Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

D7000

Kastar mej in i denna tråden som jag följt noggrant sedan den startade eftersom jag själv är ganska sugen på att uppgradera från min D80 som jag haft i 4 år. Innan D7000 kom hade jag allvarliga funderingar på en begagnad D300S men nu är jag lite mer osäker. Det jag funderar på är hur bra är autofocusen på D7000 jämfört med en D300S, ni lyckliga som fått er D7000 kanske vet mer.

Autofokussystemet är enklare än i D300s. Troligen är AF något långsammare och mindre kompetent i tracking av rörliga subjekt. Hur stor den eventuella skillnaden är återstår att se. De flesta verkar ändå överens om att AF i D7000 är bättre än i D90.
 
Som D300s-ägare, väldigt nöjd sådan, måste jag ändå säga att i dagsläget skulle jag aldrig någonsin välja en D300s framför en D7000 om den är så bra som det verkar!
 
Det teoritiska DR en 12 bit sensor kan leverera är 13,79 steg "per pixel" och räknar man om det till "per print" på A4 (8 Mpix) så hamnar man på 14,31 steg med DxOs formel N + log2(12) / 2 + log2(M / 8) / 2 där N är antal bitar och M är antal Mpix.

Jag antar att det är en felskrivning, med 12 bitar kan exakt 12 linjära (ej gammakorrigerade) EV steg representeras. Med 14 bitar kan du representera exakt 14 linjära EV steg, vilket således är de maximala värdena för "screen" läget. Alla dagens sensorer är i praktiken linjära, även om mindre avvikelser naturligtvis kan förekomma.
 
Precis
och nackdelen med DXO siffror är att dessa inte visar hur bruset synliggjörs .
Hur Imaging Resource gör med exv upplättning av skuggor vet jag inte, det finns kanske beskrivet i Imatesten

DxO har en matematiskt enkel metod för att bestämma brusbotten, det är helt enkelt när signal och brus är lika starka (och således inte kan skiljas från varandra).

Imatest har en annan definition, de mäter istället tonomfånget vid fyra fast definierade brusnivåer (vilka är tänkta att motsvara olika kvalitetsbehov). Dessa brusnivåer är således lite mer "toleranta" avseende acceptabla brusnivåer än DxO, och således kanske mer lika hur vi faktiskt uppfattar brus i bilderna.

Det som krånglar till det hela är att vi inte uppfattar brus på ett sätt som är mätbart, hjärnan filtrerar bruset olika beroende på dess karaktär. Dessutom har vi alla lite olika uppfattning om vad som är acceptabelt brus. Detta är något som brusreduceringsalgoritmerna utnyttjar för att lura oss att bruset är borta, i verkligheten har vi bytt detaljupplösning mot brusutjämning (ursprungsbilden blir inte "renare").
 
Jag antar att det är en felskrivning, med 12 bitar kan exakt 12 linjära (ej gammakorrigerade) EV steg representeras. Med 14 bitar kan du representera exakt 14 linjära EV steg, vilket således är de maximala värdena för "screen" läget. Alla dagens sensorer är i praktiken linjära, även om mindre avvikelser naturligtvis kan förekomma.
Du hittar hela inlägget här Sara som Elbe refererar till

http://forums.dpreview.com/forums/read.asp?forum=1034&message=36837495
 
dpreview Canon 60D vs D7000 vs NEX 5 vs A55

Här finns en intressant brusjämförelse i raw (ACR 6.3) mellan dessa fyra kameror för chroma, grey and black noise på olika ISO-tal.

http://www.dpreview.com/reviews/canoneos60d/page11.asp

Det glädjande är hur bra Nikon D7000 är i skuggorna, vilket var väntat med tanke på hur bra kameran verkar behålla färgmättnaden i skuggorna jämfört med tidigare DX-kameror som tex D300. På ISO 6400 och ISO 12800 är D7000 ca 1/3 - 2/3 EV bättre i skuggorna är de andra tre kamerorna.

I mellantonsbruset är kamerorna däremot mycket lika men A55 och 60D tappar en del på de högsta ISO-talen.

