Johan är helt rätt på det.
Det stämmer alldeles utmärkt att problemen är mindre med kaotiska mål som t.ex landskap än vid ordnade mål som t.ex textilier, möbler, arkitektur, osv osv... Allt som innehåller upprepade mönster. Men även arkitektur / landskap kan i många fall få ganska allvarliga problem med färgen rött - om någon här någonsin har försökt fotografera en rödhårig modell med en AA-lös kamera så vet man vad detta innebär.... 1 timme fotografering, och 100 timmar efterarbete. Enskilda hårstrån återges på det mest kaotiska och digitalitis-bemängda sätt som du bara kan tänka dig - det ser helt enkelt för dj-vligt ut.
Sen ska man vara klart medveten om att den "ökade detaljering och skärpa" som man ser vid landskapsfotografering utan AA är helt och hållet påhittad bildinformation, den har absolut ingenting med verkligheten att göra. En AA-lös kamera ger med MINST 90% av alla tänkbara motiv en betydligt sämre återgivning av verkligheten.
För att efterlikna en AA-lös kamera kan man göra följande:
Ta en bas-ISO-bild med vilken kamera som helst (helst av minst mellanklass)
Framkalla och skärp FÖRSIKTIGT så att det inte uppstår överskärpning
Tillsätt 0.5% monomkromt brus till bilden
Slutskärp.
Den kommer nu se väldigt mycket skarpare ut än "orginalet" du utgick från... Precis samma sak händer med AA-lösa kameror. Eftersom det inte finns en chans i h-e för mjukvaran som ska ta hand om bilden att på ett säkert sätt lista ut vad dsom egentligen ska finnas i bilden tillsätts en väldig massa rena gissningar - dessa är samma sak som extremt finkornigt brus.
2/3 av bildinformation måste ju listas ut i efterhand - råfilen innehåller bara en färg i varje pixel - ANTINGEN röd, grön eller blå. De två som saknas måste råframkallaren sedan gissa sig till, och detta sker med stöd av de omkringliggande pixlarna. Om det då inte finns någon korrelering mellan informationen i de omkringliggande pixlarna (det är här AA-filtret spelar in) är alla gissningar just det: Rena gissningar.
MED ett AA-filter är det inte längre gissningar. Eftersom man då tillåter lite "läckage" av information mellan pixlarna finns det ett samband mellan pixlarna som gör att man inte längre behöver gissa - man kan VETA med betydligt större säkerhet vad de två saknade färgerna ska ha för styrka.
7D är på gränsen till att "räcka" i upplösning för att vi ska slippa AA-filtret helt utan risker även med skarpa objektiv. Med FF kräver samma sak ca 50MP.
Att det "går jättebra" med Leica M9 kanske beror mer på användarbasens vilja att det ska se bra ut, och ovilja att se att det finns stora brister med återgivningen - än att det FAKTISKT ser bra ut?
Jag har hittills inte sett ett enda område där en Leica M8/M9 slår 5D2, D3x, A850, A900 på punkten "ren bildkvalitet".
