Hej!

Alla är ute efter den perfekta bilden. jag åker på semester till helgen och fotar i raw format och när jag inte har med mig min dator brukar vissa av mina bider bli över eller under exponerade. Detta brukar jag märka när jag kommer hem och ser bilderna på datorn.

Om man inte får den perfekta bilden skulle man vilja få bilden över exponerad eller skulle man vilja få den under exponerad? Då tänker jag så att ibland får man en väldigt ljus eller allt för mörk bild men ändå går det att rädda i photoshop. Vilken är lättast att rädda en mörk eller en ljus bild?

Över eller under

Det finns minst två sätt att se på det, underexponerar du måste bilden kanske höjas. Då uppkommer brus i skuggorna och i värsta fall i hela bilden. Med brus tappar du ev. kontrast och kantskärpa men bilden kan ändå vara skön att titta på. Du förlorar ingen information i högdagrarna (det vita eller ljusa) och kan få ett fint spel i ljuset. Däremot kan du tappa information i skuggorna. Å andra sidan... om du exponerar för skuggorna, kan bilden förlora i högdagrarna. Ljusa partier kan bli helt vita och onyanserade. Det kan vara effektfullt om bilden ska ha en intensiv ljus lätthet... och kontrast och skärpa kan vara betydligt skarpare. Eventuellt kan du plocka tillbaka information ur det utbrända vita i Camera raw. Bilden blir dessutom mindre brusig... Risken är att detaljer försvinner i ljusa områden, en risk man kan få ta. I båda fallen är Raw att föredra, mycket går att plocka hem där.

Det finns ett tredje sätt att se på saken faktiskt, iallafall när ljuset räcker och blir över och i alla situationer där man kan använda lägsta ISO-talet. Det är att ju mer ljus en bild får, desto mer information och desto mindre brus innehåller den. Det perfekta sättet att exponera en RAW-fil är att exponera så högt det går utan att gå så högt att högdagrarna blir utfrätta någonstans. När man sedan backa tillbaka till rätt ljushet i bilden motsvarar varje backat steg ett steg lägre ISO när det gäller brus.

Sedan det där med att du inte ser om bilden är över- eller underexponerad förrän du ser den på datorn, jag tror du skulle vinna på att lära dig att exponera efter histogrammet om du inte kan se det direkt på skärmen på kameran. Då kan du direkt se om högdagrarna är för ljusa eller om skuggorna är för mörka på om staplarna når ända fram till någon ände av skalan.

Googla på ETTR.

Jag tycker man skall vara lite försiktig med ettr om man inte är så van. Det är lätt hänt att histogrammet har en snygg puckel centrerat med en lång svans till höger. Den svansen kan vara svårt att se på kamerans display. Exponerar man mer till höger klipper man svansen och man står där med bilder på folk med utbrända svettblänk i pannan som inte går att återställa.

Är man på semester och skall ta mycket bilder som man inte kan ta hand om förrän man är hemma igen röstar jag för att man centrerar histogrammet så gott man kan så är man rätt safe åt båda håll. Kör man i raw-format har man ännu större marginaler och kan trimma både mörka och ljusa bilder utan större problem. Det blir tillräckligt bra.

Jag är också av den mening att motivval och bildkomposition är av större värde än tekniska akrobatkonster. Jag är till och med av den linjen att den enda dåliga bilden är den som inte togs alls. Sticker iso-värderna över toleransgränsen för vad man tycker är acceptabelt, ta bilden ändå, hellre än att missa bilden.

Sen kan man naturligtvis vässa med ettr om man vill, och dynamiken i bilden är smal. Men det är inte safe att att alltid köra ettr. Vilket ts frågade om.

Bracketing kanske?

En snabb koll på histogrammet ger ju en hygglig koll på hur man ligger till med exponeringen. Det är ju lätt att se om hög och lågdagrar är klippta. Med just semesterbilder behöver man kanske heller inte ha samma ambitionsnivå som vid mer seriöst fotande..? Lätt att missa deltagande i det som hönder om man grottar ner sig i fotodetaljer ;-)

Lättast att rädda över- eller under-exponering?

Det beror på hur mycket det är. +/-1Ev går ju (med ett "normalt" motiv) ungefär lika bra med båda. +/-2Ev går ju oftast inte med överexponering, då har man så att säga "gått i taket" med en digital fil.

Om man har en hyfsad kamera räddar man å andra sidan lätt -3Ev i en råfil, om man är på låga ISO.

Sommarbilder i sol med starka kontraster kör jag nästan alltid på bländarprioritet, vägd bildmätning (normala inställningar) och -1/3Ev förinställd underexponering. Jag kör mest Nikon, deras "Matrix" mätsystem fungerar bra för mig. Spot- och Centervägt använder jag bara i vissa speciella tillfällen när jag har mer kontroll, och mer tid.

Som nybörjare hjälpte detta klippet från tuben mig jättemycket!
Titta på det och ha kameran tillhanda, pausa klippet allt eftersom, testa med kameran etc etc.

jaan v sa:

Bracketing kanske?