Beträffande chromabruset är D7000 återigen tydligt bäst framförallt från ISO 3200 och uppåt.

Brusmätningar är i sig av ringa värde om man inte ser till hur väl detaljer och färgmättnad bibehålls i den färdiga bilden.
 

Tror vi talar om lite olika saker här, i inlägget diskuteras AD-omvandlarens statistiska standardavvikelse och kvantifieringsbrus. Det utgår från tanken att varje steg också representerar omgivande signal som ej når upp till nästa steg (eller ned), värdet 10 representerar således den verkliga signalomfånget 9,50 - 10,49.

Men detta är innan kvantifiering och normalisering av data, det jag talar om är det teoretiska omfånget som kan representeras i råfilen (vilket också är vad DxO mäter). En analogi skulle vara skillnaden mellan motivets tonomfång och filmens tonomfång, vi kan inte ur filmen se hur stort motivets tonomfång var om det faktiska tonomfånget överskrider vad filmen maximalt kan registrera.

Definitionen av ett EV steg är en fördubbling/halvering av ljusmängden (det är grunden för all fotografi). För linjärt data betyder det att ett EV steg motsvarar en fördubbling/halvering av pixelvärdet i råfilen, med 12 bitar tillgängliga för att koda mätvärdet har vi maximalt 12 fördubblingar till vårt förfogande (varje bit representerar en fördubbling).

Råfilen har således ett tonomfång som bestämmer vad vi maximalt kan få fram ur bilden i efterföljande behandling, på samma sätt som filmen har ett maximalt tonomfång som den kan beskriva.
 
Det jag refererade till är vad en DxO-medarbetare skriver i DxOs forum på frågan hur en 12 bit sensor kan få högre DR än 12 steg.

Längst ner i denna länk: http://forum.dxomark.com/index.php/topic,198.0.html skriver han:


"Actually when signal fluctuation, i.e. noise, is getting lower than one bit the standard deviation also gets smaller than 1.

Then, as we precisely consider the standard deviation as the lowest measurable brightness to compute dynamic range, one may end up with a dynamic range that can gets higher than the 12bits of the A/D converter: that's 12 divided by something smaller than 1.

The maximum theoretical dynamic range from a 12bit output camera is actually 13.79.

Hope it helps and thank you very much for your interest in the DxOMark Forum.

Regards,
Nicolas"

Och formeln som DSPographer refererar till här http://forums.dpreview.com/forums/read.asp?forum=1034&message=36837495 är DxOMarks egen.
 
Tror vi talar om lite olika saker här, i inlägget diskuteras AD-omvandlarens statistiska standardavvikelse och kvantifieringsbrus. Det utgår från tanken att varje steg också representerar omgivande signal som ej når upp till nästa steg (eller ned), värdet 10 representerar således den verkliga signalomfånget 9,50 - 10,49.

Men detta är innan kvantifiering och normalisering av data, det jag talar om är det teoretiska omfånget som kan representeras i råfilen (vilket också är vad DxO mäter). En analogi skulle vara skillnaden mellan motivets tonomfång och filmens tonomfång, vi kan inte ur filmen se hur stort motivets tonomfång var om det faktiska tonomfånget överskrider vad filmen maximalt kan registrera.

Definitionen av ett EV steg är en fördubbling/halvering av ljusmängden (det är grunden för all fotografi). För linjärt data betyder det att ett EV steg motsvarar en fördubbling/halvering av pixelvärdet i råfilen, med 12 bitar tillgängliga för att koda mätvärdet har vi maximalt 12 fördubblingar till vårt förfogande (varje bit representerar en fördubbling).

Råfilen har således ett tonomfång som bestämmer vad vi maximalt kan få fram ur bilden i efterföljande behandling, på samma sätt som filmen har ett maximalt tonomfång som den kan beskriva.

Ta gärna en diskussion med den här mannen som gör sensoranalyser och återkom sedan med vad er dialog gav.

