoomar. Man kan säga att ju större event (oavsett om det är musik, idrott presskoferens osv) man täcker, ju mer låst blir man ofta vid en enda position. Det är ett skäl att det ofta kan vara roligare att fota t.ex. idrott på lägre nivå där man får röra sig mer fritt.