Klicka för att se resterande...

Om man fotar jpeg (som jag gör) så är gaffling (bracketing) en bra metod. Med ett tryck på avtryckaren så får man tre bilder. Behåll den bästa och släng de andra två. Både snabbare och mindre minneskrävande än raw.

Om man å andra sidan föredrar att fota raw och lägga ner tid på efterbehandlingen så är gaffling ganska poänglöst om man undantar HDR.

In a digital camera i would alway slightly underexpose. Think in this way: each bucket (each photo site, or currently called pixel) has a limited size. That means that can accommodate inside a certain amount of fotons. When the bucket is full, no matter how may fotons continue to reach the bucket they have no room anymore, Now we say that the photosite is clipped. The content is pure white and can not get any more detail, it is saturated. That highlights can not be restored in any way.
In the other hand you can always open the shadows. True, at the expense of more noise , but the modern cameras does a geat job controlling it and there is a plenty of plugins and techniqes to deal with the noise.
In the other hand consider that the response of the eye is far from linear. A very small change in luma near the shadows if perceived clearly as two different tones (or shades), but when the eye approaches the highlights a big change in luminosity is perceived as the same shade. That is why your task is to try to preserve the shadow are as much as possible.
In fact in cinema is common to use logarithmic files (actually the files are not logarithmic but linear, but accommodates much more information in the shadow area to help to preserve the important information . again the eye is very sensitive to small changes in the shadows but huge changes in the highlights are not seen by the eye)

Hope that helps

Martin chab

eskil23 sa:

Om man å andra sidan föredrar att fota raw och lägga ner tid på efterbehandlingen så är gaffling ganska poänglöst om man undantar HDR.

Klicka för att se resterande...

Det är inte poänglöst, speciellt inte om man tar hänsyn till det som sägs i #2.

Egentligen bara i ett "besvärligt" sammanhang, om man är osäker på exakt hur mycket högdagrarna "sticker ut" från normalexponeringen. Objektiven hjälper dig dock på vissa sätt här, genom att redan i glaset begränsa det DR som projiceras till sensorn.

Bara i undantagsfall är det fysiskt möjligt att få ett större fysiskt DR än ca 14Ev. Detta löser man lätt genom att hålla en eller två tredjedelar under normalexponering (minus-kompensering) i de fall man SER på motivet att något är besvärligt. I andra mer normala kontraster räcker de ca 1Ev extra-material som finns i råfilen i högdagrarna för att dra in alla tänkbara situationer i bildfilen. Om detta INTE räcker är det något konstigt med din kamera, eller eventuellt sättet du exponeringsmäter på...

Gaffling har över huvud taget inte med absolut DR att göra längre. Våra sensorer är för bra för detta. Gaffling är till för att sänka brusnivåerna i skuggpartierna, inget annat. Tycker man att detta behövs räcker det med en +2.0Ev för att göra vad som behövs.

The_SuedeII sa:

Gaffling har över huvud taget inte med absolut DR att göra längre. Våra sensorer är för bra för detta. Gaffling är till för att sänka brusnivåerna i skuggpartierna, inget annat. Tycker man att detta behövs räcker det med en +2.0Ev för att göra vad som behövs.

Klicka för att se resterande...

Kan du utveckla det här lite? Är det för att gafflingsomfånget på dagens kameror är för dåligt i förhållande till sensorns kapacitet?

The_SuedeII sa:

Egentligen bara i ett "besvärligt" sammanhang, om man är osäker på exakt hur mycket högdagrarna "sticker ut" från normalexponeringen. Objektiven hjälper dig dock på vissa sätt här, genom att redan i glaset begränsa det DR som projiceras till sensorn.

Bara i undantagsfall är det fysiskt möjligt att få ett större fysiskt DR än ca 14Ev. Detta löser man lätt genom att hålla en eller två tredjedelar under normalexponering (minus-kompensering) i de fall man SER på motivet att något är besvärligt. I andra mer normala kontraster räcker de ca 1Ev extra-material som finns i råfilen i högdagrarna för att dra in alla tänkbara situationer i bildfilen. Om detta INTE räcker är det något konstigt med din kamera, eller eventuellt sättet du exponeringsmäter på...

Gaffling har över huvud taget inte med absolut DR att göra längre. Våra sensorer är för bra för detta. Gaffling är till för att sänka brusnivåerna i skuggpartierna, inget annat. Tycker man att detta behövs räcker det med en +2.0Ev för att göra vad som behövs.

Klicka för att se resterande...

I am a little lost here. Lenses does not contribute to the DR (that it should called latitude, dinamic range is referred to the noise) but yes, affects greatly the Modulation Transfer Function (and so the contrast and color contrast).
I have not seen any sensor reaching 14 EV other than in high end film cameras and that is not even true but a publicity. I mean, they can reach 13-14 EV in a lab environment in perfect conditions like climatized room and camera just turned on.
Anyway there is always a chance to use a lo con filter to broaden the latitude and a hot mirror to get rid of the infrared light that rapidly will saturate the photosites (cmos sensors are more sensitive to the red and infrared area of the spectrum and you will gain as a side effect a much crispier image and a much longer reach in landscapes) but be prepared to pay big bucks for a good hot mirror (the regular ir cut filters doesn't do the job)

Objektiv kan aldrig lägga till DR. Det de ALLTID gör är att ta bort DR. Ströljuset, dvs summan av diffraktion, reflexer, interna imperfektioner och föroreningar i glaset, ojämnheter i antireflex-beläggningen osv gör att den mörkaste punkten i bilden i ett "normalmotiv" aldrig kan bli mycket mörkare än 13-14Ev under den ljusaste punkten.