Sensorn i D7000 är mycket bra:

http://www.sensorgen.info/NikonD7000.html

Bara sensorn i D3s är väl egentligen bättre bland Nikons DSLR.

Hans kommentar:

"Notable is the very high quantum efficiency (48% second only to the D3S amongst DSLR's), very high saturation capacity for this size pixel (164000 electrons in a D3s sized pixel, some 60% more than the D3S) and the very low read noise at base ISO's (3 electrons) Together they give exceptional dynamic range, which is what we see. Sony is to be congratulated, this is a breakthrough sensor, just as much as the D3s was."

http://forums.dpreview.com/forums/read.asp?forum=1021&message=36874258

Analys a Pentax K-5:

http://www.sensorgen.info/PentaxK-5.html

Som väntat ligger D7000 och K-5 lika.

Canon 60D är sämre:

http://www.sensorgen.info/CanonEOS_60D.html

Hans analyser av andra sensorer från olika märken:

http://www.sensorgen.info/
 
Vilket betyder i så fall att d7000 har större DR på basiso än D3s, D3x om vi ser till sensorgens siffror

dessa siffror stämmer inte med Clarks angående 1dmk4 som enl honom har 15 stegs DR (nu talar jag om sensorns DR)
Dynamic range is still limited to a little over 11-stops, apparently by downstream electronics that must process the data extremely fast (at 10 frames per second; that is over 160 megapixels/second). I would like to see a camera option that used a slow 16-bit A/D converter and low noise amplifiers to deliver data with the full capability of the sensor, which is 15 stops
 
Senast ändrad:
Det jag refererade till är vad en DxO-medarbetare skriver i DxOs forum på frågan hur en 12 bit sensor kan få högre DR än 12 steg.

Det var ungefär vad jag försökte få fram (men bättre formulerat), dock var det en nyhet för mig att DxO tar hänsyn till detta i sina mätningar. Jag har alltid utgått från att de tittar på absolutvärdena i råfilen, men det spelar ingen större roll i praktiken. Förutom att det gör att tolkningen av DxO:s mätningar ännu en aning svårare.

Jag gör ändå ett försök att visualisera skillnaden. En viktig bit är att tänka på att vi inte tittar på enskilda pixlar utan ytor uppbyggda av många pixlar, vi kan således bearbeta data med statistiska metoder.

För om vi tänker ett en enskild pixel kan den bara anta ett heltalsvärde begränsat av antalet tillgängliga databitar, men tittar vi på en yta av pixlar i genomsnitt kan vi även få fram decimala värden. Om vi för enkelhetens skull tittar på det lägsta möjliga värdet 1, och jämför med en yta täckt omväxlande av 1 och 0 (lika många av varje). Medelvärdet för denna yta är således 0,5, vilket inte är ett möjligt värde för en enskild pixel. Värdet 0,5 råkar dessutom vara exakt hälften av 1, och definitionsmässigt representerar det således en skillnad på 1 EV. Denna EV är utöver de 12 EV som kan representeras med våra 12 bitar, således totalt 13 EV.

Detta tar DxO således hänsyn till i sina mätningar, genom att ta med standardavvikelsen i sina beräkningar.
 
Vilket betyder i så fall att d7000 har större DR på basiso än D3s, D3x om vi ser till sensorgens siffror

dessa siffror stämmer inte med Clarks angående 1dmk4 som enl honom har 15 stegs DR (nu talar jag om sensorns DR)
Dynamic range is still limited to a little over 11-stops, apparently by downstream electronics that must process the data extremely fast (at 10 frames per second; that is over 160 megapixels/second). I would like to see a camera option that used a slow 16-bit A/D converter and low noise amplifiers to deliver data with the full capability of the sensor, which is 15 stops

Min amatörmässiga slutsats är att APS-C sensorer kan vara fullgoda alternativ till FF-sensorer på bas ISO. D7000 tappar dock snabbt på högre ISO-tal sin utmärkta DR i motsats D3s. Faktum är att sensron i D7000 tycks vara mer lik sensorn i D3x än i D3s utifrån tappet i DR på högre ISO-tal.
 
Detta tar DxO således hänsyn till i sina mätningar, genom att ta med standardavvikelsen i sina beräkningar.
ja, det blir en slags dithering-effekt för den lägsta biten.
men vissa AD-konvertrar har detta inbyggt vad jag förstår - för en insignal som ligger 'mitt-i-mellan' 0 och 1 ger nollor och ettor med medelvärde motsv insignalen.
 
Jag tror att jag överlåter till Joakim att reda ut detta i mer detalj än vad jag är kapabel till att förmedla, hoppas han läser denna tråd.

Zingiber svarade redan på vad som är den egentliga skillnaden mellan definitionerna. Det som Touchard pratar om i detta fallet är "statistisk säkerställning", vilket är area, inte enskild pixel. En PIXEL kan bara ge information som är +/- ett helvärde, men en area kan kvantiseras till lägre än detta värde. 1/(2^13.79) är en teoretisk minimikvantifiering av den area som man valt att integrera brusmängden över. Men det hela verkar ju redan ganska klargjort... :)

Definitionen är definitivt gångbar, men jag är tveksam till koppling till grundkravet "detaljering" i sammanhanget "DR". Men det är klart, en dubbling av MP-mängden till så är det problemet snart på andra sidan den optiska gränsen, gränsen då en enskild pixel kan (ensamt) träffas av ett strålknippe ljus är då passerad. Just nu betyder ordet "DR" ungefär "möjligt antal värdesnivåer om kameran varit en 2MP-kamera". Det är fortfarande en bra och gångbar definition som definitivt påverkar bildkvaliten, men kanske inte på det sätt som många tänker sig det som.

Att D7000 är mer lik D3x än D3(s) är ju ganska grundläggande, det är två helt olika konstruktionsprinciper. Problemet Sony (och Aptina/Omnivision) har haft tidigare är att effektiviteten varit för låg, men att placera in förstärkare och AD så nära pixlarna som möjligt (precis vid kanten av sensorytan, på samma kiselplatta) är ju det optimala med tanke på störningar, strömbrus osv - men det ställer väldigt höga krav på tillverkningen. Alla (ca 5000) kolumner skall ju ges exakt samma förstärkning...
............................

Det Mikael (hänv. Clark) pratar om är något helt annat. Det två helt olika, icke kombinerbara situationer som han sätter ihop till en "maximal sensor-DR". Han tar den totala brusmängden per e- som finns i högförstärkningsläget (ISO1600) och jämför detta med maximal ljusmättnad i lågförstärkningsläget för att få fram total "sensor-DR". Problemet är att med Canon är dessa två siffror aldrig är på plats i kameran på samma gång, du väljer ANTINGEN extremt lågt elektronikbrus per e- (hög förstärkning), ELLER stor laddningskapacitet (låg förstärkning). Båda är inte tillgängliga samtidigt. Hade det inte varit för detta hade 60D/1D4 varit klart marknadsledande, med öven en halv Ev mer tillgängligt omfång än D7000/K-5.

Tittar man på länken till sensorgen.info (som tar sina siffror från DxO) så ser man att 1D4 har en läsbrus-kurva som sluttar ganska brant ner åt höger - elektronikbruset per e- är mycket starkare på låga ISO än på höga. Värdet på ISO1600 är 'basvärdet', det bästa kameran kan prestera - att det fortsätter sjunka över detta beror på brusreducering av råfilen, inte att det egentligen blir bättre.

ATT båda tillstånden görs tillgängliga samtidigt ger D7000/K-5 (och även Sony A580 i lägre grad) deras stora DR på bas-ISO. Sony väljer dock som vanligt en lite annan väg, den är bättre rent färgmässigt ang. metameri-fel och offrar därmed lite färgbrusprestanda på väldigt höga ISO.

Det enda jag reagerat på med D7000 ang. AF är att den nog är betydligt mindre ljuskänslig än CAM3500, den verkar ge upp betydligt tidigare. Vilket är lite synd, jag är mer beroende av det än att den klarar följa en enskild mås i en jätteflock.