Även om motivet i verkligheten, framför objektivet, har ett omfång på 20Ev kan detta aldrig "passera igenom" objektivet ostört.

Du kan inte prata om DR över huvud taget om du inte sätter det i relation till minst två saker - omständigheter då det mäts samt om det är mål-DR eller bild-DR.

För övrigt är latitud en helt separat fråga. Vad det gäller film har det kommit två specialfilmer på senare år som har bra DR. Annars har film riktigt DÅLIG DR. Att film har bra latitud, dvs att man kan flytta omfånget uppåt eller neråt utan att klippa för hör hårt är en annan sak, men i en enskild bild har de flesta färgfilmer runt 9Ev DR. Fyra helsteg sämre än en normalbra digital sensor idag.

Helmetrock sa:

Kan du utveckla det här lite? Är det för att gafflingsomfånget på dagens kameror är för dåligt i förhållande till sensorns kapacitet?

Klicka för att se resterande...

Gafflingen är bara nödvändig om man fotar i jpg. Detta eftersom jpg påför en S-kurva på kontrasten, både hög- och lågdager tonas ut mjukt, med lägre intern kontrast. Detta förstör både färg- och kontrast-information.

I en råfil är informationen linjär, dvs ingen kurva av något slag påfört. Det går alltså alldeles utmärkt att bygga en HDR av 2 bilder, en där högdagern inte är klippt, och en där man klippt den med 2-4Ev+.

Det är fullständigt omöjligt att ens mäta fram en skillnad mellan detta och en fem-bilders gaffling med 1Ev steg. Det går än mindre att se en skillnad, även om många vill lura sig till detta (när de på förhand vet vilken som är vilken). Gör man däremot jämförelserna "blint", man berättar inte vilken som är vilken innan man visar dem, visar det sig att folk gissar rätt i exakt 50% av fallen. Vilket innebär 0% synlig skillnad.

På vissa kameror kan man ställa in så det varnar när det klipper i högdagarna. Det är smidigt i kombination med ETTR.

För min del brukar jag köra efter regeln: "Ont om tid = hellre lite i underkant, gott tom tid = ETTR".

Har man tiden att köra efter modellen ETTR så finns det lite extra att hämta ur bildfilen om man så önskar men är det bråttom så tar jag hellre lite extra brus än helt urfrätta partier.

/Micke

The_SuedeII sa:

Gafflingen är bara nödvändig om man fotar i jpg. Detta eftersom jpg påför en S-kurva på kontrasten, både hög- och lågdager tonas ut mjukt, med lägre intern kontrast. Detta förstör både färg- och kontrast-information.

I en råfil är informationen linjär, dvs ingen kurva av något slag påfört. Det går alltså alldeles utmärkt att bygga en HDR av 2 bilder, en där högdagern inte är klippt, och en där man klippt den med 2-4Ev+.

Det är fullständigt omöjligt att ens mäta fram en skillnad mellan detta och en fem-bilders gaffling med 1Ev steg. Det går än mindre att se en skillnad, även om många vill lura sig till detta (när de på förhand vet vilken som är vilken). Gör man däremot jämförelserna "blint", man berättar inte vilken som är vilken innan man visar dem, visar det sig att folk gissar rätt i exakt 50% av fallen. Vilket innebär 0% synlig skillnad.

Klicka för att se resterande...

There is no such thing as a linear RAW. First of all because the sensor is not linear at all (and each sensors has diverse non linearities):

http://www.fotosidan.se/forum/attachment.php?attachmentid=130183&stc=1&d=1371651689
http://www.fotosidan.se/forum/attachment.php?attachmentid=130184&stc=1&d=1371651689

As you can see the response is so far for the linearity that the manufacturer is forced to linearize the signal as much as they can. In fact, that why each camera brand and model gives a completely different response and colors. In the other hand it is a myth that RAW is not compressed or chroma subsampled. Only high end cameras like the sony F65 can do somewhat that, to film in raw, linear, 16 bits per channel with 1:1 green photosites and half blue and red photosites throwing the data through a fiber optic to a raid solid memory at the staggering 5,5 gigabites per second. Even though there is a lot of processing at the sensor and dsp level to linearize the image as much as possible.
True, since you can manipulate the data in post it gives plenty of possibilities to reach your goals.

you can read a review that i did for the preproduction model of the F65 here: http://zitrin.se/f65/

Most of jpegs embeds, not an s curve, but a gamma curve but i think the big issue here is also the wavelet compression (other that you can not play with the data).