Nåväl, tillbaka till arbetet, nu är dygnet snart vänt hela varvet efter två veckors konstant kodknackande... God Morgon! :)
 
Dimridåer?

Zingiber svarade redan på vad som är den egentliga skillnaden mellan definitionerna. Det som Touchard pratar om i detta fallet är "statistisk säkerställning", vilket är area, inte enskild pixel. En PIXEL kan bara ge information som är +/- ett helvärde, men en area kan kvantiseras till lägre än detta värde. 1/(2^13.79) är en teoretisk minimikvantifiering av den area som man valt att integrera brusmängden över. Men det hela verkar ju redan ganska klargjort... :)

Definitionen är definitivt gångbar, men jag är tveksam till koppling till grundkravet "detaljering" i sammanhanget "DR". Men det är klart, en dubbling av MP-mängden till så är det problemet snart på andra sidan den optiska gränsen, gränsen då en enskild pixel kan (ensamt) träffas av ett strålknippe ljus är då passerad. Just nu betyder ordet "DR" ungefär "möjligt antal värdesnivåer om kameran varit en 2MP-kamera". Det är fortfarande en bra och gångbar definition som definitivt påverkar bildkvaliten, men kanske inte på det sätt som många tänker sig det som.

Att D7000 är mer lik D3x än D3(s) är ju ganska grundläggande, det är två helt olika konstruktionsprinciper. Problemet Sony (och Aptina/Omnivision) har haft tidigare är att effektiviteten varit för låg, men att placera in förstärkare och AD så nära pixlarna som möjligt (precis vid kanten av sensorytan, på samma kiselplatta) är ju det optimala med tanke på störningar, strömbrus osv - men det ställer väldigt höga krav på tillverkningen. Alla (ca 5000) kolumner skall ju ges exakt samma förstärkning...
............................

Det Mikael (hänv. Clark) pratar om är något helt annat. Det två helt olika, icke kombinerbara situationer som han sätter ihop till en "maximal sensor-DR". Han tar den totala brusmängden per e- som finns i högförstärkningsläget (ISO1600) och jämför detta med maximal ljusmättnad i lågförstärkningsläget för att få fram total "sensor-DR". Problemet är att med Canon är dessa två siffror aldrig är på plats i kameran på samma gång, du väljer ANTINGEN extremt lågt elektronikbrus per e- (hög förstärkning), ELLER stor laddningskapacitet (låg förstärkning). Båda är inte tillgängliga samtidigt. Hade det inte varit för detta hade 60D/1D4 varit klart marknadsledande, med öven en halv Ev mer tillgängligt omfång än D7000/K-5.

Tittar man på länken till sensorgen.info (som tar sina siffror från DxO) så ser man att 1D4 har en läsbrus-kurva som sluttar ganska brant ner åt höger - elektronikbruset per e- är mycket starkare på låga ISO än på höga. Värdet på ISO1600 är 'basvärdet', det bästa kameran kan prestera - att det fortsätter sjunka över detta beror på brusreducering av råfilen, inte att det egentligen blir bättre.

ATT båda tillstånden görs tillgängliga samtidigt ger D7000/K-5 (och även Sony A580 i lägre grad) deras stora DR på bas-ISO. Sony väljer dock som vanligt en lite annan väg, den är bättre rent färgmässigt ang. metameri-fel och offrar därmed lite färgbrusprestanda på väldigt höga ISO.

Det enda jag reagerat på med D7000 ang. AF är att den nog är betydligt mindre ljuskänslig än CAM3500, den verkar ge upp betydligt tidigare. Vilket är lite synd, jag är mer beroende av det än att den klarar följa en enskild mås i en jätteflock.

Nåväl, tillbaka till arbetet, nu är dygnet snart vänt hela varvet efter två veckors konstant kodknackande... God Morgon! :)

Är dessa teknikaliteter dimridåer? Undrar hur många fotografer som har allt detta på sin tankeagenda, när det bär till att gå åstad och inhandla ett fotoverktyg?
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.